Disclaimer

Nej, vänta.

Kom inte. Vänta.

Nej, vänta.

Nej, vänta.

- Mm. - Nej, vänta.

Nej, vänta. Vänta.

Mm.

Kom inte än.

Vänta.

Vänta.

- Skit också. - Förlåt.

Förlåt, förlåt.

Allvarligt. Du är en skit.

- Förlåt. - Du bryr dig inte ett skit.

Förlåt. Det är tåget. Jag har aldrig gjort det på ett tåg.

Jag brukar ligga varenda gång jag tar tunnelbanan.

- Brukar du? - Ja.

Sträckan Oxford Circus till Bond Street gör mig pilsk.

- Säkert? - Ja.

Kontorsarbetarna?

Jösses ja. Kontorsarbetarna. Och de där jävla turisterna.

- Ja, turisterna, självklart. - Och det klibbiga golvet.

Vilken slampa du är.

Ja. Mm.

Biljetterna.

Ge mig... Helvete. Ge mig...

- Jonathan. Jonathan! - Sluta.

Helvete.

Fan också.

Jag... Jag kan inte... Han glodde på mina tuttar,

och du drog i den jävla filten.

Jag måste ju ha biljetterna.

- Fan, jag bryr mig inte. - I alla fall har du jättefina tuttar.

Jag har fantastiska tuttar, men inte alla får se dem.

- Varför inte? Själviskt. - Din skit.

Ge akt på narrativ och form.

Deras kraft kan föra oss närmare sanningen

men kan också vara ett vapen med stor förmåga att manipulera.

Under en karriär som spänner över nästan 20 år

har mottagaren av kvällens utmärkelse

genomlyst narrativ och former som skyler dolda sanningar,

för att skildra några av vår tids svåraste ämnen

och låtit oss få en klar bild av hennes ämnen.

Denna fantastiska dokumentärfilmare har trängt igenom den slöja

som länge har skyddat framstående institutioner

och deras ofta karismatiska gärningsmän.

Men, mitt herrskap, ta er i akt.

I processen att exponera sitt ämne

visar Catherine att de kan manipulera oss

enbart på grund av våra egna djupt kända övertygelser

och de bedömningar vi gör.

På så sätt avslöjar Catherine något mer problematiskt och djupgående:

vår egen delaktighet i några av vår tids mer toxiska sociala synder.

Och nu är det mitt nöje att överlämna

årets RTS Television Journalism Outstanding Achievement Award

till en fyrbåk för sanningen...

- Allt okej? - Jadå.

...en kvinna som är en inspiration för oss alla, Catherine Ravenscroft.

Jag var ledsen för det som hände.

Det var jag verkligen.

Han var ju bara ett barn.

Men jag var trött.

Trött på att undervisa.

Trött på att upprepa samma lektioner i nästan 50 år.

Men mer än nåt annat

var jag trött på att utstå oärligt beteende från bortskämda snorungar.

Mr Brigstocke?

Ja?

Mr Banks vill prata med er på sitt kontor.

- Nu? - Helst.

5 500 grader C. Just det. Den yttre kärnan...

Jag blev inte förvånad när Justin kallade på mig.

Mr Banks.

Jag hade väntat på det.

Det dröjde längre än väntat.

Mr Brigstocke.

Varsågod och sitt.

Mr Brigstocke, det här är mrs Pemberton, Tristans mor.

Ja. Mrs Pemberton, trevligt att träffas.

Mr Brigstocke, mrs Pemberton är allvarligt oroad

över era kommentarer till unge Tristans uppsats.

Mrs Pemberton, vill ni upprepa det ni sa till mig tidigare.

Tack, Justin. Det ska jag.

Och jag är glad att du...

...använder ordet allvarligt, för det är vad det är.

Jag är allvarligt oroad över det ni skrev om min son.

Det är svårt att tro att en gång i tiden

blev jag framröstad som mest populära lärare många år i rad.

Men det var länge sen.

På den tiden var jag engagerad. Jag brydde mig.

Jag borde ha slutat då,

medan jag ännu hade lite glöd kvar att väcka studielust hos barnen.

- ...att det han skrev om... - Mrs Pemberton.

Mr Brigstocke, om ni bara ber om ursäkt,

så kan vi stryka ett streck över det här och gå vidare.

Jag vidhåller min bedömning.

Ursäkta?

Jag vet. Vi väntar.

Nej, Jonathan. Jag vill åka idag.

Det är en fin dag. Vi åker idag... Jäklar. Jag glömde trosorna.

- Du glömmer dem jämt. - Hallå! Vad gör du?

- Hallå! - Du kan inte rå för det.

- Ge tillbaka dem! - Oj, jäklar. Oj!

Gick det bra?

- Nej. - Säkert?

- Jag har kvar dina trosor. - Hallå!

Men för fan. Det är lysande.

Vart fan ska vi gå?

Vi går till Campo Santa Margherita.

- Där finns billiga hotell. - Ska vi simma

eller ta Bakerloo eller Circle-linjen?

Gör det du. Jag tar... Det kallas " vaporetto ".

Typ deras T-bana, tror jag.

- Det är nog där borta. - Okej.

Vänta, vänta. Vänta lite.

- Du vill ta en bild. - Ja.

- Kom igen. - Coolt.

Så, blir du pilsk på båtar också?

Skojar du? Självklart, med alla sjömän.

- Slampa. - Din skit.

Du ser, det var inte alls hemskt.

Det var faktiskt härligt.

- Sängfösare? - Visst. Varför inte?

Av en händelse öppnade jag en flaska Latour -82 innan vi gick.

Robert.

Förlåt, jag trodde det var saft.

- Ett ärligt misstag. - Du borde inte, käraste.

Det här är inte ett så högtidligt tillfälle.

Inte ett högtidligt...

- Bara lugn... - Du älskar det.

Vi har två flaskor kvar när...

Vin är Roberts grej, särskilt fin bordeaux.

Han har gett sig hän åt det de senaste åren.

Du känner knappt skillnad mellan rött och vitt vin,

men du delar gärna din mans nöjen.

Han skulle inte medge det,

men en del av nöjet för honom är att han har råd med det.

Efter all billig champagne

skulle jag inte märka om du gav mig ett glas vinäger.

Om min fru inte kan skämma bort sig,

vilket hon inte kan, är det mitt ansvar att göra det.

Ögonkontakt.

För en sanningens ledfyr,

en som inspirerar mig varje dag.

Tack, käraste. Fånigt.

- Jättegott. Vad är det? Kryddor? - Utsökt.

Sandelträ.

Svarta vinbär.

Banan.

Och så de här.

Är det här allt?

Ja.

Sju kjolar.

De var min frus.

Jag beklagar. Nyligen?

Sju handväskor.

För nio år sen.

Tio halsdukar.

En hatt.

Och så skorna.

- Ja. Och skorna. - Ja, visst.

Kom igen.

Hon hade små fötter.

Storlek 35.

Det blir alltså åtta par skor och ett par tofflor.

Och det var allt.

Nancys liv reducerat till en lista föremål.

HANDSKAR SKOR TOFFLOR SOCKOR

Tack.

Det finns mal i de här.

Vi kan inte ta emot kläder med mal, men vi kan kasta dem åt er.

- Ja. Tack. - Ta med dem.

Nej, vänta lite.

Det här var min frus favoritkofta.

Jag förstår. Tack, mr Brigstocke.

Mycket vänligt av er.

Jag minns att Nancy bar den koftan på nätterna

när hon gick upp för att amma Jonathan.

Hon lät mig aldrig hjälpa henne.

Ska vi ta upp det på övervåningen?

Ja, jag kommer strax. Ska bara kolla posten.

Men du blev ju nyss klar med ett projekt.

Jag vet. Du känner mig.

Kom igen, vårt Latour,

- låt oss avnjuta det. - Jag är bara nyfiken om

vad som kommer härnäst, du vet.

Nåt världsförvandlande som vanligt.

- Hon väntar, och jag med. - Tack för ikväll.

Alltid trevligt att vara din kavaljer.

EN FULLKOMLIG FRÄMLING E.J. PRESTON

TILL MIN SON JONATHAN

FRISKRIVNING

VARJE LIKHET MED LEVANDE ELLER DÖDA PERSONER

ÄR INGEN TILLFÄLLIGHET.

Ja.

Stanna där.

- Härligt! - Ta den då.

Stå still då.

- Vill du se mina trosor? - Kör på.

- Visa tuttarna nu. - Nej. Lägg av.