Rob Peace

Robert DeShaun Peace.

Ansökan till forskarutbildning.

Syfte.

Till vederbörande,

Vetenskap är min passion…

En passion som kanske började när min fars hus brann ner.

Som femåring visste jag inte hur viktig händelsen skulle bli i mitt eget liv.

Att jag skulle lära mig om orsak och verkan

och om händelseförlopp.

Jag skulle lära mig om de val vi gör,

de faror vi möter

för dem vi älskar.

BASERAT PÅ EN SANN HISTORIA

Mamma! Pappa är här!

- Pappa, hej. - Shaun! Hej på dig, lillgrabben!

Hur mår du? Mår du bra?

Du ser frisk och stark ut.

Ja. Kul att se dig.

Läget, Jackie?

Skeet. Shaun, gå och hämta din jacka.

- Bra att du kom i tid. - Inga problem.

Du ser bra ut.

Oroa dig inte. Jag ska inte fria igen.

- Vart ska ni? - Han pratar jämt om stranden,

så vi kan ju åka till Coney Island och lyssna på matchen där.

Men den här rishögen håller inte dit.

- Får jag låna Horaces bil? - Nej. Pappa ska köra oss till kyrkan.

Jaha.

Pojken borde följa med till kyrkan.

- God morgon, Frances. - Skeet.

Okej. Vi åker väl till parken då.

- Med alla langarna? - De är inte langare på söndagar, Frances.

- Vilodag? - Inte inför pojken.

- När kommer ni tillbaka? - Innan det blir mörkt. Kom. Hoppa in.

Om jag är Lou Piniella och skickar ut Rickey Henderson, slaggenomsnitt .300.

- Inte den här säsongen. - Säg att han har gått ner 25 %.

- Så dålig är han inte. - Men vi säger det.

- Vad blir hans genomsnitt? - .225.

Okej. Så vad skulle det bli på 250 slag?

Räkna ner.

- Klarar du det? - Ja.

- Okej, fem… - På 100 slag är det 22,5.

Det blir 22,5 gånger två…

- Tre… - …som blir 45.

Sedan tar man hälften av 22,5 som blir 11,25.

Två…

Okej, så 45 plus 11,25 blir 56,25 eller 56 träffar.

- Attans! Sju år och smartare än farsan! - Vi tar en till.

Vänta.

Fan.

Fan också. Bilen är död.

Okej.

Okej.

Vi kan gå hem till mig härifrån.

- Vad ska vi göra med bilen? - Nån får titta på den i morgon.

Vadå?

- Har du förpestat luften? - Nej.

Har du pruttat i min bil?

Det är en rishög, men du behöver inte prutta i den.

- Hoppa ur. - Jag pruttade inte.

Jo. Hoppa ur.

Stå där borta!

Gå!

Läget, Irving?

Titta vilka som kommer! Kavalleriet!

- Hur går matchen, mr Gaskins? - Ward och Winfield dök upp.

Ska du lyssna med mig?

- Vad gör du här ute? - Det är min astma.

Jag hade svårt att andas där uppe.

Carl!

Det är kavalleriet som ska göra området bättre.

- Unga människor som du. - Carl!

- Vad är det? - Kom ner med öl.

- Läsk åt Shaun. - Vi skulle ju ut?

Bilen stannade. Vi ska lyssna med Irving.

- Ring Mickey. - Visst.

- Hur är läget, Shaun? - Hej, farbror Carl.

Jag kommer ner.

Sådant är spelet.

Det är inte bra.

Skeet, han är här.

- Hej, Mickey. - Läget?

Bra.

Bilen dog, så jag har allt på mig.

- Jag tar hand om det. - Tack.

- Vill du ha en öl? - Nej, det är bra. Tack.

- Tack. - Okej.

Tack.

Tar du hand om folk, så tar de hand om dig.

Kom ihåg det.

Varför sitter ni här?

Irving ska inte behöva lyssna ensam.

- Är det din son? - Ja, det här är Shaun.

- Han ser bra ut. - Du borde säga "som sin pappa".

Jag vet vad jag borde säga.

Stella!

- Stella! Stella. - Har du redan druckit, Georgie?

- Vi har väntat på dig. - Jag är ju här nu.

- Vart ska ni? - Ta några glas. Kommer du?

Nej. Kanske senare. Jag måste köra hem honom, så.

Skyll dig själv.

Jag sa ju åt dig att inte prutta i bilen.

Skit inte där du äter, heller. Okej?

- Han har rätt. - Kom ihåg det också.

Han har rätt.

- Hur är det? - Det är bra.

Hämta vatten åt honom.

Går det bra?

Och det var sista dagen

jag minns att jag var ett barn.

Folk i East Orange är chockade

av morden på två systrar, Charlene och Estella Moore,

i deras hem tidigt i söndags morse.

Shaun!

DeShaun, svara i telefon!

Jag tar det.

Pappa, ditt badvatten är klart. Var artig!

Hallå. Hos familjen Peace.

Du vet att jag inte gjorde det, va? Jag dödade inte de där tjejerna.

- Säg det. - Du dödade dem inte.

- Vilka då? - Du dödade inte tjejerna.

Det kommer att ordna sig.

Okej?

Ge luren till mamma.

Vad händer nu? Vad är processen?

Jag vet inte. Jag vet inte vad som händer.

De sökte igenom lägenheten, tog min pistol.

Jag får inte ens en advokat. De säger att det kan ta flera år.

Juryn har fattat ett beslut i rättegången mellan delstaten och Robert E. Douglas.

Om det är rättens vilja ska domen läsas upp.

Juryn finner den åtalade, Robert E. Douglas, skyldig…

…för två överlagda mord.

Mr Douglas, har du något att säga innan domen avkunnas?

Jag har inte begått det här brottet.

Jag vet inte ens varför jag är anklagad.

Jag kände inte miss Broadway!

Hur kunde hon känna igen min röst från ett gräl i hallen?

Första gången jag såg henne var dagen före. Hon var extremt full.

Jag vet att du har hävdat din oskuld genom hela rättegången,

och jag måste säga att det här är svårt.

Jag sitter här med juryns utslag och…

- Jag vet inte. - Herr ordförande, jag har en tioårig son…

…som har kommit till häktet med sin mamma

varje vecka i flera år nu.

Han är en fin son.

Han är begåvad.

Begåvad.

Jag tackar Gud varje dag.

Och då visste jag

att jag måste kontrollera livets kaos.

Han hade inte en chans.

När polisen väl har bestämt sig…

De gav honom åtminstone livstid, inte dödsstraff.

Jag ska sätta Shaun i privatskola.

Han får stanna i grundskolan, men sedan blir det privat.

- Hur då? - Jag har tre år på mig att tänka.

Han ska inte gå i skola här.

Om de ser honom som sonen till en fånge är det så han kommer att se sig själv.

Han gjorde det inte. Hur ska vi få ut honom?

Det bästa du kan göra för Skeet är att fortsätta vara duktig. För mig med.

Kom hit.

Du börjar bli stor.

I det här området kallas du för "Shaun".

Men alla som känner Shaun vet vad de säger att din pappa gjorde.

Så ute i världen ska du använda ditt första namn, Robert.

Då behåller du din pappa i hjärtat, om du vill ha honom där.

Och samtidigt, så vitt folk vet,

har Rob Peace inget att göra med Skeet Douglas. Förstår du?

Jag vill fråga er en sak.

Jag frågar alla förstaårselever i början av året.

Vad tror ni är det viktigaste ni kan lära er här?

Vilken är den viktigaste idén, läran eller filosofin

som St. Benedict's kan uppmuntra till? Någon?

Tavarus.

Vänlighet?

Vänlighet. Jag gillar det. I alla fall delvis.

- Någon annan? - Jag vill vara orädd.

Oräddhet.

Orädd? Okej.

- Någon annan? - Broderskap?

DET SOM SKADAR MIN BRODER SKADAR MIG

Tack, Rob.

Broderskap.

"Det som skadar min broder, skadar mig."

Under er tid på St. Benedict's kommer ni att förstå de ordens innebörd.

De kommer att följa er under resten av era liv, som de har gjort för mig.

När jag kom till skolan som elev så var den för rika vita ungdomar.

Många år senare, när vi öppnade för den här gruppen,

så lät vi den vara, på många sätt, precis som den var.

Pedagogiskt förstås, men även idrott, liksom naturvetenskap.

Fäktning, vattenpolo, vandringar längs Appalacherna.

Varför?

För att stödja broderskapets band.

"Det som skadar min broder, skadar mig."

Wow, Rob! Du är ett geni.

- Jag visste det. - Det gick bra för dig med.

Fan.

- Vi fortsätter plugga ihop, Tav. - Visst…

Vi höjer ditt betyg, inga problem!

DUBBELMORD I EAST ORANGE