Invasion

Han vakar över dig.

Ditt hem väntar dig.

Helvete.

Sir!

- Sergeant, han stannade inte. - Hör du!

SOC Trevante Cole, Navy SEAL.

Jag måste på nästa flyg till USA. DC, Virginia, vad som helst.

- Okej? - Det finns inga flyg.

Det här är en flygbas. Vad fan pratar du om?

Vi skyddar folket här.

Vi flyger inte nån eller nåt till USA.

Okej. Jag tar ett vanligt flyg. Privat. Vad som helst.

Du förstår inte. Ingen flyger dit.

Det finns ingen flygledning.

Vi kom just hit.

Och ni hade tur som landade.

Vi har förlorat en mängd flygplan.

Många över Atlanten.

Ge mig bara en pilot, ett plan eller en jävla handbok.

Ingen åker nånstans. Varken i luften eller på mark.

Vi har inga plan, inga transporter.

- Visa honom ut. - Rör mig inte.

ENDAST BEHÖRIGA

Hördu! Jag har en fru.

Hon väntar på mig.

- Sir. - Snälla. Jag lovade.

Jag har rest tvärs över jorden, och jag stannar inte nu.

Jag lovade henne.

Jag tänker inte låta nån spänd britt som du eller honom komma i vägen.

Förstår du det, sir?

Säg till våra skyttar att Cole här får lämna området som han önskar.

Han får bära sin pistol. Vi önskar honom lycka till över Atlanten.

Må han hitta en bra segelbåt.

Luke.

Du har en speciell mamma.

Han är mycket speciellare.

Får jag gå? Jag vill inte äta det här.

Du måste äta nåt.

Får jag snälla gå?

- Vart då? - Till pappa.

Okej. Gå raka vägen dit.

Mamma, han är ju precis där.

Raka vägen.

Jag ska.

Vänta.

Ta med dig din ryggsäck. Okej?

Ta din mat.

Du är en bra mor.

Jag vet inte. Jag försöker.

- Jag visste inte att du hade en familj. - Jag har dem.

Ja.

Jag hade en familj.

Förlåt. Jag...

Nej. Inte på grund av det här.

Det har gått några år. Inget hände, bara...

Högst procent bland läkare.

Högst procent?

Skilsmässa.

Det funkade i början.

Sen förändrades saker och ting.

Eller så förändrades jag.

Jag vet vad du menar.

Jag är glad att du hittade hit.

Vi behöver dig här.

Du är smart.

Du är duktig. Du har instinkter. Vi andra improviserar bara.

Du.

Får jag visa dig nåt?

Hej.

Hej.

Jag är Jack.

Luke.

Vill du se nåt coolt?

Lite läskigt, men coolt.

Det är en del av platsen de inte vill att vi ser.

De ljuger för dig.

Jag vet inte vad de har berättat.

Men om du inte släpper mig, kommer världen att förstöras.

Alla du älskar kommer dö.

Lyssnar du ens?

Vad heter du?

Vilken fegis.

Släpp mig bara.

Vad har du för fel?

Ge oss en minut.

Uppfattat.

Hashimoto-san?

Jag hade inget val.

Vi måste komma åt Hoshi-12:s kommunikationssystem.

Jag hade nästan kontakt. Varför stoppa mig?

Vi har koordinaterna.

De är låsta.

Nu behöver vi behörighet.

"Koordinaterna"?

Den är i geosynkron omloppsbana.

Rymdfärjan hålls kvar.

Av dem.

Det är den enda kontakten.

Hoshi-12 är vår enda kommunikationskanal.

Det som är kvar av den.

Jag ger dem inte behörighet.

Murai-san är borta.

Snälla.

Plåga inte dig själv.

Hoshis uppdrag är över. Det här är på en annan nivå nu.

Kanske för dig.

Det här är större än oss.

Det finns kanske inte nån kvar att rädda.

Säg åt dem att jag är deras enda chans att få kontakt.

Det vet de redan.

Jag hjälper bara till om jag är den som tar kontakt.

Du är inte i läge att förhandla.

Inte de heller.

Hälsa dem det.

Hon leder kommunikationsteamet.

Annars tar det sex timmar att knäcka hennes låskod.

Sätt igång, då.

Ta in hennes team.

"Låskod"?

Som jag sa. Bara du kan göra det.

Så här ser det alltid ut.

Är det desinfektionsmedel?

Mamma?

Mamma?

Shit.

Shit.

Kom igen. Helv...

Okej.

Kom igen. Helvete. Kom igen, funka. Du funkade förr. Kom igen.

Okej. Funka, för fan.

Funka.

Den borde funka. Funka.

421-6274.

Svara, svara, svara.

Svara.

- Hej. - Rah! Hej! Det är Trev. Rah! Hallå?

Jag vet inte om du kommer att höra det här.

Men det här är den enda fasta telefonen jag vet, så...

Det finns inget jobb att gå till längre.

Alla gömmer sig. Alla flyr.

Men du kanske ringer hit ändå.

De tvingar oss att åka. Det är illa.

Jag vet inte vad som kommer att hända eller vart jag hamnar, så...

Jag är lite rädd.

Jag vet att du oroar dig.

Du oroar dig alltid, till och med när du inte är här.

Och det är okej.

Jag oroar mig alltid för dig med.

-Trev? - Ja?

Det här är ett krig som vi inte kan vinna.

Jag är inte arg på dig.

Bara på det som hände med oss.

För jag gjorde inte det.

Du gjorde inte det.

Och du kunde inget göra, förutom...

...kanske vara här med mig.

Jag vet varför du inte är det. Jag vet.

Och som jag sa, jag är inte arg...

Eller kanske jag är arg.

För att jag älskar dig.

Jag kommer alltid älska dig.

Och jag kommer alltid älska honom.

Jag med.

Kärlek dör aldrig, Trev.

Ibland gör människor det.

Och jag antar...

Jag är i London.

Jag är i London. Alltså, jag vet inte exakt var.

Jag vet inte vart jag ska. Jag bara...

Jag älskar honom.

Jag älskar honom med.

Jag kan aldrig sluta.

Det gör ont.

Det gör ont.

Och jag är rädd.

Jag är rädd.

Det finns inga flyg, Rah.

Inget folk, bara ingenting. Världen är över.

Det...

Det är bara du och jag nu.

Jag vill att du ska veta att jag är där med dig.

Jag håller om dig. Jag rör dig.

Jag säger att jag älskar dig.

Jag säger att jag älskar dig när du skriker på mig i köket

och kastar saker på mig för att du är arg.

Okej?

Och det är okej.

Du... Det är okej.

För jag är ledsen, och jag menar det den här gången.

Och kanske du...

Kanske du ger mig en chans till.

Och jag håller om dig.

Jag säger att jag älskar dig.

Jag älskar dig.

Jag älskar dig.

Jag älskar dig verkligen.

Var inte rädd. Jag är här.

Minns du när du brukade ha mardrömmar

och kom och sov med mig och mamma?

Minns du vad jag sa?