Shania Twain: Not Just a Girl

Jag anser att envar som tar kontroll över sitt eget öde är orädd.

Det är det enda sättet att vara på. Medveten, men orädd.

Jag ska fatta mina egna beslut i livet, och jag ska tjäna mina egna pengar.

Jag ska köpa min egen bil och klara mig själv.

Jag ska inte förlita mig på andra.

Så fort man är beroende av nån annan förlorar man nåt.

Man förlorar rätten att bestämma själv. Man måste helt enkelt våga satsa.

Att ta risker för att göra saker på sitt eget sätt kan vara läskigt,

så man måste vara modig.

Shania förändrade countrymusiken, för hon gjorde så här:

"Är det här gränserna? Coolt."

Hon var den första som rev murarna och överskred musikgenrerna.

Hon var banbrytaren.

Hon kan allt. Hon spelar gitarr och skriver egna låtar.

Hennes liveshower är helt galna.

Hon var en stark kvinna inom countrymusik. Det är svårt. Kvinnorna klarar sig inte.

Det behövs en slägga för att få stopp på henne.

Skivförsäljning. Inte strömmat.

Hur många har följt upp en stor skiva med ytterligare en, för att inte tala om två?

Hon går ju inte runt med en banderoll som säger: "Jag är feminist."

Hon bara gjorde det.

Shania Twain förändrade kulturen.

Hon banade vägen, inte bara för kvinnor inom countrymusiken,

utan för musiker överallt.

Är ni redo?

Jag sa…

Är ni redo?

Största delen av min barndom tillbringade jag i en medelstor gruvstad.

Timmins i Ontario.

SHANIA BODDE I ETT ENKELT HEM MED SINA FÖRÄLDRAR, JERRY OCH SHARON TWAIN.

HON VAR ETT AV FEM BARN

Vi hade det svårt med pengar.

Det var alltid problem med att betala elräkningen och hyran.

Det var alltid svårt att ha råd med mat. Det var en kamp hela tiden.

Mamma älskade musik.

Båda mina föräldrar älskade musik. Musik spelades alltid, mestadels country.

Jag lyssnade mycket på Dolly, på hennes album Coat of Many Colors.

Dolly Parton påverkade mig mycket.

-Mitt barn, vad stor du har blivit. -Eller hur?

Hennes liv var väldigt intressant.

Hon växte upp i ett litet skjul, med en massa barn och ont om pengar.

Jag fascinerades av det och kunde relatera till det. Jag tänkte: "Tja…

Om hon kom ända där borta ifrån och tog sig ända hit…

Då är det väl möjligt. Då kanske jag också kan klara det."

Jag bestämde över radion. Jag bytte alltid kanal

och hittade musik som jag tyckte vi skulle lyssna på i bilen.

Jag hittade alltid understämmorna och sjöng med hela tiden.

Det var nog där som mamma insåg att jag hade ett annorlunda…

Jag hade bättre gehör än andra barn.

Hon ville få mig att utveckla det och bli en liten sångerska.

Vid tre års ålder lyfte mamma upp mig på disken,

och jag sjöng för folk på restaurangen. Jag sjöng tillsammans med jukeboxen.

Varhelst mamma hittade en publik tog hon med mig för att sjunga.

Jag började spela gitarr när jag var åtta. Pappa lärde mig mina tre första ackord.

D, G och A. Jag minns det tydligt.

Min mors dröm var att jag skulle bli en professionell sångerska.

FRÅN ÅTTA ÅRS ÅLDER

TOG SHANIAS MAMMA MED HENNE FÖR ATT SJUNGA PÅ BARER EFTER SISTA SERVERINGEN

Hon sa: "Okej, jag hämtar dig när din pappa har somnat.

Sen smyger vi ut och…

Vi drar till baren och där får du sjunga några låtar."

Ibland sov han när vi kom tillbaka. Ibland satt han och väntade han på oss.

Det slutade aldrig bra.

Jag var livrädd för att ställa mig upp och sjunga.

Det var okej att vistas där som barn när de väl hade slutat servera alkohol,

även om alla borden var överfulla med sista beställningen.

Helt galet. Jag hade skolan dagen efter. Min mamma var som besatt.

Inga andra barn sjöng på barer.

Man gjorde inte så, punkt slut. Sån var inte normen.

Jag försökte alltid ha 100 låtar på min repertoar.

Samtidigt.

Så om bandet inte kunde en viss låt kunde de kanske en annan.

Då kunde folk även önska låtar.

Att växa upp i ett våldsamt hem…

Det var hemskt. Men jag…

Jag skärmade av mig med musiken och stängde allt annat ute.

Allt jag såg, hörde, tänkte och föreställde mig handlade om musik.

Det hängde nog ihop med att mamma sa: "Du klarar det. Du kommer att klara det."

Det kändes som om att jag på nåt sätt skulle rädda oss om jag lyckades.

Det kändes mer som mitt ansvar att bli…

Att bli en artist, att ha det som karriär.

SHANIA FRAMFÖR "TO DADDY" NÄR HON ÄR 11 ÅR GAMMAL

UTE PÅ TURNÉ MED SIN MAMMA MÖTTE SHANIA COUNTRYSÅNGERSKAN MARY BAILEY.

DET BLEV BÖRJAN PÅ EN SPECIELL RELATION

Jag gjorde en konsert i norra Ontario. Shania var förbandet.

Den här lilla flickan som väl var 11 år hade en gitarr som var större än hon var.

Hon satte sig och ner och sjöng. Jag stod i kulissen och tänkte:

"Jag kan inte tro det här."

Det där klangen, den där rösten, kontrollen, redan på den tiden.

Det fanns så mycket känsla i rösten att jag blev alldeles tårögd.

Hennes mamma Sharon var där.

Sharon frågade om jag kunde tänka mig att jobba med henne.

Jag tänkte redan då att den här flickan kan verkligen komma nånstans.

SHANIA SPELAR I TIMMINS SKOLORKESTER

Jag bara visste att jag älskade musik.

Jag sjöng alltid. Jag var alltid musikaliskt kreativ.

När jag kommit i tonåren var jag med på tv då och då.

Det är ett nöje att välkomna 15-åriga Eilleen Twain åter! Hälsa henne välkommen.

Redan när jag fyllt 16 ville jag…

Jag ville så gärna sjunga rock. Mina föräldrar gillade inte det.

De tyckte att jag skulle sjunga "deras sorts country" resten av livet.

1981 - SHANIA SJUNGER PAT BENATARS "HIT ME WITH YOUR BEST SHOT"

De ville att jag skulle bli den nya Tanya Tucker.

Jag ville rocka loss och använda energin. Jag ville inte gömma mig bakom gitarren.

Det var en tuff övergång för jag var en väldigt blyg sångare.

När jag väl började sjunga rock började jag utveckla min egen stil.

Jag spände bågen, både kreativt och konstnärligt,

och det påverkade även mitt låtskrivande.

Mare var ett stort stöd. Hon uppmuntrade mig att skriva fler låtar,

att göra fler demolåtar…

Det var ungefär då som jag insåg att hon verkligen hade "det".

Hon hade verkligen nåt unikt.

Tanken var att göra en massa demolåtar för…

Det var för att få producenter och skivbolag intresserade.

Och…

Sen dog mina föräldrar.

1 NOVEMBER 1987 SHANIAS FÖRÄLDRAR OMKOMMER I EN BILOLYCKA

VID 22 ÅRS ÅLDER FICK SHANIA TA HAND OM

SINA YNGRE SYSKON, MARK, DARRYL OCH CARRIE-ANN

Ingen kunde egentligen hjälpa mig igenom…

…sorgen.

Det var en hemsk tid.

Allt rycktes bara ifrån henne.

Hon sa: "Mary, jag vet faktiskt inte vad jag ska ta mig till."

Just då ville jag bara lägga av…

…och skaffa mig ett riktigt jobb.

Jag hade ju barn nu som jag var tvungen att ta hand om. Hur ska jag klara det?

Då sa Mary Bailey att det fanns ett jobb som sångerska på en semesteranläggning.

Det var i Deerhurst, i Huntsville, Ontario.

Deerhurst var en semesteranläggning som satte upp shower.

De gjorde en sorts off-Broadway-produktioner av musikaler.

Det var ju ett gig. Ett tillfälle att tjäna pengar för att försörja familjen.

Det visade sig att uppträda live betalade mer,

även på den här låga nivån, än ett vanligt nio-till-fem-jobb gjorde.

Betalningen var faktiskt ganska okej. Jag kunde försörja mina bröder.

Att sjunga på semesteranläggningen gjorde att försörjningen var säkrad.

När jag väl hade börjat på Deerhurst

insåg jag att den Las Vegas-baserade showen var nåt helt nytt för mig.

Det var första gången jag gjorde nåt sånt.

Miss Eilleen Twain! Vad sägs? Visa er uppskattning!

Det var läskigt. Jag visste egentligen inte vad jag höll på med.

Jag hade ingen aning om

hur jag skulle sjunga och gå i högklackat, till exempel.

Samtidigt. Jag fick lära mig snabbt. Det här var ju mitt nya jobb.

Nånstans mitt i allt det där lärde jag mig

att respektera och uppskatta

att jag hade en talang som det vore synd att kasta bort och inte bejaka.

Jag var upptagen med att repa. Jag skjutsade barnen hit och dit.

Innan och efter föreställningen åkte jag hem och skrev musik.

Jag var helt enkelt tvungen att jobba häcken av mig. Det var enda sättet.

JULEN 1991 SHANIA UPPTRÄDER FÖR FAMILJ OCH VÄNNER

Jag gjorde fler demolåtar och skrev på. Jag hoppades att jag skulle slå igenom.

Shania blev mer fokuserad. Hon började förstå vem hon var

och vilken riktning hon skulle ta.

Hon ringde mig och sa: "Vet du, Mary, nu är jag redo att spela country."

NASHVILLE, TENNESSEE COUNTRYMUSIKENS HEM

Nashville 95, WSM-FM…

1992 SKREV SHANIA PÅ SITT FÖRSTA SKIVKONTRAKT

Min debutskiva kändes ungefär

som att jag var nykomlingen i Nashville.

Jag tog mig försiktigt fram och försökte hitta min väg

som originalartist med helt egna idéer…

Jag ville göra det utan att bli utsparkad ur stan.

Jag var vice vd för A&R-avdelningen

när jag skrev kontrakt med Shania.

Framför allt minns jag hur hennes röst lät.

Hon låter fortfarande inte som nån annan sångare.

Ta det inte på fel sätt nu, men hennes låtar…

Vissa av hennes låtar kändes inte riktigt färdiga just då.

De var inte "country" nog

för det vi sökte efter just då.

Då började vi leta efter andra låtar

från andra låtskrivare och förläggare i stan.

Jag var definitivt lite mer vågad som låtskrivare.

Och A & R-avdelningen tyckte inte att det var "country" nog.

Jag blev tvungen att dra ner på mina förväntningar lite.

Jag blev inte ledsen över det. Jag accepterade det.

Kreativt sett hade jag inte så mycket att säga till om

på plattan överhuvudtaget.

Förutom hur jag sjöng eller fraserade när vi var i studion.

Inte ens det gav mig nåt utrymme. Varje pass var tre timmar.

Vad hinner man på tre timmar? Jingelsångare klarar det på tre timmar.

Men om man vill vara kreativ… Jag fick inte experimentera.

Jag fick aldrig växa in i projektet.

Det var en kvinnlig artist och en kvinnlig manager, till att börja med.

Och vi togs nog inte på så stort allvar.

Shania, välkommen hit. Du ser fantastisk ut.

-Verkligen. -Tack.

Hur man presenteras är viktigt i branschen. Utseendet är viktigt.

Ditt utseende backar upp en underbar låt.

Var det den sista du spelade in på albumet?

-Nej, jag ljög. -Ljög du?

-Bra! -Nej, det är sant.

Det här är albumet som heter Shania Twain.

Man minns det för det är så ovanligt, och det är en fin omslagsbild.

Här kommer Shania Twain.

Hennes självbetitlade debutalbum har fått mycket uppmärksamhet.

-Ja. -Du ser bra ut.

-Det låter bra. -Tack.

Man får jobba tre gånger så hårt som en kille inom country för att få en chans.