The Virgin Spring (Jungfrukällan) (Jungfrukällan)

Gud Oden, kom!

Gud Oden, kom!

Gud Oden, kom!

Jag vill sätta dig till tjänst.

Gud Fader, Son och den Helge And med hela sin änglaskara-

bevara oss för djävulens snara.

Gud låte oss ske i dag varken last, skam eller skada.

Det är fredag, vår Herre Kristi pinas dag.

Gud hjälpe, man kliver ihjäl dem där ute i mörkret.

Så, så, din stackare.

Lev nu ditt fattiga liv så visst som Gud låter oss alla leva. Ja.

Var har du hållit hus i natt egentligen?

Du kunde åtminstone passa mjölkningen.

Jag fick flänga omkring ensam med mina arma ben. Så du ser ut! Vad är det?

Inget annat än det vanliga - att oäkta ungar går med oäkta liv.

Du kan gärna ha det. Som du bär dig åt.

Spottar och fräser som en vildkatt fast du borde tacka Gud.

Att få stanna på en gård som den här, som barn i huset-

- fast du är och förblir en risunge. Mjölken står i farstun!

- Du får rida till kyrkan med ljusen. - Jag? Skulle inte Karin rida dit?

- Karin är inte frisk. - Hon sover bara bort ottesången.

Hon har nog feber, hon är het i huden.

- Nog brann hon på dansen i natt. - Håll truten!

Min dotter kliver inte i dina skitna fotspår. Om hon är rosen, är du törnen.

Du har alltid stuckit och pinats! Vi borde rätteligen köra dig på porten.

Herren välsigne vårt dagliga bröd. Amen.

Var är Karin? Skulle inte hon till ottesången med Marialjusen?

- Karin mår inte bra i dag. - Inte var hon då sjuk igår kväll.

Hon sover för gärna på morgnarna.

- Hon måtte väl kunna rida till kyrkan. - Frida får rida med ljusen.

En ungmö ska föra ljusen till kyrkan.

Du är så angelägen om tukt och plikt när det gäller Karin.

Du är aldrig så vek och blöt som när det gäller henne.

- Hon är det enda barn jag fått behålla. - Så mycket angelägnare hennes fostran.

Jag hade onda drömmar i natt.

Du skulle inte späka dig så hårt på kvällarna.

- Skicka nu Ingeri att väcka Karin. - Jag går själv.

Gå då. Sätt fart på den sjusoverskan.

Ingeri får lägga matsäck åt Karin. Vetekakor, ost och kött från fårbogen.

- Är du sjuk, Karin? - Inte sjuk, bara sömnig.

Får jag morgonbiten på sängen?

Far hälsar att du genast ska rida till kyrkan med Marialjusen.

Om du är dålig får Frida fara. Annars måste du rida.

Då vill jag ha den gula silkessärken. Annars rider jag inte.

Du bär dig åt som en riktig barnunge.

Om jag hade svarat mina föräldrar i den tonen, hade jag fått ris och fasta.

Ge mig ris och sätt mig på fasta - lingon på brödet i stället för smör.

Du vet att jag inte kan vara hård mot dig fast jag borde.

Du skrattar, du. Far är ond. En vacker dag står jag där med skammen.

Ta fram den gula silkessärken och söndagskjolen, så blir jag glad.

Så blir du glad, och så blir far glad. Jag ska rida så värdigt till kyrkan.

Blacken ska lyfta hovarna så sedligt som gick han i ett pilgrimståg-

- och jag ska varken se åt höger eller åt vänster, bara rakt fram-

- och tänka på ljusen, på den heliga Guds moder.

De vita strumporna också, mor. Och de blå skorna med pärlorna på.

Nej, så ja, det är inte vardagssärken det här inte!

15 jungfrur sömmade på den.

Lugna dig nu.

Så.

Var det verkligen 15 stycken på en gång?

Så ja. Sätt dig nu här så ska jag kamma dig.

Aj.

- Aj! - Så ja.

Nej, jag vill ha det utslaget. Nu när jag har de fina kläderna.

Om du får din vilja fram, gör du djävulen så stor förnöjelse-

så helgonen straffar dig.

Varför talar du så mycket om djävulen? Aldrig gör far det.

Djävulen är oskuldens förförare.

Han strävar efter att förgöra allt gott i sin begynnelse.

Men jag läser alltid mina böner, mor.

Vem dansade du med i dansen igår?

Jag dansade med honom, med honom, med honom...

- Varför ville du veta det? - Jag drömde så styggt i natt.

Vad drömde du, mor?

Jag skulle också vilja drömma - stora, underbara drömmar!

Men aldrig händer det mig.

Nu mor, kjolarna - den blå och den ljusa med guldtrådarna.

Hårdare! Du måste dra hårdare, annars pöser det inte som det ska.

- Du har glömt halsspännet. - Spännet får du spara till söndagen.

Du skymmer ljuset för mig.

Din far. Nu är han ond.

Är du sjuk? Jag tyckte mor sa nånting om det.

Ser jag sjuk ut? Så blek och så tärd och så sjuk.

Är det skick och fason att sova över sol?

Jag ska be mäster Erik om förlåtelse för att jag inte hann till ottesången.

Mor var sjuk, ska jag säga, och Frida var sjuk och väckte mig inte-

- och ljusen var inte stöpta. Och Blacken var inte skodd.

Nu rider jag till fjälls med denna stygga mön-

- och säger att sådan doter vill jag inte ha.

Sätt henne i berget i sju år så hon blir spak.

Sen kommer jag och hämtar henne - kanske.

Låt Ingeri följa med till kyrkan. Hon kommer aldrig ut från gården.

Det är synd och skam att man har så lång väg till kyrkan.

Du behöver förstås biktstolen på närmre håll.

Ska den säga, som fick fly ur landet för att klara livhanken.

- Jag har nog hört hans historia. - Vackert, vackert.

Flygande fågel får något, sittande får bara döden.

Jag har sett kvinnor och kyrkor. Kyrkorna var höga som himlen.

Och stora - inte av trä utan av kalk och sten.

Med fönster i alla regnbågens färger.

Du får följa med till kyrkan, Ingeri. Far har lovat.

Sätt fart på påkarna. Annars kommer ni inte till kyrkan förrän i kväll.

Skynda dig då, Ingeri.

Drick lite varmt öl. Du har inte fått något i magen.

Ge det åt Ingeri. Hon ska följa med.

- När blev det bestämt? - Det bestämde far nu.

En avskedskyss kunde du väl ändå unna mig.

Herren Krist signe ditt unga liv.

Knytet med ostkakan och de tjocka ljusen är till mäster Erik från mig.

Hälsa och säg att det är för det där han vet.

Fem pater noster och 15 aven ska han läsa.

- Har du ont av barnet? - Du får väl se själv hur lätt det blir.

Då är jag gift till lås och nycklar och heder och husfrudöme.

Du får se hur det går med hedern när en man tar dig runt midjan.

Då måste vi vara gifta.

- Om nån lägger omkull dig i en buske? - Då slår jag mig fri.

Men han är starkare.

Ottesången är snart över. Pryd vägen i stället för att blekna i kyrkan.

- Jag ska till kyrkan med Marialjusen. - Du är klädd för den heliga modern.

- Som en brud för sin brudgum. - Det är för det vackra vädrets skull.

Inte för att jag skulle möta dig.

- Tack för stunden igår kväll. - Jag hade ingen stund med dig.

- Vad är det? - Jag såg er igår kväll.

Jag ville fråga honom om det inte fanns nån utväg för dig och barnet.

Han svarade väl att om du bjöd honom din mun, så fanns det hjälp.

Du log mot honom och du dansade vid hans hand.

Jag dansade med alla som räckte mig handen.

- Förlåt att jag slog dig. - Du ska inte be mig om förlåtelse.

Vi vänder om och rider hem! Jag kan rida med ljusen.

- Det skulle far och mor inte tycka om. - Skogen är så svart! Jag orkar inte!

Gråt inte så vilt. Du kan skada barnet.

- Är småjungfrurna rädda för skogen? - Inte jag. Jag rider till kyrkan.

Får hon vänta i din stuga tills jag kommer tillbaka? - Här är åt er båda.

Du trodde väl inte att jag tänkte slå dig en gång till?

- Är du i barnsnöd? - Det är värre än så.

Kom, jag har hjälp.

Gå och sätt dig. Det var längesedan någon satt hos mig i högsätet.

- Vad heter du? - Nuförtiden har jag inget namn.

Det är ett tyst och ensamt ställe.

- Du har väl långt till grannas? - Jag hör och ser vad jag vill...

Hör vad människan viskar i lönndom...

...och ser vad hon tror att ingen ser.

Du kan höra själv, om du vill som jag. Hör bara.

- Vad är det som dånar där ute? - Tre döda män red mot norr.

Det var längesen en kvinna gjorde det trångt för mig här i sätet.

Här har du bot för din vånda

Här har du bot för ditt ve

Blod hör upp att strömma

Stanna fisk i loppet

Örn i skyn

Här är kraften

Du har blotat. Du har offrat till Ode.

Jag kände genast igen dig när du kom. Jag kände igen dig på ögat-

- på munnen, på händerna. Men du är rädd.

Det ska du inte vara. Jag ska ge dig styrka.

Psst!

- Vilken lustig giga. - Den har jag ärvt efter min far.

Han ärvde den efter sin far.

Får jag titta på den?

- Vad är ni för ena egentligen? - Tre fader- och moderlösa bröder.

- Vem tar hand om er, då? - Vi vallar i skogen, sover på tuvan.

Mor gjorde i ordning matsäck innan jag for.

Min bror säger att... Elaka människor har skurit tungan ur hans hals.

Men jag förstår hans tal. Han säger att endast om ni gör oss sällskap...

- ...kan vi ta emot en sådan gåva. - Jag måste till kyrkan med Marialjus.

- Till ottesången? - Till ottesången hinner jag inte.

Då är det ju inte så bråttom. Och om mor la i ordning matsäck-