Halt and Catch Fire

- Sover hon? - Ja. Snälla, säg att det är över.

- Jag älskar mina föräldrar, men... - De har åkt.

Om en timme är de i luften på väg hem till Texas.

De är borta och är flygbolagets problem nu.

Nej...! Varför?!

- Lova att vi aldrig blir som dem. - Jag kan inte lova nåt.

- De driver mig till vansinne. - Vad säger du? De är toppen.

Din pappas present påminner mig om hur omanlig jag är.

Högljudd.

Varför försöka förbättra ett redskap som har fungerat i miljontals år?

Jädrar! Den är jättevass. Vi testar på en gammal stövel.

- Du väcker henne. - Okej, då.

Min mamma är helt otrolig på att hantera vinglas.

- Hade de trevligt? - Jadå.

Men mamma gillar inte huset eller bostadsområdet.

Hon vill alltid hålla skenet uppe.

Hörde du din pappas svidande kritik om energisparandet?

Eller att vi borde vara husägare istället för hyresgäster.

- De är snälla med Joanie ändå. - Din mamma är toppen.

- Och din pappa slog inte barnet. - Eller tände fyrverkerier vid henne.

- Det var en enda, liten raket. - Såg du när Joanie kräktes på honom?

Hon gjorde skjortan en tjänst.

- Han vet inte hur han kan hjälpa. - Han ville ge oss ett hus i Dallas.

- Vore det så illa att få lite hjälp? - Vi behöver ingen hjälp.

- Vill du bo här för evigt? - Vi ska inte bo här för evigt.

Vi ska bygga en dator. Okej?

- Sen säljer vi den tillsammans. - När ska vi hinna göra det?

När jag inte byter blöjor eller får ungen att sova?

Jag har inte tid att bygga datorer.

- Det blir inte alltid så. - Vad kommer att förändras?

- Jag vet inte. Allting. - Bra, för jag vill inte bli hemmafru.

- Det har gått tre månader. - I Texas skulle jag ha tid att jobba.

Vi pratar väl inte om att flytta tillbaka till Texas?

- Mamma sa att om vi ville... - Har du pratat med din mamma om det?

- Har ni smitt planer? - Nej, bara rent hypotetiskt.

Det handlar om vilka man känner och vi får inte missa vår chans.

De vill bara döda oss långsamt. Det vore rena dödsdomen.

- De märker att vi har det jobbigt. - Jag kan hjälpa till mer.

- Du ger mig henne när hon gråter. - Då slutar jag med det.

Jag oroar mig för allt, medan du smäller fyrverkerier intill henne.

Det var en enda jäkla raket.

Om du vill åka så packar vi med en gång och flyttar till Texas.

Jag kan jobba för din pappa och du kan golfa med din mamma.

- Tror du att jag vill det? - Jag vet inte!

I går ville du skapa nåt i San Francisco, men i dag vet jag inte.

- Du är bara elak. - Vi måste tänka innan vi gör nåt.

Vi skaffade barn och gifte oss utan att jag fick vara med och bestämma.

Var det jag som gick ned på knä och friade till dig?

- Det är väl jag som tar henne? - Låt henne gråta!

Mamma är här. Ingen fara.

Jag vet. Jag vet...

Ingen fara.

Ingen fara. Vill du ha din elefant?

Det är inte så farligt.

- Varför är det så bråttom? - Vi måste få det gjort.

Jag vill inte åka hit stup i kvarten.

Om ni ska hämta nåt så får ni göra det i dag.

För större möbler så betyder grönt "behålla" och rött "donera".

Grönt - ja. Rött - nej.

Börja på rummen. Glöm inte att ta med er alla skolböcker.

Hörni?

- Jag älskar er. - Jag älskar dig med.

- Hej på er! - Hej!

Hur mår flickorna? Dum fråga. Alla mår hemskt.

Det är hemskt för alla. Hur mår du?

Du vet... Tack för hjälpen.

Självklart.

- Begravningen var jättefin. - Ja.

Det du sa var så fint. Har du en kopia jag kan ge till flickorna?

- Det har jag. - Tack.

Jag vill bara säga att begravningen var jättefin. Så personlig.

Så vad...? Var ska vi börja?

Det är svårt att veta.

Ni kanske kan ta garderoben och köra kläder till nån välgörenhet?

Jag börjar med köket. Ni får gärna packa ihop saker härinne.

- Vi behåller bilderna till flickorna. - Självklart.

Kan du sätta på en skiva? Det är för tyst här.

- Vad som helst. - Visst.

Förlåt. Ingenting känns rätt.

Det här blir perfekt.

- Kolla här. - Han älskade den.

Det är från pumpafältet i Garland.

Tänk att du har älskat pumpor.

Det gör jag fortfarande. Jag är helt tokig i pumpor.

Du behöver inte slänga nåt. Du kan packa ihop hela rummet.

Jag vet inte var jag ska börja.

- Behöver du hjälp? - Ja.

Vi börjar med kläderna. Det är lätt.

- Allting, eller? - Ja. Jag tror det.

Vad är det här?

USC? Northwestern? Är det kopior? Du har väl skickat ansökningarna?

- Jag vill inte prata om det nu. - Jo, vi ska prata om det nu.

- Låt mig vara! - Du sa att du skickade in dem.

- Men det gjorde jag inte. - Kan vi prata om det enskilt?

Varför inte här?! Varför ska de inte få veta?!

- Är du rädd för vad de ska tro? - Nu går vi ut.

Låt dem få se kaoset vi har varit. För det har vi varit.

Varför gör du så här? Din pappa hade blivit helt förkrossad.

Skönt att han inte är här för att se det, då.

Det var hemskt sagt!

Hur lång tid tog det innan du använde pappa emot mig?

Tio dagar? Otroligt att du kunde hålla dig så länge.

Du är... Ibland vet jag inte vem du är längre.

- Alla sörjer och är upprörda. - Vad vet du om det?

Du stod inte ens ut med honom.

- Joe har åkt första vändan. - Känner du lukten?

Cigarettrök. Jag tänker flå henne.

Hon vill bara reta upp dig. Jag gjorde likadant i den åldern.

Jag var också en trotsig tonåring men hon vill bara jävlas.

- Låt henne göra det. - Jag borde kalla henne för nåt annat.

Hon skrek på mig, trots att det var hon som struntade i ansökningarna.

Du kan knappast resonera dig ur den här situationen.

- Jag borde inte ha nämnt Gordon. - Troligen inte.

- Märkte du hur hon ringaktade mig? - Får jag prata med henne?

Säg att hon är en skitunge.

Öppna inte dörren!

Klockrent. Din mamma får spel därnere.

Inte så vidare smidigt men väldigt effektivt.

Jag försöker inte göra nåt. Jag behövde bara en cigg.

Hur är det?

- Hallå? - Härinne!

Var är alla?

Utspridda i avlägsna hörn av huset. Några undviker mig.

Andra undviker mig också.

- Luktar det cigarettrök? - Jajamän.

Joanie?

- Hur klarar du dig? - Vad fan?!

- Var är pappas kläder? - Jag har precis lämnat bort dem.

- Vad är det? Prata med mig. - Jag ville behålla pappas tröja.

- Det var den gröna, men glöm det. - Nej då. Jag kom nyss tillbaka.

Vill du ha pappas tröja? Vi åker och hämtar den. Kom.

Hon är sur för att inte få skryta om att jag läser på college.

- Du vet att det inte är sant. - Hon vill hålla skenet uppe.

Ett perfekt hus med perfekta döttrar. Hon stryker sina jeans.

Säg inget du inte kan ta tillbaka.

- Du måste ge henne en chans. - Ge henne en chans?

Du är svår att hantera när du är dryg.

Jag kan säga så eftersom jag är fruktansvärt dryg.

Jag är rövarnas drygröv. Det lät konstigt.

Du måste försöka förstå vad din mamma menar.

Och vice versa, så klart.

Jag uteslöt min mamma ur mitt liv men det vill inte du göra.

Jag hade goda skäl för min mamma var asjobbig.

Hon missade min student för att hon söp sig full, men ändå.

Det är tid du aldrig får tillbaka.

- Jag kan bo med dig. - Vi två i min lilla plåtburk?

Jag kan skaffa en egen husvagn. Det vore suveränt.

Jag kan inte ens ta hand om en krukväxt.

Ingen behöver ta hand om mig. Jag behandlas som ett spädbarn.

Det var inte så jag menade.

Det är därför college är så bra.

Du får bo själv för första gången och kan göra vad du vill.

Rök var du vill och ta reda på vad som intresserar dig.

- Det är det perfekta... - Jag vet.

Vill du spela musik? Du behöver inte lyssna i den där.

- Spela det i bilstereon. - Nej. Du gillar det inte.

Så gammal är jag inte. Spela det.

- Hur gick det? - Bra. Hon lugnar ned sig.

Jag tog de här av henne.

Det är Gordons mormors. Jag sparar dem åt flickorna.

- Jag vet inte ens om de bryr sig. - Det kommer de att göra.

De lägger det bara i en låda som de ställer på vinden-

- och när de dör tänker barnen att det bör sparas åt deras barn.

Det känns rätt mörkt.

Jag spelade klart spelet.

- Vilket spel? - Ditt spel. "Pilgrim".

- Ända till slutet? - Ja, men du gjorde det svårt.

Jag gjorde det för såna som du.

Tyvärr så finns det inte så många som du längre.

Jag tycker om slutet. Pilgrimen var ett barn.