Molière (Moliere)

Efter 13 år av turnéer på

landsbygden,

under vilka de blivit berömda

för sina farser,

återvänder Molière och hans trupp

till Paris.

Minsann! Har jag inte här

ett bevis på att jag är hanrej!

Vad skriker du om nu igen?

Madame,

jag finner er i armarna på en annan

efter allt jag gjort för er.

Jag står här ånyo

som en fullständig idiot!

Sluta!

Inte "Den kräksjuke".

Vi tar "Den snurrige".

Nej! Vi ska inte spela

någon av våra gamla pjäser.

Inga fler farser.

Inte här.

Jean-Baptiste...

du tänker väl inte sätta upp

en tragedi?

Se er omkring.

Vi är inte på landsbygden längre.

Hovet kommer att komma hit.

De är värda bättre än vulgära farser.

Vår trupp är värd bättre än farser!

Jag är värd bättre än en fars.

Du kan inte spela tragedi!

Du stammar.

Du andas helt fel.

Du spelar dålig tragedi.

Det är texten.

Corneilles texter passar mig inte.

Jag ska skriva mina egna pjäser.

Jag har saker att säga, Madeleine.

Min röst måste bli hörd.

Vad är det?

Kungens broder gav oss en teater

att spela komedier i.

Jag ska tala med honom idag.

Och säga vad?

Att jag vill spela tragedier!

Vill han ha en hovnarr

får han leta upp nån annan.

Min käre Molière, res på er.

Monsieur, jag tackar er

för att ni offrar er dyrbara tid

på min miserabla person.

Mår Ers Höghet bra?

Bara bra, tack.

Och er hustru?

Likaledes.

Era barn?

Ja.

Och kungen?

Han mår bra

och hans hustru och barn också.

Nu till ert ärende.

Det gäller pjäserna som jag...

Vad förbereder ni för förlustelser

åt oss?

En av era hysteriskt roliga farser?

Nej, inte en fars. Inte precis.

En romantisk komedi?

Med oändliga turer och vändningar?

Nej, inte det heller.

Om ett skeppsbrott? Det älskar jag!

Nej, inget skeppsbrott.

Jag ville överraska Ers Höghet med...

Vi älskar överraskningar.

Men stilla min nyfikenhet:

det är väl en komedi?

Naturligtvis.

Naturligtvis.

Vad sa kungens broder?

Fan ta Corneille!

Mina pjäser är bättre än hans!

Jag säger det!

Jag påstår det och bedyrar det!

Jag är den störste författare

detta land nånsin ägt!

Fortsätt skratta ni.

En dag kommer mina verk

att vara så berömda att folk

inte säger: "Tala franska"

utan istället:

"Tala till mig på Molières språk".

Monsieur Molière?

Min mor vill träffa er.

Det är för tidigt på morgonen

för en visit.

Vem än er mor är...

Ge honom lite tid.

Han behöver tänka.

Nej! Vi kan inte vänta i evighet!

René har rätt. Kan han inte bestämma sig

får vi göra det.

Repetitionerna börjar imorgon.

Det blir en komedi.

13 år tidigare...

Detta enväldiga herravälde,

över land och hav...

Denna oinskränkta makt jag har

över världen...

Denna gränslösa storhet

och denna avundsvärda klass...

Vilka i forna dagar kostat mig

så mycken smärta

och så mycket blod...

Med andra ord är min lycka,

vilken är till den grad uppskattad

av en långtråkig

men smickrande kurtisan

som inte är av den arten...

vars skönhet...

förblindar...

"På begäran

av monsieurAntoine Fausser,

"ljusförsäljare,

"har vi, herrar Dubosc och Moissonnier,

"utmätningsmän i Paris,

"kommit för att kräva in summan..."

"Vi, herrar Dubosc och Moissonnier,

"utmätningsmän i Paris,

"kommit för att kräva in summan

142 pund."

142 pund!

"142 pund.

"Denna skuld hos vår klient

"uppbärs av L'illustre Théâtre...

"och dess företrädare inför lagen,

Jean-Baptiste Poquelin, alias Molière."

Betala omedelbart!

Vi har makt och befogenheter

att indriva betalning!

Må pesten ta alla fordringsägare!

Länge leve teatern!

Monsieur Poquelin, ha överseende.

Vi behöver bara 142 pund!

142 pund?

Det skulle han tjäna på en månad här.

Men han ville spela teater.

Ni gör inte en fars plikt.

Se det som kristen välgörenhet.

Nej!

Vart ska vi?

Där är de!

Fort, min rock.

Nej, jag ångrar mig. Ta av den.

Kom in.

Monsieur Molière,

vilket nöje att träffas.

Min notarie säger

att ni är en stor skådespelare.

Så vänligt...

Jag litar på honom.

Men i detta specifika fall

måste jag döma själv.

Spela något för mig.

Ursäkta?

Sätt igång, spela något.

Spela.

Driver ni med mig?

Jag vill se själv

innan jag anställer er.

Anställa mig?

Har ingen förklarat för er?

I så fall...

Först måste ni inse att det kring detta

råder absolut tystnadsplikt.

För det handlar om kärlek.

Min kärlek för den vackraste

och mest raffinerade av varelser.

En ung änka...

som i sin salong tar emot

vår tids mest upplysta

och som bär det vackra namnet

Célimène.

Berätta nu om greve Boisrobert.

Boisrobert?

En mysteriernas man, från topp till tå,

alltid upptagen,

uträttar aldrig ett dyft.

Alltid en hemlighet att förtälja

men aldrig nåt av vikt.

Han gör en höna av en fjäder

men viskar ett försiktigt "hej".

Och vad anser ni om madame de Sablé?

Hon har en duktig kock

som gör besöket mödan värd.

Föredrar ni madame du Breuil?

Stackars kvinna!

Och vilka torra samtal!

Vissa män uppskattar hennes sällskap.

Det är sant.

Men ingen har fångats in av hennes nät.

För skönhet utan intelligens