Nazis in the CIA

Den federala kriminalpolisen i Wiesbaden.

I sex år har en man som hjälpte till att upprätta byrån varit dess president.

Paul Dickopf är en hög tjänsteman med en fläckfri historia.

En före detta nazistmotståndare, säger han själv.

Fram till 1971, under Brandt-eran, är han Västtysklands främsta kriminalare.

Den som kritiserade honom eller var ett hot, glömde han aldrig.

Han var väldigt långsint

och kunde förstöra såna människor.

Dickopf gör inte bara karriär i Västtyskland.

År 1968 blir han även chef för Interpol.

Nu är det hans uppdrag att bekämpa internationell brottslighet.

Inrikesminister Genscher sa vid Dickopfs farväl

att han var ett föredöme för polisen i hela Tyskland.

Efter Dickopfs död 1973,

gör tjänstemän efterforskningar för att kunna skriva en dödsruna.

Det de hittar lämnar dem mållösa.

Dickopf avslöjas som nazist.

Hans livslögn har upptäckts.

IDENTITETSKORT

Dickopf var inte bara med i SS och en nazistspion ,

strax före krigsslutet bytte han sida

och började jobba som agent för USA.

CARAVEL - 39-ÅRIG FEDERAL KRIMINALPOLIS,

AGENT FÖR VÅR ORGANISATION SEDAN MITTEN AV ANDRA VÄRLDSKRIGET

Många CIA-dokument innehåller information om "Caravel".

Det var Dickopfs täcknamn.

MEMORANDUM ÄMNE: MÖTE MED CARAVEL

Tysklands ledande polis säljer regeringshemligheter från Bonn.

JAG GAV CARAVEL BETALNING

CARAVEL LÄMNADE ÖVER ETT PROTOKOLL FRÅN STATSSEKRETERARENS MÖTE

Förbundskanslern Willy Brandts Östpolitik var särskilt intressant för USA.

Dickopf upplyste dem beredvilligt…

…liksom många andra nazister under det kalla kriget.

De blev villiga medhjälpare, spioner,

eftersom USA:s underrättelsetjänst kunde utpressa dem med deras förflutna.

Det störde sällan amerikanerna

att vissa människor de använde

hade varit nära massmördare, extremister eller terrorister.

Ändamålet helgade medlen.

s underrättelsetjänst kämpade mot en ny fiende, kommunismen,

med hjälp av nazister som spioner.

För dem handlade det inte om att straffa brottslingar.

När det kalla kriget hettade till,

blev de nazistiska kollaboratörerna brickor i USA:s underrättelsetjänst.

De användes i psykologiska syften, för hemliga operationer och såna saker.

NAZISTERNA INOM CIA

Först nu finns många underrättelsedokument från det kalla kriget tillgängliga,

dokument om nazister som blev agenter åt CIA.

Ta Eugen Steimle. Hans fall var tidigare okänt.

En hängiven nazist som var befäl över arkebuseringar i Sovjetunione n.

Man trodde att Steimle hade dött som ett av offren i ett passagerarplan,

som störtade den 20 april 1945 nära Nürnberg.

Ögonvittnen såg det brinnande planet.

Vrakplatsen i skogen finns kvar än i dag.

Här har vi kratern efter kraschen.

Invånarna plockade upp allt som de hittade vid vraket.

I det ingick en portfölj med dokument och identitetskort, bland annat Steimles.

Portföljen togs till nazisternas lokala högkvarter.

Några dagar senare marscherade amerikanerna in i området.

Portföljen konfiskerades av arméns underrättelsetjänst.

Amerikanerna letade efter nazister som de kunde ha nytta av

och id-handlingar var användbara.

De misstänkte att Steimle levde.

s dokument över innehållet gör att vi kan rekonstruera händelserna.

Den 20 april 1945, mitt i den sista striden om Berlin,

lyfter det sista passagerarplanet från Tempelhof.

Efter Hitlers död vet passagerarna

att pakten mellan ryssarna och västmakterna är värdelös.

Ombord på Condorn finns över 20 passagerare.

Bland dem finns några män i skinnrock.

Kaptenen söker skydd av natten.

Det är dåligt väder.

Deras resmål är Spanien, med mellanlandning i München.

Jag minns vid frukosten att pappa sa…

KARL WEIβ ÖGONVITTNE

"Ett plan flög över och mullrade högt."

Min väninna bodde i närheten,

och på kvällen flög ett brinnande flygplan över hustaket.

Hennes mor fick panik, tog båda barnen, slängde sig ner

och sa: "Pappa dog i kriget. Nu dör vi alla tre tillsammans. "

Flygplanet störtar i en skog. Ingen av passagerarna överlever.

Ville de högt uppsatta nazisterna fly till Spanien i Condorn?

Vilka var med ombord?

Den amerikanska underrättelsetjänsten flyger portföljen och dokumenten till USA.

Agenterna i Washington vet att krigsslutet inleder ett nytt kapitel

i kampen mellan supermakterna. För att få övertaget

vill de tvinga före detta nazister att arbeta för dem.

Amerikanerna lyckas.

En person i synnerhet intresserar dem,

en före detta SS-Standartenführer vid namn Eugen Steimle.

De upptäcker att han ansvarade för massmord i Ryssland.

HEMLIGT KRIGSRUMMET

INKOMMANDE TELEGRAM

Agenterna tror inte att han är död.

Vittnen påstår sig ha sett honom efter kraschen.

STEIMLE LÄMNADE BERNAU-CHIEMSEE 1 AUGUSTI

STEIMLE ÄR VID LIV

De frågar ännu en gång invånarna nära platsen för kraschen.

Steimle är krigsförbrytare.

Han är värdefull för dem.

Det var omöjligt att rekrytera nazister som agenter på ett systematiskt vis,

utan att även rekrytera krigsförbrytare.

De sakerna gick hand i hand.

Amerikanerna söker över hela Tyskland efter SS-översten Eugen Steimle.

Han gömmer sig i hemregionen Schwarzwald.

Snaran dras åt.

Hösten 1945 ser han bara en utväg.

Han överlämnar sig själv och förhörs.

Han vet att han bara har en chans. Att berätta allt.

En avhoppare som har nåt att dölja,

till exempel mord,

kan utpressas och bli ett fogligt verktyg i händerna på sina nya chefer.

Steimle samarbetar.

Hans uttalanden och dokumenten från portföljen

hjälper amerikanerna att avslöja det tyska spionnätverket i Spanien.

Det är dussintals nazister som inte vill acceptera Tredje rikets kollaps ,

utan redan jobbar på sin nästa galna idé: Fjärde riket.

Målet är världsvid fascism.

Nu kan amerikanerna observera deras aktiviteter

och värva agenter i Spanien.

Efter förhöret döms Steimle till döden genom hängning,

men blir förvånansvärt nog benådad.

Blev han spion åt USA så att det påverkade domen?

Det går inte att bevisa.

Viktiga mappar saknas,

framför allt från USA:s förhörscentrum i Oberursel.

Nazister blir agenter.

s underrättelsetjänst vill ha mer än bara spioner.

De vill få tag på nazist-skatter.

Ända tills kriget tog slut

trodde de allierade på den ointagliga "alpfästningen",

nazisternas påstådda fristad.

Skattjägare kommer hit än i dag.

De är på jakt efter nazistguld.

Men finns det några skatter att hitta?

Mot krigets slut ville tysk industri sätta sitt kapital i säkerhet.

Det var en ytterst farlig diskussion.

Men alternativet var att förlora allt efter Hitlers död,

och det var ännu farligare.

Så de drog upp planer.

En del av dokumenten finns kvar.

Deras plan var att bygga upp riket igen efter Hitlers död.

De aktiviteterna undslapp inte de allierades underrättelsetjänster.

De startade en gigantisk, världsvid övervakningsoperation.

Kodnamnet var "Safehaven", "Säkra hamnen".

"Safehaven" var namnet på ett amerikanskt regeringsprogram.

Målet var att spåra tillgångar som nazisterna hade beslagtagit i Europa,

och som nazisterna försökte placera över hela världen för att ha efter 1945.

Amerikanerna visste att liknande planer även kläcktes på rikskanslerns kontor,

på order av kanslichefen Bormann.

Ett nätverk av utländska företag hade skapats för att säkra pengar.

En favoritplats för dem var Monaco.

Det fanns många skalföretag där som hade miljoner till sitt förfogande.

Ett av dessa var officiellt ett radio- och tv-bolag.

I styrelsen satt en välbekant figur,

Kurt Georg Kiesinger.

ADVOKAT KURT GEORG KIESINGER

Han blev Västtysklands förbundskansler.

Att ha arbetat för Tredje rikets propagandaministerium

skadade inte hans karriär.

De allierade agenterna gav detaljerade rapporter om överföringar av pengar.

Ibland hade de spioner på möten.

KAPITALFLÖDEN TILL NEUTRALA LÄNDER

Spionoperationens chef var Allen Dulles,

då en amerikansk agent i Schweiz, senare chef för CIA.

Han använde sin kunskap om nazisternas affärsförehavanden

för att göra karriär i Washington.

När riksbanken i Berlin förstördes

i en bombattack i mars 1945, strax före krigets slut,

låg guld och valuta oskyddat.

Nu skulle planerna genomföras och evakueringen komma igång,

snabbt och försiktigt.

360 ton guld, 300 ton silver och banksedlar lastas upp.

Allt granskas och loggas noga.

Nazistskatten försvinner i sista stund.

Dokument om bankens guld ligger oupptäckta

i Bundesbank i över 60 år.

Karl Bernd Esser hittar dem till slut.

Allt guld från riksbankens filialer

flyttades till en central plats i Merkers,

eller till vissa depåer i Bayern.

Nu är tiden inne för amerikanerna.

Tack vare operation Safehaven, vet de exakt var guldet förvaras.

De når Merkers saltgruva i Thüringen, i den Sovjetockuperade zonen

innan ryssarna gör det.

De hävdar att riksbankens guld är stulet nazistguld.

Amerikanerna tar med sig andra skatter som lagras i tunneln,

italienska statsskatter och guld från Böhmen-Mährens nationalbank.

Blev gömställena i Alperna också rensade för länge sen?

De kan inte hitta nåt guld i Bayern.

Det finns ett mottagningsbevis

på guldet som riksbanken hade gömt i olika depåer.

Alla depåerna hittades, främst av amerikanerna.

De gick till och med in i Sovjetzonen,

och tömde huvuddepån i Merkers, i östra zonen.

Karl Bernd Esser ser det som stöld.

För sin kvot av Marshallplanen ,

amerikanska lån för återuppbyggnaden av Europa,

betalade tyskarna två gånger om.

Först med riksbankens guld,