One in the Chamber

När kommunismen föll blev Östeuropa laglöst.

Organiserad brottslighet ersatte den.

Den fanns även innan, men då blev det fritt fram.

Alla var ute efter en handfull euro. Även jag.

När en maffiafamilj har problem med en annan ringer de mig, sen löser jag dem.

Jag är problemlösare. Men det är inte bara därför jag är här.

DEMJAN IVANOV UNDERCHEF FÖR TAVANIAN-FAMILJEN

Tjena. Det var ett tag sen, Demjan. Hur är det med dig?

- Liev, det är bra, tack. - Vlad väntar på dig där uppe.

- Hallå? - Ja, Nikolaj.

Vi är beredda. Allt är klart för transporten.

Perfekt. Vi kan leverera inom 48 timmar.

VLAD TAVANIAN CHEF FÖR TAVANIAN-FAMILJEN

Det var ett nöje, Vlad.

NIKOLAJ DVORAK TJECKISK KNARKKUNG

Jag ringer när den är framme.

Välkommen tillbaka, min vän.

- Skönt att vara tillbaka, Vlad. - Du var borta för länge.

- Jag har fått dricka ensam. - Det klarade du säkert.

Kom, så dricker vi ihop.

Tack, Nadja.

Berätta om Groznyj.

Affären gick bra. De ser efter våra intressen.

Jag förstår, men jag menade om staden. Har de återuppbyggt den sten för sten?

- Det är fortfarande Groznyj. - Minns du Sergej?

Som sköt en som bara släpade med kängan.

Han var en galen jävel.

Många av våra bröder dog i Tjetjenien.

- För Sergej. - För Sergej.

Nån borde åka tillbaka och riva allt igen för gamla tiders skull.

Vlad, kriget är över sen länge.

Inte här inne. Inte för mig.

Vlad. Det är Michail Suverov.

Michail, trevligt att du hör av dig.

Vi drog upp gränser, du och jag. Sen utplånade du dem.

MICHAIL SUVEROV CHEF FÖR SUVEROV-FAMILJEN

Vad menar du?

Du gör affärer med Nikolaj Dvorak utan mitt godkännande.

- Vem fan har sagt det? - Nån som visste.

Jag vet inte vem det är.

Vem det än är, så ljuger han. Han vill så split.

Problemet är att han inte är den enda som har sagt det.

När man hör nåt många gånger ligger det antagligen en viss sanning i det.

Det är inte som du tror. Nikolaj kom till oss.

Det är klart att han gjorde, min vän.

Du försöker ta ifrån mig kunder. Du bjuder under mig.

Du dödade tre års fred mellan oss för en handfull silver, Vlad-

och jag har just dödat dig.

Vänta.

Vlad! Demjan!

Han har en skytt på andra sidan gatan!

I fönstret på fjärde våningen. Liev, mörda den jäveln!

Till andra sidan gatan!

- Res dig! - Nej!

Är det klart?

"BOBBY" SUVEROV UNDERCHEF FÖR SUVEROV-FAMILJEN

Gör dig av med den där.

Vad väntar du på? Gör dig av med den. Lämna inga spår.

Vi vill inte ha nån vedergällning.

Stanna!

Stanna, sa jag!

Vänd dig om!

Vänd dig om, sa jag.

En del säger att det är en välsignelse att veta vem man är och vad ens öde är.

För mig är det snarare en förbannelse.

Hur hamnade jag här? Genom en rad slumpmässiga händelser. Ödet.

Det är svårt att säga, men här är jag.

Det är bra betalt, men man betalar ett pris för det.

Jesaja 43:18.

"Men glöm det som förut var, tänk inte på det förgångna."

En sak är jag säker på, att det förflutna är djävulen.

Det går inte att fly från. Man har det alltid bakom sig.

Hej.

God morgon.

Ja, den kommer i morgon. Jag med, min vän.

Jag ringer så fort jag vet mer. Vi hörs då.

Bobby.

- Hur gick det? - Bra. Han väntar otåligt på lasten.

- Har den lämnat Damaskus? - Nej, bara Astrachan för en timme sen.

- Den är där om tre och en halv timme. - Och vändningstiden?

Den är i Colombia sent i morgon kväll. Lossning, lastning, tankning...

Sen 23 timmar tillbaka. Det bör vara klart i slutet av veckan.

Bra. - Hämta bilen.

- Ja? - Jag ringer för att diskutera villkor.

Vem är det?

Michail, min far sa alltid att man inte ska fråga om man vet svaret.

- Du trodde att jag var död, eller hur? - Bobby.

Demjan.

Michail, nu håller jag i tyglarna, och tyvärr finns det ingen återvändo.

Det är bäst att förhandla medan det är blod i vattnet.

Jag lyssnar.

Kryp ner i Vlads grav och begrav dig levande.

Annars hittar jag dig, dödar dig och begraver dig själv.

Det är mina krav.

- Vad gör vi? - Slår tillbaka med ännu större styrka.

Jag ska släppa lös helvetet.

- Försvinn! - Vi måste tänka smart.

- Jag ska förgöra honom. - I ett krig kan vi inte använda Leo.

Att hans städare inte dödade Demjan är orsaken till vårt problem.

- Men han är stans enda frilans. - Vad föreslår du?

- Har du hört talas om Vargen? - Det är bara en saga.

De historier jag har hört är inte sagor. Jurij Peroski gav mig numret.

Tyst.

- Ja? - Är det mannen de kallar Vargen?

- Ja, men kalla mig hellre Aleksej. - Kan du vara i Prag i morgon?

- Det är kort varsel. - Du får dubbelt arvode.

Okej, sms:a en adress. Till dess...

Jag ber om ursäkt. Angående pengarna ni är skyldiga Slim Jimmy...

Skickade de en hund för att samla in smulorna?

I själva verket skickade de en varg.

Kom igen!

Kan du betala?

- Kommer du att betala? - Ja!

- När? - Sluta!

De är i rummet intill.

Okej, de är i kassaskåpet bakom baren!

En till klienten.

Och resten till mig.

Gullig hund.

Jag har iakttagit henne länge.

Vi är som två tåg på väg mot varandra på samma spår.

Jag har inte velat ta hand om det, men snart tar det annars hand om mig.

Tiden är nära.

- Är det du, Leo? - Vanliga stället i morgon. Halv nio.

Det kanske...

Ursäkta.

- Hej, Ray. - En som försvann.

- Ja, jag hörde det. - Michail bad om en uppvisning.

Om villkoren inte passade skulle du inte ha tagit uppdraget.

- Han gömde sig bakom en kvinna. - En hora.

Vi ger resultat, inte ursäkter. Det vet du.

- Jag ska göra slut på Demjan. - Det är lite för sent för det, min vän.

De har anlitat en annan skytt. Vad innebär det för mig?

Jag betvivlar att Michail Suverov anlitar mig efter det här fiaskot.

- De är arga, Ray, och jag förstår dem. - Det finns miljoner andra som Suverov.

Varför tror du att jag ringde?

Ett till jobb på min bakgård är inget jag önskar.

- Vi kan inte kapa grenen vi sitter på. - Vi kan inte sitta kvar på den.

Demjan vill hämnas och betalar mycket mer än Suverov.

Om vi tar båda bröderna betalar han ännu mer.

Ray, vi drar i gång ett krig. Krig är bra för affärerna.

Slå mynt av det eller dra dig ur. Det är upp till dig.

- Vad vill du? - Jag söker Bobby Suverov.

- Och vem fan är du? - Aleksej Andrejev.

Vem?

Tack ska du ha.

- Och du är...? - Hungrig, trött, törstig.

Och Aleksej.

Kom.

Vad vill du ha?

Jag vet inte. Vad rekommenderar du att smutta på en varm dag som denna?

Ett stort glas isvatten med shottar. Går det bra med shottar?

- Det är vad jag föredrar. - Appleton Estate, 30-årig rom.

Jag tror att den skulle passa perfekt.

Jag diggar hur du sålde in det. Jag provar.

- Jaha, min vän. Hur ska vi börja? - En presentation vore trevligt.

- Michail Suverov. - Bobby Suverov.

Aleksej.

Mitt olyckliga öknamn vill jag helst att ni inte använder.

Aleksej, vad vet du om situationen här i den gyllene staden?

Det är väl samma gamla visa. Två parter med skilda åsikter-

som ryker ihop över struntsaker.

- Jag gillar ditt sätt att tänka. - Det gör jag inte. Tänker, alltså.

- Jag bara gör. - Och precis vad är det du gör?

Jag spelar schack med krigsveteranerna i parken på tisdagar och torsdagar.

Jag renoverar sjuttiotalsbilar och flipperspel, och om jag får bra betalt-

dödar jag antagligen vem som helst.

Antagligen?

Inga oskyldiga parter.

Barn är uteslutet, men kvinnor går bra. Fast jag skjuter dem bara.

Att använda händerna eller kniv mot damer känns elakt och smaklöst.

Inte mer än rätt.

Jaha, vad vill ni att jag ska göra?

Skapa förödelse.

Här är Demjan Ivanov, hans underchef Grigorij Konjev och hans medhjälpare.

Och Nikolaj Dvorak, ett tjeckiskt kräk.

Nikolaj var den som orsakade det här, så börja med honom.

- Hej, Nikolaj. - Vem är du?

En dresserad apa.

Men tillräckligt välbetald för att dansa lite.

Vad gör du, Ray?

- Dags att gå. - Jag har inte druckit klart.

Drick upp det du har och betala.

Ge mig ett till glas!

- Vi har stängt. - Du har druckit tillräckligt. Gå.

- Jag tar med mig det här. - Du tar ingenting.

Släpp honom. Det är ingen fara.

- Är allt okej, Janice? - Ja, det är bra.

- Jag är ledsen. - Man ska inte gråta över spilld mjölk.

- Du är amerikan. - Ja.

Ett ögonblick, så tvättar jag den. Det går snabbt.

Mineralvatten och salt, funkar alltid.

Först dödar de Vlad. Då blir Demjan chef.

Blir han glad för det? Nej, det aset uppskattar ingenting.

Det tjänstgjorde ihop i Tjetjenien. Vlad tog en kula för Demjan.

Än sen? Är jag mindre man för att jag inte var med i Groznyj?

Underchefen är underchef. Sen dör chefen, och vad blir jag då?

Fortfarande underchef.

- Livet är skit. - Du ser alltid glaset som halvtomt.

Mitt glas är faktiskt tomt, Liev.