Only Murders in the Building

Detta har hänt...

"Den här dammiga gamla storyn har fått ett ansiktslyft,

peppats upp och fått nytt liv."

Himmel. Din mamma förgiftade mig.

Jag säger det till snuten.

Din mamma erkände mordet på Ben.

- Jag vet. - Men det var inte hon.

Du var vid hissen med Ben.

Vad önskade du?

Det där var Grey's New Orleans: Family Burn Unit. De vill vänta på dig.

- Sazz! - Sazz!

Jag har nåt att berätta om du har tid.

- Det är lite känsligt. - Ja visst.

Eftersom vi firar går jag upp och hämtar en flaska argentinsk Malbec från 1966.

Varför dröjer hon?

Sazz får ju inte dricka ur vår Malbecita del Cielo utan oss.

Filmen föddes för drygt 100 år sen.

Ända sen dess har vi sett oändliga mängder rörliga bilder,

etsade i våra minnen. Ända sen dess

har vi kunnat fråga oss: "Ser jag ut så när jag springer?"

Läraren sa att jag måste. Jag blir galen!

Du måste hjälpa mig här. Det är nog bäst, det.

Finns det privatfilmer av dig

kan det bli svårt att förhålla sig till den som man ser.

"Är det där jag, eller den jag brukade vara?"

"Vill jag bli ihågkommen så där?"

Men vi har det ändå på film.

På det sättet lever Ben Glenroy vidare i sina filmer och på tv,

och i en reklamfilm för Superbowl där en unge snodde hans chilibowl.

För några timmar sen löste vi hans mord och drog ner ridån

för inte en, utan två brottsliga Broadwayproducenter.

Därmed, mina vänner i poddvärlden,

avslutar vi ännu en säsong av Bara mord i huset .

Till nästa gång: Jag heter Charles Ha...

Men, vad tusan?

Jisses!

Strömavbrott. Det har inte hänt på ett tag.

Inte sen de övergav den gamla pannan.

Måste jag ta om det där sista? Bara slutet, kanske?

Och så är det tillbaka.

Jag behöver en...

Och börja!

...den Savage.

Det går att klippa på efter Charles Hay...

Ja, jag kan hämta klipparen.

En sån kväll, va?

Ska vi inte ta en sängfösare uppe hos mig?

Kanske en snabb skål för de mirakler vi får ihop?

Jag uppskattar sentimentalitet särskilt med god sprit.

Det gör inte jag, bara spriten.

Och så iväg.

Bra.

Jag har sparat min Malbec.

Konstigt. Sazz kom inte tillbaka med den.

Vad har hänt med henne, då?

Så typiskt Sazz. Här ena minuten, borta nästa.

Såg ni mejlet från nån Bev Melon om vår podd?

Bev Melon.

Måste vara knepigt att ha frukt som efternamn.

Fiona Apple (äpple). Darryl Strawberry (jordgubbe).

Gilbert Grape (druva).

Nånting gnagde på honom jämt.

Vad gör vi med vår nästa podd?

Charles, du nämnde nåt kallt fall?

Om det var intressant vore det väl inte kallt!

Nej, vi behöver en het, färsk döing, helst här eller alldeles i närheten.

Sant. Vi har haft sån tur med alla som har dött i huset.

Men det är lite fel med vår affärsmodell.

Jösses, där är hon.

- Vadå? - Vem då?

Hör du.

Min Malbecita.

Kom Sazz inte ens hit upp?

Så underligt.

Okej, kolla nu.

Åh, så coolt.

Som att kliva in i en hushållskatalog.

Och det coola är korken...

- Men, jisses! - Jag har den.

Nej, vad dumt.

Nej, men va fan?

Hoppas fläckarna går bort.

De går bort.

Mabel, det är lugnt.

En stund ledigt är väl inte helt fel.

Det är väl bra när folk inte blir mördade, va?

- Ja visst. - Absolut.

Men om nån måste bli mördad kan vi väl säga vem vi hoppas på?

- Det är dålig smak. - Nej då, det är okej.

På tre. Ett, två...

- Oliver. - Oliver.

Jag?

Ett...

Avsnitt Ett - Säsong 4 Det var en gång i vilda västern

Kommer du på vår premiärfest?

Nästan framme! Sazz! Drick inte hela min Malbec! Var är du?

Charles! Öppna!

Charles!

Dött. De har stängt ner oss.

Death Rattle Dazzle. Alltihop är över. Slut.

Hjälp?

Ja, jag har knoppat hos Oliver. Jag är hemlös ännu.

Det här är hans minst anstötliga morgonrock.

Jag har pratat i telefon sen i morse.

Donna och Cliff drog tillbaka pengarna för borgen och försvarsadvokat.

- Nåt fånigt skit. - Men de fantastiska recensionerna, då?

En fantastisk recension. Maxine.

Resten var medel som bäst.

- Slipper vi göra det igen? - Charles, skärp dig.

I går: Kungen av Broadway, idag kommer jag inte ens in på Guds toa.

Önskar jag fick dö här på stället.

Sen sa jag till min söta Loretta att showen var nerlagd.

Hon flyger till LA ikväll redan! Har ett tv-gig på gång.

- Du sa ju att hon skulle ta det. - Trodde väl aldrig att det skulle ske!

Jag är snurrig i huvudet.

Nu är det slut. Vägs ände.

Mamma? Jag fryser.

Hemskt tråkigt, men det kunde vara värre.

Jag har ett visslande ljud i huvudet sen i morse.

- Det är kanske en hjärntumör. - Försök inte göra mig glad.

Gissa vem som har fått ett nytt husdjur.

Hälsa på Gravey allesammans.

- Gravey? Som sås? - Jag har just hämtat henne.

Jag ville ha en katt och kom hem med Gravey.

De vill inte ge mig fler katter.

Jag står på nån lista, jag har en advokat.

Men Sevelyn älskar henne.

De sover i samma bädd ovanpå varann.

Sevelyn är alltså täckt av Gravey-sås?

Ja, och jag äter dem båda! Visst äter jag upp dig, Gravey?

Ja. Slickar i mig all min Gravey-sås.

Mabel, Gravey är pensionerad.

- Hon har varit en jobbande tös. - Jaså? Vad jobbade hon med?

Det sa de inte.

Men jag tänkte att man kunde göra en podd om djur och deras jobb.

Pitchar du för mig nu?

Världen begär detta innehåll. Ni måste tänka över det.

Nja, jag måste ha nånstans att bo och ett jobb.

Den kunde heta Animal Jobs.

Jisses.

Såja, plats! Gravey. Jag har aldrig sett henne så.

- Under de två timmar du haft henne? - Jag tar ut henne på promenad.

- Tänk på den där podden, Mabel. - Skulle nog inte tro det.

Kom nu, Gravey. Duktig flicka.

Ett mejl till från den där Bev Melon.

- Jag med. - Är det på riktigt?

- Vadå? - Det ser riktigt ut.

- Jo, men Paramount Studios? - Vad pratar du om?

- De vill göra en film av vår podd. - Va? Paramount? Filmbolaget?

De vill flyga oss till LA för samtal i nästa vecka.

Hej å hå! Man är tillbaka! Åt fanders med teatern!

- Jag kan nog inte åka. - Vadå?

Jag är orolig för Sazz.

I går kväll ville hon prata om nåt känsligt med mig.

Och så hör jag ju visslandet.

Sazz är en visslare. Har jag sagt det?

"Sazz är en visslare"? Oj då, Charles.

Hur har du kunnat hålla det hemligt?

Från Sazz.

"Förlåt, fick sticka iväg på stubben för att täcka upp för Bakula i LA."

Det var väl det värsta.

Bästkusten kallar in oss allihop, Charles.

Packa era väskor, nollor! Vi ska till Hollywood!

Nej.

Hallå, taxi!

Vad ska en fattig kille göra, va?

Varmkorv, knishes !

Polska korvar!

MÅNGFALD

Anthony, kom tillbaka hit! Morfar behöver hjälp med mikron.

Men mamma, jag är redan sen.

Knicks får vänta. Morfar behöver sin Anthony.

Hur kan man inte älska New York?

Jag vill inte känna nån som inte älskar den här stan.

Se upp.

Titta upp!

Och bryt.

Du måste ju se uppåt mot himlen som om du såg Godzilla.

- De fick verkligen till New York. - Godzilla?

Den ödlan har mycket att göra.

Låt oss nu inte hoppas för mycket.

Bev Melon fick troligen projektet för fem minuter sen.

Nån högre upp i studion har hört vår podd, och nu vill de höra en pitch.

Det är nog bäst att du låter oss styra upp det, Mabel,

vi kan ju det här med royalties och kontraktsfrågor.

Jag hade en gång en ljuv kontakt med Julie Andrews.

Julie Andrews är en gudinna.

Jag gick för långt.

Här är de som sätter kropp på rösterna i våra AirPods.

Jag är Bev Melon, er envisa mejlare.

- Så trevligt att träffa er alla. - Hejsan.

Hej, Monica Berstein-D'Angelo.

- Marknadschef. - Todd Shettinger, EVP International.

Jag älskar er!

Sal Snyder-Bernsdorf. Sociala medier. Jag är besatt.

Okej, poddare! Nu ska vi prata film.

Det här känns mycket större än vi trodde.

När jag ser ett hett exemplar av anpassbart material

som snurrar runt en massa hungriga konkurrenter,

då går jag ut hårt, och går jämt i mål först.