Insidious: The Last Key

DEWBEND-FÄNGELSET

Då släcker vi!

RÄTTSLÄKARE

i maktkampen efter Lenins död-

segrade Josef Stalin.

Stalin var det nya ansiktet på en gammal idé: marxismen.

Bolsjevikerna var starka på hemmaplan.

Komintern underblåste en världsrevolution.

Kommunismen var på frammarsch.

Stalin satt i Kreml.

Men hur var det med vanligt folk? Proletariatet.

De som kämpade för en ny värld.

Kommunismens historia...

Nu avrättas nån, pappa! - Raka spåret till Hades!

Tig. Döden är ingenting att fira. Vem det än må vara.

Nu är han död. Wayne Fisher.

Han var 32 år och slog ihjäl en tant med hammare.

Hans sista måltid var entrecote.

Han hade suttit i dödscell på Dewbend i tre år.

Hans sista ord var: "Dra åt helvete."

- Hur kan du veta det? - Jag har det i huvudet, bara.

Nu är det läggdags.

Borsta tänderna och kryp i säng.

Historien upprepar sig alltid.

Det förflutnas spöken hemsöker vår samtid-

om vi inte ser dem i vitögat.

Elise! Jag sa ju åt dig att plocka undan.

Hör du inte vad jag säger?

- Det var inte jag som stökade till. - Vem var det då?

Christian, stäng dörren.

Mig kan du berätta för.

Pojken som bodde här för länge sen. Han tycker om våra leksaker.

- Jag lovar och svär. - Jag tror dig.

Du har välsignats med en gåva.

Du är väldigt speciell, sånt skrämmer många.

Som din pappa.

Han förstår inte din gåva.

Vi får hålla det mellan oss två.

Okej.

Nu är det läggdags.

- God natt. - Släck inte, mamma!

Jag är inte långt borta, gubben.

Och vad gör du om du blir rädd?

Just det. Om du nånsin blir rädd, gör du så här...

och då kommer jag rusande. Men den får bara användas i nödfall.

- Jag älskar er så oerhört mycket. - Jag älskar dig också, mamma.

Här ser vi hur atombomben är på väg.

På väg ombord på "Bockscar".

- Du... - Vad är det?

- Sover du? - Nej.

Tänker du nånsin på dem som hamnar i elektriska stolen?

Ibland.

Undrar du vart de tar vägen efteråt?

Nej. Jag vet vart de tar vägen.

Gör du? Vart då?

De försvinner in i mörkret.

Christian...?

Vad håller du på med?

Elise...

Det var du som stökade till.

Ja.

Var är visselpipan?

Pojken är i garderoben.

Var inte rädd. Vi ska inte göra dig illa.

Kom ut.

Sluta, Elise...!

Kom ut.

Jag är inte i garderoben.

Folket hämnades.

Nej, Gerald...!

Vad har du gjort, Elise?

- Händerna mot väggen. - Sluta.

Tig, Audrey!

- Såg du ett spöke? - Sluta nu, Gerald.

Ja.

Jag vill inte göra dig illa.

Du behöver bara svara nej.

Nu frågar jag igen:

Såg du ett spöke?

Ja, det gjorde jag.

De är överallt i hela huset. Överallt.

Gör det inte.

Hon är ju bara ett barn.

Nej, pappa!

Nej!

Ta mig i stället!

Snälla... Sluta!

- Det räcker nu! - Lägg dig inte i.

Säg inte hur jag ska straffa henne, Audrey! Jag jobbar med sånt!

Nej, inte dit!

Nej, pappa!

Nej, jag vill inte!

Nej, inte där! Snälla pappa, inte där!

Släpp ut mig!

Lyder du, får du sova under mitt tak, annars får du sova under golvet.

Lås inte in mig här. Snälla!

Kom tillbaka, jag vill inte vara här!

Pappa!

Är du mörkrädd?

Vem är det? Vem där?

Var inte rädd. Jag kan göra det ljust.

Vem är det?

Varför är du här?

Pappa tog hit mig.

Din pappa är dum mot dig.

Öppna dörren, då blir det jätteljust.

Öppna den nu.

Det hänger en nyckel alldeles ovanför.

Det är ingen brådska.

Det är bara du som kan öppna dörren.

Du är starkare än du anar. Jag vill att du hjälper mig öppna alla dörrar.

Mitt i prick.

Och glöm inte vad sköldpaddan sa-

för vi måste kanske göra som han.

Det är viktigast av allt: att ducka och ta skydd.

Civilförsvarets informationsfilm är ett samarbete...

Elise?

Elise.

Audrey!

Audrey...

Audrey!

Nej, Audrey.

Nej!

Audrey!

Förlåt.

Nej!

Nej!

KALIFORNIEN, 2010

GE MIG NYCKELN?

God morgon.

Drömmarna återvänder, Warren.

Man slipper dem visst aldrig.

Vad sägs om frukost på sängen?

Som jag trodde.

Du börjar bli gammal. Jag med.

I förra veckans videoupptagning från kyrkans källare ser man rörelser.

- Där. - Ludd.

Ludd kan inte gå.

Skåda...

varför jag varit uppe hela natten.

Ljuset.

Just det-röststyrt.

Nu slipper vi treva efter knappar i mörkret.

- Anstränga fingrarna när vi tänder. - Det hade vi ju stora problem med.

Kämpa du i sarkasmens mörker, själv föredrar jag att arbeta...

i ljus.

Ljus?

Ljus!

- Dålig akustik. - Dagsljus är ändå mer miljövänligt.

Det är så roligt att ni bor här, men laga inga fler saker som fungerar.

Spectral Sightings.

Ja, det är hon.-Elise!

- Elise. - Jag heter Ted Garza.

God dag, mr Garza.

Jag har problem.

Det händer saker i huset och ni kan tydligen sånt.

En del, ja.

Jag undrar om ni kunde ta en titt.

Jag behöver hjälp.

Får jag fråga var ni bor?

414, Appletree Road.

Five Keys, New Mexico.

Mr Garza.

Jag kan tyvärr inte hjälpa er.

Jag är ledsen.

Jag får tacka för samtalet.

Förlåt att jag väckte er.

Han som ringde i dag och ville anlita mig...

sa att han bodde i mitt barndomshus.

Det var ett hus, inte ett hem.

Jag har inte minnen därifrån, utan ärr.

Min gåva, som ni är så imponerade av...

försökte pappa få ur mig med våld.

Och mamma...

blev mördad där.

Mördad av någonting som jag hade frammanat.

Demonen vill använda min förmåga-

och tänker skada mina nära och kära.

Jag vill inte gå in i "The Further" som jag gjorde för Quinns skull.

Hela mitt liv har jag kämpat mot de här varelserna-

- för jag glömmer aldrig mammas dödsögonblick...!

Så nu...

måste jag hjälpa den här mannen...

för jag vet vad han står inför.

Vi packar nu och åker i morrn bitti.

Inte den här gången.

Det här måste jag göra...

själv.

Nu måste vi följa med, den kostade 700 dollar!

Plus 200 för loggan.

VÄLKOMMEN TILL FIVE KEYS NYCKELN TILL HJÄRTAT

Innan vi går in, ska ni få byta om.

En del kläder har varit Jacks, det är väldigt viktigt för mig.

- Jag kan gissa vem du är. - Det behövs inte. Elise.

Specs och Tucker, mina kollegor.

Hon är synsk, vi syns.

Va?

Hon är synsk, vi syns.

- Jag förstår inte. - Glöm det.

Vill ni inte komma in?