The Witcher: Sirens of the Deep

- Du tänker väl inte äta det? - Jag är utsvulten.

- Men inte så utsvulten. - Bra, för det där är äckligt.

Jag följer monstrets lukt.

Jag bara sett allamoraxer i böcker,

och det där är inga skor för klippklättring. Vänta på stranden.

Jag måste vara där allt händer för att skriva en ballad.

Dessutom är jag smidigare än du tror.

- Hoppa! - Jag sa ju det. Jag...

Herregud! Vad fan är det där?

Ta det inte personligt, kompis.

Kom fram!

Visa nåd.

Varelsen vill dig inget illa.

Pärldykarna som lejde mig för att döda den håller inte med.

Det här är inte första angreppet här omkring.

- Den kan knappt gapa. - Den äter inte människor.

Den äter ostron och därmed dykarnas glittrande skatter i dem.

Dess enda brott är att vara hungrig.

Visa nåd.

Det vore fint om jag kunde få lift.

Mina barn har inget att äta på grund av människorna.

Det finns inga ostron nånstans!

Jag vet att du är upprörd, men det här är inte svaret.

Tystnad!

Freden har varat över för många tidvatten för att ta slut nu.

Låt det mörka hatet stanna i det förflutna.

Rådet gör allt det kan för att förhindra krig med Bremervoord.

Ni gör inget eftersom er dotter är förälskad i prinsen.

Människorna vet det och utnyttjar det.

De nöjer sig inte längre med att plundra pärlor.

De lejde en häxkarl för att mörda allamoraxen.

- Häxkarl? - Va?

Om en havsvarelse är i fara, är vi alla det.

- Hon har rätt. - De måste stoppas.

Vi måste slåss.

Vi tar ert förslag under övervägande.

Mamma, du kan inte mena allvar.

Sh'eenaz, du är ung och naiv.

När en människomun öppnas kan man vänta sig en säker lögn.

Tiden är kanske inne för mer drastiska åtgärder.

Min förening med Agloval skulle kunna skapa fred, inte krig.

Jag håller med min systerdotter.

Krig är kanske inte lösningen. Ett bröllop däremot...

Försvinn härifrån, Melusina.

Vår dotter kan aldrig gifta sig med en människa.

Inte för att du kan förstå hur djupt en mor älskar sitt barn.

Kallade hon henne ofruktsam?

Du talar om det förflutna, syster, men det här gäller vårt folks framtid.

Ja, vårt folk.

Jag tillhör fortfarande den här familjen och det kungliga hovet, Dahut.

Ditt förakt upphäver inte saken.

Enda skälet till att du tillåts leva

är för att jag är väldigt medveten om den saken, syster.

Ge dig av. Nu.

Jag lämnar er. Gärna. Oroa dig inte.

Men vi vet båda vem han älskade först.

Om jag förstått saken rätt, hade du monstret framför dig

och lät det simma iväg.

Allamoraxen hade inte dödat nån.

- Ljuger människorna? - Kanske.

- Är vattufolket offren här? - Inte nödvändigtvis.

- Så de döljer också nåt? - Kanske.

Nej, inga kanske.

Det finns goda och onda. Så enkelt är det.

Bestäm dig bara och döda nåt.

Det här är vår finaste tallrik.

Synd att du inte har råd.

Det är som med den hornförsedda jäkeln vid världens rand.

Du är monsterjägare, men tydligen bara ibland.

- Dessutom på vissa villkor. - En moralisk kod.

Vi får pengar på nåt vis. Nån annanstans än Bremervoord.

En lisa för mitt hjärta, om inte min mage.

Vi kom till den här latrinen till stad för att slippa att möta du-vet-vem igen.

Jag vill inte prata om henne.

Den lilaögda häxan dikterar var vi kan och inte kan vara,

och hur grinig du är.

Det räcker med Yennefer.

Vad är det? Är vattnet inte bra?

Det är varmt, Yennefer, men grumligt.

Det vore inte rätt att skicka ut dig en sån här kväll.

Betalar du för spriten, betalar jag för sängen.

Jag sa bara att Tretogors svarta marknader är för idioter som söker mirakelkurer,

och du är varken det ena eller det andra.

En påminnelse om att du varken vet vad du pratar om eller har att göra med.

Jag hade hoppats rätta till det ikväll.

Då har du fel igen.

- God natt. - God natt.

Hugg in.

Jag säger bara att din moraliska kod står i vägen för mitt matintag.

Det här brödet är oätbart!

Dela?

- Ge mig då pengarna du har tjänat. - Hårt, men rättvist.

Jag förslår att vi gör ett avtal.

Jag lovar att ta det första jobbet jag stöter på, om du gör detsamma.

Ingen koder, bara pengar. Vad sägs?

Är du häxkarlen de pratar om? Som lät monstret komma undan?

- Du tar miste... Fan också. - Ja, det är jag.

En häxkarl som vägrar döda monster? Hur är det möjligt?

Hörni! Välkomna till mitt värdshus! Men jag säljer inte öl!

Försvinn!

Ut!

Ursäkta, men är du trubaduren Riddarsporre?

Oxenfurts sångboss? Kontinentens egen crooner?

De var nya, men ja, det är jag.

Det tycks finnas små gröna skott av kultur i gödseln.

Vad önskas? En autograf? En skräddarsydd visa?

En personlig ballad åt älskaren? Älskarna? Din älskares älskare?

Jag har ansvaret för Imbaelk-festivalen imorgon.

En tjusig trubadur som du skulle vara guld värt.

Kungen kommer, så föreställningen måste bli bra.

Och jag betalar bra.

Kan jag lita på att du sköter dig under mitt uppträdande?

Senast jag lämnade dig ensam under en bankett fick du ett barn.

Ett överraskningsbarn.

Det misstaget gör jag inte om på länge.

Det blir svårt att uppträda efter mig. Tur att de där är först.

Vänta lite. Om du gillar det där,

vänta tills du får se mitt solo på psaltaren.

Psaltaren är som en harpa, fast pytteliten.

Mycket behändigare om du frågar mig.

Knip käft! Jag försöker se uppträdandet!

Så pratar man inte med huvudnumret.

Huvudnumret?

- Det var att ta i. - Betyder det vad jag tror?

För jag kan bara godta att vara kvällens stjärna.

Lovat är lovat.

Jag vet vad vi sa, Geralt, men det skadar mitt varumärke.

Se så, var lite ödmjuk.

Jag fick bönfalla Drouhard om att ge dig spelningen.

- Lillöga! - Det är fint att ses, Julian.

Julian?

Ursäkta min fågelholk till kompanjon. Essi Daven, Geralt från Rivia.

- Känner ni två varandra? - Vi växte upp ihop, här i Bremervoord.

Du sa att du var från Oxenfurt.

Låt dig inte luras av de tjusiga byxorna.

Han är en riktig lantis, precis som vi andra.

Jag tog mig vissa konstnärliga friheter med min historia. Än sen?

Vem kan klandra mig när växte upp på ett sånt här ställe?

Hoppa!

Hallå, kom igen! Hoppa!

Eller är du för rädd?

Som sagt. Om du hoppar får du tillbaka din leksak.

Han kommer aldrig hoppa utan hjälp.

- Han hoppar aldrig! - Pankratz!

Låt mig hoppa först. Jag ska visa hur man gör.

Hörde ni?

Han hoppade inte. Han föll i.

Ge honom, Zelest.

Sluta! Han får inte luft! Släpp honom!

Kom igen, Essi. Är du hans mamma nu?

- Nån borde göra så mot dig, Zelest. - Vi har bara lite kul!

Gick det bra?

Jag kunde kalla dig skithög, men alla vet redan att du är det.

Såg ni?

- Vad hände med den lilla skiten? - Vad, med Zelest?

Han var kungens oäkting och en riktig idiot.

Han dog troligen av syfilis i nån gäldstuga.

Halvblind, vansinnig och dreglande.

Det är inget jag tänkt så mycket på.

Kung Usveldt. Prins Agloval.

- Kungen. - Kungen.

Det måste vara ett skämt.

Och kommendör Zelest.

Som den fjäskare-mobbare han alltid varit, visst?

Prins Agloval utsåg honom till militärrådgivare.

Maken till fräckhet.

- Riskabelt prat för kungliga undersåtar. - De har fått nog.

Fem dykarattacker på sistone och ingen hålls ansvarig.

Förutom allamoraxen.

De flesta vet att stackaren var en syndabock.

Vattufolket är ökänt revirtänkande, och vår kungafamilj vägrar hämnas.

Prins Agloval är förälskad i en sjöjungfru.

Oj. Vilken soppa.

Det är precis som varenda fejd sen Föreningen.

Traditionen kallar. Om du inte kommer, får jag bannor av mamma.

- Du vill väl inte orsaka min död? - Min systerson.

Ursäktar ni mig?

Vilken fångst! Snart badar vi i pengar.

Och med pengar menar du mat.

Varenda unge i min by svälter.

Folk i dina trakter borde sluta få ungar som kaniner.

Mindre läppfladdrande och mer skalknäckande nu.

Jag hittade en!

Ge hit!

- Vad gör vi med resten? - Släng tillbaka den värdelösa skiten...

Vilka är ni? Visa er!

Jag trodde du ville vara med familjen.

Jag älskar dem, men vi behöver alla lite luft ibland.

- Nåt du uppenbarligen förstår. - Uppenbarligen.

Jag ville umgås lite med den mystiske man

som Riddarsporre besjunger i sina ballader.

Bladder, skulle jag säga.

- Du vet nog hur gärna han överdriver. - Nämen, är du blygsam?

Ta visan om när du brottades barhänt med en varulv i Moulderwood

i fullmånens sken.

Jag botade varulven med förtrollad stormhatt.

När du besegrade en flock vampyrer

med tre pålar i varje hand och en i munnen, då?

En vampyr. En påle.

Och den där du hittade en djinn, räddade livet på en vacker häxa