The Story of God with Morgan Freeman

Jag bodde här i Greenwood, Mississippi,

till och från, från sju års ålder tills jag var 18.

Jag tog mig förbi många hinder här.

Började i första klass,

lärde mig att köra bil,

blev förälskad för första gången.

Jag tog mig även förbi ett annat hinder här.

Jag upplevde döden.

Min farmor, min bror.

Alla går förstås igenom det.

Alla sörjer,

men vissa människor har en visshet som hjälper dem att hantera sorg.

De är säkra på att de kommer att träffa sina nära och kära igen, i himlen.

För vissa av oss är det inte så enkelt.

Faktum är att det är den största frågan vi ställer oss själva.

Vad händer när vi dör?

Nu beger jag mig ut på ett episkt äventyr

för att ta reda på vad vi tror händer efter döden och varför.

Finns det något vetenskapligt stöd för själen?

Jag ska studera avsikten med livet efter detta, för de forntida egyptierna.

Åh, herregud, titta på detta.

Varför historien om en mans återfödelse var stark nog att fånga hela världen.

Det är Jesu uppståndelse

som bevisar att han är Messias.

Hur den hinduiska tron utplånade rädslan för döden.

Jag accepterar döden som en oundviklig del av livet.

Och jag ska utforska hur vetenskapen försöker att fånga själen.

Jag hoppas kunna bli människa fullt ut en vacker dag.

Att bringa evigt liv till detta liv.

EFTER DÖDEN

Vad finns efter döden?

Hur skulle någon av oss kunna veta det?

Vissa tror att de gör det,

för de har stått inför döden.

F.d. forskningsdykaren David Bennett är en av dem.

Vilket tittar du på?

Fönstret här,

det med Jesus i det nedre hörnet där.

Han lugnar en storm.

År 1983, utanför Kaliforniens kust,

blåste en storm, omkring 7 till 9 meter höga vågor,

så vi började bege oss inåt.

Men helt plötsligt föll vi av en 9-meters våg.

Så fort. Och vi bara gled rätt av.

Sen tittade jag upp och då kom nästa

rätt ner över oss.

Jag befann mig i fören, den slungade mig ut i havet,

och jag kastades runt som en trasdocka.

Man kan bara hålla andan en viss tid.

Man når en punkt av befrielse, då man bara...

man bara släpper taget och andas in saltvatten.

Det är ett ganska våldsamt sätt att dö på.

Ingen aning om hur djupt det var?

Det hade jag inte. Jag hade helt förlorat medvetenheten

om min kropp och havet då.

Sen la jag märke till ett sken.

Det var miljoner och åter miljoner av ljusfragment .

I alla möjliga färger,

och alla dansade och virvlade,

men typ som att de var ett sinne,

och det var oändligt.

Vad tänkte du? Tänkte du

eller upplevde du bara en känsla?

Tja, jag visste att jag inte var i Kansas.

Jag visste att jag hade lämnat min kropp,

och när jag närmade mig ljudmassan

var det ett bekant hem.

Det var en relation som var så mycket djupare

än någon annan relation jag någonsin har haft här.

Och sen nådde jag en viss punkt då

dessa miljontals ljusfragment

talade.

"Och de sa:" Din tid är inte kommen.

"Du måste återvända, du har ett syfte."

Jag beskådade min kropp och jag blev hypnotisk,

för jag visste att jag skulle gå tillbaka in i den kroppen.

Och när nästa omgång av vågar kom

vräkte de upp min kropp mot vraket

och tryckte ut en del av saltvattnet ur mina lungor

och det var då jag upptäckte att jag var tillbaka i min kropp.

Ungefär hur länge var du under vattnet?

Besättningen som letade efter mig

sa att jag var under vattnet nånstans mellan 15 och 18 minuter.

- Mellan 15 och 18 minuter. - Ja.

Så du var utan luft mellan 15 och 18 minuter.

Precis.

Okej.

David, allt du har berättat för mig är...

det är en så stor historia.

Får det dig att tro på liv efter döden?

Jag tror på livet efter döden.

Jag tror att vår existens, vår själ,

vad du än vill kalla det, lever vidare,

och att vi har möjligheter att komma tillbaka.

Och jag trodde aldrig på sådant innan.

Det fanns inte i min tankevärld.

Här sitter vi nu i denna katedral.

Du har inte nämnt Gud.

Det skenet var Gud för mig.

Det var Gud.

Så budskapet är från Gud.

Ja, och jag tror att man kan finna den andligheten

i alla möjliga religioner.

Jag bekänner mig inte bara till en tro längre.

Jag försöker... Jag älskar... Mitt bibliotek hemma

har alla olika religioner representerade.

Mitt med.

Davids otroliga historia påminner mig om något jag upplevde för många år sedan.

Jag har sett ett sken.

Inte en nära-döden-upplevelse, jag bara tuppade av.

Och det jag uppfattade

var en jättetunn ljusstråle,

som för mig,

var den slutliga formen av liv.

Det bara slog mig: "Jösses, där är det."

Där är skenet alla pratar om."

Det är ett återkommande tema bland de människor

som säger att de har varit med om en nära-döden-upplevelse

eller en utomkroppslig upplevelse.

Det de ser är ett sken.

Vissa har sett Jesus i skenet,

andra ser bara ett starkt ljus.

Hoppet om liv efter döden verkar nästan vara en universell instinkt.

Men jag vill veta när livet efter detta blev en del av religionen.

Så jag ska åka till Egypten.

Till platsen där första stora monumenten till livet efter döden fortfarande står.

Nu är vi i Sakkara.

Det där är King Djosers stegpyramid

och det är en av de första pyramiderna.

Det är den första pyramiden någonsin.

- Den där borta? - Ja.

Hela den här platsen är en stor begravningsplats.

Så idéerna som folk har nu,

gällande pånyttfödelse och uppståndelse, började här i Sakkara

för omkring 5000 år sedan, om inte tidigare.

Så, detta är kanske födelseplatsen för idén om livet efter döden.

Ja, det skulle man kunna säga.

Egyptologen Salima Ikram ska ta med mig till

en grav till en farao som regerade för nästan 4400 år sedan.

Inuti den finns människans äldsta skrifter om livet efter detta

Detta är en gångbro och vi är på väg mot Unas tempel.

Hit släpade de kungens kropp

när den hade mumifierats.

Jag ser dessa stenar och vet att jag inte skulle kunna lyfta dem.

Det ser ut som det är byggt på 50-eller 60-talet.

Men det är byggt för omkring 4000 år sedan.

- Ja. - Lite mer än så t.o.m.

Otroligt, Salima. Otroligt.

Om vi går upp här kan du se att pyramiden finns här

men den ser inte mycket ut nu. Det ser bara ut som...

- Som en kulle. - Japp.

Men det viktiga med den är vad som finns inuti.

Akta huvudet.

Här måste man vara liten...

Min storlek.

Här måste du ducka igen.

Man måste också buga sig för att visa respekt

för den store kungen.

- Är det vad det handlar om? - Ja, delvis.

Nu är vi framme.

Jösses, se på allt detta.

Fantastiskt, va?

Vad handlar skriften om?

I huvudsak magiska formler eller religiösa besvärjelser

som Unas ristade in

för att han, när han ville ta sig från denna värld till nästa,

var tvungen att recitera allt detta,

och de visade honom vägen.

Om han skulle passera något farligt

vad han skulle göra, vad han skulle säga.

Vad säger dessa böner?

Det finns en här: "Stig upp, Unas",

du kommer att känna den magiska kraften och kunna triumfera över demonerna."

Här borta: "Unas kommer att gå framåt och hans själ att leva för evigt."

Denna ger honom dominans över alla demonaktiga varelser.

Och man kan se hans namn upprepas om och om igen över hela väggen.

Okej, det var just det jag tänkte på. Så många upprepningar.

- Men de är hans namn. - Ja.

Dessa formler är en överlevnadsguide för själar som passerar underjorden,

och en nyckel till att förstå varför livet efter detta

var så viktigt för egyptierna.

Okej. Detta är huvudbegravningskammaren.

Detta är huvudattraktionen.

Och detta är... Åh, herregud.

- Detta är en sarkofag. - Japp.

Denna stora, feta sak är en sarkofag

och det var där Unas skulle ha lagts.

Det är synd att han inte är här. Jag skulle vilja skaka hans hand

och säga: "Hej, hur har du haft det? Vad händer?"

Okej. Är det här också formler?

Japp. Så hela den här grejen är verkligen

en uppståndelsemaskin för Unas och hans ande.

Vid skymningen skulle Unas själ återuppväcka hans mumifierade kropp

och göra en förrädisk resa.

Han skulle korsa en sjö av eld

och passera genom portar skyddade av demoner och ormar.

Utan hans heliga formler, skulle han förintas.

Med hjälp av dem kunde han nå fram och sitta med gudarna i stjärnhimlen.

Han vaknar på natten.

Han stiger upp och startar sina resor.