Cellar Door

Den vänstra, "Ändlös sol", är med sandkorn från Mauritius stränder.

Det ger den så fin textur. Den högra heter "Parisiskt guld".

Pigmentet kom från en förgyllare som jobbade åt slottet i Versailles.

Verkligen? Okej.

- Så absolut inte "Tahitisk vanilj"? - Nej, för det är en glassmak.

Det är vår bebis rum. Jag vill att det ska bli perfekt.

Det vore enklare om vi visste om vi får en pojke eller en flicka.

Det vet vi om några månader. Jag vägrar inte att kolla.

Men jag kan leva utan att få veta. Att du inte kan det är... så roligt.

Ja, jag känner hela den vibben här.

Vad tycker du?

- Jag gillar nog "Parisiskt guld". - Bra!

- Jag med. - Då kör vi på det.

MOT INFERTILITET

Du står på tur.

Du har varit helt otrolig genom hela den här grejen.

Med alla läkare, injektioner och galenskap har du varit fantastisk.

- Jag gjorde det inte själv. - Jag gjorde det själv. Ett par.

Japp, helt själv.

Är du redo?

Ja, det är jag, jag är redo. Jag är livrädd, men jag är redo.

- Du älskar mig. - Och du älskar mig.

Logik och statistisk bevisföring verkar leva-

-mellan exakt vetenskap och det oändliga okända.

Men inget är längre från sanningen.

Det skiljer sig inte från några andra matematiska ämnen.

Det finns bara ett svar.

- Okej. - Hörni, kolla henne.

- Hon och John var ihop förut. - För länge sen. Jag är lyckligt gift.

- Alla tror dig...! - Tyst nu.

Det finns ingen gråzon. Man kan inte kompromissa.

Det är lika binärt som 1 och 0.

- Hey. - Hey.

- Du visar Scarsdale-huset i dag, va? - Ja.

Nåt emot att jag följer med?

Det var det sista projektet som vi jobbade på ihop.

Jag tror inte det är så smart.

Fan. Snälla John, svara.

Okej. Kul att träffas.

Du har ringt John Winter. Lämna ett meddelande.

- Du har ringt John Winter... - Fan. Snälla, kom igen nu, John.

Sera missade samtal

Hey. Kom här.

Du älskar mig.

Och du älskar mig.

Jag kan inte bo kvar här.

Jag vet.

Rätt hus dyker upp och då vet vi det.

Det har gått över en månad. Alla är för dyra eller rena rivningsobjekt.

Vi ska hitta det perfekta huset och få leva vårt drömliv.

Ni kanske vill utöka sökområdet? Jag vet några hus i grannorten.

Nej. Det här känns rätt. Det här känns som hemma.

Ärligt talat är mina alternativ slut.

Men eftersom ni absolut vill bo här ska ni få prata med en vän till mig.

Han har bott i stan länge.

Han känner alla och kan varenda fastighet här.

Om nån kan hjälpa er hitta hemmet som ni letar efter så är det han.

Kolla på det. Som början på en skräckfilm.

Vi besöker mannen i det läskiga huset långt ute i obygden. Vad kan gå fel?

Just nu är vi så desperata att jag tar all hjälp jag kan få.

- Herrejävlar. - Wow.

Välkomna! Jag är så glad att ni kom.

- Jag är Emmett Claymore. - John. Det här är min fru Sera.

- Tack för att vi fick komma. - Självklart. Varsågoda och stig in.

- Då så, här har vi det. - Nyjakobinsk stil är sällsynt nu.

Nämen, nämen. En man som kan sin arkitektur.

- När byggdes det? Tidigt 20-tal? - 1918.

När jag fick henne var hon illa medfaren.

Jag la nästan tio år på att renovera henne, men...

- Till slut var hon återställd. - Det är perfekt.

- Visst är det rätt coolt? - Det är det.

Jeannie sa att ni letar efter nåt i vår trakt.

- Ja, "letar" är rätt ord. - Här är fint, men det känns kört.

Det förvånar mig inte. Husmarknaden här är knepig.

De flesta husen går i arv.

- Är du nån slags insider? Är det så? - Nåt åt det hållet.

Jag är duktig på att para ihop rätt hus med rätt människor.

Och för att göra det försöker jag lära känna dem jag hjälper.

Jag köpte nyligen en Margaux -98 och vill ogärna dricka den själv.

Kan jag få er att stanna på en tidig middag?

Jag tänkte att vi kanske kunde förena nytta med nöje.

- Ja, ja, det gör vi gärna. - Toppen.

Matsalen är här inne.

Alltså en arkitekt och en matematiker.

En sökare. Och en lösare.

Oändliga möjligheter å ena sidan, en enda lösning å den andra.

Jag skulle vilja veta hur ni två får det att funka.

Jag är en hopplös besserwisser och hon här har alltid rätt.

- Tillsammans får vi det att funka. - Jag förstår.

Varför flytta ända ut hit?

Ni är unga. Jag hade trott att storstaden skulle locka er mer.

Vi lämnar en historia bakom oss. Vi är här för att skriva en ny.

Jamen, då så... Skål för nästa kapitel i alla våra liv.

- Skål. - Skål.

Vad är allt det här?

När de la husgrunden hittade arbetarna flera gamla artefakter.

Gruvverktyg, gamla militärvapen, allt möjligt annat.

Allt förvarades i ett skjul bakom huset tills jag flyttade in.

När renoveringarna började -

- hittade jag själv flera andra lämningar -

- som hade gömts i skorstenarna och i väggarna.

- Vad då? En kappsäck full med pengar? - Inget så spännande.

Men jag kunde inte slänga nånting och gjorde denna utställning av det.

Jag ser det som ett levande museum över huset och dess rika historia.

- Det är verkligen coolt. - Ja.

Det är det vi söker. Ett hus med karaktär.

Ni vet vad man säger om gamla hus. De är som människor.

Alla har sina djupa, mörka hemligheter.

- Får jag besöka huset regelbundet? - Det vet jag inte. Det beror på.

Om huset var ert då?

- Ska vi lägga ett bud? - Jag har typ 27 dollar på mig.

- Han är galen om han inte tar det. - Vi glömmer pengarna för skojs skull.

- Om huset var ert då? - Förlåt, jag förstår inte.

Ni sa precis att ni ville börja på ett nytt kapitel.

Så min fråga är: Kan ett hus göra er lyckliga?

Kan detta hus göra er lyckliga?

Nej. Nej.

Det är inte huset som gör en lycklig. Det är hemmet.

Du själv då? Har detta hus gjort dig lycklig?

Det gjorde det. Förut.

Det gjorde det förut? Vad hände? Vad förändrades?

Jag antar att mitt hem har blivit bara ett hus.

Bara ett hus.

Det blir kanske annorlunda för er.

Tack, snälla, men vi måste gå.

Vad vore jag för värd om jag inte lät mina gäster stanna efter supén?

Jo, ni måste stanna. Gästrummen står redan klara där uppe. Jag insisterar.

- Du borde verkligen inte köra. - Nej, jag borde nog inte köra nu.

Det avgör saken. Jag ska bomma igen här nere.

Sov nu så gott, så fortsätter vi att prata i morgon bitti.

För jag tror att jag kan veta det perfekta huset för er.

Tänk efter, okej? Typ...

Äta frukost i lusthuset.

Ordna fantastiska fester. Se våra barn leka i trädgården.

- Kanske lite. - Tyst!

Tror du att han verkligen kan hjälpa oss?

Ja, det kanske han kan.

- Vad? - Jag har saknat dig.

Hör du det där?

Ja, jag vet inte. Jag tror att han kan ha stuckit.

- Jag vet inte. - Emmett?

Emmett, vi åker nu. Vi ville bara säga hej då.

- Var är han? - Jag vet inte.

"Kära John och Sera."

Det var ett nöje att träffa er två-

-och under vårt korta möte slöt vi ett meningsfullt band.

Ni är ett härligt par med långa, lyckliga liv framför er.

Ni söker förändring, en nystart, och jag vill hjälpa er.

Detta hus står för ett förflutet som jag vill lämna bakom mig.

Min fru brukade sitta på den terrassen varje kväll.

Bara för att se solen gå ner.

Då jag inte längre vill ha det-

-skulle jag vilja ge huset och allting i det till er.

Jag har dock ett enkelt villkor.

Ni får aldrig öppna källardörren.

Om ni iakttar det villkoret är huset ert att behålla.

Men om ni bryter mot kontraktet återgår huset till mig omedelbart.

Det är säkert ett billigt pris för kapitlet som ni vill skriva.

Beslutet är ert.

"Vänligen, Emmett."

Vad är så oviktigt att han lämnar det och så viktigt att vi inte får titta?

- Vem bryr sig? - Vem bryr sig?

Titta på det här stället. Det kan bli vårt helt gratis.

- Sera, det är inte gratis. - Jag ser inte problemet.

God morgon, grannar. Vann ni jackpoten, eller?

- Är det här ett skämt? - Nej, det är inte alls ett skämt.

Jag sköter mr Claymores husaffärer. Jag är här för att hämta kontraktet.

- Har ni skrivit på? - Vi diskuterar det här faktiskt.

- Vi klarar det där. - Bra, för det är tvingande.

- Kan vi prata lite? - Ja.

Du sa att vi skulle veta när det perfekta huset dök upp.

Det var inte det här jag menade. Sera, kom igen!

Tycker du inte alls det känns skumt? Fråga dig själv varför.

- Varför skulle han ge bort det? - Låt oss tänka logiskt.

Om vi köper ett billigt hus så måste vi renovera det.

Det tar ett, ett och ett halvt år. Sen är det bygglov och bygget.

Och var är vi sen?

Eller så har vi det här.

Vi bara flyttar in. Vi är klara. Det blir ingen hets.

Älskling, vi la alla våra besparingar på IVF.

Om vi har nåt hopp om att prova igen.

Jag sov för första gången på veckor. Det gjorde du också.

Ja, det gjorde jag, men... Det är helt obegripligt.

Det kommer alltid att vara du och jag vad vi än beslutar tillsammans.

Men, älskling, vi kan helas här.

- Tack så mycket. - Ni kommer att trivas så bra här.

- Om ni behöver nåt, ring. - Jag har ditt nummer.

Tackar.

- Mejlat, ja. - Tack. Lycka till med allt. Hej då!

Det här huset är vårt! Det är vårt!

- Herregud. - Herregud.

Herregud.

Hey. De ska inte in hit.

- Ska de inte in hit? - De ska till kontoret.

Är det därför det står "kontor" på dem?

- Huset är fantastiskt. - Tack.

Om ni behöver påfyllning så står spriten där borta.

- Skämtar du? Huset är otroligt. - Tack. Jo, det är fint.

- Minns du min fru Sera? - Javisst. Förlåt att vi är sena.

- Hej. - Hej.