Full Circle

Det börjar aldrig.

Och således tar det aldrig slut.

ESSEQUIBO LEV ETT LIV I LYX

Vad är det? Är det inte allt?

Det är för mycket.

TILL MINNE AV QUINCY MAHABIR

-Garmen. Garmen. -Nej, nej. Inte nu, har jag sagt.

Varje minut vi inte agerar framstår vi som svaga och förvirrade.

Folket - vårt folk - söker svar.

Snutarna kommer att släppa det här. Vad ska vi göra?

Aked. Det är upp till din faster, det vet du väl?

Hon säger inget.

Jag älskar henne, men det här är familjen. Det är min familj.

Ms Mahabir, jag beklagar sorgen. Jag är verkligen ledsen.

-Jag åker tillbaka hem några dagar. -Hem till Georgetown?

-Tillbaka till Guyana? Varför då? -För att få svar.

Faster. Vi har svaren. Edward Chung dödade din svåger.

Aked. Det här handlar inte om Edward Chung.

Det handlar om nåt som hände för länge, längesen.

Jag ska få vägledning om exakt hur jag ska reagera.

Och tro mig - jag tänker reagera.

När jag gör det lovar jag att du ska få spela en roll.

-En stor roll. -En stor roll. Det lovar jag.

Längesen, hur då?

Jag vet inte.

Du har rätt som tror att de hemska sakerna som händer din familj-

händer av en anledning.

Men jag har hittat mannen som bär ansvaret för er olycka...

...och han är beredd att låta dig vända din familjs öde.

Men då måste du vidta specifika åtgärder enligt hans exakta anvisningar.

-Är du redo att göra det? -Ja.

Du måste förstå, att för att balansera tyngden av hans smärta-

-och sluta cirkeln för hans eget lidande...

...ett lidande som inleddes för många år sen genom din avlidne make Ranwell...

...så måste du tillfoga en liknande smärta å hans vägnar.

-Jag vet. -Då så.

Det är här vi ska börja.

-Jared, klockan är kvart i. -Jag vet.

Finns det nåt jag kan göra för att hjälpa till?

-Nej, jag kommer. -Du har inte rört avokadotoasten.

Jag vill inte att du ska vara utsvulten och köpa nåt från automaten.

Jag åt tidigare. Det indiska från igår.

-Har du sett mina klackjärn? -I den nya garderoben med uteskorna.

Jag blev rätt förvånad när jag såg att säljmötet var på schemat.

-Vi vet att vi ska säga nej. -Nej, det vet vi inte.

Ibland kan det vara bra att veta varför vi säger nej.

Här är en idé: Varför inte låta din pappa ta ett av de här mötena själv?

Menar du att han ska jobba på riktigt?

Han åt inte upp den indiska maten.

Okej, jag lägger din mat och vatten - drick det - i din ryggsäck.

Ta med plastbunken hem.

Jag hämtar dig efter skolan. Stick inte iväg.

Jag vet, pappa.

Om du ska hinna med bussen får vi skynda oss.

Vi betalar en generös summa för att få skylta med hans namn och bild.

Det enda vi begär är att han kanske dyker upp en eller två gånger per år.

Och dessutom: Chef Jeff och hans familj-

kommer alltid att ha ett gratisrum.

Oavsett om det är i Atlantic City...

...Las Vegas...

...eller den stora grejen: Macao!

-Hör av er. -Ja.

Du ser? Det är bra att ta de här mötena ibland.

Promotiontext, citat, och förläggaren vill att ni godkänner omslaget.

-Okej. -Och de vill veta...

-Tänker han behålla hästsvansen? -Jag tänker låta dig sköta det.

-Kom ihåg: Allt du behöver göra... -Jag vet.

Jag ska uppföra mig och inte avbryta.

Exakt. Lägg bara fram ditt ärende, för det är bra.

De behöver dig. De borde ha gett dig det här för ett år sen.

Jag hade fixat en källa vid det här laget, och mitt jobb hade inte stått på spel.

Jag vet. Jag ska bara vara närvarande, inte prata om det förflutna.

Jag ska vara ett mönster av lydig underdånighet.

Han får aldrig veta att jag ser honom som en svekfull vessla...

-...som skulle förråda sin egen mor... -Mel. Uppför dig.

Just det. Jag ska uppföra mig.

POSTVERKETS POLISMYNDIGHET

Varför erkänner du inte varför du vill ha fallet?

Pete Fong måste banta rotelbudgeten.

Du tror att du är sårbar för att du är längre ner i hierarkin.

Men vi vet båda att det inte är skälet till att du är sårbar, eller hur?

Du kanske inte vill ge mig fallet eftersom det är stillastående-

-och du vet att jag faktiskt skulle göra nåt med det-

-vilket skulle slå tillbaka på dig och då blir det omöjligt för dig att sparka mig-

-vilket är det du vill göra, om du ska vara ärlig.

Om jag ska vara ärlig...

...så är du ganska omöjlig att handskas med, Mel.

Du går ju emot din chef samtidigt som du ber om en tjänst...

...igen.

Igen?

I fjol, när jag riskerade mitt jobb genom att inte lämna in din psykutvärdering?

-Minns du det? -Manny.

Ja. Ja.

Du bad mig väldigt snällt, utan några jävla förolämpningar.

Okej. Jag är ledsen.

Och jag fattar. Du har rätt. Jag uppskattar det.

Men jag vill inte älta det förflutna. Jag pratar om min framtid.

Och då vill jag jobba med Guyana-fallet.

-Glöm det, Mel. -Manny.

-Gå tillbaka till Queens College-grejen. -Herregud...

Du skulle ha lämnat in det för två veckor sen.

Just det. Ja, du har rätt.

För den enorma kriminella organisationen-

-som leds av en student som postar falskleg till high school-elever-

-äventyrar fler liv än riktiga gangstrar som mördar uteliggare och lösdrivare-

för försäkringspremier.

Jag beklagar. Är inte uppdraget tillräckligt sexigt för dig?

Här är ett faktum...

När man har ett jobb tilldelas man uppdrag av sin chef. Jag är din chef.

-Om du inte utför det jävla uppdraget... -Manny...

...får du sparken.

Få inte sparken, Mel.

Fan också.

-Nå? -Jag fick Guyana-fallet.

Herregud! Bra jobbat. Så han höll med dig?

Nej.

Så han gav dig inte fallet, med andra ord?

Nej, det gjorde han inte.

-Du skulle ju jobba med det, sa du. -Ja, på fritiden.

-Mel... -Ja.

Nästa! Redo?

Då kör vi. Mot bollen. Det var...inte så illa.

Båda händerna. Håll koll hela vägen till handsken.

Då kör vi.

Ta den! Hoppa på hästen!

Det var mitt fel. Bra kämpat.

På allvar? Har han tappat bort telefonen igen?

Har du kollat överallt? Bakom båset?

-Under bänken? -Jag sa ja.

Den låg i mina skor.

Ja, det har han absolut.

Seriöst?

Du såg när jag tog av mig dem. Jag gick aldrig till båset.

Jag vet inte hur det gick till.

Du hörde rätt.

Vi får ta samtalet, del sju.

-Hej... -Hej.

Hur gick det med bilderna? Valde du ut en vinnare?

De är alla vinnare.

Var landade vi i för beslut om borttappade prylar?

Den här gången blir det ingen ny, sa jag. Det hörde du väl, kompis?

-Ja. -Har ni kört "Hitta min iPhone"?

Telefonen måste vara påslagen för det. De har säkert rensat den.

Är du säker?

Du var säker för fyra månader sen när du tappade bort klockan morfar Jeff gav dig.

Morfars klocka? Har du tappat bort den? Varför vet inte jag om det här?

Och tröjan. Hans favorit.

Den han stod i kö för och fick ge fyra månadspengar för att ersätta.

-Vart ska du? -"Hitta min iPhone" igen.

Säg till när maten är klar.

-Jag är inte färdig. -Låt honom...

Vi ser framåt, Jared. Hjälp oss. Vad är planen?

Vad ska vi börja med för system så att det här upphör?

Jag vet inte. Ett där jag inte tappar bort allt?

Jag behöver två killar, helst från Georgetown.

-Vad tänker vi oss för tidsram? -Så snart som möjligt.

Varför Georgetown? Vi har väl folk här som kan göra vad ni vill?

Nej, Garmen.

Jag vill ha folk som gör som vi säger utan att ställa frågor.

Natalia, massösen - hon har en bror som hamnade i trubbel i Georgetown.

Han vill komma hit med sin bästa vän. Vi tar och ordnar det.

-Xavier. -Louis.

Hur är läget? Titta.

Nu?

Hej då, allihop! Hej då!

Louis!

-Så det blir verkligen av? -Ja.

Har du fixat passen?

När vi når skogen på andra sidan floden-

-får vi dem, och sen kör de oss till flygplatsen.

Hej, Shakeela. Det är jag - Xavier.

Min polare levererade. Jag vet. Jag vet.

Jag vet inte. Hans syster ordnade allt.

Vi ska ses i verkligheten. Äntligen.

Ta in atmosfären. Du kommer inte att få se det här på väldigt länge.

Länge. Länge!

Så där, ja.

-Från Kingston till Georgetown. -Ja, mannen.

Och nu New York!

Ja! New York!

-Ja, mannen. -Galet.

Hej, Shakeela. Det är Xavier.

Jag längtar efter att få träffa dig.

Vi har ett litet möte först-

-men säg när skolan slutar och skriv var du vill träffas.

Din syster väntar på er, Louis. Hon kör er direkt till mötet med Aked.

En liten present så att ni kan komma igång.

Tack, mr Len.

-Tack, sir. -Tacka mrs Mahabir. Det är från henne.

Jag behöver era pass.

Okej.

Du, Xav.

Jag ska vara ärlig mot dig.

Det var inte min systers idé att vi skulle åka hit.

Du sa ju att hon ordnade allt.

Nej, Natalias chef ordnade allt.

Min syster kanske inte blir så glad över att träffa oss.

Jag bara varnar dig.

Och det här säger du först nu?

Ja.