ആദ്യത്തെ 200 വരികൾ.
"Det finns två vargar inom oss alla... de krigar alltid." - Ordspråk
William!
William!
William!
William?
Råttor...
Jag visste det.
Jag köper några fällor i stan.
Älskling.
Jag måste skjutsa pappa.
Jag är tillbaka innan det blir mörkt.
Okej. Kom igen.
Du känner till reglerna, tjejen.
- Det är inte mörkt än. - Kom igen. Nu går vi.
- Varför tog det sån tid? - Flytta på dig.
Jag tänker inte fortsätta se på. Nu får det vara nog.
...det bästa för er båda två. Håller du inte med?
Inte igen.
Hon börjar bli stor, Imogen. Hon är inget barn längre.
Vad gör du när hon får reda på sanningen?
Det får hon inte.
Vad fin du är. Middagen är klar.
- Ät lite, älskling. - Det är gott.
Ät nu, innan det blir kallt.
Kom igen, Willow. En tugga, för mammas skull.
Tack, gumman.
- Är alla djuren i hagen? - Ja.
Jag dubbelkollar.
Det är bara rävar.
Var brukar du ta vägen?
Pappa?
Pappa?
Pappa, vakna!
Vad fan har hänt med honom?
Han är...
Jag har honom.
- Kom igen nu. - Han blir bara sämre.
- Mamma? - Ja, älskling?
- Varför döljer du det? - Döljer vad, älskling?
Kan du ge mig tallriken, är du snäll?
Det är ingenting.
Varför döljer du det, då?
Han är vaken.
Han är din far. Torka nu, är du snäll.
Varför kommer han alltid hem så här?
Mamma? Jag ställer en fråga.
Gå och mata Winnie, så gör jag klart här.
Gå, sa jag!
Jag vet. Det är okej.
Kom igen. Tyst nu. Du kommer att bli bra.
Lägg dig ner, Noah. Kom igen.
Han har rätt. Jag blir allt sämre.
- Titta vad jag gör med dig. - Vila lite nu.
- Min syrgas är halvfull. - Då är det bäst att vi stänger av den.
Spendera inte allt på en gång.
- Är du redo? - Redo.
Vad ska vi göra?
Mamma?
Vad gör du?
Två sekunder.
Du råkar inte veta om det finns någon som kan köra här?
Gör du det?
Jag? Får jag köra?
Om du inte vill andas in lite syrgas först.
Du är den enda som kommer att behöva det.
Okej.
Du är jättefin.
Vår lilla hemlighet.
- Okej. Är du redo? - Ja, det är jag.
- Den har fastnat. - Låt mig ta en titt.
Hur många gånger har jag bett din far att fixa det här?
Okej, fixat. Ta det lugnt med kopplingen.
Sakta, men säkert. Varsågod, föraren.
Okej. Stanna i bilen, sötnos.
Will?
Då så... Vad tycker du?
Jag tycker att jag är ganska fin.
Det är du. Väldigt fin.
Jag har saknat mina flickor. Speciellt den lilla.
Vad är det här?
Jag hade inte väntat mig en gåva.
- Kom och ta den. - Den är min.
Kom och ta den!
Kom hit.
Lämna mig aldrig igen.
Kom.
Det är jag, älskling.
Kan du öppna, hjärtat?
Din favorit står på spisen.
Det räcker till morfar också.
Okej?
- Okej. - Vart ska du?
Tillbaka innan det blir mörkt.
Vi har ont om tid.
- Ingenting förändras. - Ingenting förändras.
Willow!
Willow! Stanna! Willow, gå inte ner dit!
Willow, lyssna på mig!
Willow!
Willow!
Kom igen, älskling.
Kom igen, hjärtat. Andas för mamma.
Andas nu. Kom igen. Andas. Snälla, älskling.
Andas.
Kom igen nu.
Kom igen. Andas, snälla.
Kom igen, älskling... Kom igen!
Lämna mig inte! Andas!
Så ja. Precis så, älskling.
Du kan inte hålla henne instängd för alltid.
- Instängd? - Ja.
Okej, frukosten är klar, så hon måste komma hem nu.
Det barnet har varit instängt i hela sitt jävla liv.
- Sluta. - Hon kom till mig...
- Okej. - Hon var livrädd.
Jag vill träffa henne.
- Hon vill inte träffa er. - Vi är hennes föräldrar, Waylon.
Du kan inte säga nåt!
Släpp honom!
Hjärtat. Allt är okej. Kom hit.
Jag älskar dig när du är så här.
- Kom igen. - Morfar.
Vi ska åka. Ta dina saker.
Din jävel! Ut ur bilen! Vad fan är det med dig?
- Vart ska du, Waylon? - Här kommer han. Ögonblickets man.
- In med dig, Noah. - Det är en bra idé.
- Gå hem igen. - Sluta!
- Du måste följa med mamma och mig. - Släpp mig!
- Lugna dig... - Du är ett jävla monster!
- Nu! - Jag hatar dig!
Sluta, Waylon! Stanna där!
Sluta, Waylon! Nej! Sluta!
Pappa!
Mamma stod ut med dig, men inte jag! Du ska vara borta imorgon bitti!
Du!
Du är monstret.
- Kom igen! - Nej.
- Ut ur bilen. - Nej!
- Jag hatar dig! - Det är okej!
Det är helt okej, men jag är din mamma!
Jag är din mamma.
Vi kör en sväng.
Nu!
Vill du veta vad "det" är?
Det är ingen fara.
Det är okej. Du behöver inte vara rädd.
Morfar Waylon är en bra man.
Vi har inte alla den turen.
Jag träffade aldrig min farfar.
Jag hörde historierna.
Han var en snäll man för det mesta. Han hade vänliga ögon.
Det var hans ögon som min farmor föll för, som din mor föll för mina.
Han var en fantastisk historieberättare. Han berättade de vildaste historierna.
Han var duktig med händerna. Stark som en oxe. Han kunde fixa allt.
Förutom en sak.
En gång i månaden, när fullmånen kom fram, förändrades han.
Varje månad tog han sig så långt bort från min farmor som möjligt.
Djupt, djupt in i skogen.
Och när han var där, helt ensam, började hans ben brytas och spricka.
Hans ryggrad sträcktes ut, hans fingrar delade sig och växte.
Och smärtan...
Smärtan när hans själ lämnade hans kropp fick honom att yla.
Riktig smärta. Verklig smärta kommer från att dölja det.
Han dolde det för att skydda min farmor. För att försöka...
Försöka hålla henne trygg.
Men hemligheter kommer upp till ytan, Willow.
Hon var inte dum, min farmor.
Hon visste att nåt inte stod rätt till.
Hon skyllde det väl på en annan kvinna.
Hon följde i alla fall efter honom...
djupt in i skogen.
Och hon såg vad han var.
Och han såg henne.
Solen gick upp...
Farfar blev sig själv igen och såg vad han hade gjort.
Mot sin fru.
Han sprang hem...
Han tog sin pistol...
Och alla dessa historier fick ett slut.
Min far berättade den historien för mig.
Min far var en grym man.
Jag ville inte ha det här, den här familjeförbannelsen.
Den här... sjukdomen.
Jag är en fegis...
och jag är ett monster.
För att jag...
Jag kunde inte lämna.
Jag kunde inte...
Kunde inte föreställa mig mitt liv.
Jag kunde inte...
Kunde inte föreställa mig mitt liv.
Jag älskar dig när du är så här.
Vad menar du?
När jag är så här?
Jag lämnade mitt barn liggande där
Liggande där
Liggande där
Jag lämnade mitt barn liggande där
För att gå och plocka björnbär
Jag saknar morfar. Var är han?
No comments yet. Be the first to leave one.