The Silent Hour

Det är kyligt ute i dag, med knappa fem minusgrader i...

Hallå där!

Klart jag kommer. Har jag nånsin missat en?

Då vore det ingen överraskning. Sam, fråga mamma om jag ska ta med nåt.

Se till att hon vet att jag frågade.

En ledtråd?

Vill du ha en ledtråd? Okej, här kommer en. Är du redo?

Den har hals, men varken armar eller ben.

Ja, det är en orm. En giftig en... Är du galen?

Du blir glad, jag lovar.

Lugn, Shaw. Annars får vi problem igen.

Vi sydde ju in Barnett, eller hur? Vi fick bort honom från gatan.

- Ja, och vi blev nästan arbetslösa. - Vi gjorde jobbet. Jävla internutredare.

Jag tänker inte förlora jobbet för att du vill leka cowboy igen.

- Där framme. - Jag måste betala ungarnas skolavgift.

- Vet du hur dyrt det är? - Ja, jag fattar. Jag vet.

- Jag hoppas att Dent är kvar, bara. - Han är här. Hans chef sa ju det.

Sluta noja nu.

- 58 000 dollar, bara i skolavgift. - Kan man inte få två för en, eller nåt?

- Polisskolan kostar typ 3 000 dollar. - Då får de ägna livet åt att jaga bovar.

- I ett samhälle som hatar dem. - Glöm inte bort guldklockan.

Kom till mig om du behöver hjälp.

Du har knappt råd att betala underhåll. Ska du sälja skivsamlingen, eller?

- Jag menar allvar. - Jag vet.

Tack, men vi klarar oss.

- Chefen sa inte att han skulle ha rast. - Vi kunde ha tagit in honom tidigare.

Vi borde ha haft förstärkning med oss. Vi tar det lugnt. - Jimmy!

Där är han ju. Frank Shaw, Dougie Slater. Vi är från mordroteln.

Lägg bort skinkmackan och kom hit.

Ledsen att störa, killar. Det här går fort.

Jag äter lunch.

Sätt fart nu, Jimmy. Kom hit.

Vapen!

- Ta det lugnt! - Backa!

- Lägg ner pistolen och backa! - Glock 42, sex skott.

- Ta ett djupt andetag. - Käften! Lägg ner den!

- Gör det, Frank. - Lägg ner pistolen! Backa!

- Jag skjuter. - Frank...

Snutjävlar!

- Frank! - Undan!

Det var fyra, Jimmy.

Fem.

Jimmy!

Snyggt skjutet, Jimmy. Men nu är det tomt, så ner på knä.

Frank!

Frank!

Hallå där!

Hej, pappa.

Sam... Vad gör du?

Du behöver inte...

Okej. Jag läser.

"Dra"..."åt"...

..."skogen". Okej.

Haha, pappa. Jättekul.

- Jag frågade om du... - ...kommer på konserten. Jag vet.

- Jag har en till dig. Redo? - Okej.

"Snälla, ha överseende med mig."

"Jag är en gammal hund som lär sig att sitta."

- Bra, pappa! - Jag lärde mig den för din skull.

Bra att du övar. Du behöver det.

Så... du kommer väl, nästa fredag?

- Kom igen, du har aldrig missat en. - Sam...

Du behöver inte sitta med mamma. Jag bryr mig inte om det längre.

Det handlar inte om det, men jag...

Jag gillar inte folksamlingar, och...

- Jag vet inte om jag kan ta in... - Skolan kan ordna med hörselstöd.

Nej, jag... Det vill jag inte.

Pappa, det är viktigt för mig. Du gav mig gitarren...

Helvete!

Vänta...

Jag hör inte.

Wifi-antennen satt lös. Jag fixade den.

- Jag visste att nåt var fel. - Det är inte bara apparaten, Frank.

Din hörselskada förvärras.

I juli hade du 50 procent av hörseln. Nu har du 30 procent.

30?

- Är det tio månader sen olyckan? - Elva.

Om ytterligare elva månader kanske du inte har nån hörsel kvar.

Hur går det med din hemläxa?

Med teckenspråket?

Jag heter F-R-A-N-K-

S-H-A-W.

Jag är kriminalare på mordroteln.

Jättebra.

- Jag har en väldigt ihärdig dotter. - Lyssna på henne. Hon är smart.

Jag ser inte poängen med det.

Det här har jag sagt förut: Din skada innebär att implantat kanske inte funkar.

Ytterligare exponering för starka ljud kan förvärra skadan.

Du måste börja förbereda dig på ännu sämre hörsel i framtiden.

Ja, jag hör dig. "Hör dig"...

Alltså är jag inte döv.

Tack.

Frank! Frank!

Tjenare! Du är tillbaka! Det var länge sen.

- Vad har vi här? - Två knarklangare...

- Du behöver inte skrika. - Förlåt.

Två knarklangare, närmare 30. Skjutna i huvudet, avrättade.

Troligen ett beställningsjobb.

Mannen där hittade dem för en timme sen, men enligt rättsläkaren mördades de i går.

Ursäkta mig, sir. - Jag tar över här.

- Frank Shaw, mordroteln. Hur mår du? - Bra.

- Kan du berätta vad som hände? - Jag letade efter en plats att sova...

...och då hittade jag killarna.

- Kan du prata lite högre? - De låg på mitt ställe...

Va?

Ursäkta mig...

De borde inte vara där.

Det är mitt ställe, där jag ska vara.

Frank! Frank?

Mår du bra, kompis?

Tjena.

Tjena.

Ditt nya kontor?

- Hur hittade du mig? - Jag är kriminalare.

- Va? - Jag är kriminalare. Jag hittar alla.

Kan jag få en öl?

Hur är det nya jobbet som narkotikapolis?

Jag vet inte... Färre lik, mer droger.

Jag ska inte klaga, men jag saknar utsikten från våning sex.

Kom upp när du vill.

- Eller så kommer du ner. - Huset bjuder.

Hur mår du, då?

Fantastiskt.

Kom igen, Frank. Det finns många handikappade... funktionshindrade...

- Vad fan säger man? - Döva.

- "Döva" funkar. - Du fattar. Många poliser är det.

- Du är ändå bättre än hälften av dem. - Bara hälften?

Vad ska du göra, då? Sluta?

Menar du allvar? Skit i guldklockan, du har ju polisyrket i blodet.

Vad fan ska jag göra?

Jag är helt värdelös.

Jag kanske har nåt på morden i Hyde Park.

- Ett vittne. - Jaså?

- Vad såg de? - Det vet vi inte än.

Hon är döv, och hennes tolk är ledig till nästa vecka.

Är det därför du är här? Jag är ingen jävla tolk, Doug.

Höjdarna säger att det är bråttom, och jag vill inte bara ha din hjälp.

Jag vill få ut dig på gatorna igen så att du kommer igång.

- Tyck inte synd om mig. - Det gör jag inte.

Du hjälper mig, jag hjälper dig. Vi jobbade ihop, eller hur?

Jag kanske saknar det.

Jag kanske saknar dig.

Jag har inte ens min pistol. Jag är inte i tjänst.

Mitt teckenspråk är skitkasst.

Bättre än mitt.

Fan också.

Visst, jag gör det.

- Vad handlar det om? - Okej.

Ava Fremont, 33 år gammal. Hon befann sig i gränden den kvällen.

Hon bevittnade mordet och anmälde det i morse.

- Det hände i onsdags. Varför väntade hon? - Det är det vi ska ta reda på, partner.

Hon ska vara glad att hon är döv. Då slipper hon det där oväsendet.

Den nya pajasen jag måste jobba med tillhör generation Y.

- Hon kan inte låta bli mobilen. - Hon?

- Det är den enda fördelen. - Håll hissen!

Vilken jävla dödsfälla.

Hur tecknar man "schyst röv"?

- Slappna av. - Jag är inte tolk.

- Gör så gott du kan. Du är ringrostig. - Jag är en säkerhetsrisk, D.

Ge det lite tid.

Du brukade väl säga att hälften av det vi gör handlar om intuition?

Det här fixar du.

Lägenhet 10 G.

Hej. Jag heter S-H-A-W. Jag är kriminalare.

Det här är...

Är du tolken?

Ja. Vi... måste... ta ditt...

Allvarligt? Ni ska ge mig en professionell tolk!

Förlåt... Långsammare. Jag förstår inte.

Skitkasst! Förstår du det?

Ma'am, han var med om en olycka för ett år sen.

- Vår tolk är inte tillgänglig. - Amatör!

Ha lite tålamod. Snälla.

Jag är en gammal hund som försöker lära mig att sitta.

Gammal hund.

Tack, ma'am.

Det ser ut som att du ska flytta.

- Alla måste flytta. Jävla hyresvärd. - Långsammare. Förlåt...

Jag uppfattade bara "jävla"...

Vi har blivit vräkta. De ska bygga bostadsrätter för rika.

Alla har blivit vräkta. - Beklagar.

Nytt kapitel.

Alltså, miss Fremont...

Hyde Park?

Läser du läppar? - Läser hon läppar?

Ja, det gör jag.

Okej, så vad såg du?

Jag var ute i onsdags kväll.

- Jag är fotograf. - Hon var ute och fotade i onsdags kväll.

Hon såg... ett bråk.

Och hon filmade det.

Jag behöver bara lite mer tid. Kan vi prata om det här?

- Lite mer tid. - Vi ger honom lite mer tid.

Vi måste dra.

Är du ofta ute sent och fotar?

Det var fullmåne. Vackert.

Det var fullmåne... och fint.

Känner du igen de här killarna?

Nej.

- Känner du nån av dem? - Nej.