Harold and the Purple Crayon

En gång fanns en pojke som hette Harold,

som gick på ett äventyr.

Och han tog sin lila krita med sig.

Han kunde rita vad han ville.

Och ibland tog han sig vatten över huvudet.

Men han klarade sig alltid och tänkte snabbt.

Och vidare till nästa äventyr.

Han hade ju en magisk krita.

Han gjorde några pajer, och sen fick han några vänner.

Han kallade dem Älgen och Igelkotten.

Kom, allihop.

På förekommen anledning.

Inte igen!

De lämnade aldrig varandra.

Även när de gick vilse, hittade de alltid varandra.

Oavsett var de var,

mindes Harold alltid var hans sovrumsfönster låg.

Precis runt månen.

Natti, Harold.

God natt.

Slut.

God natt, gott folk.

Skojar bara! Självklart slutade inte berättelsen här.

Kom igen, allihop!

Jag måste ner nu!

Hans värld blev större.

Och hans fantasi också.

Det har du rätt i, berättarrösten!

Mina magar plaskar omkring!

-Harold, se upp! -Vad?

Hej, allihop!

Och han har fortfarande tagit sig vatten över huvudet.

Men han klarade sig alltid och tänkte snabbt.

Lite hjälp här, tack!

Fortare än så.

-Harold! -Jag fixar det!

Åh, hej!

Med hans lila krita var allting möjligt.

Har dig!

-Försiktigt där. -Förlåt, Älgen.

Jag har tänkt på en sak.

Om jag ritade er, vem ritade då mig?

Det där var djupt.

Jag ritade dig, Harold.

Gjorde du?

Absolut.

Hur ser du ut?

Jag brukade se nästan ut som du.

Men jag är en gammal man nu.

På sätt och vis är jag din farsgubbe.

Min farsgubbe.

Varför kan jag då inte se dig, farsgubbe?

För att jag är på en annan plats.

Verkligheten.

Verkligheten. Wow.

Vad är det?

Den är ungefär som din

men lite mer färgrik.

Och mycket mer komplicerad.

Det låter fantastiskt. Kan jag hälsa på dig?

Önskar att det hade varit möjligt.

Men med kritan är väl allting möjligt?

God natt, Harold.

Vänta, vänta, farsgubben. En fråga till.

-Varför ritade du mig? -God natt, Harold.

Okej, okej.

God natt, farsgubben.

Jag har funderat en del

och jag har en hel del följdfrågor.

Farsgubben?

Är du där?

Farsgubben. Hallå!

Farsgubben!

Farsgubben!

Blir killen helt tyst helt plötsligt?

Tror inte det.

Han älskade att snacka.

Han kanske är verklig i Verkligheten.

Jag är djup.

Där har vi det! Vi ska till Verkligheten!

Nej, nej, nej. Det vill vi inte göra.

Med kritan är allting möjligt.

VERKLIGHETEN

Det funkar inte så, Harold. Du kan inte...

Ja! Nu drar vi!

Du hörde farsgubben. Verkligheten är konstiperad.

Och vem vet vad det betyder.

Okej. Ni kan stanna här om farsgubben kommer tillbaka.

Bra idé.

Och jag ska leta efter honom därute.

-Jag fixar det! -Vänta!

Vad har han på sig?

Det är så ljust.

Det är så vackert.

Vad gör ni?

Väldigt förvirrande. Jag är ny här, men...

Oj, hej.

Väldigt kreativ.

Nära.

Långt.

Nära. Långt. Tre dimensioner.

Det är ännu coolare än jag trodde!

Kolla på alla vänliga människor!

-Ursäkta mig. Var är vi? -Stick, smurfen.

-Vi följer väl efter honom, va? -Nej.

Kom igen. Bara en titt.

-Okej, okej. -Ja!

Bara en titt.

Hur ser det ut?

Kan inte säga. Det är mystisk och suddigt.

Du borde kanske titta närmare.

Lägg av!

Verkligheten.

Varför känns hovarna så mjuka?

Hej!

Vad springer vi ifrån?

En vuxen man i en onesie.

GRATIS GREJER

Kläder från Verkligheten.

Annorlunda.

Inte ta med mig.

Du klarar dig inte en dag.

Oroa dig inte.

Igelkotten är på väg.

Ja!

Inga tummar!

Det är inte bra.

Det är han! Farsgubben!

Farsgubben! Farsgubben!

Harold?

Harold! Harold! Det är jag, Älgen!

-Älgen? -Ja.

Hej.

Hej, kompis! Du ser så annorlunda ut.

-Ser jag konstig ut? -Nej, du ser cool ut.

-Är det säkert? -O, ja.

Den här Verkligheten är verklig.

Riktigt verklig. Gissa vad.

Den blir bättre för vi har hittat honom.

Farsgubben. Han är där precis.

Kom!

Farsgubben! Det är Harold! Äntligen!

Hallå! Bort från mig!

Varför gjorde du så?

Harold, vi kanske har fel kille.

Du har nog rätt, Älgen.

Ha en fin dag, Inte farsgubben!

Verkligheten är enorm.

Det finns minst 10 till 20 farsgubbar här.

Ja. Vi har stor yta att täcka.

Verkligheten, här kommer jag!

Tummar!

Ja! Ja.

Kolla på de här benen.

Se upp, världen.

Jag är stor.

Hej. Jag är Igelkotten.

Jag är en kanin.

Är det sant?

Hej!

-Bort från vägen! -Fin dag för en tur!

Hej, Prasad.

Jag vet, jag ska inte missa ett till...

Jag ska inte miss ett till skift. Jag...

Kom igen, Prasad.

Jag måste köra mitt barn till en skolgrej.

Hon borde inte sitta med mobilen medan hon kör.

-Harold? -Ja?

Tror inte det här är rätt!

-Okej. -Se upp!

Ursäkta oss! Ursäkta oss!

-Prasad. Håll i dig. -Mamma!

-Är du okej? -Ja.

Är du okej, Carl? Det är okej, gubben.

Kändes som mitt gamla jag i en sekund.

Vet inte om det var rädslan.

Herregud! Är du okej? Förlåt!

Jag såg dig inte där.

Jag tyckte att jag såg en älg. Såg ni en älg?

Ja. Jag är en älg.

Jag tror att du har hjärnskakning.

Min insida kommer ut i mina utsida!

Du ska få plåster. Jag tror att jag har ett i väskan.

Jäklar också.

Jag har fått punktering. Förlåt. Vänta lite.

Vänta lite bara.

Hej. Jag behöver ett däck.

Jag har punktering och inget reservdäck.

Javisst, jag väntar. Tack.

-Hur gjorde du det där? -Hej, jag är...

Du är verkligen bra på det där.

Hon byter inte egentligen ett däck.

Hon sätter bara fast det på bilen.

-Det är så man byter däck. -Det är så man byter däck.

Vad är det där?

Det är min vissla till Carl.

Wow, det var högt!

Vem är Carl?

Han är min Dragolizagator. Han är precis där.

Är han väldigt liten?