ആദ്യത്തെ 155 വരികൾ.
-Jag ser inget. -Det är nån där.
Titta! Ser du inte?
Vem är där?
Tala!
Vem är du?
Tala!
Vem är du?
Hostus...är det du?
Jag har märkt alla träd precis som du sa.
Ropade du på mig?
Kom, jag vill visa dig nåt.
En jätte.
De tjänar Rumia och de är fastbundna under marken.
Ska vi inte gå tillbaka till lägret?
Om vi går nu hinner vi fram innan det blir mörkt.
Rör inte den. Vi vet inte om den är helig...
Vad är det?
Det är Picus rem.
Hostus... Jag kan förklara.
Din ynkrygg. Du lät honom dö!
Låt mig vara!
Låt mig vara! Jag dödade inte Picus...
Välkommen tillbaka, lilla får.
Vad är det, Wiros?
Var är Hostus? Vad har hänt?
-Vad har hänt? -Ropa på Cnaeus.
Varför berättar du inte vad som har hänt? Var är Hostus?
-Var är Hostus? -Cnaeus!
Vad är det som pågår?
Cnaeus!
Cnaeus!
Förlåt mig.
Jag var med Hostus och sen...
Jag såg på, men jag gjorde inget.
Vad pratar han om?
Nåt hände i skogen.
Vi måste gå därifrån och sen...
Vi såg henne båda två.
Vem såg ni?
Måste jag säga hennes namn?
Hon var lika lång som tre människor och hon hade järnklor...
Hon slet Hostus itu och åt upp hans hjärta.
Varför tog hon bara honom?
Jag vet inte.
Jag... Jag gömde mig.
Vad ska man göra när man står öga mot öga med Rumia?
Du säger att Hostus är död, men du är här, din ynkrygg!
Det räcker, Pacuvius. Tystnad!
Wiros...
Såg du verkligen vargarnas härskarinna?
Ja.
Hon åt upp hans hjärta.
Vi tänder tre till eldar.
Vi måste hålla henne stången.
Återgå till arbetet nu.
Ska vi bara lämna Hostus där?
-Ska vi inte hämta hans kropp? -Vill du göra det, Pacuvius?!
Sätt fart!
Fader Jupiter...
...krigsguden Mars...
...och du, moder Vesta den fruktbara:
Se på din dotter...
...som har återvänt från de döda för att fylla oss med förtvivlan.
Berätta för oss om vi ska välkomna henne, eller om...
...hon ska straffas återigen-
och återvända till mörkret.
Var inte rädd.
Vad ska vi göra?
Hon berättar vad du ska göra.
Säg inte emot.
En gud talar till hennes hjärta.
Vi hittade henne så här.
Det krävs fem män för att flytta stenarna.
Ska du inte äta, Pacuvius?
-Har rädslan skrämt bort hungern? -Det är inte rädsla.
Vad är det, då?
Du ska inte titta så på mig.
-Vi är här för att bli... -Vi har tänkt på Hostus idag.
Hela dagen.
Om du vill leta upp honom får du göra det.
Vi kan inte gå ensamma, det vet du.
Pacuvius och jag är redo, men du...
Du är vår kung. Du kan beordra nån att följa med.
Vill du följa med, Lucius?
-Jag ställde en fråga. -Andra är modigare än jag.
Taurus...
Hörde du det, Taurus?
Han säger att du är modigast.
Du är modigast, Cnaeus.
Du kan väl gå?
Hostus betyder inget för mig.
Du är en ynkrygg.
En ynkrygg precis som alla andra.
Samla rådet.
Jag ska leda dem. Sen får vi se om jag är en ynkrygg.
Taurus ska leda en expedition. Appius och Pacuvius följer med honom.
Om nån vill följa med har ni min tillåtelse.
Kamrater...
Kamrater...
Om det som hände Hostus idag hände er...
...skulle ni inte vilja att nån hämtade er och begravde er?
Eller hade ni föredragit att bli uppäten av fåglarna?
Tänk på det.
Om du lovar...
-Jag följer med. -Vi svär, Vibius.
Vi svär vid alla gudar.
-Vill ingen mer följa med? -Nu räcker det, Taurus.
Ni beger er i gryningen.
Wiros. Kom hit.
Du ska leda dem till platsen där Hostus dog.
-Cnaeus... -Tystnad!
Gör som jag befaller dig.
Ta med dem till platsen du känner till.
Var det han igen?
Din bror?
Varför sover du inte?
När en slav i Velia inte lyder binder de hans armar till två hästar.
Sen sliter hästarna honom itu.
De kommer att göra samma sak med mig.
Jag ljög.
Du dödade Hostus.
Han attackerade mig och jag måste försvara mig.
Det är sanningen. Du måste tro mig.
När de ser kroppen kommer de att förstå vad som hände.
Jag känner inget hopp.
Följ med oss imorgon.
-Varför ber du mig? -Du har mod.
Om du är med är jag inte lika rädd.
Snälla.
Jag är inte modig. Jag är precis som du.
Jag såg på när de dödade min bror. Jag kunde inte rädda honom.
Jag vill återvända till den dagen och dö med honom...
...men gudarna tillåter inte det.
Ilia?
Ilia? Gå och lägg dig igen, Ilia.
Gudarna ska visa dig vägen i sömnen.
Jag har sovit länge nog.
Jag trodde att du hade försvunnit, men du är här.
Du är en välsignelse.
Jag låter ingen ta dig från mig igen.
Jag är ingen välsignelse. Jag är hämnd.
Det var guden Mars som återupplivade mig.
Jag tillhör honom nu.
Du är min dotter.
Du tillhör Alba.
Du tillhör mig!
Nu går vi hem. Du är fortfarande svag.
Ta mig till prästen.
Jag berättar bara för honom vad jag såg och vad Mars sa till mig.
Du såg inget.
Jag såg.
Om mina visioner var sanna kan bara prästen avgöra.
Cnaeus fick som han ville till slut.
Var tyst.
Du utmanade honom och han tog chansen att bli av med sin rival.
No comments yet. Be the first to leave one.