Cosmos: Possible Worlds - First Season

Vi var jägare och samlare...

Det fanns outforskat land överallt.

Vi begränsades endast av jorden, havet och himlen.

Det outforskade kallar fortfarande på oss-

-som en nästan bortglömd visa ifrån barndomen.

Trots våra begränsningar och misstag-

-är vi människor kapabla till stordåd.

Hur långt har vår nomadiska art vandrat-

vid slutet av nästa sekel?

Och vid nästa millennium?

Välkomna tillbaka till stranden vid det kosmiska havet.

En ofantlighet av tid och rum-

-vidder som till största del är outforskade.

Vi reser till världar vars existenser är vetenskapligt möjliga.

Vi reser med det underjordiska nätverket som ingen kände till.

Jag ska berätta om ett riktigt möte med det utomjordiska.

Vi får träffa några av de modigaste människorna som har levat.

Och vi reser in i framtiden som fortfarande är möjlig-

-hem till våra avlägsna ättlingar bland stjärnorna.

Vetenskapen kan föra oss genom oändligheten.

Men utan fantasi tar vi oss ingenstans.

Vårt fantasiskepp drivs-

-av dubbla motorer bestående av skepsis och förundran.

Det styrs av de enkla lagar som definierar vetenskap-

och gör den så kraftfull:

Testa idéer genom experiment och observation.

Bygg teorier på de som går att bevisa och avfärda de som inte gör det.

Följ bevisen vart de än leder och ifrågasätt allt.

Om du tar till dig de här lagarna är kosmos ditt.

Följ mig.

Vårt fantasiskepp-

-kan ta oss vart som helst i tid och rum.

Vi har kosmos precis utanför fönstret.

Om du vill se det förflutna... Titta ner.

Och om du vill se framtiden... Titta upp.

Vi ska resa till en avlägsen galax.

Och vi upptäcker hur vi som art-

blev upptäckare av kosmos.

Där! Där är hon: NASA:s Voyager 1.

Hon sköts upp 1977-

-och är det mest avlägsna människobyggda objektet som finns.

Hon har genomgått en tuff resa sedan vårt senaste möte.

Hon har loggat ytterligare 2,4 miljarder kilometer.

Voyager reser mot andra delar av Vintergatan-

-men vår destination är ännu mer avlägsen.

Det kosmiska havet består av tid och rum.

Du kan inte röra dig i rum utan att också röra dig i tid.

Vår resa tar oss långt hemifrån:

Lite drygt en miljard ljusår bort.

Vi reser även en miljard år bakåt i tiden-

-till en händelse som var så våldsam att den splittrade tiden.

Vi börjar närma oss vår destination. Det här är skälet till att vi är här.

De här två svarta hålen föddes efter två enorma stjärnors kollaps.

Och sedan dess har de utfört en gravitationstango i miljontals år.

Vi är här för att se deras klimax.

När de kolliderar skapar de en tsunami av tid och rum-

-som utvidgar och komprimerar rum i alla riktningar.

Den saktar ner tiden och accelererar den för att sedan sakta ner den igen.

"Gravitation..."

"Den saktar ner tiden..."

"En tsunami av tid och rum..."

"Utvidga och komprimera rum i alla riktningar..."

Vad har en händelse som ägde rum en miljard ljusår bort med oss att göra?

Einstein upptäckte att materia kan skapa krusningar i rumtiden.

Men materiaexplosioner borde skapa något större än krusningar:

Enorma vågor. Gravitationsvågor.

Du ser och hör mig nu, på den enhet som du använder-

-eftersom vi har lyckats manipulera det elektromagnetiska spektret.

Om vi lär oss att surfa på gravitationsvågorna-

-som vi gör på de elektromagnetiska... Vem vet?

Det är lika omöjligt att förutse som vår värld var för forskarna-

-som experimenterade med elektricitet på 1800-talet.

Kosmologer förutsåg existensen av svarta hål.

Gravitationsvågor är det första riktiga beviset för svarta hål.

De kan också erbjuda ett nytt sätt att utforska kosmos på.

Vi kan addera dem till vetenskapens ytterligare upptäckter-

-för att tränga oss in det enorma, mörka havet.

All typ av ljus som vi använder: Gammastrålning...

Röntgenstrålning.

Ultraviolett ljus.

Infrarött ljus.

Mikrovågor.

Radiovågor.

Och synligt ljus.

Det nya sättet att utforska kosmos på kan hjälpa oss att en dag veta-

vad som händer i de svarta hålen-

-och de andra outforskade platserna som majoriteten av kosmos består av.

Tänk om vi kunde upptäcka gravitationsvågorna som skapades-

-vid skapelseögonblicket: Kosmos födelse.

Tänk om vi kunde utvidga vår syn till att se allt-

av 14 miljarders kosmisk evolution?

Så, hur blev vi så smarta?

Vi vet en del om evolutionen av vår art-

-men hur utvecklades den mänskliga hjärnan?

Varifrån kom den galna ambitionen att klättra på stegen mot stjärnorna?

Hur blev vi ett sätt för universum att förstå sig själv?

Det började där borta.

Den kosmiska kalendern är ett sätt att förstå tidens oändlighet.

Vi har tagit all tid, ifrån universums födelse till nuet-

-och komprimerat den till en årskalender.

I den här skalan representerar varje månad drygt en miljard år.

Varje dag representerar nästan 40 miljoner år.

Vår berättelse inleds med allt annat liv i vår lilla värld.

Varje levande sak på Jorden härstammar ifrån samma källa.

Det skedde i det mörka havsdjupet den 15 september-

för ungefär fyra miljarder år sedan.

Inuti den lilla encelliga organismen-

-fanns en sorts kemisk stege: DNA-dubbelspiralen.

Stjärnstoft:

Syre, kol, kväve.

Ämnen som har kokats ihop i avlägsna stjärnor-

-tillsammans med väte ifrån big bang, har fått liv i den här lilla världen.

Slumpartade förändringar, mutationer i generna...

En del ledde till mer framgångsrika livsformer.

Det är det vi kallar evolution genom det naturliga urvalet.

Stegen växte med fler och fler pinnar.

Det tog ytterligare tre miljarder år för livet att utveckla komplexiteten-

-hos de växter och djur som är synliga med blotta ögat.

Om den kosmiska kalendern hade högtider-

-skulle den 26 december helt klart vara en sådan.

Någon gång under den här dagen, för 200 miljoner år sedan-

utvecklades de första däggdjuren.

De förde med sig en ny egenskap till livet på jorden: neocortex.

Under trias var oddsen emot henne-

-men dinosaurierna som terroriserade däggdjuren dog ut.

Det var evolutionen av neocortex i sådana här små varelser-

-som gjorde det möjligt för deras ättlingar att ta över planeten.

Däggdjur förde också med sig något annat nytt:

De diade sina ungar.

De tog hand om dem med kärlek.

Mors dag i den kosmiska kalendern.

Evolution genom det naturliga urvalet innebär-

-att de som är bättre på att anpassa sig-

-har större chans att överleva och föröka sig.

Intelligens kan innebära en enorm selektiv fördel.

Planetens öde förändrades för alltid-

-av en händelse som involverade blott 13 atomer.

Hur litet är 13 atomer? En biljarddel av ett saltkorn.

En mutation uppstod i en av våra förfäders DNA.

Allt som vi har lärt oss och byggt-

kan härledas till det här:

Ett baspar i en enda gen.

Ett enda steg programmerade neocortex att fortsätta växa och vecka sig.

Det var kanske en slumpartad nyck ifrån kosmisk strålning-

-eller ett misstag i kommunikationen mellan två celler.

Oavsett vad det var så ledde det till en förändring hos vår art-

-som i slutändan kom att påverka varenda art på jorden.

Det skedde sent på nyårsafton i vår kosmiska kalender.

Av godo eller av ondo...

Vår förmåga att känna lojalitet och oro för större grupper-

-vår besatthet av övertygelse, vår förmåga föreställa oss framtiden-

-vår kraft att förändra världen och söka efter svar i kosmos...

Namnet som vi gav vår egen art, "Homo sapiens"-

latin för "vis människa"...

Allt härleds till blott en pinne-

-på vår lilla DNA-stege till stjärnorna.

Under majoriteten av den sista timmen i den kosmiska kalendern-

-under allt tid förutom den sista minuten, var vi jägare och samlare-

som levde i små grupper.

När folk säger "det ligger i människans natur"-

blir jag alltid förundrad.

Det används som förklaring till girighet, arrogans och våld.

Men vi har varit människor i ett par hundra tusen år.

Under majoriteten av tiden var vi inte så. Hur vet vi det?

Från upptäckare och antropologers möten-

-med överlevande jägar- och samlarsamhällen.

Det finns så klart undantag. Särskilt under svältperioder.

Men den övergripande bilden av människor-

-är att de har levt i relativ harmoni med varandra och omgivningen.

Vi delade det lilla vi hade då vår överlevnad hängde på gruppen.

Vi värdesatte inte överflöd-

-då ägodelar tyngde ner oss under vandringar.

Vi särskilde oss ifrån våra primatförfäder.

Deras alfahannar skapade dominans genom att trycka ner andra.

Och var fanns Gud?

Överallt.

I stenarna, i floderna, i träden-

i fåglarna och i allt levande.

Det var den mänskliga naturen i några hundra tusen år.

Jag står på Afrikas sydspets-

-och föreställer mig hur det var under de senaste hundra tusen åren.

På den tiden var Afrika hem till världens alla Homo sapiens.

Alla 10 000.

En utomjording som genomförde en kartläggning-

-skulle kanske ha trott att vi var en utrotningshotad art.

Men inom kort fanns det tio miljarder av oss. Vad hände?

Hur blev vi den världsomspännande och rymdresande art som vi är i dag?

Välkomna till jordens första laboratorium.

Vi är i Blombos Cave där hjärnans evolution tog ett stort kliv.

Våra förfäder utförde kemiska experiment med ett järnrikt mineral:

Ockra.

De använde det för att dekorera föremål med röd färg.

Men det kunde användas till annat: till konservering, som medicin-

eller för att slipa verktyg.

Eller som ett insektsmedel.

Och de ristade in symboler i ockran. Det var något helt nytt på jorden:

Konst. Det var inte till för att äta-

-eller för att ge skydd, utan för att symbolisera något.

Eller bara för att existera.

Det liknar en stege, eller en dubbelhelix.