Miss Friman's War (Fröken Frimans krig)

-Hur har dagen varit? -Jo vars, inte så illa.

-Men jag fick stå på spårvagnen. -I dag igen?

Kom och sätt dig.

Om jag behöver hjälp, ber jag om det.

TELEFONSIGNAL

Friman.

-Vad gör hon här? -Ni är ju ändå syskon.

-Halvsyskon. Det är 8 år sen vi sågs. -Har hon varit i London så länge?

Nej, ett par år. Inneboende hos några intellektuella radikaler, säkert.

Men vad kan hon förvänta sig? Hon kom ju inte ens till begravningen.

DÖRRKLOCKAN

-Jaha, vad säger man? Välkommen. -Lille Axelman.

-Min hustru Lottie. -Dagmar. Vi säger väl du?

-Trevligt att ses, sa jag till Axel. -Och vad svarade han? Höll han med?

Se inte så sur ut. Du slipper mig så fort vi gått igenom papperen.

-Vilka papper? -Bouppteckningen efter far.

Jag ska bara meddela kokerskan att vi fått besök.

Emmy...så bra. Det är kort varsel, men vi blir en extra till middagen.

-Jaha. -Kan Emmy trolla? Vad har vi?

Potatissoppa och svinkarré. Vi kan nog dryga ut soppan.

Jag stannar bara en natt eller två, tills det juridiska är färdigt.

Jag har planer. Jag ska flytta hem och skaffa mig nåt eget.

Inget märkvärdigt, det behövs inte. Men ett eget hem för egen del.

Resten ska gå till det allmännas nytta. Ja, inte enligt far förstås.

Men att snurra i sin grav kanske piggar upp.

-Vad pratar du om? -Arvet. Pengarna går dit de behövs.

Jag varnar dig. Om du envisas med ditt nonsens om kvinnlig rösträtt...

-Jag envisas. -Inte ett ord om det under mitt tak!

Du börjar låta väldigt lik far. Synd.

Det finns mer än rösträtten att ta itu med. Fattigdom, utbildning...

Jag får att göra. Det är en ny tid, Axel. Lyft blicken så ser du den.

Axel och jag pratade om kvinnans rösträtt.

-Vad är din inställning, Lottie? -Jag är inte så insatt.

-Då samhällsfrågor hör mannen till? -Tja...

Men kvinnans områden är inte mindre viktiga. Vi sköter hem och hushåll.

-De flesta kvinnor vill inte rösta. -Inte än.

Inte alls. De är nöjda med sin ställning - som Lottie här.

Många slavar i Förenta staterna var också nöjda innan de blev fria.

Det är skillnad på svenska kvinnor och negrer! Att jämföra Lottie med...

Samma argument använde ivrarna för slaveriet och det ryska trälsystemet.

Ska vi blanda in de ryska trälarna nu också?!

Att vara nöjd med sin lott kan vara vackert. Men är det inte egoistiskt?

Jag menar att bara se till sig själv när andra har det så mycket sämre.

Nog nu. Om du inte vore så egoistisk skulle du se att du tråkar ut Lottie.

Nej, tvärtom. Jag är intresserad!

Även om Dagmars och mina åsikter går isär...menar jag.

-Ska hon föreställa herrns syster? -Antar det.

Rösträttskvinna vad det verkar. Dem ger jag inte mycket för.

Det gör nog inte frun heller.

Var man på sin plats, har jag alltid sagt. Fruntimmer med för den delen.

Var slutar det annars? Manfolk vid spisen?

Nej tack. Män är inte till nån större nytta, varken här eller där.

Jag säger inget så har jag inget sagt - och sladdrar gör jag inte.

Vad sysslar du med? Ta ut svinkarrén!

Eller tror du den har fått ben och tänker gå ut av sig själv?

-Jag gillar henne. Hon är rättfram. -En ångvält har mer finess!

Hon ser sig nog mer som en man i kvinnokläder.

-Menar du att hon...? -Nej, för Guds skull! Lottie!

Om hon ändå hade fått uppleva-

-det som är kvinnans lycka: ett hem, en make, barn att älska.

Om jag gör dig hälften så lycklig som du gör mig...

-Har Dagmar aldrig önskat sig det? -För länge sen. Jag minns det knappt.

-Vad? -Hon var förlovad i sin ungdom.

Men far satte stopp, gudskelov. Mannen var judisk.

Skulle hon konvertera? Det var bäst det som skedde, det insåg hon också.

Mycket kan man säga om den gamla nuckan, men sentimental är hon inte.

Hon har huvudet i det blå med sina planer på hur samhället ska frälsas.

-Nu är väl livet inte så enkelt. -Vad menar du?

-Nej, ingenting. -Jo, säg!

-Axel? -Ingenting av vikt, käraste.

Tråkiga, rättsliga ting som du varken begriper eller behöver tänka på.

-Vad menas? -Dödsboets tillgångar var begränsade.

Er far skrev över det mesta på sin andra hustru, som enskild egendom.

-Därmed gick arvet till Axel. -Ja, men det var inte avsikten.

Det var hans avsikt, det vet ni.

Lika arvsrätt är lag. Jag kan bestrida detta.

Självfallet, men dylika tvister blir ofta långdragna och kostsamma.

Jag sänker mig inte till fars nivå.

Pengarna kan jag vara utan, men inte min självaktning.

Fars pengar kommer från MIN mor! Jag har rätt till en del av det arvet.

-Du har ju din livränta. -Den är så knapp.

-Det här var fars beslut, inte mitt. -Du protesterade förstås högljutt?

Jag är beredd att sörja för dig.

Om du bara uppför dig som det anstår ditt kön och din ålder får du stanna.

Jag bor hellre på fattighuset!

-Vad är det som pågår? -Du kan väl fråga Axel. Gör det.

Inget som jag begriper eller behöver tänka på?

Jag kan förklara...

12,50. Ved, lyse och sänglinne ingår.

-I månaden? -Ja, inte är det per år.

Vi kräver friskintyg. Vi vill inte ha in tuberkulosen.

Friskintyg har jag inte. Inte tuberkulos heller, vad jag märkt.

12,50 kan ni få.

-Has det kontanter? -Det has det.

Nåja, det ska väl gå att göra ett litet undantag med intyget.

Morgon- och kvällsmål lagas i köket. Tvätt på lördagar. Pottan tömmer ni.

-Och middag? -Serveras i matsalen. Mot tillägg.

Våra matgäster betalar 19 kronor inalles. Köket har ett visst rykte.

-Jag tillreder all mat personligen. -I så fall.

Gunnar!

-Hjälp fru... -Fröken.

...fröken...Friman med väskan.

-Den kan jag ta själv. -Det är hans jobb. - Rum nummer 3.

God middag.

-Varsågod, frun. -Tack.

-Var det nåt mer? -Nej...

Fröken Friman, var så artig.

Jag ser att det smakar, herr Nettelman.

-Vad är det här? -Lungmos med gräddkokt savojkål.

-Håll för näsan så går det ner. -Ursäkta?

Smaken förhöjs om man håller för näsan.

-Påfyllning, herr Nettelman? -Tackar, tackar.

-Rum nummer 3? -Dagmar Friman.

Nummer 9. Kinna Boman.

-Jag är inte hungrig. -Du måste äta.

Sluta gnata!

-Du är aldrig hungrig längre. -Snorunge.

-Åtta plus fem. -Tretton.

För lätt. Fjorton minus sju.

Hej, pojkar.

Gunnar.

-Är det allt? En veckas lön? -Ja.

Hej på er.

Ursäkta. Kan vi få en askkopp, tack?

Vi måste få med de gifta kvinnorna och arbetarkvinnorna.

De är inte intresserade av rösträtt.

-Tss. -Strunt i den. De är värre i London.

Nej, det var vad du sa om arbetar- kvinnor. Min far var vid järnvägen.

-Han la den. -Hur hamnade du här?

Jag kom till Stockholm, gick en kurs i maskinskrivning och sen ekonomi.

Jag är andrekassör på ett livbolag nu. Snart förstekassör, hoppas jag.

-Jag avundas dig. -Gör du?

Ja. Som har åstadkommit nåt.

Vad har jag gjort? Pratat om förändring-

-och väntat på ett arv som skulle gett mig möjlighet att utföra nåt.

Varför bestrider du inte testamentet?

Jag kanske borde jobba för det jag vill i stället - som du har gjort.

-Var så goda, mina herrar. -Tack så mycket, söta fröken.

Ursäkta mig...

Vad gör du?!

Stanna!

Hör du!

Stanna!

Ut.

Tack.

Jag kan inte sia om förloppet. Båda lungorna är angripna.

Jag ser dessa fall dagligen, smittade av kött och mjölk från sjuka djur.

-Vad kan göras? -Tvätta.

Vädra sänglinne och kläder, och få in frisk luft och ljus i rummet.

Se till att han spottar här, och undvik ny smitta.

-Var är era föräldrar? -Pappa arbetar i hamnen.

Och mamma?

Jaha.

Här. Det är till mat, ingenting annat.

Du förstod vad läkaren sa om kött och mjölk?

Och så stjäl du inte igen.

Fusk och snusk är regel i livsmedels- handeln. De fattiga drabbas värst.

-Och vad gör myndigheterna? -Inte mycket. Skygglapparna på.

Tack för att ni kom.

Ett livsmedelskooperativ? Det finns redan flera stycken.

Alla drivs av män. Men vilka handlar mat? Kvinnor.

-Du skulle starta en inköpsförening? -Nej, VI! Med kvinnor, för kvinnor.

Jag har redan jobb, och vi kan inget om livsmedel.

Men vi har ögon i skallen. Se dig omkring! Inse hur mycket det fuskas!

Köttet är från sjuka, självdöda djur. Det har kryddats och malts till korv.

Sirap späds med lim och säljs som honung. Peppar drygas ut med sågspån.

Skulle du märka skillnaden, du som låtit tjänstefolket handla?

-Andra kan. Jag kan vara drivande. -Jo tack.

-Och du kan ekonomi. Oslagbart! -Men jag vill inte. Jag är ledsen.

Det är inte lönt att du tragglar.

-Vi skulle visa vad kvinnor går för. -Jag visar redan det på mitt jobb.

Mat är en angelägenhet för alla.

-Vi skulle få med de gifta kvinnorna. -Så prata med de gifta kvinnorna!

Tänk på dem som sliter varje dag, men bara får äta mat som gör dem sjuka.

-Jag sliter också varje dag. -Jamen, de fattiga!

Hör du illa? Det är enkelt: nej!

Jag ville inte säga nåt förrän det var helt klart. Men min befordran...

-Du har fått tjänsten? -Ja, jag tror det.

Förstekassör, med två underställda män.

-Gratulerar. Du förtjänar det. -Tack.

-Hur mycket har vi? -Tre kilo, lite drygt.

-Vad tror du? -Tillsätt röd anilin så duger det.

-Eller hur? -Tora hörde vad min make sa.

-Men har vi inte kommit fel nu? -Jag skulle ha ägg och kött.

-Ge dig i väg, snorhyvel! -Jag har pengar.

Ja, ja. Låt det gå fort bara.

Ska vi gå upp till oss? Tackar.

-Hur många ägg? Ett halvt dussin? -Ja tack.

Och kött. Bra kött.

Vad tror du om det här? Specialpris för utvalda kunder.

-Fick du maten på pensionatet? -Ja.

-Sex ägg och det fina köttet? -Mm.

Henning... Mat.

Hej.

Frun? Kvinnornas Andelsförening...

Det här är Kvinnornas Andelsförening, en intresseanmälan...

Vi tänkte starta ett livsmedelskooperativ... Nej?

Mathanteringen är en fråga som berör oss...

Ursäkta. Kvinnornas Andelsförening syftar till bättre mathantering...

Kan det vara intressant? Nej?