Gordon Ramsay: Uncharted

Välkomna till Costa da Morte, dödens kust.

- Dödens kust. - Ja.

Det sägs att det är bäst här.

Där ute, och längre bort runt hörnet.

- Ja, därborta. - Då drar vi.

Var försiktig är du snäll, Antonio. Därnere.

Nu kommer det en stor jävel.

Klättra! Klättra!

Jag är i Galicien i nordvästra Spanien.

Regionen är stor och häftig-

- och består av 32 000 km² kust, landsbygd-

- och dalar med oräkneliga ingredienser i världsklass.

För många är Galicien sista anhalten på Camino de Santiago-

en uråldrig pilgrimsled.

Men jag är här för matens skull.

Vilket fint ställe.

Nu ska jag träffa den fantastiske kocken Pepe Vieira.

Vill man lära sig laga galicisk mat är han rätt man.

- Var är han? Det måste vara han. - Pepe har två Michelinstjärnor-

- samt en eftertraktad Grön Stjärna för sina miljövänliga metoder.

Det är nog därför han har fixat supercoola elmotorcyklar åt oss.

- Pepe! - Hej.

Hej, sir.

- Välkommen hit. - Tack.

Kocken Pepe växte upp i Galicien-

- men lämnade Spanien för att vidareutbilda sig.

Sen han återvände är han en av regionens ledande kockar.

I sin restaurang, Pepe Vieira-

- vill han bevara galiciska mattraditioner-

- och hylla det han kallar "världens mest avlägsna kök".

- Kul att se dig. - Detsamma.

- Vamos! Kom. - Vamos!

- Vilket håll? - Ditåt.

Jösses, allvarligt.

- Kom, nu. - Kör inte för fort.

- Si. Vi åker. - Vi kör.

Vänta på mig!

- Det var fantastiskt. - Ja.

Tack. Vilken kustremsa!

Det här är en av Galiciens vackraste platser.

- Jaha. - Jag ska visa dig en sak.

- Följ med mig. - Du kan det här.

- Vilken utsikt. - Är det ditt kontor?

Det här är mitt kontor.

- Kära nån. - Jag har snacks med mig.

- Ärligt talat… - Det här är fantastisk ost.

Det är Tetillaost.

- Ja, titta här. - Titta. Oj!

- Får jag? - Ja.

Herregud…

Jag har varit i Spanien många gånger, men det känns som om-

- det galiciska köket inte är så känt utanför Spanien.

Galicien är en av världens mest speciella regioner.

De flesta känner till Barcelona, Madrid och södern.

- Ja. - Men vi ligger i nordvästra Spanien.

Vår hemlighet finns där, i havet. Och vi har även landsbygden.

- Ja. - Det är mycket viktigt för oss.

Fisket och livsstilen har bestått i åratal.

- Ja. - Jag har musslor här också.

Det är en våra mest kända produkter.

- Lukta. - Det är olja och paprika, pimiento.

- Herregud. - Jag gillar det.

Ja, underbart. Det är nåt med havets energi.

Det havet gör med produkterna liknar inget annat.

Ja, det beror också på att vädret är annorlunda här.

Det regnar mycket på vintern, vilket sätter sin prägel.

Utsökt, verkligen utsökt, tack.

Jag har älskat det här landet i många år-

- men jag har aldrig fått chansen att förstå det äkta galiciska köket.

Man måste vara i Galicien.

Den här veckan vill jag att du åker runt i hela Galicien-

- och hittar produkterna, folket, hur de lagar mat och hur de lever.

I slutet av veckan kan du visa mig allt du lärt dig i Galicien.

Galicierna, är de svåra? Är de…

- Vi är ett trevligt folk… - Ja.

…men var försiktig.

- En sak till. - Ja?

- Min son Dario ska laga mat med mig. - Ska din son laga mat med dig?

- Ja. - Två mot en.

Ja, han vill verkligen spöa dig.

- Menar du allvar. - Ja.

- Går det bra? - Ja.

Jag fick något att tänka på.

Vi ses i slutet av veckan.

Galicien är en av Spaniens hemligheter.

Det är ett kök som sticker ut.

Det har karaktär, det är kargt, oslipat…

Mycket kommer från havet. Pepe är genuin-

- och han tar med sig sin son som går i kockskola.

Det ändrar allt.

Jag får improvisera, sätta fart och vara effektiv.

Jag har mycket att göra.

Nu ska jag träffa min gamle vän musselodlaren Andres Ruano.

Han ska hjälpa mig att hitta Galiciens bästa skaldjur.

- Skaldjurskungen, här är vi igen. - Tillsammans igen. Nu kör vi.

Du vet hur tävlingsinriktad jag är. Jag vill slå Pepe.

Vilka är de två bästa skaldjuren så här års.

- Vad rekommenderar du? - I Galicien…

…ska du ta långhalsar och musslor.

Uppfattat. Vi börjar med långhalsarna.

- De kostar 100 euro kilot nu. - Ja.

- En delikatess. - Du ska få se varför.

Jag ska presentera dig för en galen man-

som ägnar sig åt att plocka långhalsar.

- Kul. Vad heter han? - Han heter Antonio.

- Vi kör, gubben! - Vi kör.

Utanför Iberiska halvön finns det percebes, långhalsar.

Jag riskerade livet när jag plockade dem i Portugal.

Jag når inte.

Men de var så goda att jag är villig att försöka igen.

- Vart ska vi? - Vi ska ner där.

Rakt ner. Gode tid.

Välkomna till Costa da Morte, dödens kust.

Dödens kust?

På grund av förlisningar och alla som plockat långhalsar och dött.

- Jag vill ha långhalsar, inte dö. - Ingen fara. Vi ska vara försiktiga.

- Hur ska jag ta mig ner dit? - Vi firar oss ner härifrån.

- Firar oss ner! - Ja.

Tonito! Bra.

Hola!

- Vad gör han där? - Tittar på vågorna.

Är de för höga är det farligt.

- Han har inte ens ett rep. - Han klättrar bara ner.

- Han är galen. - Fy fan.

- Du vill ju ha långhalsar. - Ja.

De är bäst här.

- Är de bäst? - Världens bästa.

Vi kör.

Jag har repellerat förut-

- men faran brukar vara över när jag kommer ner.

- Allt är bra. - Kör hårt.

Att fira sig ner är bara halva jobbet.

Sen ska jag trotsa vågorna på dödens kust.

Bra jobbat, Gordon.

Bra där! Fortsätt! Du är nästan framme!

Bra jobbat!

Andres, din tur. - Fy fan!

Bra jobbat.

- Var är han? - Där är Antonio.

- Hej. - Hola.

- Trevligt att träffas. - Hej.

- Hej, Antonio. - Vi hörde att de bästa…

- De bästa finns här. - Ja. Vart ska vi?

Ut dit och ännu längre bort.

De bästa långhalsarna trivs i hård sjö.

Där bryts vågorna, och sjön är som hårdast.

- Runt hörnet. - Ja, därborta.

- Då går vi. - Vad är det?

- Jag stannar här. - Gör du?

Ja. Jag går inte dit. Jag är inte galen.

- Allvarligt? - Ja.

De är hopplösa. Gode Gud.

Andres sa att långhalsarna håller till där-

- vilket antagligen betyder bortom de vassa, hala klipporna-

där man kan dö.

Var försiktig, snälla du.

För Antonio är det här bara en vanlig dag på jobbet.

Jag börjar tro att "dödens kust" är en förskönande omskrivning.

Var? Därnere?

När vi äntligen är framme är det dags för rep och sele igen.

Den här ska in.

Det säkrar mig vid klippan och vid Antonio.

Okej!

För att få loss långhalsarna-

- måste man använda ett kofotliknande verktyg: rasp.

Om man kan hålla balansen länge nog.

Plötsligt blev de 1,2 m höga vågorna 2,5 m höga.

Man vet inte var de kommer ifrån. Man får bara hålla i sig i repet.

Jag tar några till här.

Det kommer en stor jävel nu.

- Vad sa du? Upprepa! - Klättra!

Vågorna kommer från alla håll. Vart ska man ta vägen?

Man får hålla i sig för glatta livet.

- En till. Ta en till. - Uno mas.

Ner.

Okej.

Klättra!

Efter en lång halvtimmes skrapande-

- har jag samlat ihop nog många långhalsar.

- Bravo! - Tack ska du ha.

Jag vet att det är farligt. Det kändes extremt.

Det är skoningslöst.

Det man associerar med Spanien är solsängar och paella.

Ur kockens synvinkel är det här det riktiga Spanien.

Det verkliga Spanien ligger på den klippan.

Nu när jag har överlevt dödens kust-

- ska jag åka inåt landet och lära mig baka galiciskt bröd.

Jag hoppas att det inte kallas "dödens skorpa".

Matexperten Adriana Perdomo Perez ska visa mig hur man gör.

- I Galicien är bröd en religion. - Ja.

Vi kallar det pan gallego.

- Pan gallego? - Gallego, ja.

Det har alltid varit viktigt.

Förr i tiden, på landsbygden, när folk hade dåligt ställt-

- var det ett av få livsmedel de hade råd med.

- Är det enkelt att baka? - Det är enkelt, men inte lätt.

Pan gallego betyder "galiciskt bröd" och bakas i en traditionell stenugn.

Vi ska till ett bageri där de bakar på gammalt vis.

- Vi är framme. - Hola!

Vi har med gåvor.