Episode #3.8

Jag måste träffa drottningen.

Ers nåd.

- Han har återuppstått. - Vem då?

- Aegon! Solfyr lever. - Ut.

Solfyr är död och ruttnar i ödemarken.

Sitt.

Aegon brände Mootons här vid Rook's Rest, och sedan flög han...

Jag vet inte vart.

Hans anhängare har redan sänt ut korpar i riket för att kungöra kungens återkomst.

Småfolket kallar det gudarnas tecken på att Aegon är utvald.

Att han och hans drake har återupplivats för att återta tronen.

I detta nu samlas mina egna undersåtar utanför Stora septen-

- och ber gudarna säga vem som ska härska. Efter allt jag har tvingats utstå!

Rhaenyra.

De obetydliga gudarna avgör inte det som komma skall.

Vi är av det gamla Valyriens blod.

Du har absolut makt inom räckhåll. Du behöver bara utöva den.

Förbannade Viserys!

Han satte mig här.

Hans profetia har ideligen prövat mig, och jag har mött varenda utmaning.

Detta är prövningen.

Nu.

Ögonblicket när du reser dig.

Den enda egenskapen som riket förstår är styrka.

Det har du alltid vetat.

Sätt ut vaktposter som spejar efter Aegons drakar...

...och postera Hugh utanför Drakhålan med Vermithor.

Tumbleton...

Du ska leda anfallet mot staden.

Gå från hus till hus.

Stampa ut varenda Hightower-

och dräp dem till siste man.

Riket iakttar oss.

Gör mig inte till ett odjur.

Det ska bli mitt stora nöje, ers nåd.

När Ormund och Daeron väl är döda...

...ska jag hitta Aegons falska hjärta och dräpa honom själv.

Ers nåd, har man gjort upp planer för att rädda Havsormen?

Han ska väl räddas?

Din far ska söka efter Havsormen när Tumbleton har återtagits.

Då är han redan död. Sänd mig nu.

Du och Addam måste vakta staden-

- om ryktena stämmer och Solfyr tilläts leva.

Corlys är er hand, er äldste bundsförvant.

Jag vill inte din morfar illa, men han gjorde sitt val och nu betalar vi priset.

Det var ert fel.

- Vad? - Att lord Corlys befann sig i fara.

Du vågar inte.

Det är så ni alltid har behandlat de som tjänar er.

Addam och jag har slitit oförtröttligt under flygningar i jakt på era fiender.

- Med er vrede som enda belöning. - Ja, för att flygningarna är fruktlösa.

Medan mina fiender har tillåtits att samla kraft.

Om en person är användbar, så nyttjar ni dem.

Annars överger ni dem, såsom ni har gjort med Rhaena.

Och nu är hon bruten, som min morfar.

Jag hade haft all rätt att överge dig efter Gattet.

Måhända.

Men ni behöver min drake.

Oförskämda unge.

Jag kan egentligen inte klandra dig. Du har oförskämdheten i blodet.

Det har din syster nyligen påmint oss om.

- God morgon, mina lorder. - En god morgon, minsann.

Vi seglade genom natten från Driftmark-

- när vi fick veta att vår storamiral tagits som gisslan av Hightower.

Drottningen har kallat hit er för att trygga King's Landing.

Det kan innebära vår lords död.

Lord Corlys kände till riskerna med sina eskapader.

Han hade velat att vi satte huset Velaryons heder före hans liv.

Vem är ni att tala om vår lords önskningar?

Hans äldste levande son.

Och utnämnde efterträdare.

Er framtide lord av Tidvattnet.

Öppna porten!

Helt om.

Framåt marsch.

Det där, alltihop, är för din skull.

Visst är det enastående?

Men...

...du måste dubbas till riddare innan du kan krönas till kung.

Knäböj.

Daeron Targaryen, svär du inför gudarna och människorna-

- att försvara dem som inte kan försvara sig själva?

In med er, allihop!

Att beskydda alla kvinnor och barn.

Att lyda era kaptener och er länsherre.

Lås porten!

Att kämpa tappert närhelst det krävs.

Att utföra alla andra uppgifter som åläggs dig.

Hur svåra, enkla eller farliga de än må vara.

Stopp!

Det svär jag.

Res er då som riddare.

Ser Daeron den djärve.

Och lys upp vägen.

Oäktingarnas drottnings arméer står vid portarna.

Den som ska leda dem till slakt är hennes farbror.

Nej, hennes älskare.

Nej, hennes make.

Den jävla Daemon Targaryen.

- Och hans drake. - Ja, han har en förbannad drake!

Men han kommer inte att nyttja den.

Hur vet du vet?

För att hans höga maka drottningen inte låter honom göra det.

Rhaenyra håller Daemon kort.

Som en hynda på en hundgård.

Ännu en öl till draklorden!

Den upproriske prinsen kommer snart att bäva-

- inför den mäktige och förskräcklige lord Ulf Vit!

Ers nåd.

- Ers nåd, är något på tok? - Vad vill du?

Prinsessan Helaena äter fortfarande inte.

Maestrarna är oroliga för hennes hälsa, och särskilt för barnet i hennes mage.

Kalla hit ser Alyn.

Jag vill ha full eskort till Stora septen.

I dag ska Högste septonen smörja mig-

- och välsigna mitt styre i King's Landings fulla åsyn.

Ingen kommer att betvivla vem gudarna har valt ut.

Skall ske, ers nåd. Var det allt?

Nej.

Vad ska detta föreställa? Mina herrar?

- Mina herrar! - Mylady, jag beklagar intrånget.

- Vi har ont om tid. - Till vad?

Man har ordnat passage med Sjöjungfruns kyss.

Ni avseglar mot Pentos i skymningen.

Jag har blivit ombedd att informera er att era tjänster inte längre behövs.

Ni har tjänat drottningen och riket troget och ni har hennes nåds tacksamhet.

Ni kommer att få guld så det räcker till en boning och egna tjänare.

Skynda er.

Jag förstår inte heller, mylady.

Det har gått en timme, mylady.

Jag måste återföra er till era gemak.

Ditåt, prinsessan.

Lita inte på drottningen. Aegon har återvänt. Hans drake lever.

Ert ofödda barn är en gisslan.

Ett pris som ger henne makt över sina fiender.

Hon kommer aldrig att släppa er fri.

- Minns du? - Nej, nej!

Minns du?

Hjälp mig.

Oroa dig inte.

Du lever.

Här. Drick detta.

- Du får en till om en timme. - Hon förgiftade mig.

Du har insett att du är ensam i denna värld. Det har vi gemensamt.

Men jag vill inte längre lida av det.

- Vill du det? - Vad bryr du dig om huruvida jag är ensam?

Huruvida jag lever eller dör?

Jag är en frändedräpare, Alys.

Min egen bror dog av min hand.

Jag är fördömd på grund av mina synder och dömd att lida.

Du borde lämna mig.

Annars kommer mitt öde att drabba även dig.

Draken Balerion brände det här slottet för att utplåna lord Harrens släktlinje.

Men den gick inte att utplåna så lätt.

Ett barn, en pojke...

...överlevde.

Han fick fruktansvärda brännskador, men överlevde.

Hans mor hade gett vad som helst för att rädda honom.

Hon tillkallade maestrar från hela riket, men till ingen nytta.

Så hon tillgrep äldre botemedel.

Hon hittade besvärjelser som är äldre än själva jorden.

Hon köpslog med ting som vistades i skogarna.

Men inget kunde göra ogjort det drakelden åstadkommit.

När pojken dog...

...försökte hon följa i hans fotspår.

Och det var då hon förstod priset.

Hon upptäckte att hon var dömd att leva vidare.

Att stanna kvar i de gamla flodkungarnas herradöme.

För att hon fått del i Harrens girighet.

Berövad sitt namn, sin titel och sitt slott.

Och dömd att tjäna varenda smålord som kom för att härska över det.

Det var för hundra år sedan.

En lång tid att vara ensam.

Du måste äta, syster.

- Tänk på barnet. - Tänker ni också på honom nu?

Menar du att det är en pojke? Vet du det?

Se på mig.

Jag skulle aldrig skada dig.

Tror ni inte att livet uppgår till mer än att inte vara död?

Vår far skulle hata er för detta.

Ändå gjorde han ingenting för att förebygga det.

Jag försökte följa hans filosofi, tills jag insåg att den innebär rikets ruin...

Det finns en skalbagge som kommer fram under försommaren.

Den har många färger: blå, guld, purpur...

Den ser ut som en sköldpadda.

- Har ni någonsin lagt märke till den? - Det kan jag inte påstå.

Den finns bara i King's Landing.

Den livnär sig på andra varelsers avfall.

Den är vacker.

När det blir sommar igen får du visa mig.

Ni bryr er inte om den.

Ni låtsas.

Alla de saker ni bryr er om är fula.

Det här slottet...

...är fult.

Ni själv...

- Ful. - Ät. Annars tvingar du mig att agera.

Nej.

Nej. Nej!

Nej! Nej! Nej!