The Franchise

SCENINGÅNG B

Var beredda.

Okej, fond.

Hör på, fiskfolk, titta mot den andra månen.

Mossmän, kameran till höger om tempelruinerna. Tack.

Förlåt. Jag lyssnade inte, så jag har lite problem.

Fiskhuvud, mansben, andra månen. Tack.

- Okej. - Daniel?

Dag. Nya tredje.

Hej, kul att träffas. Hur går det med ljuset?

Och prata med cateringen. Ingen soppa till fiskfolket.

Jag vill inte få... Tyst! ...vätska på fjällen.

- Adam, hur är det? - Smaka.

Kalkonkött-proteindrink. Thanksgiving på steroider.

Kalkon på steroider. Kluck. Mamma, nej, förlåt. Hej då.

Gå och lukta på Gary.

- Lukta på honom? - Ljudkillen.

Jag måste veta om han är... Tysta! ...full eller hög eller båda.

Dan, vi har en fiskperson med panik.

Förlåt. Jag fick en panikattack. Det måste vara latexen.

- Hur länge är fiskfolket kvar? - En och en halv timme.

Ger du mig 20 minuter? Smaka. Kiwi och passionsfrukt.

- Okej. - Jag luktade på Gary.

- Kanske gräs? - Bra.

Bra. Han kan jobba så. Avbryter du mig om sex sekunder?

- Peter. - Dan, jag har ett skämt till dig.

- Troligen inte okej, men skit samma. - Okej.

En transsexuell går in i ett träsk...

Daniel, en nödsituation.

Håll inne poängen. Nödsituation, syster!

Bra där. Hur går det med ljuset?

Och låt inte Peter avsluta skämtet.

Herrejävlar! Studion brinner.

Bara några hus. Vi är tillbaka.

Ignorera de brinnande husen.

Daniel, jag tror Eric är orolig.

Han är jättevit, även för en tysk. Jag är orolig.

- Oroande. - Jag är orolig.

Vattenfallet, 16 riggningar. Vi grejar det inte.

Eric, tro mig. Jag lovar. Vi grejar det.

Bra.

Vi får det inte. Idag är ett eldklot, som dödar oss alla.

Shane är online, kan ha anteckningar.

Bra, håll mig informerad. Jag älskar mitt liv.

- Fiskmannen kommer hitåt. - Underbart.

- Jag vill verkligen ta av den här. - Lugn. Det var fyra timmar i stolen.

Känner du till serietidningarna? Det gör jag.

Det sista pappa läste för mig,

och jag skulle byta plats med dig direkt.

För att du är en fiskman. Okej?

- Ja. - Tack.

- Fiskman reser. - Hände det på riktigt?

Han är död, men han föredrog sport.

- Hur går det med ljuset? - Shane har inga anteckningar.

Tack för hans bristande bidrag.

- Ljuset är klart. - Okej!

Redo för repetition, allihop. Nu repeterar vi.

- Är kameran inställd? - Ja!

- Okej, sätt igång vinden. - Vind!

Okej, vi har rätt atmosfär.

Vatten.

Så bara ytterligare 83 dagar, sen är vi klara.

Låt oss njuta av varje ögonblick. Fiskhjälmar!

Börja!

Slutligen kommer vi till kärnan.

Åldermännens möte.

Eye. Tecto. Magiska timmen.

Solen har precis gått ner. Dunkelt.

Allt är ju så jävla mörkt nu för tiden, eller hur?

Restaurangerna. Så galet.

Och den blå skärmen, är ett dånande vattenfall.

Ja. Underbart. Hur mycket dånande?

Visa Adam förvisualiseringen?

- Titta upp. - Titta på förvisualiseringen.

Ja. Herre jävlar!

Det ser jättebra ut.

Men varför går jag så där?

Gången är konstig, men stilen är intressant.

Stolt, men ängslig.

Okej.

Som en panter. På väg till en jobbintervju.

- Vad? - Inte det.

Men det där, kan du ta mig dit?

Med din gång?

Jag är Tecto, bitch. Ja.

Sista titten, alla.

- Nu, gott folk. - Tack.

Tack.

Vi säger väl inte "folk"? Det är inte line dance.

Inte för att vara sån.

32 % sömneffektivitet. Därför är han petig. Eric.

Jag köpte en sömnring till honom. För att övervaka välmåendet.

Om han vore horisontell. Så pro-tupplur.

Varför är det där?

Förlåt. Pat Shannon kommer.

- Attans. - Okej. Visst.

Jag får inte panik men...

- Ta en paus, allihop! - Ta fem!

Jag är kall som is.

Justin, det är jag. Pat Shannon kom.

Upprepar. Leksaksmannen kommer.

Ska jag fråga pojken?

Nej, inte pojken. Pojken är ingen pojke.

Steph, ta Eric till hans husvagn nu.

Jag fiskar efter det då.

Eric, studion kommer för att träffa dig idag.

Pat Shannon kommer för att träffa dig.

Så dagen har kommit när de högt uppsatta fladdrar ner från träden.

- Tankar om ett nytt slut, Steph? - Gärna, Eric.

Varför är han här?

Han är i stan för att lansera nått nytt uppblåsbart

på leksakskonventet.

Herregud, så banalt.

Pengamannen. Guds rottweiler. De säger att han inte kan läsa. Sorgligt.

Så medan Pat är i stan,

vad sägs om lite extra ljus?

Ska jag dansa lite, för leksaksmannen?

Du klappar och smiskar mig, och vi skrattar.

Vi varken skrattar eller smiskar.

Jag tycker inte det, men studion

tycker att filmen är för mörk, så...

De vet vad jag är.

Jag är en konstig och svår kille.

Jag liknar en "hipster-chinos-man" som köper handdukar på MUJI,

men det är jag inte. Jag är konstig och allvarlig.

Hur ska jag kunna bli som

en som tvättar bilen, äter kyckling med frun

och sen tar ett bad?

Om det är det de vill ha, anlita Ron Howard.

Kyrkan. Och Eric,

om de jäklas med din vision på nåt sätt,

skär jag ut mitt hjärta med en sushikniv.

- Eller hur? - Absolut.

Förlåt, det är första dan, så...

Ring Justin. Min producent får bistå mig.

Justin avbryter Marocko-rekningen och kommer direkt hit.

Eric, lite extra belysning

ger dig ju ett relationsmässigt kapital?

Då kan du göra filmen du vill göra,

men bakom filmen som de tror att du gör.

Allt det om planeten och fracking.

Jag vill säga nåt om fracking.

Den kan inte bli ljusare. Det finns ingen ljuskälla.

Såvida det inte finns en andra sol.

Inte en solnedgång.

Utan en soluppgång.

Bravo! Så bra, igen.

Därför vann du Guldleoparden i Locarno.

Det här är bra grejer.

Sug hans kuk, Greta Gerwig.

Vi måste snygga till lite inför det här stora besöket.

Lukta på Gary igen.

Luktar han gräs ännu, prata med garderoben.

Få honom sprejad.

Och se till att ingen visar Pat runt P-scenen.

Vad finns på P-scenen?

Ungefär 60 levande Yoshino-körsbärsträd vi importerade från Kyoto,

och sen tagits bort ur manus.

Vilket slöseri! Man kunde ha byggt ett barnsjukhus.

Det är sanslöst.

Ja, men vem prissätter drömmar?

Istället för solnedgång, soluppgång.

Men här är det genialiska.

Två solar.

Dubbel soluppgång.

Tack, maestro. Du gjorde det igen.

Inte rädd, Ted. Gå ombord på nödskeppet.

Gå ombord på nödskeppet.

Så, dra åt helvete.

Okej, vi kör.

Allt är klart.

- Vi rullar ljudet och höjer vinden. - Rullar.

Folkmordsjockeyn tassade försiktigt förbi bebisens kista.

Okej, och...

Börja.

Stora Eye, reducerad till att tigga inför mossmännens råd.

För en man som är synsk...

Ursäkta, varför skriker du?

Varför skriker han?

Jag skriker inte, jag höjer rösten för att vi är vid ett vattenfall.

Så jag projicerar...

- Okej, bryt. - Bryt där.

Varför hålla ett domarmöte vid ett vattenfall

om vi tvingas skrika?

Så högljudda är vattenfall.

- Hur högljudda är vattenfall? - Öronbedövande.

Dan, kan vi ha det dånande vattenfallet från Fiji, då?

- Nej. - Varför inte?

För att Milo sa nej. Milo!

Ingen sa det. Behövs en guide, måste ni skrika.

Vattenfall! De är så högljudda.

Vattenfall!

- Vattenfall! - Vattenfall!

Den stora Eye!

Och det är ljudet av vattnet som slår mot stenarna.

- Vattenfall! - Vattenfall!

Det är ett jävla rådsmöte för att överväga en deportering.

Om det var högljutt skulle vi vara på ett kontor.

Men de har inte kontor eftersom de är 80 % mossa.

Ändå har de brevpressar för papper.