Martha

Folk pratar alltid om de stora figurerna

som har haft stor kulturell påverkan.

Skapade de det här ögonblicket eller skapade ögonblicket dem?

Martha är sån.

Hon påverkade kulturen något så ofantligt.

En av planetens mäktigaste kvinnor.

Martha Stewart!

- Martha Stewart! - Martha Stewart!

Hon har hållit sig relevant i över 50 år.

Jag är Martha Stewart för ***.

Jag gör som jag vill.

- Martha Stewart! - Nu bäddar vi sängen.

Röker gräs och gröna saker.

Martha är en av de bästa lärarna nånsin.

Drottningen.

Än idag

kan man inte titta bort.

Om nån var den ursprungliga influencern, så var det Martha.

Hon skapade världen vi lever i nu.

Amerikanska kvinnor behövde riktas bort

från att öppna burkar svampsoppa

och hälla det på broccoli och kokt kyckling.

Före Martha fanns det många kvinnor som gav råd om hushållsarbete.

Och det viktigaste med dessa kvinnor:

De var tvungna att vara väldigt trevliga.

Jag är Betty Crocker. Jag lovar dig en perfekt tårta varje gång.

Och det de skulle visa en var enkelt.

En stadig cylinder av blandat gott.

När Martha kom,

så sa hon nåt helt annat.

Ska du ha många gäster till Thanksgiving i år som vi,

så vill du nog laga flera sorters kalkon.

Det här är en riktigt vacker kalkon.

Den är innesluten i en smördeg.

Hon blev något att sträva efter för miljontals människor.

Idén om att man kunde få allt.

Martha Stewart. Hon är en miljardär som arbetat sig upp.

Hon sa till kvinnor: "Hushållsarbete kan vara kraftfullt."

Jag försöker alltid fylla ett tomrum. Nåt som inte existerar.

Nåt som folk behöver och vill ha, som de inte har.

Hon ville göra det möjligt

för folk att ha hemmet och omgivningen som de ville ha

oavsett om man hade pengar eller inte.

De höga standarderna som Martha håller sig till

har blivit många andras också.

Och det är problemet för många kvinnor.

Det är en fantasivärld.

Man strävar efter en ouppnåelig livsstil.

Husmorsporr, i stort sett.

Folk kände sig hotade.

Vi har mycket starka men motstridiga känslor

om hur kvinnor bör vara i hemmet.

"Hon är en perfektionist och en kontrollfreak." Hur svarar du?

Skyldig!

Folk attackerar mig för att jag är husmor, men vad är det jag gör?

Jag hyllar nåt som man har sett ner på väldigt länge.

Jag är snarare en modern feminist.

Alla tyckte att hon var perfekt.

Men det var ändå något som hon strävade efter

och inte kunde vila utan.

Hon förföljdes av sina egna demoner.

Martha Stewart åtalades för brott.

Hon anses vara så perfekt.

Det här är raka motsatsen.

Hon riskerar fängelsetid.

SLÄPP MARTHA FRI

Alldeles perfekt.

Verkligen helt perfekt. Perfekt skick.

Perfekt mönster.

Perfekt.

Det ser perfekt ut.

Ett perfekt slut på en perfekt måltid.

Nånstans längs vägen så började Martha tro på perfektion.

Men frågan är inte om perfektion kan uppnås.

Frågan är: "Till vilket pris?"

Vad är det du ogillar mest?

Det är en svår fråga att besvara.

Jag ogillar slöseri.

Jag ogillar ineffektivitet.

Undvikande.

Otålighet.

Jag ogillar folk som tror sig kunna göra mer än de kan.

Jag ogillar när man inte bryr sig om detaljer.

Elakhet för sakens skull.

Jag ogillar förkläden och hemmaklänningar.

Förr ogillade jag lila.

Mycket. Men jag ogillar det inte så... Och rött.

Jag planterar inte mycket rött i min trädgård, om något.

Om något rött visar sig, så tas det oftast bort.

Så rött är nåt mer som jag inte är så förtjust i.

Okej. Nästa?

Det är 18 oktober.

Mycket att göra i trädgården.

Jag vill lägga gången till trädgården från huvudvägen.

Vi borde använda ojämna stenar som med den andra gången,

som sprucken is.

Skicka.

Det finns ett ordspråk som jag gillar.

Vill du vara lycklig i ett år,

gift dig.

Vill du vara lycklig i ett årtionde, skaffa en hund.

Och vill du vara lycklig hela livet, odla en trädgård.

Den här trädgården ser rätt bra ut.

Vi borde nog trimma buxbomen lite grann.

Nytt stycke.

Man svartmålade min perfektionism,

och hävdade att jag försökte skapa en livsstil som var ouppnåelig.

Men så var det inte alls.

Det jag försökte göra var att utbilda.

Det ser ut att finnas några döda pioner, vilket gör mig olycklig.

Skicka.

Jag är en perfektionist.

Och det ligger i släkten. Det började med min far.

Pappa såg till att vi lärde oss trädgårdsskötsel.

Han kunde odla allt.

Jag var den perfekta dottern.

Jag ville lära mig. Han ville lära ut. Jag lyssnade.

Jag var den enda som fick stryka hans linneskjortor.

Han hade Harris Tweed-jackan

och den turkosblå slipsen som matchade hans vackra blå ögon.

Min far var den stiligaste fadern.

Han älskade mig,

och det var uppenbart att jag var hans favorit.

Han tyckte att jag var mer lik honom än de andra.

Hur då?

Tja, han var en perfektionist.

Han fick jobbet gjort med allt han bestämde sig för.

Men inte på hans riktiga jobb.

Han kunde ha gjort vad han än ville.

Han var fast i ett försäljarjobb.

Ibland började han lediga dagar med ett stort glas kaffe och rödvin.

Är det då en alkoholist? Kanske.

Men han såg aldrig ut som ett fyllo.

Han snubblade aldrig runt och kastade och hade sönder saker.

Sån var inte min far.

Men han var en missnöjd, olycklig människa.

Han kunde inte försörja sex barn. Vi behövde mat.

Så vi hade trädgårdar.

Och vi bytte till oss varor som vi inte kunde odla.

Han stod över en som en sergeant.

Elak.

Elak.

"Du gör det inte rätt."

Han kunde ge oss order. "Rensa ogräset."

Lydde vi inte så blev vi bestraffade.

Ibland fick vi stryk, med en måttstock.

Vi var rädda för måttstocken. Ibland var det med bältet.

Än idag hatar jag trädgårdsskötsel.

Han hade förlorat jobbet.

Inga pengar sparade.

Sex barn.

Och de behövde pengar.

Det var en tjej på andra sidan gatan som jobbade som modell på fritiden.

En dag sa hon och hennes mamma:

"Du är modellsnygg. Vill du bli presenterad?"

Jag tjänade 15 dollar i timmen

vilket var mycket bättre än min barnvaktslön på 50 cent.

Upptagna, aktiva människor, sluta!

Nu kan du luktsäkra din kropp.

Det var en stor händelse i Nutley, New Jersey.

Alla stannade upp för att se Martha.

Jag var ingen superdupermodell. Jag var aldrig i den klassen.

Men jag var absolut framgångsrik.

Jag gav det mesta av min lön till min mor.

De hade fortfarande unga barn hemma.

Hon såg till att vi alltid hade god mat.

Hon var en bra kock.

Jag stod vid min mors sida i köket

och lärde mig allt jag kunde.

Hon var lärare, och hon lagade 16 måltider om dagen.

Jag tyckte att det var fantastiskt att hon klarade det.

Men ett enkelt hus och ett enkelt liv,

det var inte för mig.

Martha fick ett stipendium till Barnard. En skola i New York, mycket prestigefylld.

Jag älskade college.

Jag gillade historia, konsthistoria, ekonomi.

Jag var populär på campus.

Folk visste vem jag var. En lång, blond, söt flicka från New Jersey,

som gick omkring i bermudashorts, och såg chic ut.

Jag sökte äventyr,

sökte framtiden.

På Barnard,

så var det en kvinna som kördes till skolan i en stor Rolls-Royce.

Och vi alla undrade: "Vem tusan är det?"

Hon kom fram till mig en dag.

Hon sa: "Jag har en bror på Yale Law School.

Vill du gå på dejt med honom?"

Han hämtade mig i sin lilla gula Mercedes. Jag hade aldrig åkt i en Mercedes förut.

Vi gick ut och åt. Han var väldigt artig och stilig.

Och han hade rest mycket.

Det var spännande att träffa en sofistikerad ung man.

Och han hade ett American Express-kort, vilket var häftigt på den tiden.

Han var spännande, lekfull och snäll.

När middagen var över var jag störtkär.

Andy Stewart, herregud.

En ljusstråle.

Andy var så snäll.

Inte alls som min far.

Han skickade pengar till en tågbiljett,

och jag hälsade på honom varenda helg på Yale.