The Mad Women's Ball (Le Bal des folles)

Jag ber om ursäkt, far.

Var höll du hus?

Jag var hos en vän. Joséphine.

Joséphine? Vem är det?

Har jag hört talas om henne?

Du känner henne inte.

Herre, välsigna denna måltid, de som lagade den

och ge bröd till dem som är utan.

Amen.

-Amen. -Amen.

Är bordsbönen lustig, Théophile?

Nej, far.

Jag är inte hemma i morgon. Jag har ett debattmöte på De Beyles.

Bra. Skärp ditt sinne. Frankrike behöver rationella ungdomar.

Och jag då?

När du börjar arbeta på din fars kontor

får du användning för dina kontakter i societeten.

Ett bra jobb, ett bra äktenskap,

det är allt jag önskar för dig.

Men han finner knappast en fru på debattmötena.

Får jag följa med? Jag har aldrig varit på ett debattmöte.

På De Beyles?

-Varför inte? Om du vill. -Kommer inte på fråga.

Vem är du?

Du skrämde mig.

Jag kommer strax.

Absolut, kära du.

Inte för högt, det här är bra.

God natt, mormor.

God natt, kära du.

Eugénie...

Berätta för mig.

Du gick på Victor Hugos begravning, inte sant?

Ja, mormor.

Det var så vackert.

-Det var mycket folk. -Ser man på.

Du kan gå nu.

Senare.

Ikväll. När kommer du tillbaka?

Nej, Eugénie. Far sa nej, och jag säger också nej.

Du får inte följa med. Tänk om han fick reda på det?

En flicka som du, där? Du går inte obemärkt förbi.

Folk kommer att tycka...

Kan du vara tyst? Jag bryr mig inte om ditt debattmöte.

Jag dör hellre än att prata i timmar med dig och dina vänner.

Nej, släpp av mig på kaféet.

Jag måste ut. Jag måste läsa, röka... Snälla Théo.

-Men tänk om pappa... -Vadå pappa? Pappa är inte här.

-Se så, Louis. Till Montmartre! -Ja, fröken.

Montmartre? Kära syster, var inte så obetänksam.

Jag såg dig aldrig, gav dig ingen skjuts,

jag känner dig inte och du får ta dig hem själv.

-Vadå? -Ingenting. Jag tittar bara på dig.

-Varför det? -Du är så snygg.

Var inte dum.

Jag har kycklinghals, inga axlar, för långa ben,

för kort överkropp, så nej. Jag är inte snygg.

Jag tycker det.

Jag sa ju att du är dum.

Jag vet.

Hej! En brioche, tack.

Fem cent.

Tack.

Skål för dig.

Skål, snygging.

"I morgon, i gryningen, just när marken bleknar, ger jag mig av."

"För jag vet att du väntar på mig."

Du läser Les Contemplations.

Jag älskar det stycket.

"När jag är framme, ska jag lägga på din grav"

"en bukett grön järnek och ljung i blom."

Är det den?

Får jag sätta mig?

Ja, det är Les Contemplations.

Nej, du får inte sätta dig.

Jag vill vara ensam och läsa, tack.

Jag är ledsen för missförståndet. Jag tyckte att du tittade på mig.

Man ser inte ofta en flicka som läser poesi

som tittar på en ung man...

Jag tittade inte på dig.

Tja, då...

Då lämnar jag dig ifred.

Jag tittade på din bok.

Ser du?

Du tittade på mig.

-Nej. -Jo.

Jo, för jag höll ju i boken.

-Nej. -Jag höll i den. Jag var precis bakom den.

Jag tittade på din bok.

"Människan består av tre delar."

"För det första, den materiella kroppen, som liknar djurens

"och som animeras av samma vitala anda.

"För det andra, själen,

"anden som är inkarnerad i kroppen.

"För det tredje,

"föreningen mellan kropp och själ."

Om inte min kropp, så tittade du på min själ.

Ursäkta mig.

Sa jag något dumt?

Nej.

Nej, tvärtom.

Jag gillade det.

Jag gillade det mycket.

ANDARNAS BOK

Varsågod, den är till dig.

Jag kan inte ta emot den.

Jag bara lånar ut den till dig.

Du ger tillbaka den.

Lovar du?

Jag lovar.

Tack.

Vad är det där?

Fler dikter?

Andarnas bok, ser man på.

Med en lapp från Ernest.

Så min syster hade ett möte.

Åh, nej!

Eugénie Cléry i Montmartres slum.

Du tappade bort min sida.

Dina vänner har inte ensamrätt på intellektuella samtal.

Du skulle förvånas över vem man finner i norra Paris.

Det tvivlar jag inte på.

Får jag stanna lite till?

Ja, men var tyst.

Ska du träffa honom igen?

-Vem? -Vadå, vem?

Ernest. Poeten.

Han som får kvinnohjärtan att slå fortare...

Dina händer är kalla.

Det må vara för sent för berömmelse på slagfältet,

men jag har hjälpt landet vad gäller rättvisa, lag och ordning.

Att ge er Hederslegionen vore en ära för vårt ämbete.

Jag ska anstränga mig så mycket...

-Du verkar lycklig, Hortense. -Ja.

Jag ska göra min societetsdebut.

Jag kommer att presenteras på hertiginnan de Noailles tillställning.

Som ett sto som visar upp tänderna, man och krupp?

Gratulerar! Vad ska du ha på dig?

En aftonklänning från Doucet. Siden.

Du kommer utan tvivel att se strålande ut.

Är det vad du tycker om mig? Att jag är ett sto?

Ursäkta, min syster menade det inte.

Förlåt om jag sårade dig, Hortense.

Jag tycker att det är förnedrande, men dömer inte.

Såklart du dömer mig. Det är precis vad du gör.

Hortense!

Vad sa du den här gången?

Du skämmer ut mig som vanligt.

-Jag ville inte såra henne. -Inte ett ord.

Du sätter min karriär och vårt namn på spel. Tänk, dumma flicka!

-Tack, Marthe. -Med nöje, fröken Eugénie.

Framåt!

Nej, tillbaka.

Till höger. Försiktigt, Louis!

-Till höger. -Nej, andra höger.

-Den är tung, Eugénie! -Där.

-Här? -Ja.

Kan vi enas om att det var precis där den stod?

Ja, vi är helt överens.

Ska vi hämta pyntet?

Ja!

Var är banden?

De är i den stora kofferten där.

-Den här? -Ja.

Hur kommer jag åt den?

Kan du hjälpa mig?

Den här?

Hjälp mig, jag kan inte...

Eugénie!

Eugénie?

Eugénie!

Jag är här.

Stanna hos mig.

Stanna kvar.

Säg vad jag kan göra.

Det är över. Över.

Du skrämde mig!

Var det han igen?

Nej, inte han.

Vad menar du?

Jag ser andra.

Anfallen är annorlunda.

På sistone har en ung kvinna pratat med mig.

Hon lider.

Om du bara kunde se henne.

Hon ber mig att hjälpa henne, men hur?

Jag känner mig hjälplös.

Käre bror!

Jag läste den där boken.

Den förklarade alltihop.

Prata med mig, säg något.

Jag är rädd.

Du vet att det här skrämmer mig.

Boken säger att jag inte är ensam.

Andar existerar.

Så är det.

För första gången är jag inte rädd för den jag är.

Tänk om du ser andra?

Du vet vad som händer med flickor som du.

Flickor som jag.