Getting Curious with Jonathan Van Ness

EN NETFLIX-SERIE

Herregud, det är en könsavslöjarfest!

Det är dags att avslöja vår avkommas kön.

Ska vi få en glib-glorp eller en blorg? Hela universum vill veta.

AVSLÖJA KÖNET

Vi ska få en glib-glorp!

Kan vi säga hej då till tvåkönsnormen?

Hej, jag heter Jonathan Van Ness. Jag är ickebinär.

Jag har aldrig passat in i en binär könstillhörighet.

Jag har alltid känt att jag är nånstans som är varken här eller där,

eller kanske nån helt annanstans.

Jag brukade medvetet dölja den feminina sidan av mitt könsuttryck

av rädsla för att bli avvisad.

Jag ville inte bli avskriven och förlöjligad för mitt utseendes skull.

Vi blir överösta med budskap om kön från det att vi föds tills vi dör.

Rosa för flickor, blått för pojkar.

Pojkar är tuffa, flickor är mjuka och blommiga.

Jag lärde mig när jag var väldigt ung att mitt könsuttryck inte var normalt,

men när jag fick lära mig termerna "ickebinär"

och "könsöverskridande", för första gången, tänkte jag:

"Det är jag."

Jag undrar varför jag var 30 år gammal innan jag hörde termen ickebinär?

Har det nånsin funnits nån kultur som har hyllat ickebinära människor?

När blev vår moderna uppfattning av tvåkönsnormen så rigid?

Jag vill lära mig mer,

öppna mitt sinne och lära mig nya perspektiv.

Jag vill veta hur andra har upplevt sitt könsuttryck i sina liv.

Sätt på säkerhetsbältet, för nu blir det åka av.

Jag måste veta, kan vi säga hej då till tvåkönsnormen?

I HÄLARNA PÅ HISTORIENS HÖGA KLACKAR

Vad känner du när du är här?

Jag känner en fantastisk känsla

av stolthet och motståndskraft, för att många människor inte förstår

att det var könsöverskridande människor som gjorde det här möjligt.

Sen blir jag också ledsen för att ingen förstår de könsöverskridandes roll.

Alok är talare, artist, författare, aktivist och ickebinär elak bitch.

Jag skulle inte vara den jag är utan Aloks vänskap.

Att få vara tillsammans på de här gatorna,

som har sett så mycket historia, är inget som går mig förbi.

Till alla Marsha P. Johnsons och Sylvia Riveras som kom före oss,

vi är här tack vare er.

Vad är mest frustrerande med hur tvåkönsnormen tar plats?

Jag skulle börja med hur vår existens i det offentliga rummet blir ett problem.

Folk ser inte det här som en vanlig fredagseftermiddag,

utan frågar: "Varför ser du ut så?"

Att vi lever i en värld där vi är så otrygga och så skärskådade,

och där det görs till en stor sak när vi gör nåt så enkelt som existerar.

I New York, från och med 1845, var det olagligt att göra det vi gör nu.

Man stiftade en maskeradlag som gjorde det olagligt att bära det andra könets kläder.

Därför gick folk till särskilda barer där de kunde gömma sina höga klackar.

Folk hade trasor i bakfickan,

så att de kunde ta bort sminket innan polisen kom in.

Så anledningen till att folk fortfarande skärskådar oss så

är att de under väldigt lång tid försökte få oss att försvinna.

När vi säger "de" menar du myndigheterna, staden New York eller delstaten?

Ja. Jag menar att man har försökt att bokstavligen radera oss.

De får det att handla om små detaljer, men det handlar alltid egentligen om:

"Vi vill inte att transpersoner och ickebinära ska existera. Punkt slut."

Det som händer nu är att folk försöker göra oss speciella,

och säga: "Ni är så modiga och motståndskraftiga."

Men varför ska det krävas mod för nåt så enkelt som att gå nerför gatan?

Varför ska det krävas mod för att leva sitt liv som man vill ha det?

Att vi existerar är inte nåt politiskt, utan bara fakta.

Vi existerar, och det är naturligt.

Det som är politiskt är att försöka trycka in människor i kategorier

som bestämdes för flera hundra år sen.

Ja.

Vi har existerat i tusentals år i alla möjliga olika kulturer,

och politiseringen och kriminaliseringen av olika könsuttryck är det som är nytt.

Ja. Vad är det med ickebinära och transpersoner som hotar makten så?

Vi står för möjligheter.

Vi står för det egna valet, att kunna skapa ett sätt att leva,

att älska, att se ut, som står utanför det som vi blir tillsagda att göra.

Här vid Stonewall vill jag säga att jag älskar dig.

Tack.

VI DANSAR FRÅN ÄMNET

Pratar du nånsin med eller om människor?

Prova pronomen!

Vi har alla slags pronomen du kan behöva.

Han, hon, hen, zir, xe, vad du vill.

Du kan köpa ett, inga, eller så många du vill.

Försök inte anta vilka pronomen nån använder.

Fråga nu! Eller säg dina egna när du presenterar dig.

Och när du beställer att använda nåns korrekta pronomen

får du just nu gratis att du bekräftar deras identitet.

Hurra!

Pronomen. Så lätt och enkelt.

Det är nästan som om du har använt dem hela livet.

Den största missuppfattningen som transfoba har

är att transpersoner och ickebinära är nåt nytt.

Jag vill veta om det finns kulturer som har uppskattat det könsöverskridande?

Vad gör vi? Berätta allt.

Vi ska väva några små blommor.

Därför vill jag umgås med Geo Neptune,

den första folkvalda two-spirit-personen i delstaten Maine,

för att ta reda på hur hens kultur firar det könsöverskridande.

Det här är ett traditionellt hantverk, särskilt bland kvinnorna i min familj.

Var det alltid nåt som mest kvinnor gjorde?

Det vanliga var att familjens män var de som gick ut och samlade material,

men fler och fler män har börjat göra det på senare tid.

Jag hoppas att vi får många fler korgvävare som är two-spirit.

Jag tror att många människor vet vad könsöverskridande och ickebinär är,

men two-spirit är specifikt för Amerikas urbefolkning.

Ja. I wabanakifolkets ursprungsmyt har vi ett slags kulturell hjälte.

Han hette Gluskab.

När han skapade oss tog han en pil ur sitt koger och sköt mot svartasken.

När asken delades i två delar, delades även trädets ande i två delar.

Så han frågade anden, som nu var två andar,

om de ville bli människor, och de sa ja.

Så Gluskab...

...andades på trädet, och ur svartasken

steg den första wabanakikvinnan och wabanakimannen, sida vid sida.

Efter det fanns lite av varje essens kvar,

så Gluskab satte ihop dem, och skapade den första two-spirit-människan.

I vår tradition har vi inte varit åtskilda från oss själva.

Jag älskar den ursprungsmyten.

Alla har en balans mellan de två energierna,

och oavsett vem du är måste du jobba på

att se till att de energierna hamnar i den bästa balansen för dig.

Jag älskar det här så mycket.

Du sa att du skulle få det här att se enklare ut...

Du måste komma ihåg att jag har gjort det här i 27 år.

-Jösses. Och din hy är så snygg. -Tack. Det är björnfett.

I vår ursprungsmyt är vi skapade av det här materialet,

så varje korg som vi väver kommer från korgvävaren.

För att jag ska kunna göra blommorna måste jag ta lite av min ande

och föra in den så att de får liv, och det har du gjort med din.

Herregud, Geo!

Two-spirit-personerna i de amerikanska ursprungsfolkens kultur

är ett vackert exempel på hur människor kan existera utanför en rigid tvåkönsnorm.

VI DANSAR FRÅN ÄMNET

Välkommen, Jonathan. Var vänlig och gör ditt val.

Går inte att beräkna!

Varför inte?

Man kan inte ha kvinnonederdelar med mansöverdelar.

Du behöver en uppdatering.

Om jag har klänning eller högklackat är inte det som gör mig till ickebinär.

Det som gör mig ickebinär är det faktum

att jag aldrig har känt mig som varken en man eller en kvinna.

Våra idéer om vad som är maskulint och feminint

har gått fram och tillbaka genom århundradena.

På 1500-talet hade män högklackade skor.

Fram till 1800-talet hade europeiska barn klänningar oberoende av kön.

Att pojkar har blått och flickor rosa blev inte vanligt förrän på 1940-talet.

Modevärlden har inte bara makt att förstärka eller dekonstruera könsroller,

utan den har lika stor makt att förstärka eller dekonstruera

hur vi ser på skönhet. Vem är de här kläderna gjorda för?

DET KALLAS MODE!

Jag måste lära mig mer om vad mode har att göra med tvåkönsnormen.

-Du ser fantastisk ut. -Snurra runt.

-Den här ska du posera naken i. -Varsågod. Känn efter en stund.

Kan vi vara mänskliga skyltdockor? Jag gör det gratis.

-Jag kan betala er. -Jag älskar det.

-Visst är den läcker? -Det är en så oväntad färg.

Fuchsiafodret, ja.

Det gör nåt som man "typiskt" skulle se som ett maskulint tyg roligt och lekfullt.

-Det här är ett maskulint tyg. -Ja.

Och det här ger det...

Nåt sexigt för alla som vill känna sig fantastiska i en rock.

-Kom igen! -Snurra!

Fokusera!

Varför är modeindustrin så könsbunden till att börja med?

Under lång tid tror jag att det började med hur folk köpte kläder,

vilket de oftast gjorde i ett varuhus.

Medan John är i staden för ett möte

tar Freda och hennes svärdotter en typiskt feminin shoppingtur.

Varuhus är väldigt segregerade för att män och kvinnor var det.

Om man tänker på modehusen så har de funnits sen 30-, 40-talet,

men de förändras aldrig, och de utvecklade aldrig nåt nytt sätt att handla på.

Det spred sig till allt annat. Så märkligt.

Kvinnor kunde inte ens ha byxor.

Man har alltid kontrollerat hur olika identiteter får se ut i världen,

utifrån vad som känns bekvämt för massan.

Man behöver inte klä sig utifrån vem man är.

Jag är ickebinär och behöver inte feminint eller maskulint, utan det som känns bra.

Att vara transperson och få utforska könsroller

var inget som jag hade tillgång till eller lov att göra som ung,

så jag fick klä mig som en kille.

Jag minns att min första klänning var en stor t-shirt som jag poserade i.

Jag fick ansiktet målat på tivoli och stod så här... Det var första...

När jag ser den bilden ser jag mig själv.

Då kände jag mig mest äkta, för att jag hade smink.

Jag minns en av de första gångerna i min hemstad...

Jag kunde inte ha på mig klänning offentligt,

så vi körde till en grannstad, Hannibal i Missouri,

så att jag kunde prova min lilla klänning och min frisyr,

men jag hittade ingen peruk, så jag knöt en scarf runt håret.

-Det var scarf och miniklänning. -Edith Beale.

Ja, och strumpbyxor för att dölja mina håriga ben.

Jag blev jagad därifrån.

Jag var 16 och blev jagad av fyra vuxna män

som skrek alla möjliga transfoba och homofoba saker