The Walking Dead: The Ones Who Live

Fader vår som är i himmelen, helgat varde ditt namn...

BASERAD PÅ SERIEBÖCKERNA

LÄCKRA NUDLAR

Läckra nudlar?

WYOMING VILDA VÄSTERNS SISTA SUCK

THREE PINES-LEDEN

Jag gillade aldrig de där.

Ingen Michonne, va?

Inte en enda gång.

Är det här en kass present till RJ?

Ingen har nånsin kallat honom Junior.

Okej.

Du har med dig själv.

Det är mer än nog.

"Den modige mannen", va?

Det är du.

Mer än nånsin.

Han kanske är redo för det här.

-Är han sån? -Judith har ett svärd.

De är vi.

Jag har nåt åt dig.

Det var visst bikarbonat och mint.

På allmän begäran.

En man av sitt ord.

Det tog bara ett par liv.

Jag var kär i min sons bästa vän. Vad skulle jag göra?

Sen bad du om den där tandkrämen.

Jag tänkte i alla fall hitta nåt.

Du hittade din stund.

Är det här en sån?

Säg det du.

"Three Pines-stugan."

THREE PINES-STUGAN

Såg du skylten på vägen?

Vi har visst hittat ett ställe att övernatta på.

Turen håller i sig.

Thorne var så spänd.

Hon kämpade så hårt för den här armén. För hårt.

Hon försökte ta sig hem. Till Sydafrika, till nån hon älskar.

Okafor hittade henne och hon slutade försöka.

Vet du, jag släppte aldrig taget.

Jag förnekade det.

Och jag stötte bort dig, men jag släppte aldrig taget.

Jag visste inte.

Vad är det?

"Människor från människor."

Se upp!

Nej, nej, nej! Hjälp!

SKYDDA PARKEN FRÅN MÄNNISKOR

MÄNNISKOR FRÅN PARKEN, OCH MÄNNISKOR FRÅN MÄNNISKOR.

Få bort dem! Hjälp!

Hans hud är som sten.

Jag knäcker, du hugger.

Vi borde tacka dem.

De blir hårdhudade av ångkällorna. Förkalkning eller nåt.

Och så finns de blöta. Det finns bakade och kokade.

Ungefär som piroger.

Jag bodde i Pittsburgh ett tag.

De ser rätt hungriga ut.

Okej.

Va? Skojar du?

Var försiktiga.

Vi uppskattar det, men vi behöver alltihop, faktiskt.

-Nej. De hjälpte oss. -Det är inte personligt.

Och vi är tacksamma. Det är bara så det är.

Det blir värre för varje timme nuförtiden.

Vill du bara ta tillbaka det där?

Ja, vi kan backa bandet till när du sa tack.

Fan heller. Vad säger vi?

När ny skit dyker upp, så ta alltid...

Red. Hör du.

Jag vill backa bandet nu.

-Nej. -Vi hade dött utan honom.

Hur vet vi att du inte gör så här mot nästa?

Det gör ni inte. Men om ni låter min familj leva

skulle jag se det som en läxa.

-Lova oss att låta folk vara. -Allvarligt?

Varför skulle du bry dig om att rädda nån annan än dig själv?

Ta hand om dig själv.

Allt annat i den här världen är en saga.

-Tycker du det? -Det är svårt att tänka just nu.

Lyssna då, bara.

Jag kissar.

Vi räddade dig och de enda människor som riskerar att dö...

-Det är inte de som hjälpte till. -Varför lovar du inte bara...

...så tror vi på dig.

Red.

Ja. Ja, ja. Jag låter folk vara.

Lovar.

Ja, det är...

Det är rättvist.

Verkligen?

Ja.

Okej.

Jag såg verkligen fram emot dem.

Okej.

Vänta tills vi är borta.

Håll ditt löfte, skitstövel.

Reds röda pistol.

Var det okej att lämna den andra?

Jag tror inte att de kommer efter oss, om det är det du menar.

Och han kanske håller löftet.

Vad var det du sa om "människor från människor"?

Jag vet inte.

Det är bara...

...nåt som fastnade i huvudet.

"Skydda människorna från människorna."

-Tror du att de hade klarat sig? -Om vi inte hade kommit? Vem vet?

Trasig yxa, brist på ammunition, tre vandrare.

De har kommit så här långt, och så kliver systern i en snara.

Tur för dem att nån var i närheten.

-Tur för dem att det var vi. -Ja.

Vi tänkte inte ens på det.

Nej.

Det kanske är konstigt att medge, men...

...det kändes bra.

Vi mot världen.

Eller så räddar vi den.

Men jag är förvånad att du tog tillbaka nudlarna.

De drog pistol mot oss. Det får man inte nudlar för.

Tandkräm.

Sprit.

Vad håller du på med, Grimes?

Jag jobbar bara med det jag har.

TRE ÅR TIDIGARE

Kom, helige ande.

Välsigna detta vatten så att det blir heligt vatten.

Gabriel.

Det är okej. Jag är ensam.

Är det okej?

Även om du är ensam?

Ja.

Kommer du tillbaka?

Nej.

Jag ville bara träffa dig.

Men du får inte säga till nån att jag var här, okej?

Jag använde Eugenes amatörradio med Rositas hjälp och försökte hitta dig.

Du hittade mig.

Du gav dig av för saker du gjorde i ditt förflutna

istället för vem du försökte vara.

Men jag kom på nåt.

Och du litade på mig.

Det var ett misstag.

Rick tog emot dig, för han tror att människor kan förändras.

Han kallade dig en av oss.

Han dog när han försökte ena människor.

Dog han?

Bron.

Han sprängde den för att stoppa en anstormning och dog i explosionen.

Felet var inte att lita på dig.

Det var att tappa tron på dig.

Kan du förlåta mig för det?

Hur blir det med alla som inte kan förlåta dig?

Och med dem du stötte bort?

Hur lever du med det?

Bön.

Gottgörelse.

Samtal.

Jag kan inte prata om det jag har varit en del av.

Som jag kommer vara en del av.

-Inte ens med ditt folk? -Nej.

Inte utan att berätta för dem om er allihop.

Du kan prata med mig.

Präster har tystnadsplikt.

Du var inte ens här, Anne.

Jag förlåter dig.

Morgon, turturduvor.

Bind honom vid sängen, sen dig själv.

Sitt ner.

Sitt ner.

-Tror du att hon är ensam? -Ingen vet nog ens att hon är här.

Det där är bara oförskämt.

Hur tror du att hon hittade oss?

Jag kastar mig in, bara.

Omständigheterna kring ert försvinnande var suspekta.

Så vi tog upp jakten. Sen såg jag vraket.

Allting föll på plats.

Det är märkligt vad hjärnan uppfattar i såna lägen.

Lukten av ozon, en spindel på golvet i en helikopter.

Och en gul lastbil som stod där.

Jag hade en gnagande känsla.

Jag ville åka tillbaka, men ville inte avbryta arbetet med toppmötet.

Jag flög till närmaste landningsplats

och lånade nödfordonet som fanns där.

Nedslagsplatsen var bara spillror.

Sen såg jag att ni hade lämnat brödsmulor.

Döda deltor. Nudelförpackningar?

Hela vägen längs väg 90. Den rakaste vägen till Virginia.

-Ingen vet att hon är här. -Hon missade sin chans.

Hon borde ha dödat oss medan vi sov.

Jag har tänkt på nån annan jag dödade.

En förtrogen.

Nån helt nödvändig för min utveckling till mig själv.

Som en person som bidrar till att rädda världen.

Saker var osagda mellan oss.

Det ville jag inte innan jag dödade er.

Du spelar bara spel. Du bryr dig inte ett skit om armén och staden.

Det gör jag.

Jag är inte hon fortfarande.

Jag är inte kvinnan från Heaps heller.