The Pardon

Baserat på verkliga händelser

I Louisiana har man alltid utövat det mesta av sin politik bakom kulisserna.

Men jag anade aldrig att det skulle gälla även mig.

De där artiklarna gav mig mer uppmärksamhet än en tvehövdad hund.

Jag började mina dagar i Shreveport, Louisiana-

- i ett område där alla hus såg likadana ut.

Vi bodde mitt emot järnvägen, och pappa jobbade för Kansas City Southern Railways.

När mamma dog började pappa och min styvmor behandla mig illa.

Då gav jag mig av. Jag var bara 12 år gammal.

Jag fick bo hos faster Emma ett tag, tills Charlotte's blev mitt nya hem.

Jag visste att jag åtminstone kunde förlita mig på mitt utseende.

Jag kom in bakvägen som Annie Bea McQuiston.

Men jag lämnade stället via huvudingången 1939-

som Toni Jo Henry.

Det var miss Charlotte som drev stället, även kallat Charlotte's-

Shreveports förnämsta bordell.

Miss Charlotte skaffade sig inflytande över advokater och polismän-

genom att fritt erbjuda våra tjänster.

Jag lärde mig aldrig att spela piano, men jag älskade att lyssna till det.

I timtals drömde jag om ett bättre liv, ett annorlunda liv.

- Har du förlorat en match igen, Cowboy? - Ni skulle bara se den andra killen.

Dessutom är det värt det om förlusten tar mig hit.

Alla flickor drömmer om en riddare i blänkande rustning-

och jag var inget undantag.

Se till att de inte skadar ditt fina ansikte.

Mina damer, det är rent kriminellt, men nu måste jag sova. Godnatt.

Godnatt, cowboy. Vi kanske kommer och hejar på lördag eftermiddag.

- Tror du miss Charlotte ger oss ledigt? - Nej.

Strunta i honom, Toni Jo.

Du vet hur man tillfredsställer en man.

Mr Dupree väntar på dig. Gå och muntra upp honom.

- Jag ska bara fräscha till mig. - Visst.

- Hur länge har du boxats? - Sen jag föddes.

Med sex äldre bröder har man många sparringpartner.

Ingen dålig högerkrok du har.

Ett trick jag lärde mig av farsan. En fin förebild.

Ja... En sån hade jag också.

Det är nog bäst att jag beger mig tillbaka nu.

Miss Charlotte lär undra var jag är.

- Jag vill gärna träffa dig igen. - Du vet var Miss Charlotte's ligger.

- Jag menar nån annanstans. - Som vardå?

Vad vill du göra?

Äta middag ihop.

Du söker visst nån lite mer polerad typ.

Vem gör inte det?

Men tills vidare nöjer jag mig med en snygg cowboykille.

Har man sett...

- Hon har kniv! - Hörru, jag är en betalande kund.

Lägg undan den där, Toni Jo!

Jag ska ordna nåt åt er, mr Johnston. Ingen skada skedd.

Okej...

Mitzy, kan du komma hit?

Vad sägs om att gå dit upp...

...åtminstone ikväll. Vanligtvis får jag en rejäl käftsmäll.

- Var är Toni Jo? - Däruppe, och hon är ensam, Cowboy.

Du har upptagit en stor del av hennes tid på sistone.

Och det betalar jag för, eller hur?

- Vad gör du? - Inget.

Låt bli! Det där behöver jag!

- Du ljuger, din missbrukare. - Jag ber dig!

- Väljer du mig eller knarket? - Jag behöver det!

- Du får välja. - Sluta!

Jag kan inte!

Nej! Ge tillbaka det!

- Ge mig det! - Sista chansen. Välj nu.

Du behöver inte klara det på egen hand.

Bort från mig!

Gå härifrån! Nej...

- Jag vill till mamma! - Mamma är död, nu kan hon inte hjälpa dig.

- Din snorunge! Vart är du på väg? - Förlåt!

"Förlåt..." Äntligen säger du nåt vettigt.

Städa upp i den här svinstian!

Nej! Kom tillbaka!

Lås inte in mig här! Kom tillbaka!

Jag går inte tillbaka dit!

Spela inte oskyldig! Du ska tillfredsställa dessa män. Seså!

Jag behöver inte lyda dig.

Du vet vad det står i Bibeln - "Hedra din fader och din moder".

Nu är jag din mamma och du ska lyda mig! In med dig!

Du är jätteduktig. Nu är du igenom det värsta.

Jag är så ledsen att din mamma dog ifrån dig.

Jag ska sköta mig bra, städa huset och laga min egen middag!

Har Bertha tagit hand om dig ordentligt?

Männen luktar illa, faster Emma. Snälla, tvinga mig inte att gå hem igen.

Såja, mitt barn. Se till att be dina böner.

Du ska se att allt ordnar sig. Nu måste du sova.

Sov nu, vännen. Bara sov.

- Lugna dig, du blir bara illamående. - Inget kan hindra mig från att äta nu.

Kanske det.

Låt oss göra nåt helgalet.

- Som vad? - Vi gängar oss.

Va?

- Jag ska ta hand om dig, mrs Henry. - Toni Jo Henry, det klingar fint.

Tjejerna lär bli så avundsjuka när de hör det.

Du ska aldrig mer sätta din fot i Miss Charlotte's igen. Förstått?

Var inte så fånig, Cowboy.

Jag skulle aldrig kunna vara med nån annan än du.

Okej, in i mitten.

Ni vet båda hur viktig den här matchen är.

Vinnaren får åka till Beaumont och möta de stora grabbarna.

Jag vill ha en ren och rättvis match, förstått?

Då så, in i hörnorna, så kör vi igång.

Åh, förlåt!

Helt otroligt att vi ska åka till Texas!

Jag är inte säker på att det är så bra.

Du är ingen man om du inte åker.

Problemet är att jag hamnade i trubbel i Texas.

- Vad för trubbel? - Inget allvarligt. Det var så länge sen.

- Och vi behöver pengarna. - Förhoppningsvis minns ingen.

- Din fårskalle. - Då var smekmånaden visst över.

Jag minns inte att vi nånsin haft nån sån.

Då ska Texas bli vår smekmånad. Jag ser till att det blir värt väntan.

Vilken fröjd att se dig!

- När släpptes du ut? - Vilken gång?

- Ska du inte presentera oss? - Min fru, Toni Jo.

- Och Toni Jo, det här är Arkie. - Vad är Arkie för ett namn?

- Trodde aldrig att du skulle stadga dig. - Där ser man.

Hör på. Jag håller bruden din sällskap medan du fajtas imorgon-

och tröstar henne när du förlorar...

Du har aldrig kunnat ta ett skämt!

Jag vill minnas att jag har hjälpt dig ur knipa ett antal gånger.

Visst har du det.

- Har Claude nånsin berättat om när... - Knip igen, Arkie.

- Det var synd det där med Buck. - Vi går, gumman.

Vi ses, Arkie.

Jag menar bara att Bonnie och Clyde inte borde ha behandlats så. Har ni eld?

Menar du Bonnie och Clyde?

- Kände ni dem? - Jajamensan, damen.

Har du aldrig berättat om Barrowgänget?

Jag är här för att kolla in motståndet, inte för att snacka med dig.

Jag har ändå ett ärende. Vi ses, Cowboy.

Förresten, jag är inte sur för att du lurade mig på det senaste jobbet.

Ett, två, tre, fyra-

fem, sex, sju, åtta, nio-

tio! Sådär, det är över!

Hur mår min flicka?

- Nu sticker vi. - Cowboy Henry?

Hallå där! Släpp honom! Han har gjort rätt för pengarna.

Ingen fara, raring. Vi löser det här. Jag är strax tillbaka.

Visst, vi ska allt lösa det här.

Men... ni får inte ta honom. Det är vår smekmånad.

Dödar man en polis i Texas blir det antingen galgen eller livstids fängelse.

Svaraden ombeds resa sig upp.

Ni har ansetts skyldig till dråp och döms sålunda till 50 års straffarbete-

i Huntsville State Penitentiary.

För bort fången.

Oroa dig inte, jag ska ordna en överklagan.

- Jag sviker dig inte! - Gör inget dumt bara.

- Jag älskar dig, Cowboy! - Jag älskar dig, Toni Jo!

- Det var en fin ostgratäng. - Tack. Adjö.

Hon gör god äppelpaj också.

Ska du äta potatisen?

Man vet aldrig när man får äta härnäst.

Kan vi prata om planen istället?

Hur mycket pengar har du?

De betalade honom aldrig för sista matchen. De jävlarna.

Det låter inte rättvist.

50 dollar.

- Inte illa. - Själv, då?

Jag har inte ett enda korvöre just nu.

- Men det ska bli ändring på det. - Jaha.

Hängde du och Cowboy verkligen med Bonnie och Clyde?

Jo... det var jag som presenterade Cowboy för Buck Barrow när vi satt på Huntsville.

När vi kom ut rånade vi några banker så att Buck kunde träffa sin bror Clyde.

- Hur många banker? - Det minns jag inte.

Kom hit...

Jo... du och jag skulle kunna råna en bank.

Det finns en liten bank i Harrow, Arkansas, där jag växte upp.

- Hur kommer vi till Harrow, Arkansas? - Vi skaffar en bil.

- Skaffar en bil? - Du får göra det, men överlåt det på mig.

Jag fixar vapen. Du kan köra flyktbilen, som Bonnie gjorde åt Clyde.

Jag kan inget om vapen, och jag har aldrig lärt mig köra.

Jag lär dig. Det är inte så svårt.

Jag tror jag känner nån som kan hjälpa oss med vapnen.

Det här tar bara ett ögonblick.

Nu har vi pistoler så det räcker.

Den knölen gav mig bara kulor till en pistol.

Hallå!

Vi behöver nog bara en.

Men vi behöver i alla fall en bil.

Vi går längs vägen.

Var trevlig mot honom. Jag gömmer mig i buskarna, sen kommer jag.

Ni borde inte stå här helt ensam, unga dam. Det är farligt.

- Vart är ni på väg? - Egentligen...

...så är det min bror och jag som är på väg till Arkansas.

Vart är ni själv på väg?

Jag ska leverera den här nya bilen till en vän i Jennings, Louisiana.

Jag brukar inte vilja resa på Herrens dag...

Det är en bit på vägen.

Vad säger ni?

Jag antar att jag kan köra er till Jennings. Hoppa in.

- Tack ska ni ha! - Det var hyggligt, herrn.

- Glöm inte väskan, syrran. - Tack!

Ingen orsak.

- Stänger du dörren? - Ja.

- Är du inne? - Ja. Nu kör vi.

- Vacker dag, eller hur? - Verkligen.

Ja, när det inte regnar.

- Vad heter ni? - Joseph P Calloway.

Mina vänner kallar mig JP.