Wild Men (Vildmænd)

WILD MEN

Hej.

Hej. Vet du vad?

Det är så att jag har glömt min plånbok.

Förstår du vad jag säger? Jag har glömt min plånbok.

- Kan vi lösa det på nåt sätt? - Är du okej?

- Ja, jag mår fint. - Vill du låna telefonen?

Jag ska bara ha de här varorna, Och så ska jag ha cigaretter.

- Men då måste du nästan ha pengar. - Jamen, jag har pengar.

- Jag kommer tillbaka och betalar. - Tyvärr, vi gör inte såna dealar.

- Vi löser det på nåt sätt, okej? - Vi säljer inte öl efter kl. 20.

- Jaha, okej. - För cigaretter måste du ha leg.

- Vilken ålder krävs för cigaretter? - 18.

- Ser jag ut att vara 17? - Nej.

Ser jag ut som en vuxen man? Som har haft en helt vanlig dag?

Jag har klättrat ner från ett berg för att komma hit.

- Kan vi lösa det på nåt sätt? - Vi måste ändå ha betalning.

Självklart. Därför föreslår jag att vi gör en bytesaffär.

Jag får mina varor, jag får tre paket cigg. Så får du en yxa.

Vi kan göra nåt ännu bättre för dig.

Jag får mina varor, tre paket cigg och en flaska sprit.

Så får du ett hjortskinn och en yxa.

- Vi säljer ingen sprit här. - Han måste betala!

- Du måste betala. Annars får du gå. - Jag ska betala, sa jag till honom.

- Jag hittar bara inte min plånbok. - Vi tar Visa och MasterCard.

- Vi tar norska sedlar och mynt. - Jag vet hur det funkar i affärer.

- Lägg ner yxan. - Lugn, det är ingen fara.

- Vad fan gör du? - Vi accepterar inte skinn här, okej?

Ha det så trevligt.

- När är vi där? - Tre kvart.

- Vad? - Se om du kan stava, mannen.

Jag har varit där en miljon gånger. Jag hittar dit. Guddalen. Det är...

- Spelar du dum nu, eller? - Han är rädd för att åka båt.

- Jag är inte rädd för att åka båt. - Vad är problemet då?

Det är bara konstigt.

Tre luffare på en färja är skumt. Folk tittar. Därför kör jag själv.

Jag får röka lite.

Simon? Simon!

Bashir?

Bashir? Bashir? Bashir?

Bashir?

Förlåt. Förlåt att jag stötte till dig med min båge.

Hör du mig?

- Du har inte slagit i huvudet? - Nej, inte slagit.

Hey, hey, hey! Rör mig inte. Bara...

- Är du dansk? - Ja.

- Det är du också? - Ja, ja.

Jag tyckte väl att det lät konstigt.

- Martin. - Musa.

Jag har en mobil hemma hos mig. Vi får nog ringa en doktor, va?

- Nej, nej, det är okej. - Är du säker?

- Ska jag sy dig? - Kan du det?

Jag har en första hjälpen-låda uppe i mitt läger. Så vi kan kika på det.

- Är väskan det enda du har med? - Ja.

- Ska jag inte ta den? - Nej. Jag tar den själv.

- Går det? - Ja.

Då tar du bara av dig byxorna. Så är det snabbt överstökat.

- Kan du fixa det här? - Ja, det kan jag.

Men det kräver att du ligger helt stilla. Okej?

Det är faktiskt lite... våldsammare än jag hade räknat med.

Men vet du vad? Nu börjar vi bara, okej?

- Då måste du ligga stilla. - Okej.

Ja...

Titta på mig.

Du måste ligga helt stilla. Annars får du ett fult ärr. Okej? Bra.

Vänta, vänta, vänta.

- Den första är igenom. Ligg stilla. - Du måste göra det ordentligt.

- Vi gör plåstertricket. - Vad är det?

Minns du när du var liten och hade plåster?

Skulle det tas av fort eller sakta?

- Fort. - Vi syr det jättefort.

- Så är det snart klart. Bit ihop. - Det ser äckligt ut.

Titta inte på det. Bara titta upp på himlen, okej?

Ja. Du är så duktig, så duktig. Försök fokusera på nåt helt annat.

- Vad har du ätit till frukost? - Jag har inte ätit frukost.

- Vad gillar du till frukost? - Foul och tameya. Vet du vad det är?

Foul och tameya. Det är såna där bönor.

Det vet jag inte vad det är. Blir bönorna kokta eller stekta?

- Kokta med spiskummin och olivolja. - Okej?

- Falafel då? Är det nåt? - Tameya är ju falafel.

Ska du ha tzatziki till det eller sånt där auberginemos?

- Ja, baba ganoush. - Baba ganoush, ja.

Och så massor av chili till? Ja. Tycker du om chili?

Det är illa. Tänk på nåt annat.

Försök tänka på chili. Försök tänka på massor av chili nu.

Okej.

Så. Nu får vi bara hoppas att det inte blir inflammerat.

Kolla på dina fingrar. De är skitäckliga.

Vi lägger på lite gasbinda, tror jag. Ja.

Det ska nog läka ihop fint. Inte sant?

- Ja. - Så. Det är bra.

- Vandrar du mycket? - Vad menar du?

- Är det din första långa vandring? - Just det... Ja, första vandringen.

Jag tycker också om att gå. Det sätter fart på tankarna.

- Har du bott här länge, eller? - Ja, hur länge? Jag har bott här i...

- Det minns jag inte. - Ett år?

- Nej, jag har bott här i... tio dar. - Jaha, okej.

- Varför? - Jag hade blivit lite trött på allt.

Jag hade lackat ur på allting. Okej?

Så tänkte jag: 'Du ska på äventyr.' Då åkte jag hit. Komma bort lite.

- Varför har du de trasiga kläderna? - Det är en del av äventyret.

Det skiljer sig inte mycket mot det du gör när du drar ut och vandrar.

Det handlar om att tömma skallen. Man tar sig i kragen och säger:

'Hey, du. Var börjar du? Var slutar skogen?'

'Vad är det för helt galen värld vi lever i?'

Jag har provat allt möjligt. Landsvägscykling och löparklubb.

Jag har gjort en halvmara och en halv ironman, men jag har inte känt nåt.

Här kan jag känna nåt. Jag har varit skitledsen.

Men jag gör fan nånting. Jag har stuckit ut hit.

Okej?

- Øyvind. - Petter.

Jag vill ha en sån där fransk hotdog.

- Vi har två för samma pris som en. - Okej, då tar jag två. Där har du.

Ja. Berätta. Du angreps av en viking? Var det så?

Han var dansk. Klädd i päls. Ungefär min längd.

- Vad för slags korv vill du ha? - Vad har du för korvar?

- Vanlig grill och chili/ost-korv. - Vad är det?

Det är egentligen en vanlig korv fylld med ost och chili.

Fylld? Kan de göra sånt nu? Jag tar två såna. - Ja, fortsätt.

Ja, han var dansk. Brunt hår, skägg.

- Han såg ut som en sån där vildman. - En vildman?

En hemlös vildman. Kanske 40-45 år. Han var väldigt smutsig.

- Vill du ha nån dressing? - Nej, ingen dressing. - Dansk?

Vad gör en dansk viking eller vildman här uppe? Titta på bilderna.

Känner du igen nån av dem som han vikingen?

Nej. Ingen av dem. Ingen av dem är viking.

Säger du det? Det såg du. - Ja. Tack ska du ha.

- Den var fylld med ost helt enkelt. - Helt enkelt.

Det exploderar i käften. Helt fantastiskt.

Det var som fan.

Vi kanske ska ringa efter en lukthund.

- Spårhund? - Jag vet inte om den jobbar i dag.

- Vad gör den när den inte jobbar? - Inte vet jag, det är en hund.

- Den gör kanske hundsaker. - Flytta på dig.

Men vad i helvete?

Titta på det här. Vad kan det vara?

- Det är blod. - Det är blod. Det ser jag också.

- Ni måste ut i skogen. - Nej, det kan jag inte.

- Vad menar du? - Jag ska hämta ungarna.

Och Berit gör fårikål, så det finns inte en chans.

- Kan vi inte vänta till i morgon? - Nej, vi måste in och göra det nu.

På med gummistövlarna. In och leta efter dem.

- Vad tänker du om vapen? - Ja, ni ska ha vapen. Ta fram vapnen.

Och det måste ni göra nu. Gå och gör det nu.

- Nu, Eigil. - Ja.

- Hur länge ska du stanna här ute? - Jag ska inte hem igen.

- Aldrig? - Varför skulle jag det?

- Finns det ingen som du saknar? - Jag mår allt bättre för varje dag.

- När det blir kallt då? - Vad då?

Då kan jag glädja mig åt att inte behöva jobba mer, jobba åt idioter.

Att jag aldrig behöver öppna en brevlåda eller dator och se nyheter.

- Vad är det för fel på brevlådor? - Va?

Det är inte brevlådan i sig som är problemet. Dem har jag inget emot.

Det är mer det brevlådan representerar.

Att brevbäraren ska veta var du bor. Ingen ska veta var jag bor.

- Prova den här. - Den är jättefin.

Det är helt rätt träval.

Jag funderade på björk, men det är böjligt.

Då är det mycket bättre med alm. Jag tror att det är alm.

Det är faktiskt rätt många som har börjat med det där.

Att bo utan el och toalett och brevlåda och så vidare.

- Där dit jag ska gör en hel stad så. - Vart ska du?

- Guddalen. Känner du inte till det? - Guddalen? Nej.

Det är en hel stad där de lever vildmansaktigt.

Alltså med pälskläder, ut och skjuta pilbåge i skogen.

Det där äkta, äkta, äkta livet.

Jag menar det helt seriöst. Det är en hel stad där de lever så.

Herrejävlar.

Kan inte öppna sidan. Ingen internetanslutning.

Ja, hallå? Hej, älskling. Vet du, jag sitter i möte just nu.

- Vi måste ju prata. - Ja. Två sekunder bara.

Det vet väl inte jag. Det måste vara täckningen här uppe som är kass.

- Har du inte fått alla mina mess? - Nej.

- Jag har skrivit alla möjliga. Många. - Jag har inte fått ett skit.

Det rår inte jag över. Det är täckningen som är kass.

- Jamen, Anne... Vad? - Är du säker?

Är du okej? Du skulle säga om nåt var fel, va?

- När kommer du hem? - Det vet jag inte.

Det är ju inget som jag beslutar. Det är ju så det är.

- Är du sur? - Nej, jag är inte sur.

Sluta! Kliv av mitt ben!

Men vet du vad? Jag måste faktiskt sluta nu. Hej!

- Mitt ben. Kliv av mitt ben! - Lugn!

- Släpp. Dra åt helvete. - Ligg stilla, så går det jättebra.

- Nej! Låt bli! - Sluta! Släpp honom!

- Släpp honom! - Sänk bågen.

Håll käften. Stå upp. Upp med er.

- Lägg bågen. - Sluta avbryta mig.

Han har inget med det här att göra. Han är helt oskyldig.

Upp med dig, Musa. Sätt på dem handfängsel.

- Sluta säga mitt namn. - Jo. Kom igen.

Har du dem? Okej, okej. Lyssna nu.

Ni måste förstå mig. Det handlar bara om att jag var skithungrig.

Och så blev jag fanimej överfallen.

Han överföll mig. Han slog mig.

Musa, jag följer med dig. Till den där stan du pratade om.

- Jag vill skitgärna se den. - Sitt stilla!

Då drar vi. Okej?

- Ja, ja, ja. - Då kilar vi.

- Hej då. - Sitt kvar!