ആദ്യത്തെ 200 വരികൾ.
Vad för sorts land är Kanada?
Det beror på hur man ser på saken.
Nova Scotia, Kanadas marina lekplats.
Jag växte upp i huvudstaden Halifax.
Mindre än en timmes biltur bort, oavsett riktning
möts man av en vacker och bekymmersfri kustlinje.
På vissa sätt förkroppsligar Nova Scotia det som många anser att Kanada är:
En ljuvlig tillflyktsort.
Som barn var det den bilden jag hade av provinsen.
Naturnära, varmhjärtad...
...och välkomnande oavsett ens bakgrund.
Kanada tar ju trots allt hand om sitt folk.
-Är du kanadensare? -Vad är…?
Vi har fri sjukvård.
Äktenskapsjämlikhet infördes för 14 år sen.
Och vi var det andra landet i världen som legaliserade cannabis.
Cannabis, cannabis...!
Men när man tittar under ytan...
...börjar den perfekta bilden att krackelera.
Ingen rörledning...!
STOPPA MILJÖRASISMEN STÖTTA AAMJIVNAANG
Politiker lovar en sak och gör en annan.
Kolonialismens historia fortsätter än i dag.
OLJEPIPELINE
Vår chans att rädda miljön blir mindre för var dag som går...
...då företagens intressen verkar viktigare för regeringen
än allmänhetens oro.
Ju mer jag såg, desto mer kunde jag inte låta bli att använda min plattform
för att säga min mening.
Har du nån aning om hur vi kan få allmänheten och media
att bry sig mer om global uppvärmning?
Jag vill bara poängtera
att de som är mest marginaliserade och som inte alls bidrar till problemet
är de som lider mest just nu. Det gäller även i Kanada.
Det finns miljörasism i Kanada. Även i den provins som jag kommer från.
Det här är nåt som pågår nu.
Det drabbar de mest marginaliserade och det måste vi prata om.
Hej. Ingrid här.
-Hej, Ingrid! -Hej! Jag släpper in er.
Tack.
Jag ska träffa professor Ingrid Waldron
som skrev en jätteviktig bok om miljörasism i Nova Scotia:
There's Something in the Water.
Trevligt att träffas!
-Tack för allt! -Ingen orsak.
Jag vaknade en morgon på mitt kontor och gick in på Twitter.
Det var en ny person som följde mig som hette "Tiny Canadian".
Det stod inte "Ellen Page", så jag tänkte inte mer på det.
Sen ungefär en månad senare
var det en massa kommentarer på min Twitter.
Jag hade aldrig sett nåt liknande. "Vad händer här?" tänkte jag.
Då insåg jag att det var du!
Och det var där den här resan tog sin början.
Miljörasism är åkomman och problemet som uppstår
när samhällen med urfolk, svarta och andra minoriteter blir oproportionerligt utsatta
för miljöbelastningar, föroreningar och gifter.
Men det handlar också om hur långsamt myndigheter agerar
för att bemöta de här problemen.
Det vi vet är att den plats man bor på står i samband med ens välbefinnande.
I Kanada styrs din hälsa av ditt postnummer.
Vi vet att folk i vissa samhällen är mindre friska på grund deras boplats.
De flesta svarta i Nova Scotia bor i sina egna traditionella samhällen
som ligger på landsbygden och ofta nära nedgrävt avfall.
Även urfolkssamhällen är oproportionerligt ofta belägna...
...nära de här skadliga platserna.
När man bor i avlägsna, osynliga samhällen
som ofta saknar en röst och som är osynliga för regeringen
blir ens röst ofta inte hörd.
Man måste se på miljörasism
i en kontext av Nova Scotias historia
och i en kontext av kolonialism i Nova Scotia och Kanada.
Det finns en ovilja och rädsla i Kanada att prata om rasism.
Rasismen genomsyrar alla våra samhällsstrukturer.
I Kanada tenderar vi att inte låtsas om sånt.
Rasism och miljörasism har en reell inverkan bland vanligt folk
som bor i de här specifika samhällena.
Det har påverkat svarta samhällen och urfolkssamhällen socialt
ekonomiskt och politiskt.
När man anser att vissa samhällsgrupper inte är viktiga...
...och att de saknar människovärde...
...och inte betyder nåt...
Det brukar vara så vi ser på icke-vita människor.
Då är det på många sätt logiskt att man inte tänker agera
på samma sätt som man hade gjort om de var vita, eftersom...
...de här grupperna inte betyder nåt för vissa personer.
Jag tror att det finns en likgiltighet.
Om man inte träffar folk och vet vad de ser som viktigt
kommer deras upplevelser och utmaningar aldrig att påverkan miljöpolitiken.
Det krävs att man lyssnar på de här grupperna, och det gör man oftast inte.
Om man tittar på en karta över Nova Scotia
och markerar platser där det finns samhällen med svarta och urfolk...
...och sen var nedgrävt avfall och giftiga industrier är belägna
upptäcker man snart ett obehagligt samband.
Jag ska besöka några av samhällena
för att höra hur miljöproblemen påverkar människors liv.
Den första platsen jag åker till är staden Shelburne.
Bara tjugo minuter från en plats där delar av min släkt är ifrån.
Det är en kuststad som av många ses som oförvitlig.
I Shelburne County bodde en gång det största antalet frigivna svarta
i hela Nordamerika.
Deras ättlingar bor numera för det mesta i Shelburnes södra del.
Men från ögonblicket de bosatte sig här för 250 år sen
behandlades svarta medborgare aldrig på samma sätt som vita.
Ett faktum som de får leva med än i dag.
En soptipp som placerades i staden på 1940-talet
fortsätter att plåga invånare i South Shelburne
flera år efter att den stängdes.
Jag ska tala med den lokala aktivisten Louise Delisle för att ta reda på mer.
Du gillar verkligen hundar.
Hej, raring!
-Vad fint det är här. -Ja, det är vackert här.
-Min släkt är från Lockeport. -Ja, jag hörde det!
Så jag har tillbringat mycket tid här.
-Känner du Fred Page? -Fred? Nej.
-Men min pappa hette Dennis Page. -Från Lockeport.
Dennis Page och Lorie Page.
-Jag känner Lorie Page. -Ja.
Jösses. Zach gör så hela tiden. "Min kusin, min kusin, min kusin..."
-Zach Page. -Jag känner Lorie.
-Jaså? -Ja! Kul.
Från den dag då de svarta lojalisterna steg iland här
var vi kontraktstjänare.
Vi kom hit med ett löfte
om att vi skulle få nåt bättre, för vi hade ju varit slavar.
Många kom via den underjordiska järnvägen och på fartyg till hamnen.
Vi är ättlingar till de människorna.
Jag känner mig väldigt, väldigt hedrad
att jag tillhör den där så starka familjen
av svarta lojalister.
I början av 40-talet började de samla sig på samma plats.
Du vet hur människor är.
De samlas kring sin familj och sånt.
Folk började bygga sina hem nära varandra.
I slutet av 40-talet...
...bestämde de sig för att placera... De kallade det en "soptipp".
Där slängdes allt. Inget sorterades.
Alla sopor från närområdet
från Shelburne och Shelburnes kommun hamnade där.
Det var bland annat sopor från sjukhuset.
Med andra ord var det nog en del kroppsdelar.
Det var saker från flottbasen.
Vi vet inte vad de slängde där.
Saker från skeppsvarven, som färg och olja.
De var gamla bilar, mat från affärerna...
De dumpade döda djur där.
Allt man kan föreställa sig...
...slängdes på den tippen.
De behövde bli kvitt den, för det var som ett berg av sopor.
Så de tände eld på den.
Och det brann i flera dagar.
Lukten var förfärlig.
Och röken täckte...
Man kunde inte öppna fönstren.
Jag minns att...
...när nån sa "soptippen brinner"
så hörde man först fiskmåsarna skrika väldigt högt.
Sen försvann de.
Sen var röken som ett svart moln.
Och allt sot...
När elden började slockna eller om det kom regn
så var allting helt täckt av sot.
Jag minns när jag gick till skolan på morgonen...
Vi hade tur om vi kunde ta oss till skolan...
...utan att lukta som om vi hade varit med om nån sorts...
...kemisk krigföring.
När vi kom fram till skolan brukade lärarna säga...
"Tvättade ni er i morse?"
Det var hemskt.
Vi har druckit vatten
från bäckar och brunnar som finns i det här samhället...
...i flera generationer.
Vem vet vad som har sipprat in i våra brunnar från soptippen?
Vem vet?
När man talar om...
...hur miljörasism har påverkat det här samhället
så har det... Det dödar oss.
Vi placerade den inte där.
Våra familjer bad inte om det.
Nu får vi skörda konsekvenserna av det...
...genom att mista de vi älskar. De är borta.
Det är så mycket cancer i vårt samhälle.
Folk säger att det finns cancer överallt...
...men i det här området har vi en av de högsta frekvenserna av benmärgscancer.
Folk avlider i det häromkring. Varför?
Det beror på soptippen.
Det där är min mamma. Det är hon som sitter där.
Det är i vår trädgård.
Det är jag med mina flätor.
Vad söt!
Var var du bland de sju?
-Var du...? -Äldst.
Det där är min bror Robert.
Där är Robert. Det var han...
...som gick bort i cancer.
Där är min syster Babe som har benmärgscancer.
Där är min yngsta bror Frank.
Där är vi.
Där är min farbror som nyligen gick bort i cancer.
För två år sen gick han bort.
Efter att min pappa gick bort i cancer
No comments yet. Be the first to leave one.