TURN: Washington's Spies

HÖSTEN 1776

REBELLER HAR FÖRKLARAT KRONAN KRIG

KUNGENS ARMÉ HAR TVINGAT UT REBELLERNA I VILDMARKEN

BRITTERNA ANVÄNDER NEW YORK SOM MILITÄRHÖGKVARTER

LOJALISTERNA I LONG ISLAND

HÅLLER UTKIK EFTER SYMPATISÖRER OCH SPIONER...

Vad gör du?

Vad gör du? Kom hit.

Vill du gå för mig? Vill du gå för pappa?

Vi provar att gå igen. Så där ja. Så ja.

Titta vilken stor pojke. Så ja. Det är ju enkelt.

Se på dig. Fortsätt. Fortsätt.

Ska han lära sig gå så tidigt?

Han är ju nästan ett år.

Lär han sig gå lär han sig snart marschera.

Det har du rätt i. Du är smart, Thomas.

Precis som din mor.

God eftermiddag.

Jag trodde soldater vek sina egna lakan.

Han är borta innan jul.

Det kommer de att vara. Striderna kan inte fortgå.

Om det bara blir en rödrock i vårt hem-

-ska jag tacka Herren och lämna det därhän.

Synd att hans majestät inte betalar för skalper längre.

-Man brukade få 130 per skalle. -För män, inte pojkar under 12.

Washington har inget annat än småpojkar att använda mot oss.

-Eller hur, major? -Washington kunde ha haft män.

Han kunde ha haft Rangers-

-om han var djärvare och inte så snål.

De där valparna dog för ingenting.

Welsh! Welsh!

Är du klar än?

Den dåren går till skogs trots att jag sagt till honom-

-att börja utifrån och gå inåt. Han är en gröngöling.

Kom igen, pojkar! Vi jagar honom som en hund!

Kom igen, pojkar!

De väntade på oss. De visste var vi skulle vara.

-Det kan de inte ha vetat. -De väntade på oss.

Hur?

Det var inga lojalister eller fotsoldater.

De var Queen's Rangers.

Var det Robert Rogers?

Då var det tur.

Otur att ni stötte på honom. Jag bad om en rock.

Tur? Det var ingen tur inblandad. Det vet vi båda två.

Britterna använder Rogers som en björnsax-

-och de visste var de skulle sätta honom. Det var ett planerat bakhåll.

Menar ni att vi har en förrädare i leden?

Jag menar att de har spioner överallt-

och att vi behöver ha detsamma.

Ta hand om er skuldra. Ni får nya män när ni har tillfrisknat.

General, dessa spaningsuppdrag är självmord.

Vi har diskuterat detta, kapten Tallmadge.

-Jag ödslar inte pengar på spioner. -Jag håller med.

Det enda jag behöver är en man som kan vara kurir-

mellan mig och en vän i New York.

-Om vi kan etablera... -New York?

Efter att Washington har bränt ner det efter vår reträtt? Benjamin...

...vi har inga vänner i New York.

Mr Strong! Fyra öl, tack!

-God kväll, Selah. -Du gillade ju inte min ölstuga.

-Vad är det? -Jag betalar tillbaka min skuld.

Det har ju inte ens gått en halv säsong.

Det är bara halva skulden.

-Skörden går inte så bra. -Nifly eller maskar?

-Jag behöver mer tid. Nästa säsong... -Nästa säsong? Självklart.

Då kanske du kan betala tillbaka med min egen kål.

Abraham.

Vadan denna ära?

Abe och jag diskuterade precis maskar.

-Maskar? -Mrs Strong! Skål!

De har blivit detroniserade som områdets största plåga.

Era rum är klara!

-Jag ska ge mig av. -Nej, vänta.

Vi träffar dig knappt längre.

-Hur mår Mary och Thomas? -De mår bra.

-Jag borde... -Ni borde komma på middag hos oss.

-Alla tre. -Det skulle inte kännas rätt.

Jag har en skuld till din make.

Jag skulle skämmas att äta din mat när jag står i skuld.

Det kände jag inte till.

Blodiga nyheter! Blodiga nyheter!

"Var är rebellerna nu?"

"Till den modige patriotbefälhavaren kvällen han retirerade"-

"sin styrka in i norra New Jersey."

"Tagna från linjen, ett underbart tecken"-

"för mrs Washington, den suggan."

"Men innan hans återkomst, käre George avgöra somt"-

"var han skulle sticka sabeln."

-"Men..." -Gå upp.

-Nej, Selah. -"...skämtet är det..."

-"att hans skida fylls av alla svärd han får plats med."

Ut, Robeson.

Ursäkta, störde jag er känsliga liberala ändalykt?

Ni förnärmade min fru. Försvinn.

Lägg av, karl.

Vi firade er kungs seger i New York.

Men vi inser att det kan förnärma delegaten...

-...till provinskongressen. -Fyllo.

Whig!

-Korkade... -Anna, nej, nej.

Slog han kapten Joyce?

-Låt mig hjälpa er. -Ur vägen!

Det går bra. Ta av er rocken.

Så ja. Det är...

Släpp kaptenen, tack.

Gör plats för två snaror.

Krigsrätt? Snälla major, visa nåd

Lag, ordning och laga makt.

Vi är den laga maktens fyrbåk i dessa kolonier.

-Vi bär denna laga makts börda. -Men, major...

"Makten, som kan fela liksom andra"-

-"har dock en art av läkedom i sig som drar en hinna över syndens sår."

Förstår ni?

-Är majoren här? -Vänta här.

Denna kolonist har slagit en officer i hans majestäts armé.

-När jag har vittnat... -Ni ska inte stå inför rätta här.

Ni ska återvända till England där ni får avsked vid ankomst.

Utgå.

-Jag visste att du skulle komma. -Jag önskar erbjuda mina tjänster.

Det här rör inte provinsdomstolen.

En av mina män blev attackerad.

-Det måste gottgöras. -Utan tvekan.

Med tanke på hur Joyce såg ut-

-ligger det mer bakom det här och jag vill belysa-

några fakta i tydlighetens tjänst.

Det berör lite socialhistoria i Setauket.

Provinsiell flyktighet och ungdomars passion. Troligen värdelöst.

Vilken historia?

Anna Strong, Selah Strongs fru-

-var för tre år sen förlovad med Abraham Woodhull.

Du menar din son Abraham.

Ja, de var barndomsvänner och våra familjer stod på god fot-

-tills hennes fars patriotpolitik skapade osämja mellan oss.

Tyvärr anammade Anna faderns åsikter-

-och krossade därmed min sons hjärta-

-som uppfostrades till att älska lagen över allt

"Men kärlek sporras ej till vad den skyr."

Så varför skyndade han till hennes makes hjälp? En misstänkt patriot?

Abraham har en drömmares hjärta.

Ett romantiskt hjärta. Han har sin mors hjärta.

Han har plats för Anna i det trots hennes svek.

"Ack att kärleken som tycks så mild..."

"...skall kännas så tyrannisk och så vild."

-God kväll, Woodhall. -Vad gör ni?

-Vart för ni Selah? -Det är utegångsförbud.

Spring hem till er far.

-Får jag se på dig? -Jag mår bra. Bara småskavanker.

Varför gick du ens dit?

Mary, Mary. Jag mår bra.

Jag gick till ölstugan för att ta nåt att dricka.

Gud ska veta att jag behöver mer nu.

-Ät något först. -Ja.

-Är den en av mina? -De var din brors innan de blev dina.

Du ogillar nog inte om jag ger en till denne lille soldat.

Jag vet inte vad major Hewlett sa eller vad han hörde...

-...men orsaken var... -Selah Strong.

John Robeson. Det var han som startade bråket.

Kapten Joyce var drucken och halkade och skar handen på ett glas.

-Så var det. -Han vittnar inte så.

Var glad att vittnet inte namnger dig.

Abraham...

Varför tog du pengar från honom?

Jag varnade dig för Selah Strong. Han är kolerisk.

Du borde ha kommit till mig om du behövde pengar.

Jag har kontakter i New York som köper svin till dubbla priset

Jag behöver bara någon som driver dem.

Lillen, jag ska ge dig ett råd-

-som far gav mig. "Man skall varken låna eller låna ut."

Du hade inte lånat utan arbetat.

-Duktig pojke. -God natt.

Ge mig den.

Jag ska tala klarspråk.

Du har ett större ansvar än till den här gården och till dig själv.

-Men far, jag... -Ens arv betyder allt.

Om du vill bevara vårt, så håll dig borta-

från dem som redan har fläckat sitt.

Smith, Strong och Tallmadge valde fel sida.

Jag valde ingen sida.

Jag försökte göra det rätta.

Gör det bättre.

Och tänk över mitt erbjudande.

God natt.

-Vem är det? -Det är jag.

-Vad gör du? De har en vakt. -Han står i skydd nu.

Vi har inte mycket tid, så lyssna nu.

-De tänker åtala dig för revolt. -De ser bara att jag slog en rödrock.

Inte om du tar på dig första åtalet. Alla vet att Joyce är ett fyllo.

De vill inte hänga någon i Setauket. Inte i ett säkert område.

De kommer att skicka dig till Jersey.

-Fångskeppet? -Där du har vänner.

Du känner folk som har tagit sig ut.

-Om du mutar... -Var det därför du kom?

-För att säga det här? -Nej, jag ville varna dig.

Och glömma din skuld, antar jag.

Nej, jag sa att jag skulle betala. Det lovade jag.

-Jag vill sluta ett nytt avtal. -Vad?

Ta hand om henne åt mig.

Hon kommer att få ta hand om vårt hus och ölstugan ensam.

Om du tar hand om Anna när jag är borta så glömmer jag vår skuld.