R

-Lugna ner er! -Släpp mig!

-Lugna ner er! -Släpp mig!

Jag förstår dig, grabben.

Snabba på, Franco. De kommer för sent.

Glöm inte att åka till affären. Köp fyra morötter och två avokador.

Kom ihåg att tanka! Den är alltid tom när jag ska ha den!

Ja, älskling.

Vi måste skicka inbjudningarna i dag, annars bokar folk upp sig på annat.

-Alla frågar när det är, pappa. -Jag tar det efter läkarbesöket.

Du är inte sjuk, älskling. Du har bara ärvt din pappas hypokondri.

-Hypokondri? Han dog av cancer. -Han trodde att han hade nåt annat.

Vi lägger ut en massa pengar för att du inte vill anlita statlig vård.

-Du vet hur kvaliteten är där. -Har du talat med chefen om höjd lön?

Pengarna räcker inte, Franco. Vi måste betala hennes 15-årsfest.

Vi måste betala maten, lokalen och klänningen.

-Den måste vara ny. -Och Pablo har ingen kostym.

Han kan inte se ut som en alkis på festen.

Det är klart att du aldrig får nåt uträttat.

Du beter dig alltid som att inget spelar nån roll.

Jag vet inte ens varför jag försöker prata med dig.

Det enda jag ber dig om är att du åker till tryckeriet...

-Kan du få inbjudningarna utskrivna? -Ja, älskling.

-Det blir bra här. -Skolan ligger ju två kvarter bort.

Öppna, är du snäll.

Henne bjuder jag, men hon får inte ta med sig sin tröga kusin.

-Var har du din intervju? -Du behöver inte köra dit.

-Du kan komma närmare. -Nej, det går fortare att gå.

Lycka till.

De vill att vi ska ändra protokollet och göra en ny riskanalys.

-Här är kaffet. Det är varmt. -Det är så jag vill ha det.

Och... Annars får vi inte behålla dem som kunder.

Vi får börja om från noll. Du gör väl det?

-Det där är inte mitt område. -Jag förstår mig inte på dig.

Först kräver du... "Kräver" är väl rätt ord?

Du säger att du förtjänar ett steg uppåt. Sen tar du ett steg tillbaka.

-Jag har inte den behörigheten. -Du behöver väl bara min underskrift?

Det här är ett lagarbete. Vi samarbetar.

Jag räknar med att du gör det som om det vore jag.

Det vill säga: Fantastiskt. Jättebra.

Får det vara lite bröd? Ta för dig.

-Tack. -Varsågod.

15 år! 15 år på det här företaget...

-20. -15 år...

En vacker dag ler lyckan mot en. Så är det för alla, till och med dig.

Jag vill ha den om en timme.

Ja, chefen.

Jag gillar den laxrosa och den lila. Och den korallröda.

Ska jag skicka alla tre så att du kan jämföra? Vilken fördrar du?

-Den rosa är fin. -Den har jag inte skickat!

Herregud! Du kan väl åtminstone låtsas att du bryr dig!

-Jag är väldigt upptagen. -Fem minuter är det enda jag ber om!

Fem! Fem minuter! Kan du inte ens ge din familj fem minuter?

-Ja, älskling. -Fem minuter, Franco!

-Efternamn? -Barrón. Francisco Barrón.

-Följ med mig. -Är det nödvändigt?

Doktorn!

Jo... Det här är inga goda nyheter.

Det är bukspottkörteln, va?

Visst är det bukspottkörteln?

Säg mig en sak. Finns det andra i släkten som har drabbats?

Pappa fick diagnosen vid ungefär den ålder som jag är i nu.

Tyvärr har cancern spridit sig.

-Men jag mår ju bra. -Ja, och det är helt naturligt.

Sån cancer ger inga symtom. Därför bör regelbundna undersökningar göras.

Men jag har ju låtit undersöka mig varje halvår i flera års tid.

Jag är lika förvånad som ni. Jag hittar ingen förklaring. Och...

Det här är sånt som händer. Den mänskliga kroppen är ett mysterium.

-Vad har jag för alternativ? -Tumören som ni har utvecklat...

Jag råder er att ni från och med i dag-

-ska tänka i termer av livskvalitet, och inte kvantitet.

Tänk på livskvalitet.

Jag tillåter mig att överlämna den här broschyren-

-vars innehåll kommer att underlätta för er. Det finns många alternativ.

Jag vill råda er att ni från och med nu umgås med familjen.

Under den här sista fasen av ert liv är familjens stöd väldigt viktigt.

-Hur lång tid? -Falska förhoppningar är inte...

-Hur lång tid har jag kvar? -Om ni insisterar, så...

-En månad. -En månad?

Tja... Kanske två.

Ni kommer att få professionellt stöd från vården och...

Du, jag måste få de här utskrivna.

-Jag har stängt av apparaterna. -Det är bara några inbjudningar.

Jag tar det i morgon.

Du ska ju stänga klockan fyra. Klockan är bara kvart i!

Hörde du? I morgon.

Jag kommer!

Du är bra på att utföra uppdrag!

Du kan väl hjälpa till och knuffa, i alla fall?

Då får du bjuda mig på en öl.

-Vad är ditt problem, Barrón? -Vad menar du?

Ska jag leverera en sån rapport till ett företag som säljer utomlands?

-Men siffrorna stämmer. -Times New Roman på 2000-talet?

Kunde du inte ta en mer modern font?

Helvetica, kanske? Eller Futura... Inte vet jag!

Varför tog du på dig det om du inte ville?

-Det var ju du som... -Men snälla Franquito!

Kan du efter 15 år inte skriva en rapport?

-20. -20 eller 15. Det spelar ingen roll!

-Vad vill du att jag ska göra? -Jag gjorde den på en timme.

Det är inget skäl! På en timme skulle jag hinna gå igenom den tre gånger.

Jag ska säga dig en sak som du kommer att ha nytta av.

Livet består av herdar och får.

Herdarna leder och fåren följer efter. Vet du varför?

Jo, för annars blir de kotletter.

Det vill du väl inte råka ut för? Nej, jag tänkte väl det.

Nu ska jag säga en sak till dig för sista gången:

Skärp dig. Annars kan du dra hem. Okej?

Jag skulle inte ta risken. Du är ju ingen ungdom längre.

Gillar du inte fonten? Ändra den då, din jävel!

Din förbannade skithög!

Det är visst skillnad mellan 15 och 20!

Hur många smällar vill du ha? 15 eller 20?

Om ni ursäktar...

-Hur är det? - Pablo! José Luis! -Rör mig inte!

Vi sätter upp håret med lockar som får falla ner så att man ser nacken.

-Den är ful. Jag ser ut som en gås. -Den är ju det finaste du har.

Mamma...

Vad gör du här?

Vi måste prata. Allihop.

Hur är det med dig? Du svettas.

Din hand är svullen. - Hämta is, vännen.

Nej, det är bra med mig.

Pablo, stäng av spelet.

-Pablo. -Jag ska.

Jag har en väldigt viktig sak att berätta.

Det finns saker här i livet som inte är enkla. Saken är den...

Inbjudningarna! Du skrev inte ut dem, va?

-Jag kunde inte. -Va? - Mamma!

-Men det finns en anledning... -Festen är om två veckor.

-Hör på... -Dina egna grejer glömmer du aldrig.

-Men din familj är inget värd... -Jag slog till chefen.

Va? Slog du till honom när vi som mest behöver pengarna?

-Jag vet att... -Nej, nej, nej!

Det här är det enda vi har kvar. Vi måste betala Brendas klänning i dag.

-Snälla, låt mig förklara! -Fick du sparken?

Nej. Jag vet inte. Jag stack.

-Så du struntar helt i din familj? -Nej, självklart inte.

Jag är så trött på att leva ihop med en jävla krukväxt!

Vet du vad? Du är inte ens en krukväxt.

En krukväxt gör mer än du, för du kan inte ens...

Jag skulle gärna vara en krukväxt, för då skulle jag slippa dig.

-Du ska inte komma och säga... -Vadå? Vad får jag inte säga?

Att jag inte står ut med dig?

Titta dig i spegeln, så ser du att du är en orm som förgiftar med sitt hat.

En orm som har ätit upp den kvinna som jag blev förälskad i!

Jag är trött på dig! Trött på din manipulation, din röst-

-och dina snarkningar. Till och med din pyjamas stör mig!

Men vet du vad som stör mig ännu mer? Vad som gör så ont?

Att se vad du har gjort med våra barn.

En outhärdlig och nyckfull tjej!

En skithög som låtsas att han söker jobb.

Jag vet att jag inte har varit nån perfekt pappa.

Men jag gav mitt liv åt er.

Ni värdesätter inte det.

Men vet ni vad? Det är nog lika bra att ni inte ens tycker om mig.

Klara er bäst ni kan. Det lär inte bli så svårt.

FÖRSÄKRINGSBOLAGET PÅNYTTFÖDELSEN

-Hallå? -Ni har en bokad tid i morgon 9.00.

Ni ska få höra om era behandlingsalternativ.

DJÄVULENS ADVOKAT

Oso...

Hej! Jag ska träffa Oso. Jag menar Langarica.

-Har ni bokat besök? -Han tar emot mig. Vi är vänner.

-Han tar bara emot bokade besök. -Visst. Men det här är brådskande.

Ge mig era uppgifter, så vidarebefordrar jag dem.

-Det gäller livet. -Då ber jag honom att ringa i dag.

Gör det. Skriv ner att han ska ringa mig i dag.

-Ni får inte gå in! -Vad händer? Så beter man sig inte.

Jag måste träffa chefen.

-Kasta ut honom. -Släpp mig!

Släpp mig! Jag är hans vän!

Släpp mig! Släpp mig! Du leker polis. Släpp mig!

-Hallå? -Släpp in honom.

-Släpp mig! -Släpp honom.

Langarica väntar på er.

Det är klart att han väntar på mig. Jag säger ju att jag är hans vän.

Så där beter man sig inte.

Under över alla under! Det är Barrata, den jäveln!

Juristnollan!

Du är längre, men annars är du dig lik.

Det var trist att höra, Barrata.

Efter alla skönhetsoperationer borde jag se tio år yngre ut än sist.

-Jaha... -När var det?

Jag tror att det var tio år sen. Mina barn var små.

Ja. Jag ringde dig för fem år sen, men skickades till röstbrevlådan.

Jag visste inte att du hade känslor för mig. Det har inte ens min dotter.

Din jävel...

Du har fortfarande samma usla smak när det gäller kläder.

Det är inte alla som tjänar mer pengar än självaste presidenten.

Barrata, du kom lite olägligt. Jag ska träffa sonen till en politiker.

Sonen körde sönder bilen mot några demonstranter.

Men vad sägs om att Ana får boka ett möte, så kan vi gå ut och äta?

Ana, boka av alla möten som jag har i dag.

-Ni ska ju träffa politikerns son. -Ställ in alla möten i dag, sa jag!

Inget trams nu, Barrata. Jag ordnar vad du än behöver.

Jag känner de bästa läkarna.

-Jag känner en i Houston som... -Nej. Det finns inget att göra.

Jag vill inte att min familj ska se mig lida under min sista månad.

Nej, nej, nej... Åtminstone två månader. Åtminstone två månader.

Det får bli så många som det blir. Jag vill ha det jättekul.