ആദ്യത്തെ 193 വരികൾ.
En jävla Martha Stewart-begravning.
Tänk om en del av en kommer till himlen och en del av en stannar här?
Jag skulle bli Årets mor.
Bara för att se hur det blir.
- Och sen brände hon henne. - Till dig.
- Till mamma. - Kremerade henne.
Hej, gumman. Kom och sätt dig. Ät middag med oss.
Vi ska fira. Jag har dukat till dig.
Om vi firar ska vi ha tårta, mamma. Du lovade.
Nu när Keene-killen är gripen är vår lilla flicka äntligen säker.
Jag kan inte säga hur lättad jag är.
- Allt är väl till slut. - Är det?
- John Keene är ingen mördare. - Självklart tycker du inte det.
Sätt dig, Camille.
Sätt dig.
Du reser väl snart till St. Louis igen?
- Dramat är över. - Hoppas att han får dödsstraff.
Barnamördaren Keene.
Missouri ligger femma på listan över flest avrättningar per delstat.
Vi fick sluta med det. Kemikalier var kontroversiellt.
Det var inte så effektivt för att döda folk eller nåt.
Jag läste just att vi importerar dem från Rumänien.
- Kemikalier? - Till dödliga injektioner, gumman.
Sprutor. Som såna jag får ibland?
Det här är nåt helt annat. Som att avliva en katt.
Jag hoppas att han får en sån spruta.
Gissa vilken grekisk gudinna jag är, Camille.
Jag har nog inte så bra koll på gudinnor.
Jag är... Persefone:
Underjordens drottning.
Hon var gift med den där store snubben - Hades.
Han härskar över helvetet, men hon har hand om bestraffningarna.
Men jag tycker synd om Persefone. När hon är tillbaka hos de levande-
- är de rädda för henne bara för att hon har varit där.
Vad många sagor det finns om prinsessor som räddas från häxor.
Det finns till och med en i Wind Gap.
Små tjejer som rövas bort i skogen av Kvinnan i vitt.
- Jag gillar inte den. - Alltför nära där du bor?
Skulle du bli mest ledsen om John eller jag dog?
Jag vill inte att nån ska dö.
- Vi har redan för mycket död här. - Instämmer!
Ska du inte äta din mat, Camille?
Eller mår du inte bra?
Jag känner mig bara lite hängig.
Din redaktör är väl jätteglad att han får tillbaka sin modiga tjejreporter.
Vad ska du jobba med härnäst? Kanske nåt gladare som omväxling.
Hur som helst är han säkert glad att ha dig tillbaka där du hör hemma.
Mamma...
Jag tänkte att med tanke på allt tråkigt som händer i stan...
...vore det trevligt att ha Amma hos mig i St. Louis ett tag.
Lite lugn kan göra henne gott.
Nja...
Det var ett väldigt märkligt förslag.
Vilket underbart erbjudande, älskling.
Men det är omöjligt. Terminen börjar ju snart.
Det vore kul att se jättebågen.
Har ni redan pratat om det här?
Nej. Jag tänkte bara att...
Amma... Du är så röd om kinderna.
Har du feber? Herregud.
- Du är varm som en bakugn. - Jag vill ha tårta.
- Gå och lägg dig. - Jag vill ha tårta.
Jag kommer till dig med tårta sen.
Ät, snälla Camille. Vi får säga hej då i morgon bitti.
- Jag vill ha tårta. - Kom, lilla gumman.
Kom, gumman. Du ska få tårta.
- Vi har inte ätit färdigt, Camille. - Mamma!
- Mamma! - Adora!
Mamma. Jösses...
Hjälp mig. Jag vet inte.
- Okej, kom. - Ta med henne upp.
Vad är det?
Jag vet inte. Jag vet inte vad som hände.
Det är ingen fara, Camille.
Du får komma in, gumman.
Klä av dig.
Förstår du hur skönt det är för dig att slippa oroa dig eller kämpa emot?
- Att bara bli ompysslad? - Ja.
Det här blir bra för oss båda.
- Tror du inte det? - Jo.
Gapa, gumman.
Du är så duktig.
Mer, mamma.
Ja.
Nu ska du vila dig. Jag gör i ordning din medicin till natten.
- Fick du nån sömn, grabben? - Varför är jag här?
John, saken är den att din tjej - Ashley - angav dig.
Sa hon... att jag gjorde det eller tror hon att jag gjorde det?
- Vi fick bevis. Vet du vad det var? - Ingen aning.
Hon fick inte det hon ville ha av mig.
Ibland stannar man kvar av ett enda skäl:
Man orkar inte göra slut.
Jag visste att Ashley skulle ställa till med en scen.
Sen hände det där med Natalie och...
Jag kunde knappt...
Ashley var där, men det var inte jag. Fattar ni?
- Sen "hände" det där med Natalie? - Ja.
Ja. Nån dödade min lillasyster.
Inte jag. Ska jag säga det igen? Ska jag skriva ner det?
Så du tror att Ashley hittade på nåt för att hämnas på dig?
- Är det det du menar? - Vet inte.
Men hon var arg på mig. Och det hade hon väl skäl att vara.
Blodet vi hittade i vagnslidret, då?
- Vad? - Natalies blod. Hur förklarar du det?
Är det sant?
- Hände det där inne? - Sluta ljuga för oss.
- Du vet ju för fan att det hände... - Jag vet inte!
Det är helt jävla obegripligt.
Jag vet att jag måste försöka tänka klart.
Med tanke på det som hände Natalie och Ann.
Men ni vill få mig att säga att jag gjorde det.
Ni skulle antagligen kunna lyckas med det.
Men ni skulle ha så fel.
Ni skulle ha så jävla fel.
Vad tror du? Kommer han att erkänna?
Nästan alla gör det om man pressar dem. De oskyldiga också.
Vi ger honom lite tid att fundera på det.
Vi försöker igen efter hans nästa eländiga måltid.
- Beklagar det där med Preakertjejen. - Det behöver du inte göra.
Hon påminner mycket om sin mor.
Adora är inte lika dramatisk, men hon älskar uppmärksamhet.
Men det får inte bli för mycket.
När man hör hur det snackas här verkar alla vara tokiga eller onda.
- Det är bara delvis sant. - Det är det som bekymrar mig.
Vi tittar på fel del.
Ett tv-team kommer hit i dag.
Jocelyn säger att skäggstubben "underminerar min auktoritet".
Hon borde lägga av med sånt meningslöst snack.
Hej, Alan.
Ursäkta. Det tar inte lång stund. Polischefen ska vara med på tv.
Då får man väl gratulera.
Jag antar det.
Jag kommer tillbaka om en stund.
- Hur är det med Amma? - Bara bra.
- Jag sprang på hennes kompisar. - Jaså?
De sa att hon inte mådde bra. Att hon var sjuk.
Det är nåt som har gått runt i familjen.
- Hoppas att du inte får det. - Hur så?
Du är där lika ofta som jag.
Kom och sätt dig, Alan. Vi kan väl prata om det som män?
Ut med det.
Mamma?
Du är tillbaka tidigt.
Clyde... mådde inte bra.
Det gör inte Camille heller. Jag har gett henne en hel flaska.
- Överdriv inte. - Vad?
Jag menar bara att du ska låta tjejerna vila.
Kroppen är mirakulös. Låt den läka sig själv.
Det ska jag. Jag hjälper bara naturen på traven.
Det är ditt område.
- Vill du ha nåt? - Vad som helst.
Du tog den, va?
Det känns bättre om du inte försöker stå upp. Att krypa går bra.
Hur känner du dig?
Kan du gå?
Det är inte så farligt nu. Hon har dig att sköta om.
- Kan du ringa... - Jag har ingen mobil. Mamma tog den.
- Gå och hämta Richard. - Vad?
Gå och hämta honom och säg att jag behöver honom. Att vi behöver hjälp.
Och om nånting...
...händer mig, säg då till honom att mamma skötte om mig.
Förstår du?
Gå nu och kom inte tillbaka. Gå!
Vad är det som pågår? Ni ska ligga i era sängar.
Camille. Camille.
- Camille, älskling. - Mamma.
- Camille. - Mamma, tror du att jag dör?
Vi ska alla dö, Camille.
Vi ska tvätta av dig. Du är helt nerspydd.
Herregud. Jag hjälper dig. Vänta.
Mår du bättre?
Kom hit.
Det är ingen fara.
- På bättringsvägen, hoppas jag. - Ja.
Vill du ha lite tårta? Jag tar gärna en bit själv.
I så fall måste vi fråga mamma.
Gå upp på rummet så kommer jag med din efterrätt.
Det här är inte rätt tid att prata med henne.
Okej.
Soundcheck. Ett, två. Ett, två, tre. Ett, två.
Okej, är ni redo? Då kör vi.
Kan du sjunga, Big City?
Vad är det i den blå flaskan?
Jag har väntat så länge på det här. Att du ska behöva mig.
Av mina tre flickor är du den som är mest lik mig.
Marian, hon var en... Hon var en snäll flicka.
Men hon ville ha uppmärksamhet hela tiden. Hon var klängig.
Du dödade henne.
Hon var en mycket sjuk liten flicka.
Du yrar.
- Hon dog. - Du brände henne.
"Av jord är du kommen."
Jag kan inte tänka tanken att du eller hon skulle ruttna i en kista.
No comments yet. Be the first to leave one.