Good Luck, Have Fun, Don't Die

God kväll, damer.

Vill ni ha påfyllning?

- - Du, store killen?

Vad är ställningen?

- -

Hörni. Hörni!

Det här är inget rån!

Jag kommer från framtiden!

Och allt det här...

Går åt helvete, riktigt illa.

Är ni upptagna?

-Är jag inte tillräckligt engagerande? -Vad i helvete?

Jag reste hit idag för att berätta att det

inte går så bra för er i framtiden.

Faktum är att jag skulle säga att ni ger er ut på

den mörkaste möjliga tidslinjen.

-Det här är ett gigantiskt misstag. -Hörru!

Kan någon ringa polisen?

Sociala medier har berövat er er värdighet,

och förvandlat er alla till barn.

Er fascistiska selfiekultur

har eroderat er förmåga till kritiskt tänkande.

Sluta! Ingen går härifrån!

Lyssna på mig. Det här är viktigt.

Jag menar... Åh, okej.

Nu kör vi.

Okej, okej. Jag har en bomb.

-Oj! Oj! -

Ja. Det här är bomber.

Jag är täckt av bomber. Kommer ni närmare...

Försöker ni fly, så spränger jag oss alla.

Är ni tillräckligt rädda nu?

Bra. Jättebra. Sitt ner. Gör det bekvämt.

Hörru, ni.

Det... Det betyder ni, nu. Sitt ner.

Sitt ner. Kom igen.

Jaha, vi har en hjälte.

Sitt ner! Sitt ner!

Sitt ner för helvete!

Som sagt, jag kommer från framtiden.

En framtid som är helt, totalt körd.

Och vet ni vad? Det är ert fel.

Inte specifikt ni 40 personer,

utan alla från er tid.

Ni är alla lika medskyldiga.

Och jag är här för att ställa det till rätta.

Allt började med morgontelefonen.

Först vaknade folk, kollade mejlen i sängen,

tittade på Facebook, scrollade Twitter, X, Y, Z, vad som helst.

Bara några minuter. Ingen stor grej.

Men morgontelefonen

blev bara längre och längre.

Till slut slutade folk gå upp ur sängen helt.

Samhället föll samman.

Folk var tvungna att kopplas till matningsslangar och katetrar.

Sjukvårdsindustrin blomstrade.

Men allt annat var kört.

Ingen märkte ens att jävla världen hade gått under.

Är det någon av er som ens lyssnar på mig?

Låt mig fråga er en sak.

Vart tog alla bokhandlar vägen? Va? Ja.

Vad gjorde ni när skivaffärerna började försvinna?

Ingenting. Ni gjorde ingenting.

Frågesport.

Är det någon som kan ett telefonnummer?

Jag slår vad om att inte en enda av er kan ett enda

telefonnummer utantill längre.

Framsteg är bara framsteg om det gör saker bättre.

Annars är det ett misstag.

Mänskligheten har tagit felsteg förut.

Hitler, Segway.

Någon måste bara finnas där för att vända oss om,

få oss på rätt köl igen,

att säga: "Nej, barn, det här är inte rätt,

det här är inte vägen."

Det är därför jag är här.

Jag söker rekryter, soldater,

människor som inte har något att förlora och allt att kämpa för.

Det kommer en artificiell intelligens

inom en inte allt för avlägsen framtid

som stänger ner hela den här mänskliga civilisationen.

- -Men den kan stoppas.

Mänskligheten kan räddas.

Och det är här revolutionen börjar.

Det här är inget skämt.

- -

Det är här det börjar, ja.

På ett jävla Norms i Los Angeles.

Någonstans på den här diner finns den rätta kombinationen

av människor som ska ansluta sig till mig i revolutionen,

och rädda mänskligheten.

Jag ska hitta den rätta gruppen,

och vi ska lyckas.

Det här är 117:e gången jag är på den här diner.

Jag kör exakt samma tal.

Kan ni föreställa er det?

117 gånger har jag försökt nå fram till er.

Lite som din favoritfilm, Jim, Måndag hela veckan.

Det är väl din favoritfilm, Jim? Va?

Ja, uh... uh...

Uh, ja, jag... -Uh, ja, ja?

-Hur... vad... um... -Ja.

Hur gjorde du...

Jag har upplevt den här natten om och om igen,

varje gång med en ny kombination

av människor på den här diner.

Och varje gång vi har misslyckats,

har jag hållit några av er i mina armar,

och sett livet flimra ut ur era ögon.

Några av er betraktade jag till och med som familj.

Jag har gjort det här så många gånger.

Jag känner några av er bättre än ni känner er själva.

Ha!

Hörni, Nancy Delaney och Charles Roberts,

ni är på er första dejt.

Charles tyckte Norms var rätt val.

Nancy har planerat sin flykt i 20 minuter.

Ingen av er har någonsin anslutit sig till min revolution

och tagit er levande ut från den här diner.

Ursäkta mig.

Du!

Nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej.

Nej, nej, nej.

Du är den minst användbara person jag någonsin mött.

29 gånger har du räckt upp handen för att gå med i min revolution.

29 gånger.

Du har varit en jävla klump om foten på mig.

Du har ett dåligt knä, Gerald. Lös det.

Du dör 16 minuter in i resan varje gång.

Du är också bedövande tråkig.

Räck upp handen ikväll. Jag utmanar dig.

Där är hon, min drottning. Ja.

Var inte blyg.

Du är min främsta soldat. Min krigare i den här revolutionen.

Vi pressar det till gränsen.

Du visar mig saker om mig själv jag aldrig ville se,

men saker jag behövde veta.

Den sexuella spänningen mellan oss är som en sommarstorm.

Men vi agerar aldrig på den. Aldrig.

Vi kanaliserar den in i vårt blodtörst.

Men till slut förråder du mig varenda jävla gång.

Du krossar mitt hjärta, men här är jag,

ser in i dina stora bruna ögon,

och jag tänker, vafan.

Låt oss slå tärningen en gång till, gumman.

Låt oss bränna ner allt.

Om du följer med mig finns det en chans att du dör ikväll.

Och om du inte gör det, så är det kört

för varenda person i det här rummet.

Det lovar jag dig.

Men ikväll har vi en chans. Vi kan rädda världen,

börja om, göra något, något äkta.

Dolores, ring inte polisen igen.

Lägg undan telefonen.

Det finns en korrekt konfiguration

av människor på den här diner

som bekämpar framtiden perfekt och räddar mänskligheten.

Jag har inte fel om det här.

Jag kommer att pröva varje kombination

tills jag får rätt.

Så jag måste veta nu, vem hänger på?

Vem är redo att rädda framtiden?

Greg.

Greg, kom igen, du är Spartacus. Nu kör vi.

Kom igen, store kille, upp med dig.

Där är de. Hörni, Phi Beta Kappa.

Vad säger ni? Kom igen grabbar, ölen är på mig.

Låt oss fatta några dåliga beslut.

Toga! Toga! Toga!

Du, minns du...

Huh, okej.

Gumman, det ser ut som om det bara är du och jag.

Det vore inte första gången, eller hur?

Vad sägs om att vi gör det till den sista? Va?

Kom igen, unge.

Hörru.

Verkligen? Noll händer? Ni skojar med mig.

Det är första jävla gången det...

Det någonsin har hänt.

-Fan ta mig. -Hörru, varför drar du inte bara,

innan du skadar dig själv, va?

-Du är inte kry. -Dra åt helvete, Pete.

Jag är inte galen.

Varför är alla från din tidslinje så in i helvete dumma?

- Du ser ut som en hemlös, bror. -Vem sa det?

Dra åt helvete själv. Jag är inte hemlös.

Jag kommer från en mardrömslik apokalyps.

Det här är den högsta formen av mode där jag kommer ifrån.

Du borde se hur våra hemlösa ser ut.

De ser döda ut.

- -Åh, fantastiskt.