Jeanne du Barry

Jeanne Vaubernier var det oäkta barnet till en munk och en kokerska.

Hennes öde var att leva i obemärkthet i underklassen.

Pöbeln. Ofrälse. Hon hade ingenting.

Men de som inte har någonting, de brukar väl vara i stånd till allt?

Hennes mamma, Anne, uppfostrade henne ensam.

Hon var tjänarinna hos monsieur Dumousseaux-

en generös och godhjärtad man.

Han fattade tycke för flickan och ombesörjde hennes bildning.

Han släckte hennes kunskapstörst och slipade hennes manér i sin salong.

Intelligens.

- Förstånd. - Ja.

- Reflektion. - Ja.

- Tänkande. - Eh... Förnuft.

- Begåvning. - Omdöme.

- Medgivande. - Samförstånd.

Klarsynthet.

Monsieur Dumousseaux betalade för att att sätta Jeanne i klostret Sainte-Aure.

Han hoppades säkert på så vis bespara henne-

-ett liderligt leverne, som så ofta var enkla flickors lott.

Kom.

I takt med att Jeanne växte, blev klostret för litet för henne-

men böckerna öppnade världen åt henne.

Det tog inte lång tid innan hon upptäckte erotikens upphetsande makt.

Jeanne! Djävulsunge!

Jag ska allt lära dig att läsa de där böckerna! Sänk blicken!

Ja?

Jeanne var inte längre ett barn.

Orolig för att hennes make inte skulle kunna motstå frestelsen-

-avskedade madame Dumousseaux Jeanne och hennes mamma för en stöld-

som hon inte hade begått.

Men vad tjänar ens oskuld till om andra hyser syndig åtrå för en?

De två unga kvinnorna beslöt att ta sig till Paris-

hoppets och alla farors huvudstad.

Hur länge till ska det pågå, Jeanne?

- Klä av dig. - Nej.

Jag ber dig. Klä av dig.

- Varför? Du brukar ju göra det. - Det är min kropp.

- Ni kanske ska lämna oss ensamma? - Ursäkta?

Ta en promenad i trädgården. Den är fantastisk.

Kort därpå tog Jeanne anställning som som läsare åt madame de La Garde-

-en änka som levde ensam med sina två söner.

Hon fick Jeanne att upptäcka de stora verken-

-och snart var Jeanne minst lika vältalig som den adliga eliten.

- Oförskämd. - Oförskämd.

- Skamlös. - Näsvis.

Någon mer?

- Vågad. - Fräck.

- Ouppfostrad. Er tur, Jeanne. - Uppnosig.

Efter allt jag har gjort för er går ni i säng med mina söner? Ut! Slinka!

Det är skamligt!

Tack vare libertinismen-

-hittade Jeanne ett sätt att vara kvinna och fri.

Åren gick.

Jeanne använde sin charm för att förföra allt rikare älskare-

och blev snart kurtisan.

Och här, omgärdad av rosa satin, har vi Adélaïde.

Se vilken vacker svart sidenspets.

Vit korsett, änglalikt len och ungdomlig.

- Du Barry! - Hur står det till?

Ah! Monsieur du Barry! Monsieur du Barry!

- Vad roligt att se er! - Nöjet är på min sida.

Bra. Tycker ni om det?

Jeanne.

Jean.

En ängel från himlen.

Madame Labille har berättat om er. Jag kan se att hon inte ljög.

Var har ni varit hela den här tiden? Jag har väntat på er.

- Ni är totalt orädd. - Jag får er i varje fall att skratta.

- Ni tror mig inte? - Nej.

Hur ska jag övertyga er? Jag kan erbjuda er ett boende.

Min mamma sköter affärerna.

Jag har ingenting emot er mamma, men det här handlar om mitt liv.

- Och mitt. - Vi kan väl dela det?

- Nå? - Överenskommet.

- Det var bättre. - Då är vi överens.

Monsieur du Barry, med all den respekt jag hyser för er...

Jo, jag tycker om er, greven. Det är hertigen som säger det.

Jag med. Fortsätt.

Som ni kanske har lagt märke till så förser vi kungen med kvinnor.

Ingen av dem har intresserat honom, så nu...

Kungen måste träffa Jeanne.

- Men som av en ren slump. - Ni satsar på slumpen.

Ja, på slumpen. Då tror han att han valde henne själv.

När man talar om trollen...

Vad gjorde du, älskling? Jag har väntat på dig.

- Jag hjälpte Adolphe med uppsatsen. - Det betalar jag folk för.

Vissa saker kan inte köpas, du Barry.

- Du Barry? - Ja. Vilka är här i kväll?

De vanliga. Författare, poeter, marskalk de Richelieu och...

Kom, jag behöver dig.

Här är även högklassiga kurtisaner, som mademoiselle Legrand-

och grevinnan de La Rena.

- Du kunde inte hålla dig? - Ska vi diskutera dina älskare?

Mina älskare bidrar med pengar-

-vilket inte dina älskarinnor gör, trots att det ingick i avtalet.

Du kunde även låta mig slippa se dem.

Richelieu vill presentera dig för kungen.

Kungen, kungen, kungen, det är det enda du säger.

- Du kan ge dig av när du vill. - Jag stannar för din sons skull.

Älskade Jeanne...

Jag älskar dig.

Kanske inte på sättet som du vill, men jag älskar dig.

- Det här är inte kärlek. - Inte? Vad är det då?

Du som vet allt, berätta det för mig.

Jag kanske inte vet vad kärlek är, men jag vet att det inte är det här.

God afton.

Mitt hjärtas utvalda.

Adolphe!

Ett utsökt vin.

- Adjö, mina herrar. - Adjö.

Kungatårtan.

Jag vet att det är din favorittårta.

- Vad är det? - Jag har något i munnen.

Utan att vilja vara fräck tror jag att det händer dig rätt ofta.

- Raffinerat. - Munnen full.

Han har fina anletsdrag, vår kung.

Vad gör du här?

- Du sa åt mig att vila. - Ja, det stämmer.

Det är viktigt att vila sig.

Men du får inte avboka möten utan att prata med mig om det.

Jag pratar med dig.

Varför läser du så mycket?

Vilar du dig? Vila dig! Vila dig!

Du är och förblir en obildad hora!

Ni är den ende jag går med på att träffa på morgnarna.

- Alla andra är på eftermiddagarna. - Akta er!

En bra lögn är en kärleksförklaring.

Jeanne, är det inte dags för er att byta liv?

Till vad och med vem?

Jag klarar inte att lämna hans son, Adolphe.

- Du Barry vill presentera er för kungen. - Jag vet. Han pratar om det konstant.

Jeanne... vilket slags liv önskar ni er?

Ett liv fullt av nyfikenhet. Ett liv där vi tar oss tid att leva-

dricka, äta, skriva, läsa.

Såna som jag har aldrig tid med någonting.

Min mamma är kokerska. Så antingen blir jag också det...

...eller så är jag kurtisan. Jag föredrar livet som kurtisan.

Vänd er om.

Kungen!

För min bror, dömd till döden.

Ers Majestät.

- "...vi ser definitionen av..." - Det är punkt.

- "Feodalherren." - "Och feodalherren."

Madame?

- Monsieur. - Hans Majestät önskar träffa madame.

- Det går bra. När? - Nu, om madame är tillgänglig.

- Hon är redo om en timme. - Jag är redo.

- Vad menar du? - Jag är redo.

Nej, Jeanne. Inte när du ser ut så. Byt klänning, sätt upp håret!

- Anne, säg åt henne! - Han har rätt. Byt klänning.

Var graciös. Du vet hur man gör. Resten har du.

- Var inte rädd. - Det är jag inte.

- Vad är det? - Det är kutym. Ingen får se er.

Jeanne.

- När kommer du tillbaka? - Snart.

Har ni haft många partners?

- Vad menar ni med många? - Mer än en.

En i taget, ja. Oftast.

Upplever ni något obehag i den kvinnliga matrisen?

- Pst! Jag förstår inte vad han säger. - Kliar det där nere?

Nej, för vet ni... Varje dag smörjer jag in mitt...

...kärlekshål med preciösa oljor.

Svider det vid miktionen?

- När ni kissar. - Nej.

Jag är rädd för att vi måste undersöka er ytterligare.

- Varsågod. - Javisst.

Sära på benen, madame.

Lite till, madame.

- Hon är värdig den kungliga sängen. - Bra.

- Mina herrar... - Jag rekommenderar dock karantän.

- Det kan ju dyka upp en könssjukdom. - Tack, men det räcker.

- Vad händer nu? Ska ni prova mig? - Nej.

Det sägs att ni provar kvinnorna innan kungen får dem.

- Jag måste lära er vissa sedvänjor. - Visst.

- Talar ni alltid på det viset? - Hur?

- Högdraget. - Ni är i Versailles, madame.

Jag kan inte tala till kungen på det viset.

Jag tror inte att kungen har tagit hit er för att höra er tala.

Då så, lär mig Versailles sedvänjor.

Visa mig er nigning inför kungen i kväll.

Armarna något högre.

Perfekt.

- Ska jag vidröra honom först? - Låt honom föra.

Men... Är han svår att tillfredsställa?

Nej, han är lidelsefull. Det behövs inte tusen knep för att väcka hans lust.

Men... Måste jag säga något särskilt?

Ert agerande talar för sig självt.

Det enda ni måste komma ihåg-

-det är att aldrig vända ryggen mot kungen.

Om kungen är framför er och ni vill vända er om, måste ni göra så här...

- Ni skämtar? - Absolut inte.

Ingen får vända kungen ryggen, förutom kronprinsen.

- Förstår ni? - Ja.

Men... Vad händer om jag inte tar små steg?

- Hans Majestät ser att ni saknar grace. - Och?

- Och han är väldigt känslig för grace. - Jag med.

Något roar er, madame.

Jag ler, för att ni ser exakt ut som på 6-francmynten.

Jag är väldigt hedrad, Ers Majestät.

Champagne?