Gunner

CLINTON STADEN MED VÄNLIGA GRANNAR

CLINTONS STATSFÄNGELSE

- Du ser bra ut. - Ljug inte för mig.

- Jag gör inte det. Är du okej? - Fan heller.

Hört något?

- Kan du hoppa över det? - Jag saknar dig. Alla gör det.

Skippa skitsnacket och berätta vad jag vill höra.

Har rättegången ett datum än?

- Jag jobbar på det. - Fan.

Jävla advokaten dröjer för länge.

- Och den andra saken? - Jag slängde soporna.

- Det är gjort. - Det var på tiden.

Och vi planerar fortfarande en stor middag.

- Hur stor? - Så stor att vi behöver mer kött.

- Jaså? - Det är mer än vi kunnat drömma.

- Blir det ett problem? - Inte för mig.

Noches mismo.

Är det säkert att allt är förberett för gästerna?

- Gästerna gillar inte att vänta. - Jag klarar det, pappa.

- Gör du? - Ja.

Du är säker att du klarar det?

Ja.

Då så.

Då så.

Claire, prova nu?

Varför dröjde det, mannen?

Clintons överste Lee Gunner har återvänt från Afghanistan.

Här tilldelade presidenten Lee hedersmedaljen för tapperhet.

- Är du killen på TV? - Välkommen hem, Lee.

Vänta... Jag tar hand om dem.

- Vi behöver inte problem. - Mycket har förändras här.

Du har varit borta länge.

Kom igen, grabbar. Ni skrämmer gästerna.

- Ge mig er kallaste öl. - Huset bjuder på den första.

Var är Dave?

Han är inte här.

- När kommer han förbi? - Aldrig.

- Han är skyldig mig pengar. - Verkligen? Varför?

- Vem fan är du? - Ingen.

Jag stannar nog här tills Dave kommer förbi.

Han kommer inte förbi.

- Och varför inte det? - Därför han är död.

Är han?

Vad hände med honom?

- Varför stirrar du på mig? - Därför jag gillar inte dig. Stick.

Jag har inte druckit upp min öl.

Hoppsan. Jo, det har du.

Mycket imponerande. Jag ser vad du kan.

Det är vad specialstyrkorna kallar skitsnack.

Vi ses senare, mannen, - Kom nu.

Så går det när du ska hjälpa familjeföretaget.

Kan jag komma förbi senare? Jag måste träffa pojkarna.

Lee, jag förstår vad du försöker göra, men...

Vi måste ju ändå stänga tidigare.

Kom förbi klockan 19, okej?

Lee.

Kan vi talas vid?

Jag hörde att du bråkade med motorcyklisterna.

- De lär vilja göra upp med dig. - Kom igen, Bob.

Staden behöver inte mer problem, förstår du mig?

- Han ställde en fråga. - Fan, Wally, bad jag om kommentarer?

- Nej, sir. - Beklagar, Lee.

Du förstår vad jag ber dig som en vän?

Ja, jag förstår, Bob.

Okej. God natt.

Kul att se dig, Bob.

- Vi går nu. - Var det allt?

Ja, kom.

Så jag tänkte...

Jag vill ta med pojkarna på camping.

Vad? Tycker du inte om camping?

Jo, när jag var typ sex år.

Varför kan du inte vara som vanliga frånvarande pappor

och ge oss en PS5 eller kontanter?

Något som vi tycker om. Eller hur, kompis?

Jag vill faktiskt gärna campa.

Kunde du inte ha nämnt det till mig?

Det var bara en tanke.

Får jag gå från bordet? Jag ska till Hailey.

- Är hennes föräldrar hemma? - Ja, och de vet att jag kommer.

- Vem är Hailey? - Hans flickvän.

- Har han en flickvän? - Ja, han är 16.

Kan vi campa i morgon?

Jag ringde morbror Jon. Han följer med oss.

Vad har du där?

Din hedersmedalj. Du sa att jag skulle ta hand om den när du var borta.

- Du tog god hand om den. - Varför fick du den?

Jag gjorde mitt jobb. Det är allt man kan göra.

Vad är mitt jobb?

- Börja med läxorna. - Det vore bra.

Eftersom du är hemma.

- Jag känner mig som en främling. - Därför du är det.

Visst, men jag är fortfarande deras far.

De känner inte dig eftersom du aldrig var hemma.

Jag försökte. Jag gjorde mitt bästa.

Jag sa att vi skils åt om du tar värvning igen.

Det är den jag är. Du visste det från början.

Vi hörde inte ett ord från dig på ett år. Vi trodde att du var död.

Jag ljuger för pojkarna. Vem gör så mot sin familj?

- Vad tycker du om mitt campingförslag? - Visst...

Jag menar allvar. Jag har utrustningen.

Jag tar hand om dem. Du har varit med om mycket.

Jag kan inte göra mer än att be om ursäkt.

Låt mig ta hand om pojkarna, så vi lär känna varandra.

Jag ser att du försöker. Om du inte hade kommit till undsättning i baren

hade jag inte haft råd med hyran.

Jag säger ju att jag kan göra mer för dig och pojkarna.

Vi förlorade ett barn. Kan du kompensera för det?

Nej.

- Nej, jag menade inte så. - Vad menade du?

Jag vill bara campa med pojkarna.

God morgon, Jon.

Jösses, Lee, solen har knappt gått upp.

Hugger något?

Jag har känt dig länge nog att inte ljuga om fiskelyckan.

Vi måste ge oss av, så vi når bergen innan skymningen.

Jag ska hämta mina saker.

- Har du lämnat leksakerna? - Ja då.

Fyrhjulingarna är på mötesplatsen, packade och klara.

Men Lee, det verkar som din säkerhetstjänst

betalar ganska bra. Du borde anställa mig.

Kanske det.

- Pappa! - Hej.

Travis kom inte hem igår kväll.

Han är förmodligen kvar hos sin flickvän.

Kan du åka med morbror Jon?

Ni får åka i förväg. Jag hämtar Travis, så ses vi där floden delar sig.

Det är fyra timmar tid, hur ska du hinna i tid?

- Strunta i det. Kom nu, Luke. - Hej då, mamma.

Ja, ja, ja.

- Hej, jag ska plocka upp Travis. - Jag är Haileys pappa.

Toppen. Jag ska ändå plocka upp Travis.

- Nu? - Ja, kan du hämta honom?

- Nej, han sover. - Så väck honom.

- Jag inkräktar inte på deras privatliv. - Deras privatliv?

Du kan inte bara gå in utan inbjudan!

Travis?

Upp med dig!

- Jag ska ingenstans. Jag är sjuk. - Det ska du visst. Upp och hoppa.

Mamma? Pappa?

Kom nu. Verkligen?

Min fru har redan ringt sheriffen.

Då kan du förklara varför du låter minderåriga dricka, ta droger och ha sex.

Droger?

Vi sa bara att de kunde ta ett par öl Hailey?

Ring polisen och säg att det var ett misstag.

Vilken förälder låter en pojke sova över med sin dotter?

- Det kallas övernattning. - Okej, det är vad ni kallar det.

Den attityden är varför Travis inte vill följa med dig.

Han vill säkert stanna och ligga med er dotter.

- Morbror Jon möter oss vid flodgrenen. - Hur tar vi oss dit?

Menar du allvar? Nej, jag hoppar inte!

När som helst, Lee.

Tre, två... ett!

Snyggt jobbat.

Det var så coolt. Ned från himlen så där?

- Vad är dessa? - Jag sa camping, inte en ridtur.

- Får vi varsin? - Ja.

Den där är min. Ta en av de andra.

Inte så illa, va?

- Vad jobbar du med nu, pappa? - Han ordnar arméer till förmögna.

Jag driver en säkerhetsfirma.

Var du med i alla krig?

Alla krig de senaste 25 åren.

Vad gjorde du för din hedersmedalj? Dödade du människor?

Man får inte en sådan om man inte dödar folk.

Jo, man tilldelas hedersmedaljen om man räddar liv i krigstid

och är villig att riskera sitt eget.

Det var inget krig. Bara kongressen kan förklara krig.

Säg det till alla män och kvinnor som dog.

Män och kvinnor som aldrig skulle ha varit där.

- 11 september? Vi blev anfallna. - Blev vi?

Du verkar sur för att vara någon som knappt minns det.

Knappt minns det?

Mitt hela liv har kretsat kring 11 september.

Vi tog värvning eftersom det var det rätta för att skydda våra familjer.

Precis som många andra amerikaner. Och jag skulle göra det igen.

- God natt, pappa. - God natt.

Det som hände Dave är inte ditt fel.

Jag vet.

Grabbar klantar sig, Lee. Ge honom tid.

Jag vet. Därför är jag här.

Varför berättar du inte för Claire och pojkarna vad som hände?

De behöver inte min klagosång.

De kanske får dem att förstå. De vore inte så arga då.

Det ger oss inte tillbaka Dave.

- Nej, men ska jag inte berätta sanningen? - Nej.

Lee, du är envis som en gris.

- Pappa? - Ja?

- Är du vaken? - Knappt,

- Är du okej? - Jag hörde något i skogen.

Förmodligen en uggla.

Hur vet du att det inte är en björn eller en seriemördare?

För jag skulle förnimma det.

Även om det var en mördare?

Ja.

Pappa?

Varför kom du inte hem när Dave var sjuk och dog?

- Jag kunde inte. - Varför?

Det är därför Travis är arg på dig.