Peaky Blinders

Ni är inte er själv, mr Shelby. Jag ringer läkaren.

Jag talar bara med mig själv om mig själv.

–Du ska åka till New York, Michael. –Varför det?

Företaget har affärer att sköta i USA.

Du visste att jag skulle bli skjuten och valde att inte säga nåt.

Jag valde min mamma.

Thomas Shelby, Labour, 48 564.

Jag har varit hos läkaren åt dig. Det börjar när du slutar. När du vilar.

Ni ska ju vila, mr Shelby.

Jag har lärt mig en sak, Frances.

Jag får inte vila i den här världen. Kanske i nästa.

TVÅ ÅR SENARE

LICKEY HILLS

29 OKTOBER

Arthur.

"Vi kan inte ge er garantin ni ber om.

"Vi förväntar oss att få betalningen i sin helhet."

Det här är min favoritdel.

"Vi har aldrig hört talas om ert folk"–

"så vi är inte rädda för era hot."

Det är undertecknat "vedergällningens änglar".

De har inte hört talas om oss. Be Aberama och Isiah presentera sig.

Och Finn? Blanda dig inte i.

Ja?

Vänta lite. Upprepa det där.

Nej, det kan inte vara möjligt.

Peter, min vackra pilot.

Flyg hem mig och mina vinster till England.

Tio skedar socker till mig, tack.

Var är den fulla?

Titta, Ruby. Pappa är tillbaka.

Nu kommer allt att ordna sig.

Nej.

Nej.

Nej.

–Hallå? –Var är Tommy, Arthur?

–Hälsa att vi har förlorat mycket. –Stanna där. Tommy hör av sig.

Vad pratar du om? Hur är det möjligt?

Eftersom klockan sex i morse, i New York–

–kraschade Wall Street–börsen som ett ångtåg.

Och vi var definitivt ombord.

Kom igen, byt om. Och hämta bilen.

–Jag måste härifrån. Skynda på! –Jag kommer!

Ändrade planer.

–Vi ska direkt till Birmingham. –Jag har fler passagerare.

Jag följer med till England. Vi älskar varandra.

Vänta lite, Gina.

–Jag vill träffa din familj. –Nej, det vill du inte.

Fan också.

Nu har ni hört talas om oss.

Kom igen.

Soffan!

Lägg på nåt som skyddar mot blodet. Min syster dödar mig.

Var försiktig. Hon lägger tusentals pund på skiten.

Ge mig lite sprit.

Plocka ut den och sy ihop mig. Gör det.

Ge mig ditt rakblad, Peaky–pojken.

Nu räcker det.

Du får inte spy på din systers möbler.

–Vet du vad du gör? –Jag har gjort det förut.

En gång tog jag ut en kula som satt mellan två revben.

Men det var på en häst, och den dog.

Håll i honom.

Till dig. Bara en liten.

–Vad fan är det som pågår? –Fan också. Hej, Ada.

Försvinn, båda två.

–Pressa den här mot såret. –Försvinn.

Förlåt, Ada. De hade sönder en staty av nån spinkig kvinna...

Vad har Tommy sagt? En Shelby håller inte på med sånt där.

–För att bevara hans jävla rykte. –Lyssna nu.

Vi har fått en chans, som Tommy har gett oss.

Han har makt, vi har pengar och vårt förflutna ligger bakom oss.

Och du har ett dyrbart ungt liv. Jävla idiot!

Några centimeter åt vänster och det hade varit över.

Du behöver inte bevisa nåt, Finn. Du behöver inte bevisa nåt.

–Pappa! –Kom hit.

Vad har du gjort, då? Gör det, Johnny.

Ni hörde vad han sa. Sätt fart.

–Var är Charles? –I vagnen. Han vägrar komma ut.

Han hörde Johnny tala. Han förstår mer romska än vi tror.

Han hörde att du sköt hästen.

Jag sa att det var av barmhärtighet. Men han förstår det inte.

Varför sköt du honom, pappa?

Charlie? Kom ut hit. Låt oss få det överstökat.

Charles? Kom hit.

Sätt dig ner.

Lyssna på mig.

Din häst var sjuk och hade ont. Veterinären kunde inget göra.

Så jag avlivade honom. Det är så man gör.

Nej, det är så du gör. Du skjuter hästar och människor.

Det säger alla!

Dangerous, min vackra häst.

För vild för att tävla. Accepterade inte tyglar eller piska.

Borde ha varit en krigshäst.

Tröttnade på grönbetet...

...och stod inte ut med lugn och ro. Gav upp om livet...

...och är nu fri...

...i den kulna vintern.

Du gråter.

Tom. Jag är ledsen. Jag visste inte att din son kunde rokka.

Fyll igen det, Johnny,

Jag har ringt hem och till kontoret.

Men om jag berättar det kommer du inte att tro mig.

Så jag visar dig.

MILJARDER FÖRLORADE I WALL STREET–KRASCH

Jag sa till Michael att det här skulle hända i fredags.

Den där jävla Michael–

–sa att mäklaren hade sagt att priserna skulle återhämta sig.

Alla fick höra samma sak.

Så han avvaktade.

–Avvaktade Michael? –Ja.

Michael.

–Michael avvaktade. –Ja.

Michael avvaktade.

Han fortsatte dansa och spela–

och knulla i snön.

Charlie?

Kom ut hit, Charlie.

Den där ungen lyssnar aldrig. Han lyssnar aldrig, Lizzie.

Vad måste jag göra för att folk ska lyssna på mig?

Vad ska vi göra nu?

Vad gör vi?

Du följer med Arthur till Birmingham och tar in på Midland Hotel.

Kalla till möte med styrelsen i morgon klockan tolv.

I dag, då? Vad är det för fel på i dag?

–Jag måste tänka lite. –Och det gör du bäst ensam?

Jag är inte ensam, det är jag aldrig.

Se till att chauffören återvänder i morgon, Lizzie.

Och hälsa min son att ibland är döden ren godhet.

Vad gör vi nu?

Är jag nåt slags geni? Du frammanar mig med din lilla knarkflaska.

Jag tar det mot smärtan, och för att hålla mig varm.

Så du tar det för att hålla dig varm.

Värmen.

Hela tiden...

Jag vet.

Vår kärlek lever kvar.

Men du måste lyssna på rösterna du hör.

Gör det de säger åt dig att göra.

Det är för mycket att göra, Grace.

Barnen...

Jag måste ta farväl.

Jag måste sova.

Tänk, Tom.

–Linda! –Helvete.

Jaha, där är du.

Du är ordförande, börja uppföra dig som en sån.

Är jag ordförande?

Nej.

Jag är den jävla dörrvakten, Linda.

Du kommer inte in här klädd så där.

Tommy gjorde mig till ordförande för att själv förbli fläckfri.

–Det kallas uppgörelse. –Det är en möjlighet.

Jag vet vem jag är.

Jag vet vem jag är och har accepterat det.

Äntligen...

...kan jag leva med det.

Jag vill att du ska acceptera det.

Jag vill att du ska acceptera det.

Vad är det?

Och vad vill du ha?

Vill du ha ordföranden och hans tjusiga portfölj?

Och hans guldreservoarpenna?

Vad vill du ha?

Ordförande eller dörrvakt?

Du tror att allt är okej och att jag ska tiga om vi knullar. Glöm det.

Varje vecka är din bror i London och leker folkets hjälte–

–medan du tar hand om hans smutsiga affärer.

Och om nåt händer blir det du som får ta på dig skulden.

–Och vad vill du? –Att du utnyttjar möjligheten...

...som Gud och New York–börsen har gett dig.

–Mötet börjar snart, mr Shelby. –Ja, okej.

Jag kommer snart.

Det var allt.

Och stäng dörren!

Då så...

De är goda. Nu börjar vi.

I går skedde som ni vet en jävligt hemsk...

En hemsk katastrof.

Den drabbade inte bara oss, utan hela världen.

Det hände i New York. Det var där det hände.

Och det spred sig långsamt till London.

Och sen till det där jävla Hong Kong.

Alltihop gick åt skogen.

Eller alltihop kraschade. Men...

Vi är inte de enda som har blivit drabbade.

Hela världen är drabbad.

Många människor.

Det står om det i alla tidningar. Alla talar om det.

Arthur? Ska vi inte vänta på Thomas?

Arthur är styrelsens ordförande nu, Polly.

Jag kanske kan lätta upp stämningen genom att uttrycka–

–hur trevligt det är med så många kvinnor i styrelserummet.

Och alla är både skarpsinniga och dekorativa.

Vi är ett mycket modernt företag, mr Greene.

Men vissa av oss håller fast vid sina gamla värderingar.

–Vad har ni kommit fram till? –Kvinnorna är dekorativa.

Vi har precis börjat.

Arthur vill dela ut några dokument.

Vad är det för dokument?