ആദ്യത്തെ 200 വരികൾ.
Du låter inte som dig själv.
Du är frånvarande när vi pratar.
Du sover inte.
Jag frågar dig bara: Vad är skillnaden nu?
Jag vet inte.
Nåt känns fel bara.
Kan du säga ditt namn?
De hittade mig.
Är du säker på att det var de?
Det här är ingen övning.
Jag vill vara mer än en komplikation i din historia.
Det är annorlunda nu, Zoe.
Jag vet inte vem vi kan lita på.
Vicechef Harper?
Det här är Harper.
I juli 1987 försvann en man under dig nära Torkham.
Vet du vem jag menar?
Händelsen har legat begravd i 30 år.
Jag ville att den förblev det.
Mardrömsscenariot är att Faraz Hamzad vill träffa dig igen,
och han övertygade nån i USA:s regering att ordna det.
Din dotter kommer att bli delaktig.
Faraz Hamzad var krigsherre i Afghanistan vid Sovjets invasion.
Han hade en man i sitt läger, och skrämde skiten ur alla där.
De kallade honom Baba Ghor Ghori.
Det sägs att han i själva verket var Dan Chase.
Jag hörde av ryssarna att de hade fått veta
om en utländsk prospektering.
De hade funnit ovärderliga mineraler.
Den gruvan gör Faraz Hamzad till Afghanistans näste president.
Vilket är varför jag inte kan berätta för honom.
Chase hade ett förhållande med din klient.
Och med din klients första fru.
Hon hette Belour Daadfar.
Han började bli misstänksam mot mig.
Om jag överger honom nu
får han veta att jag inte gör sånt.
Du eller Angela?
Jag börjar glömma skillnaden.
Jag gav dig en dotter.
Om Angela Adams inte hörs av mer kan allt läggas för hennes fötter.
Var är min dotter?
Jag vet att hon var med dig.
- Var är hon nu? - Hon har förts bort.
Vi ska ta tillbaka henne.
Faraz Hamzad får allt han vill.
I det här fallet dig.
- Vad fan är det här? - Backa!
Jag sa åt dig att inte låta Hamzad leva, att det skulle hemsöka dig,
och du gjorde det ändå.
Jag berättade aldrig vad som hände den kvällen.
Det hade varit lätt att bara döda honom som jag sa.
Jag kunde inte göra det.
Inte framför hans dotter.
När du var liten
tänkte jag att inget kunde komma emellan oss.
Sedan blev du förd långt bort.
Jag mindes dig som ett spöke.
Parwana är hemma.
Vart det än leder gör vi det tillsammans nu.
Hur länge har jag varit ute?
Inte länge.
Hur långt till gränsen?
Inte långt.
Ja.
Tuggummi?
Sa du nåt om...
Var det en dröm?
Gumballs.
Var namnet på hennes...
Hennes fotbollslag.
- Ja. - Just det.
Du sa att hon inte alls var intresserad av sport.
Sen vaknade hon en morgon och var plötsligt det.
Hur gammal var hon?
Nio år.
Nio år gammal.
Var det konstigt för dig?
Överraskade det dig?
- Harold. - Vad?
Vi tar paus från sagoberättandet nu.
Det börjar bli allvar.
Var uppmärksam.
Historierna är viktiga.
När vi ser henne igen
kan jag berätta för henne hur vi försöker förstå det.
Jag kan berätta hur vi försöker förstå henne.
Sidorna hon inte tror att vi kan förstå.
Och historierna är hur vi ska pussla ihop alltihop.
Vi ska få veta om din man vet hur man mutar en gränsvakt.
Hans namn är Hameed.
Han är inte min man.
Vi var överens om planen.
- Vi gör det inte... - Okej.
...som om du har bättre idéer.
Välkommen till Afghanistan.
Det är ett problem att du måste försöka förstå allt.
Ursäkta mig?
Vi gick precis över en gräns.
På andra sidan, ju längre in vi kommer,
desto närmare kommer vi honom och allt blir mer obegripligt.
Allt är begripligt
om du vill göra vad som krävs för att reda ut det.
Inte för oss. Inte här.
Och jag menar det inte på ett dåligt sätt,
utan det skrämmer mig när du pratar sådär.
- Hur då? - Som en polis.
Just det. Gud förbjude.
Vi måste inte begripa nåt.
Vi är inte här för att lösa ett brott.
Emily har varit i hans grepp i tre veckor nu.
Det har tagit oss tre veckor att ta oss hit.
Det enda viktiga är att få tag i henne
och få henne härifrån.
Säg att du förstår det.
Självklart.
Fan.
- Din man, Hameed... - Han är inte min man.
Han var den enda som visste vägen.
Vänta. Nej!
Det är ett problem.
Knarkgäng, kanske.
Plundrade laster över gränsen.
För att återgå till problemet vi har,
att vi inte har en aning om vart vi är på väg.
Du måste ringa henne.
Jag kan inte.
Hon är din kontakt.
Hon gjorde upp planen.
Om planen inte går igenom måste du ringa henne.
Han kan inte hjälpa oss längre.
Sluta skjuta folk utan att fråga mig.
Sluta anta att du vet vad jag tänker,
och sluta säga vad jag ska tänka.
Vi har kommit såhär långt utan att döda varann.
Det är bara en liten bit kvar.
Låt oss inte sabba det nu.
Vi har gjort det förut.
För längesen, kanske.
Men vi klarade det.
Vi uthärdade skiten tillsammans och gjorde jobbet bra.
Vi behöver komma ihåg det.
Vi har ett mål.
Vi kan anta att det är där vi skulle möta vår kontakt
från motståndsrörelsen.
Du har bott här.
Vet du hur vi kommer dit?
Är det så du minns det?
Att det gick så bra?
Det är utanför dalen.
Jag kan ta oss dit.
Frågan är hur vi hittar killen utan honom.
Herregud.
Ring henne.
Jag ringer henne inte.
Det står sväng vänster här.
Vart i helvete ska vi?
Om du inte vet, säg det bara.
Jag vet vart vi ska.
Mobilen verkar tycka att du pratar skit.
Känns det bättre nu?
Så minns jag det, ifall du undrar.
Vad sägs om det?
Tvivlar, vet alltid bättre.
Jag var inte så dum som du trodde.
- Det har jag aldrig tyckt. - Jag var aldrig så hänsynslös
eller oansvarig.
Jag var aldrig så... Jag vet inte,
vad du nu kallar det du tyckte att jag var.
Om jag var motståndsman och ville hålla tyst om det här...
Skulle jag göra det direkt.
Du har inte varit här på årtionden.
Hur visste du att det var där?
Det tar längre tid än så för saker att förändras här.
Vilka är ni?
Jag ska träffa nån.
Ni hör inte hemma här.
Ni borde inte ha kommit.
Johnny.
Johnny!
Sluta!
Kommendant Abdul Nazary skickade mig.
Var är Hameed?
Vi blev tagna i bakhåll längs vägen.
Han är död.
En kvinna har kidnappats.
Vi fick veta att kommendanten och hans män skulle hjälpa oss.
Vi är inte elitsoldater.
Kvinnan har kidnappats av Faraz Hamzad.
Låt dem gå.
Backa.
Backa undan.
De kommer inte att störa er mer.
Jag heter Omar.
Vi har mycket att diskutera.
Men vi måste vara försiktiga.
Talibanerna har spioner överallt.
Kom.
Vår enhet är en av de sista här i dalen som gör
motstånd mot regeringen.
No comments yet. Be the first to leave one.