A Man on the Inside

Hej.

Hej, allihop!

Hej.

Jag heter Charles Nieuwendyk. Jag är Victorias man.

En fråga många av er har ställt till mig de senaste tre månaderna är:

"Hur visste du?

Hur visste du att den här kvinnan var rätt för dig?

Ni är inte lika", sa ni.

"Du är ingenjör och hon är konstnär", sa ni.

"Du är spänd och hon är cool", sa ni.

På vilket jag svarade: "Jösses, mamma. Lägg av."

Det är inte så att det inte är sant. För det är det.

Men anledningen till att jag visste att hon var den rätta

var stunden då jag träffade henne. Då fick jag en tanke.

Den här tanken var ihärdig.

Jag kunde inte släppa den.

"Det här är personen

som jag vill åldras med."

Vad säger du, Vic?

Vill du åldras med mig?

FASCINERANDE!

SAN FRANCISCO, KALIFORNIEN KL. 9.26

SENIORBOENDE

Så här är det, mr Cubbler.

Jag tar inte emot pengarna om jag inte har en chans att lösa fallet,

och det går nog inte.

Varför inte? Gör inte en privatdetektiv sånt här?

Teoretiskt sett, men det här seniorboendet är ett slutet ekosystem.

Jag kommer inte in. Det är bättre att gå till polisen.

Polisen gör bara nån halvhjärtad utredning av personalen utan att lösa nåt,

de vänder alla mot min mor och hon får bo hos mig.

- Det vore suboptimalt. - Jag är ledsen.

Jag tror inte att det är möjligt. Jag kan inte bara...

Jag har ändrat mig. Jag tar fallet.

Hur når man en sån person? De använder inte Craigslist eller Reddit.

Jag tänkte mig en gammaldags annons i tidningen. Skriv ner det här.

"Sökes. Man, mellan 75 och 85.

Tekniskt kompetent.

Van vid teknik.

Har en mobil."

Varför just en man?

Det är sex kvinnor på en man där. En man är mer spännande.

En rynkig liten honungsfälla. Jag gillar det.

Ja. Publicera annonsen imorgon. Vi måste hitta den här killen.

SACRAMENTO, KALIFORNIEN KL. 17.28

- Hej. Hur är det? - Bra. Själv? Hur var jobbet?

- Bra. De gillar mitt förslag. - Bra.

Hej, killar. Hur var er dag?

- Bra. - Den var bra.

Har det hänt nåt intressant?

Okej. Jag står inte över mutor.

Fem dollar till den som berättar om nåt viktigt som hände idag. Jace?

Det hände inget.

Inget hände.

Nico?

Jag hade matte.

- Det har du varje dag. Räknas inte. Wyatt? - Va?

Har du ett svar?

- På vadå? - Hallå.

Jag hörde inte.

Tappert försök.

Det var det. Jag försökte.

Tänker de nånsin prata med oss?

Pratade du med dina föräldrar i deras ålder?

Med mamma, ja. Hela tiden. Med pappa?

Mest om logistik.

Snabbaste vägen till flygplatsen? Fråga Charles Nieuwendyk.

På tal om...

Okej. Vad är det för nåt idag? Är det ett recept?

En filmrecension om en film som kom ut för två månader sen?

Nej. Det är en artikel om en konstförfalskning på ett tyskt museum.

- Han försöker bara få kontakt. - Jag vet. Det är sött.

Jag är bara orolig.

Mamma kunde få ut honom ur hans skal.

När hon levde bjöd de över vänner på middag,

de reste och de levde ett händelserikt liv.

Och sen dog hon, och inom en dag hade han packat ner alla hennes saker

i prydligt märkta kartonger och ställt dem i garaget.

Han jobbar inte. Han bor ensam.

Och istället för att prata med mig om nåt meningsfullt, så bara...

Han gör det här.

- Jag borde hälsa på honom. - Ja.

Men fråga om snabbaste vägen dit. Han brukar ha rätt.

Hej på er. Wow. Ni var snabba.

Japp. Två timmar.

Var inte konstiga. Krama morfar.

- Nico. Hej. - Hej, morfar.

Maskinen du gav mig är fantastisk.

- Jag använder den varje dag. - Bra.

Du kan använda appen också. Den finns på din mobil.

Jag gillar att välja ut bönorna och trycka på knappen.

Då känner jag mig nyttig.

Vill de ha nåt att dricka?

Nej. De dricker Internet.

- Funderar du på att börja jobba igen? - Nej, jag har gått i pension.

Jag vet.

Men det vore trevligt om du hittade nåt att göra.

Nåt meningsfullt.

Inte bara klippa ut tidningsartiklar och skicka dem till din dotter.

Det här är en intressant artikel om chilenska jordbruksinnovationer.

Toppen, pappa.

Men att skicka tidningsurklipp är inget jobb.

Du gillar inte att prata om mamma.

Så vi måste inte det, men du vet att hon hade velat att du

var en människa.

Lev ditt liv.

Minns du när jag var liten och du gav mig Charles-utmaningar?

Som att hitta tio nummerplåtar från andra stater,

eller läsa 20 böcker innan jul?

Du får en Charles-utmaning.

Hitta ett projekt eller en hobby. Nåt som du tycker är kul.

Okej. Det är en bra utmaning. Jag godtar den.

- Okej. - Då så.

Okej, killar. Nu kör vi.

SÖKES - UTREDNINGSASSISTENT MAN 75-85 - MÅSTE HA MOBIL

KOVALENKO DETEKTIVBYRÅ

Det här jobbet kräver att du är bekväm med att använda teknik.

- Har du en telefon? - Absolut.

Får jag se den?

Den är hemma.

Förlåt. Jag menade har du en mobiltelefon? Inte fast telefon.

I så fall, nej.

Göra vadå?

Skicka ett sms till Julie Kovalenko. Jag la in mitt nummer i din mobil.

Det behöver inte vara långt. Skriv bara "hej" eller nåt.

Vad gör ni, sir?

Inte vet jag.

Jag är i miniräknaren. Jag adderar grejer.

Jag använder den inte så mycket.

Jag förstår. Ta bara en bild av nåt och skicka den till mig.

Jag la in mitt nummer under "Julie".

Son? Dotter?

Min brorsdotter.

Gud. Jag har en miljon såna i en låda nånstans.

Allt de gör får en att känna sig så stolt.

Och alla slarviga bildprojekt känns som ett kubistiskt mästerverk.

Vad jobbade du med?

Jag är pensionerad nu, men jag var högskoleprofessor.

- I? - Ingenjörsvetenskap.

Åk hem.

Tack, allihop. Vi meddelar er.

Min klient har en mamma som bor på seniorboendet Pacific View.

Helen Cubbler, 86.

Hennes son Evan rapporterade nyligen att det här rubinhalsbandet,

en värdefull släktklenod, har försvunnit. Han misstänker en anställd.

Jag förstår.

Och du vill att jag...

Vad ska jag göra?

Du ska flytta in på boendet och låtsas att du är ny där.

Jag ger dig olika ljudinspelningsenheter och du blir min källa.

Min mullvad.

En man på insidan.

Ja. Vi borde ha allt vi behöver inom en månad.

Sen säger du att du har ändrat dig, flyttar ut och åker hem.

Det verkar vara mycket jobb för ett stulet halsband.

Inte för klienten.

Dessutom kan det här bara vara toppen av isberget.

Juveltjuvar brukar slå till mer än en gång.

Jobbet är ditt om du vill ha det.

Varför just jag?

Du kan använda tekniska prylar. Du är självsäker, men anspråkslös.

Framförallt är du reserverad. Du håller korten nära bröstet.

På många sätt är du en klassisk spion.

Okej. Jag gör det.

Vad händer nu?

ÖVNING 1 OBSERVATION OCH MINNE

Nu börjar vi. Titta på mig. Tjuvkika inte. Beskriv de som sitter vid bordet intill.

Ett par. Unga.

Brunetter.

Nära. De är blonda. Vem är borta vid soptunnan?

Kvinna. I tjugoårsåldern. Tatueringar. Stora ringar i öronen.

Nej. Den personen är i din ålder och en man.

Och bakom dig, klockan sex.

Man. Ensam. Röd skjorta och glasögon.

Charles, bakom dig, klockan sex, är ett helt damlag i softboll.

Gissade du bara, eller...?

Ärligt talat, ja, jag gissade bara.

- Det här är spännande. - Okej.

ÖVNING 2 SMYGFOTOGRAFERING

Så... Smygfotografering. Målet är att undvika att bli upptäckt.

Låtsas fota nåt annat, men fånga samtidigt målet på bild.

Ser du paret som är bakom mig?

Ta en bild av dem utan att de märker nåt. Okej?

Du är osynlig.

- Så här ska livet vara. - Ja.

Visst är de söta?

Ska vi ta en på dig?

- Nej, tack. - Nej då.

Det är ingen fara. Jag gör det.

- Okej. Tack. - Kom igen.

Vad för dig till stan?

Jag är med i en naturklubb.

- Wow. - Häftigt.

Det där är Julie. Hon grundade klubben.