ആദ്യത്തെ 157 വരികൾ.
-Hallå. -Hallå, välkomna. - Jonna.
-Här är sovrummet. -Vi är som vilken familj som helst.
Här är en Jockebil. 1,8 var det här.
Mamma, pappa, barn... - Vilka tycker du är finast?
...människor som springer ut och in dag ut och dag in.
Du är jättejättesöt.
Pappa. - Det största som har hänt oss är den här lilla krabaten.
Det tar en vecka innan hon bajsar och då blir det stora, hårda bollar.
-Det är ju lite jobbigt. -Ja.
Vi träffades när jag polisanmälde honom. - Du stalkade ju mig ett tag.
Vi har varit längst ner på botten och haft ett helvete.
Är tomtemor sugen?
Vi har ju med tiden lärt oss att skita i vad folk tycker.
-Let's do this! -Hej på er!
-YouTube förändrade våra liv. -Ja, det kan man säga.
Vinnare nu... "I Love You", Jockiboi!
Jonna Lundell... Du är den jag älskar mest på hela jorden.
Så jag frågar dig: Vill du gifta dig med mig?
Det speciella med Jonna är att hon alltid får mig att vilja vara bättre.
Jocke är verkligen allt för mig och Lunabelle.
Vi kompletterar varandra så extremt mycket.
Vad är det här?
-Den har inte jag sett innan. -Då kan jag kasta det här...
-...för jag behöver inte det. -Nej! Sluta!
Vi köpte huset för att vi skulle kunna bo i det som en stor familj-
-och Lunabelle skulle kunna ta sina första steg och utvecklas.
Men sen hände all skit.
Jonna! Vi måste bryta upp hela golvet.
-Hur länge har vi renoverat? -Det är över ett år.
Det känns ibland som ett öppet hus. Snickarna är här måndag till fredag.
Jocke!
Sen har vi Danjal, som är lite alltiallo.
Jag sköter bokföring, ekonomin, alla löner, anställda, samarbeten...
I dag ska jag bli jävligt full. - Jag är deras kalender.
-Hur gör vi med Alexandra, då? -Ja, hon sitter där.
Alexandra bor här ibland. Jag vet inte vad hon har för arbetsuppgifter.
-Hör du! Solljus. -Okej. Hej då.
-Nej! Okej... -Det är ju en fläck där.
Alla dina kläder är det färg på. Där har du ett par andra.
-Vår familj är som en cirkus. -På hjul, som rör sig åt alla håll.
Med en massa människor.
Vad fan! Nu är du inne hos grannen.
Baby! Baby!
Akta! Aj, aj!
-Onanerar du nån gång? -Men...
Senaste året blev en mardröm.
Men vi har alltid varandra och jävligt kul ihop.
-Tut, tut! -Men gud!
Så i dag är vi...
-...oskiljaktiga, heter det. -Jajamän.
Men gumsi...
Kaos, kaos, kaos, kaos.
-Tre till sex. -Va?
-Tre till sex. -Nu är du och rotar i fel låda.
Det är helt överfullt. - Jonna fastnar för saker.
-Där har jag ju rensat. -Den här köpte du ju precis.
-Men hon har vuxit ur den. -Hon hade den en gång.
Hon är beroende av barnkläder. Grovt beroende.
Ska vi titta på posten i dag? Det ska vi göra.
I början tänkte jag inte på det. Vi får mycket paket, det är bygge.
Och i början trodde jag att de mjuka paketen var fanpost.
Mjukt paket igen. - Vad tror vi det är i det här paketet?
Jonna, på riktigt?
Det kan inte vara så att fans skickar barnkläder i rätt storlek.
Det är varje dag.
Jonna kan visa mig en klänning som plötsligt dyker upp på posten.
-Nåt "fan" har skickat den. -Det är sant.
Vilken tur du har. Folk bara skickar barnkläder.
Jag svär på allt. Det är verkligen så.
Jag gillar ju när Lunabelle är fin. För vår del är sociala medier stort.
Det är inte kul om Lunabelle alltid har samma kläder-
och folk bara: "Tvättar ni, eller?"
Du har ett beroende. Du har inte ens tagit hand om högen här som kom.
Kaos, kaos, kaos, kaos.
Kommer det att komma fler?
-Ja, det kommer fler. -Jonna...
Det sjukaste med att vara förälder är att man aldrig vet vad som ska hända.
-Jag räknar med att Jocke dyker upp. -Kan jag få prata här nu?
-Jag pratar med Alexandra. -Jag hör ju inte vad han säger.
Det är samtidigt det underbaraste, bästa-
-finaste och vackraste man kan vara med om.
Nu plingar det på dörren där nere, så nu kommer...
-...journalisten. -Vi har en journalist utanför dörren.
-Halloj. -Hallå, välkomna. Jonna.
-Trevligt att träffas. -Tjena. Hasse Shimoda.
-Baby! -Hallå, hallå!
-Hej. Anna Shimoda. -Hasse Shimoda.
Jag har aldrig varit intresserad av att vara en offentlig person.
Jag har aldrig drömt om att bli sångerska eller nåt sånt.
-Hur länge har ni renoverat? -14 månader.
-Det här är din, eller? -Ja.
Men Jocke tvingade in mig i det här.
Han var en offentlig person. Vill jag vara med honom får jag ta det här.
Det var antingen eller, och kärleken vann.
Här är sovrummet.
-Du gillar lite gamla grejer. -Ja.
Här har vi min garderob. Jag kör lite mer "mancave".
En Ipad som man har byggt in med en tavelram.
Här inne har vi lite mer silverrum. Där ute har vi guld.
Åker man i väg finns det en knapp där man kan slå ner hela elen.
Det har man ju ofta känt.
Vad kul med serien. Kan ni inte berätta lite om den?
Den ska väl handla om oss och vårt liv.
På Youtube gick det inte att fånga vår vardag när det är så stressigt.
Men ni visar upp lyxen? All teknik, som jag förstår kostar miljoner?
Jag förstår att det sticker i folks ögon att vi har pengar.
Men vi har ju tjänat pengarna. Det är mycket kommentarer.
"Rika, bortskämda ungar som inte vet nåt om livet."
Snälla, jag har bott på gatan.
Vi började från noll, vi hade inte en spänn. Vi gjorde Youtube gratis.
Jag har varit i alla världar, i alla samhällsskikt.
Kalla inte mig rik och bortskämd.
Fick jag ranka min uppväxt från ett till tio hade det varit en etta.
Det kanske beskriver i helhet hur jag växte upp.
Jag har växt upp utan pappa. Jag har i dag ingen relation med min mamma.
Jag hade min morfar, som var min förebild och den enda som brydde sig.
Han var den enda jag hade.
En dag får jag ett samtal om att han är död.
Han gick bort i cancer.
Det var då mitt liv gick totalt åt helvete.
-Jockiboi. -Tjena, ge mig en kram!
Nästan alla frågar hur mycket jag skäms över "Kungarna av Tylösand".
Come on, just tomatoes!
Jag skäms inte alls. Den killen visste inte bättre.
Det där var hans verklighet. - Jag är jävligt unik. Jag är Jockiboi.
Jockiboi kom till när jag mådde så dåligt att jag inte ville leva.
Då fick jag ju skapa nåt slags skydd.
Jag ville inte visa hur dålig min situation var.
Jag var i stort sett hemlös. Jag var pank, jag var missbrukare.
Jag skapade en karaktär som älskade att festa och inte brydde sig om nåt.
-Jag är riktigt förbannad på Jocke. -Det var du som började skrika!
Jag hade aldrig klarat mig igenom allt utan Jockiboi som skydd.
Jag har levt med skilda föräldrar sen jag var fem år.
Jag bodde varannan vecka.
Vi hade det väldigt bra, men det var också mycket bråk.
Jag var väldigt mycket rebell och hade mycket krut i mig.
Jag hade väldigt mycket temperament.
Jag hade hört namnet Jockiboi innan.
Antingen så hatade man honom över allt annat, eller älskade honom.
Han visste inte vem jag var utan såg bara mig på ett tivoli.
Att ragga på Jonna måste vara det mest failade i världshistorien.
Han glodde på mig i flera timmar.
Jag kände mig jätteiakttagen. "Vad fan vill människan?"
Svinpackad, går fram. Räknar kallt med att få med henne hem.
Han frågade om jag skulle med på fest.
Men jag skulle hem till mormor och sova.
Då sa han: "Du var snyggare innan du öppnade käften."
Det var vårt första möte.
Jag går till nästa tjej, och det råkar vara Jonnas syster.
Efter första träffen spammade Jocke mig på Facebook.
Jag svarade inte honom, men han bara skrev och skrev.
Jag sa: "Om du ska prata med mig får du vara min vän"-
-"istället för att hålla på och ragga."
Han började öppna upp sig för mig, och jag för honom.
Jag märkte att han inte är den han är utåt. Han är nån helt annan.
Han har känslor och är väldigt djup. Det var väl det jag föll för.
Jag måste veta mer om den här personen som jag har upptäckt.
No comments yet. Be the first to leave one.