Chickenhare and the Secret of the Groundhog (Hopper et le secret de la marmotte)

Kan nån av er förstå att min art inte skapades för löpning?

Kom igen, Abe. Löpning stärker och förlänger din förväntade livslängd.

Ja, min förväntade livslängd minskar avsevärt så fort jag slutar springa!

Om jag har räknat rätt så är kung Zambans palats nästa vänster.

Jag räknar med att du inte kan räkna.

Toppen. Säg till när de är borta.

Det är snart fixat!

- Stanna där, Abe. - Jag går ingenstans.

Meg! På min signal, gasen i botten!

- Är du säker på det här? - Nu!

Okej då. Håll i er.

Jösses.

- Bra gjort, Meg. Häng på mig nu. - Varför?

Är jag död nu? Är detta himlen?

- Inte himlen. - Woah! Zambans palats.

Kungen som upphöjde matkonst till samma nivå som levnadskonst.

De där var bättre på dödskonst.

En magiker skapade ett verktyg så man kan svälja vilken mat som helst-

- vare sig giftig eller rutten utan att få minsta besvär.

- Heliga sporken. Vi måste klättra. - Varsagoda, jag väntar på er här.

Behövs inte.

- Hey! Är det där min piska? - Crolloq!

Kul att du minns mig, Megan. Efter att du lämnat mig för att dö.

Nej, jag bara lämnade dig. Men du var definitivt vid liv.

Sant, men när jag sökte efter Medeltidens fontän helt själv-

-föll jag ner i en grop och var fångad där i fem år-

-tvingad att livnära mig på små insekter och pyttelarver.

Det enda som höll mig vid liv var drömmen om just denna stund.

De små insekterna och pyttelarverna då?

- Din berättelse. - Spräng alla. - Jag har inte laddat om.

Otroligt att du står här. Jag har läst allt om dig.

- Förresten... jag heter Hopper. - Jag vet vem du är, Hopper.

Jag läste också allt om dina och Megs äventyr. Bla, bla, bla...

Crolloq ska ut i strålkastarljuset. Jag har stått i skuggan länge nog.

Ta inte illa upp, Meg. Du vänjer dig vid det till slut.

Att jag besegrar dig på framtida skattjakter.

- Crolloq är tillbaka! - Ja! Du är ju bäst!

- Miggie, Rolf! Vi drar! - Okej, boss!

- Lugn, Meg. Vi kan inte vinna alla. - Det är inte det. Det är krångligare.

Nu skakar inte marken, inga fällor, dödliga saker eller såna klyschor.

Det är en rätt god nyhet.

Tänk att du var stora Crolloqs vän. Hon var på min äventyrar-topp tre.

Tro mig, att hänga med henne varje dag var inte sa trevligt.

Abe, vad håller du i? Är det...?

Hörni! Är ni okej?

Ja, vi mår fint. Vad är det här? Minibokstäver?

Nu minns jag! Mamma kokade såna at mig och serverade dem med...

- ...stekhet tomatsås! - Abe. Vad finns under locket?

- Något användbart? - En fylld tomat, 3 000 år gammal.

"Bara en full mage hejdar överflödets flod."

- Jag äter inte den! - Kom igen, Abe!

Om det är Den heliga sporken så känner du inte skillnaden.

Du klarar det, kom igen!

Så ja, du fixar det här!

Blunda och gör det!

Gör det!

Gör det nu!

- Jag har smakat sämre. - Abe!

- Det funkar inte! - Va? Men min mage är full!

En våg? Då fattar jag.

Hörni, det handlade bara om vikt.

Just det. Vänta.

- Hålli ert =. - Det är du som måste hålla i!

Jag tror det är universum som säger-

- att vi ska sluta äventyra och öppna en restaurang ihop.

- Skämtar du med mig? - Vi ska göra sänt här för evigt!

HOPPER OCH MURMELDJURETS HEMLIGHET

De är tillbaka! De är tillbaka! De är tillbaka!

Kom, följ mig!

Hej!

De är tillbaka!

Hopper! Hopper! Hopper!

- Han tittade på mig! - Vad yrar du om? Vi hade ögonkontakt.

Kycklinghare!

Och du ville byta detta mot en restaurang?

Kanske kan restaurangen vänta. Lite.

- Hej, pappa! - Min son, du är tillbaka!

Kom och ge farsan en kram! Hur var det?

- Hittade ni Den heliga sporken? - Säg det, du.

Helt häpnadsväckande!

Pappa? Är allt okej?

En förfalskning. Jag visste det. Ni ska få tre ord: Res, tau, rang.

Vi måste prata - i kväll.

Hur mycket vet du om Murmeldjuret med det bakatvända ansiktet?

Det sägs ge en person kraften att ändra det förflutna.

- En av de kraftfullaste artefakterna. - Just det.

För eoner sen styrde drottning Ingrid den veliga över nästan hela världen.

Hon var skräckslagen för att kanske fatta felaktiga beslut.

Och hon kom ihåg murmeldjurets förmaga att se in i framtiden.

Som förmågan att säga om varen kommer tidigt och så?

Hon sökte ett sätt att vända kraften för att se och ändra det som varit.

Alla murmeldjur fångades in så att hon kunde experimentera.

Hon ägnade åratal åt det, men till slut klurade hon ut det.

Och Murmeldjuret med det bakatvända ansiktet var född.

Det kan förändra en specifik sak ur vart förflutna och då förändra nuet.

- Vad förändrade drottning Ingrid? - Ja, det var det ironiska.

Då murmeldjuret bara kunde ändra en sak ur det förflutna-

- blev hon ännu mer besatt av det förflutna.

Hon grubblade jämt över vad hon skulle förändra.

Och hon blev långsamt galen-

-och använde aldrig kraften. Så förlorade världen murmeldjuret.

Min farfars farfar skapade en mapp i vårt kungliga arkiv.

Jag har aldrig läst nåt om murmeldjuret-legenden.

För att, ja... Jag stal mappen.

Va?! Stal du den, pappa?

Jag var rädd att min bror Harold med den skulle göra-

- så jag aldrig fötts och han blev kung.

Länge studerade jag mappen och sökte en ledtrad-

som visade var murmeldjuret var.

Det fanns en bit pergament med bara tre hål i.

Med alla kända metoder - försökte jag få den att visa nåt.

- Vad ville du förändra? - Jag ville förstöra murmeldjuret.

Ingen ska kunna ändra det förflutna. Det kan förändra världen vi har nu.

En värld utan chokladlikörgodis vore perfekt.

Drottning Ingrid var nära släkt med Zamban.

Jag kom ihåg det när jag såg symbolen på sporken.

Tänk om deras stora skatter var sammanlänkade?

Du menar att de två föremålens samlade magi kunde avslöja...

Det finns tre hål, Sätt i sporken! Varför dra ut på spänningen?

- Erkänn bara att du är jättespänd. - Aldrig.

Ungdomar...!

- På Lata handen-ön? - Later faktiskt lite avkopplande.

"Bida din tid medan nattmörkret rår, när morgonen gryr du lösningen far."

Imponerande hur poesi står sig.

Mörkrets hamster lärde mig att ett kryss alltid markerar platsen.

- Och jag ser inget. - Abe har rätt.

Det enda jag vet om ön är att Carl bor där i Backestaden.

- Vänta. Carl, kartritaren? - Saå passande.

- Förhoppningsvis kan han hjälpa oss. - Hjälpa oss?

Det är dags att pausa pensioneringen och följa med er paå ett äventyr.

Och se till att ni inte blir för kaxiga.

Vi tar gärna med dig. Om du tror att du orkar.

Oroa dig inte. Jag har glömt bort mer om äventyrsliv än vad ni vet.

Jag tar emot diplomater från Zanubi.

Men så fort de har åkt så far vi.

- Okej, hörni. Är vi klara? - Absolut, Hopper.

- Vi gjorde den svårare som du ville. - Den är så svår den kan bli.

Var extra försiktig med snurrkaktusen.

- Ja, den är rätt brutal. - Jajamän.

Vad är nästa äventyr på din lista?

Ledsen, men om jag säger det till er så måste jag döda er.

- Han skämtar, va? - Nu kör vi.

- Hopper, jag måste prata med dig. - Gina, va? Du är arkivarie.

Ledsen, men jag måste träna nu.

Det är viktigt. Jag vet inte var jag ska börja.

Som min pappa alltid säger: "Tänk inte, bara ut med det."

- Jag är din syster, Hopper. - Huh?

- Vi kanske ska stoppa träningen? - Jag tolkar det som ett ja.

Jag är inte kung Peters dotter. Jag är din riktiga fars dotter.

- Vad menar du? - Din biologiska far.

Hur kan du vara min syster? Du är ingen...

Kycklinghare? Det är sant, du är helt unik.

De där fjädrarna...

Jag har en syster! Åh, jösses! Jag har så många frågor!

Men låt mig först berätta varför jag är här. Jag är från...

Vi är från en dold ö långt bort.

I århundraden har vårt folk livnärts av Livets träd.

Men med tiden blev trädet sjukt och ger nu allt färre frukter-

och därför är vårt folk dödsdömt.

Dagen då du föddes visste vår far att du var speciell.

Och han visste att bara en äventyrare kan rädda det döende trädet.

- Han hörde om en god äventyrare... - Min pappa.

...och såg till att ni möttes-

för att fostra dig till en sådan.

Bara du, Hopper, kan rädda oss.

Lyssna. Vi har alla en roll i det.

Jag skolades i Därutes seder. Därute kallar vi allt utanför var ö.

Så när jag kom hit för tre år sen kunde jag smälta in och få jobb...

Har du varit här i tre år? Och du sa inget?

- Inte förrän min plan var klar. - Din plan? Vilken plan?

Hitta murmeldjuret med bakåtvänt ansikte så vi kan rädda vart träd.

Var du där i går kväll?

I tre år sökte jag murmeldjurets mapp, men hittade ingenting om det.

Ta kartan, så vi hittar murmeldjuret.

- Jag kan inte stjäla från min pappa. - Var far då? Vart folk?

- Vi pratar med pappa och förklarar. - Nej! Du hörde honom.

Kung Peter vill förstöra murmeldjuret, men da...

- Hey, Hopper! - Hey, pappa! Pappsen. Min pappa.

Detta är Gina, en arkivarie hos Kungliga äventyrssällskapet.

Det är vår enda koppling. Vi möttes nyss.

För första gången. Nånsin.

Ett nöje att träffa dig, kung Peter. Jag presenterade mig för Hopper.

- Och sa vilket stort fan jag är. - Ja. Exakt det gjorde hon.

Åh. Jamen, då så... Trevligt att träffa dig, Gina.

- Detsamma. - Vi ses sen, pappa!

- Jag kan inte göra det. - Du måste, Hopper.

Allas våra liv hänger på dig. Du är värt enda hopp.

- Vad är fel, min son? - Inget.

Har det nåt att göra med i dag då du pratade med arkivarien?

- Nej, självklart inte. - Du vet du kan säga allt till mig?

Jag vet, pappa, det är bara... jag har tänkt...

Vad har jag sagt om att tänka? Bara ut med det, min son.

...på Murmeldjuret med det bakaätvända ansiktet!

- Nåt problem med att jag följer med? - Nej, det är inte det, utan...

Vi kanske inte ska förstöra det. Att ändra det förflutna är väl bra?

- Nej, sa jag ju! Den magin är farlig. - Hur vet du det?

För jag vet det! Varför ska man ändra det förflutna?

- Vi kan rädda folk. - Du anar inte vad du pratar om!

Ers majestät. Förlåt. Zanubi-delegationen är på väg ut.

Nåväl. Jag kommer ut med en gång.