Happiness

Andy?

Är du okej?

Ja.

Absolut. Jag mår bra.

Bra.

Så, jag hade riktigt trevligt.

Ja.

Jag också.

Du vet att jag alltid har haft det trevligt med dig.

Samma här.

Men...

Ja?

Förstår du?

Maten här var utmärkt.

Jag ska rekommendera den för mina systrar. Hur många stjärnor fick den?

Tre och en halv.

Känns det bättre nu?

- Jag också. - Förlåt.

Det är riktigt bra...

- Det är bra att vi hade det här snacket. - Ja. Ja.

Innan det gick för långt.

- Blev för seriöst. - Ja.

- Men, är du säker? - Ja.

- Är det någon annan? - Nej. Det är bara du.

Jag vill visa dig något som jag köpt dig.

- Till mig? - Här, öppna det.

Men, Andy, det här är...

Det här är vackert.

Tack.

Det är en Gansevoort-reproduktion. Boston, sent 1880-tal.

Jag skickade efter det direkt efter att vi hade vår...

första dejt.

Jag älskar det. Det är...

- Det är ett samlarobjekt. - Ja.

Ja. Det är ganska speciellt.

Det får mig nästan att vilja lära mig röka.

Titta på baksidan.

Åh.

Det är en 40-karat, guldpläterad, infälld bas.

Andy, jag bara älskar det. Det...

Det här betyder verkligen något för mig.

Jag kommer alltid att vårda det som ett minne.

Nej, det kommer du inte.

För det här är till den som älskar mig.

Hon som tycker om mig, för den jag är.

Inte för hur jag ser ut.

Jag ville bara att du skulle veta vad du skulle gå miste om.

Du tror att jag inte uppskattar konst.

Du tycker att jag inte förstår mode.

Du tycker inte att jag är inne.

Du tycker att jag är patetisk. En nörd.

En fläskig fetknopp.

Du tycker att jag är skit.

Men du har fel.

För jag är champagne.

Och du är skit.

Och tills den dag du dör, kommer du, inte jag,

alltid vara skit!

Jag vet inte.

Men när jag ser henne vill jag bara...

Du vet, jag vill...

klä av henne.

Jag vill binda henne.

Jag vill pumpa henne.

Pumpa, pumpa, pumpa.

Tills hon skriker i högan sky.

Och så vill jag vända henne och pumpa henne ännu mer.

Så hårt att min kuk skjuter rakt igenom henne.

Och sen sprutar min sats ur hennes mun.

Och inte för att jag någonsin skulle kunna...

faktiskt göra det.

Förstår du?

Om hon bara visste hur jag kände.

Alltså, att innerst inne bryr jag mig verkligen om henne.

Respekterar henne.

Hon skulle älska mig tillbaka.

Kanske.

Hon vet inte ens att jag existerar.

Jag menar, hon vet att jag finns. Vi är grannar, du vet, vi...

ler artigt mot varandra, men...

Jag vet inte om jag någonsin skulle kunna prata med henne på riktigt.

Jag menar, vad skulle jag prata om? Jag har inget att prata om, jag är tråkig.

Jag vet.

Jag har fått höra det förut, så säg inte att det inte är sant.

För det är ett faktum. Jag tråkar ut folk. Folk tittar på mig och de blir uttråkade.

Folk lyssnar på mig och de zonar ut, uttråkade.

"Vem är den där tråkiga personen?" tänker de.

"Jag har aldrig tidigare träffat någon så tråkig."

Och att hon ska se hur tråkig jag är...

En liter skummjölk.

Ett dussin ägg.

En av de där engångskamerorna till helgen.

Och stanna vid 7-Eleven på vägen hem.

Jag måste hämta kemtvätten till Trish.

Jag måste kolla Billys läxor,

och ringa Mrs. Mitchell om hennes möte på tisdag.

Jag måste boka om tandläkaren.

Men vet du vad jag ska göra?

Jag måste tvätta hunden.

Nästa gång jag ser henne...

så fort jag ser henne...

Ska jag bara berätta för henne...

Jag ska berätta för henne att jag...

tycker att hon är...

attraktiv.

God kväll, Miss Jordan.

- Hur...? Hur är läget? - Okej.

- Vi ses. - Ja.

Jag ska knulla dig så hårt, att du kommer ur dina öron.

Knulla dig.

Ja?

Nej, fan heller.

Jag ska knulla dig. Jag ska knulla dig riktigt hårt.

Så hårt, att du inte ens...

- Hej? - Hej, är det här Claire?

Vem är det?

Dö, moster Joy! Dö!

- Timmy! - Det är okej, Trish.

Han går igenom en fas. Lämna honom ifred.

- Jag vet, men... - Det är okej. Jag är stark.

Jag skyller på tecknade filmer, de är så fulla av våld.

Vad är det med människorna som gör tecknade filmer?

Det är vad vi måste... Joy?

Joy, vad är det?

Jag vet inte vad det är, Jag känner bara att det finns så mycket...

fientlighet riktad mot mig.

- Älskling, har du blivit dumpad igen? - Nej, jag...

- Jag mår bara hemskt. - Åh, fina, Timmy menade det inte.

Nej. Jag vet, jag vet. Förlåt, jag bara... Jag är bara överansträngd.

Det är okej.

- Det är okej, för nu kanske du lyssnar på mig. - Va?

- Du måste äta rött kött. - Trish.

Jag visste att det var så du skulle reagera, men jag säger dig, det är sant.

Jag har haft ögonen på dig.

- Min läkare säger, bara en gång i månaden. - Jag vet.

Det är verkligen det bästa för huden.

- Det rensar den direkt. - Vad är det för fel på min hud?

Alltså, den är fin nu, men om några år...

Snälla, Joy.

- Jag säger bara det här för ditt eget bästa. - Jag vet. Jag vet. Tack.

- Jag är så glad. - Är du?

Ja. Att vara runt dig och barnen och, du vet, Kooki.

- Är du verkligen det? - Ja.

Älskling, jag är så glad att du är lycklig.

För jag har hela den här tiden trott att du varit så olycklig.

Trish. Det är så lustigt, när jag inte kunde vara lyckligare.

- Det är bara att din musikkarriär... - Min karriär går bra.

Jag vet. Jag vet att den kommer att göra det. Det vet jag bara.

Och då flyttar du ut från mamma och pappa.

- Väldigt snart. - Och du kommer att träffa den rätte.

Det kommer jag.

- Det här känns redan som en nystart. - Eller hur!

Bara för att du har nått 30 betyder det inte att du inte kan vara fräsch längre.

Vet du, Joy, Jag har aldrig berättat det här förut,

men nu när vi är äldre och... Jag känner mig så nära dig.

Ja, sanningen är...

Jag vet att det här kommer att låta hemskt.

Jag känner bara att jag måste vara helt öppen med dig,

och bara komma bortom alla gamla spärrar och syskonklyschor.

Vet du, jag...

Sanningen är att jag alltid trott att du aldrig skulle bli något.

Att du skulle sluta ensam, utan karriär eller någonting.

Jag menar, det är vad vi alla trodde. Mamma, pappa, Helen, allihop.

Jag har alltid bett för att vi skulle ha fel,

men på något sätt verkade du alltid så dömd att misslyckas.

Men nu ser jag att det inte är sant.

Det finns en gnutta hopp för dig, trots allt.

Men förlåt, jag vet att jag upprepar mig.

Jag är bara så glad för din skull.

Trish.

Och hur är det här annorlunda?

Jag tar inte livet av mig i slutet.

Ser du det som något positivt?

Nä, alltså, jag vet inte.

Hur känner du i slutet?

Mycket bättre. Jag vaknar glad.

Mår bra.

Men sedan blir jag väldigt deprimerad för att jag lever i verkligheten.

Och hur är det med din familj?

Trish är fin mot mig.

Men... fortfarande inget sex?

Nej.

Men hon är inte så intresserad heller,

så det är egentligen inga problem där...

när man tänker på det...

på en viss nivå.

Okej, sätt er i bilen.

- Kan vi få glass? - Nej, älskling.

- Hej. - Hej älskling, hur var det på jobbet?

Bra.

- Hej, Billy. Vad händer? - Ingenting.

Han är "deprimerad".

- Så, är det något fel? - Jag vill inte prata om det.

Ignorera honom. Han vill bara ha uppmärksamhet.

Han tror att du kommer att bli imponerad.

Så, Joy kom i alla fall förbi idag.

- Hur mår hon? - Herregud.

Jag vet inte. Och ärligt talat är jag orolig.

Jag menar, hon är inte som jag. Hon har liksom inte allt.

Hon låtsas vara glad, men jag kan se rakt igenom henne.