Cosmos: Possible Worlds - First Season

Att vara mänsklig innebär att känna hungerns plåga.

En man drömde en gång att vi genom vetenskapen-

-kunde skapa en värld där ingen nånsin skulle dö av hunger.

Hungersnöd skulle inte längre finnas.

Han hittade ett sätt att kunna uppfylla löftet-

-men ställdes själv inför ett fruktansvärt val.

Att ljuga om vetenskapen och leva-

eller att säga sanningen och dö.

De första seklerna som människor-

-var vi vandrare som levde under stjärnorna.

Vi samlade växter och jagade djur.

Tills för ungefär 10 000-12 000 år sen-

-när våra förfäder fann ett nytt sätt att leva.

Tänk vilka genier som var de första att inse-

-att inuti växterna de samlade fanns liv för en ny växt.

Ett frö.

Den upptäckten ledde till vår arts mest avgörande val.

Vi kunde fortsätta vandra i små grupper-

-eller slå oss ner på en plats för att odla vår mat.

Det krävde uppoffringar för belöningar som låg långt fram.

För första gången tänkte vi på framtiden.

Besluten tog förstås inte på ett ögonblick.

De växte fram under generationer.

Det verkar längesen i mänsklighetens ögon-

-men i den kosmiska tidens svep var det mindre än en halvminut sen.

Den kosmiska kalendern komprimerar 13,8 miljarder år-

-sen Big bang, till ett enda kalenderår.

Midnatt 31 december är precis nu.

Varje månad är lite mer än en miljard år.

Varje dag är knappt 40 miljoner år.

Alla mänsklighetens största bedrifter har skett-

-under den kosmiska tidens senaste minuter.

Så nya är vi i universum.

Våra förfäder började tämja djur och växter-

-för mindre än 30 sekunder sen i den kosmiska kalendern.

För första gången slog sig vandrarna till ro.

De byggde saker som skulle hålla i mer än en årstid.

De vågade röra vid framtiden.

Deras Jerikos torn finns fortfarande.

Var det ett vakttorn för att skydda staden från invasion?

Eller bara ett sätt att komma närmare stjärnorna?

Det tog 11 000 arbetsdagar att bygga.

Det var endast möjligt med det överskott av mat-

som jordbruket tillhandahöll.

Det här är världens äldsta trappa.

Den var redan 5000 år gammal när den första pyramiden byggdes.

Att gå i den är att följa i fotspåren på 300 generationer.

Är det inte otroligt att människor som knappt hade slutat vandra-

lyckades skapa nåt så bestående?

Den rika och varierade jakt- och samlarkosten-

-bestående av växter, insekter, fåglar och andra djur ersattes.

Stadsbor överlevde till störst del på några få, kolhydratrika grödor.

När regnet uteblev eller spannmålet drabbades av svamp-

-uppstod hunger i enorm skala: hungersnöd.

Hungersnöd som orsakades av torka-

-och de brittiska kolonisatörernas misskötsel av Indien på 1700-talet-

-ledde till 10 miljoner människors död.

Under 1800-talets nödår i Kina dog över 100 miljoner människor.

I den stora svälten på Irland, också resultatet av brittisk kolonipolitik-

svalt en miljon människor-

-och ytterligare två miljoner tvingades fly landet.

Torkan och pestens framfart i Brasilien 1877 var likvärdig.

I en enda provins svalt fler än hälften ihjäl.

Än har ingen räknat hur många som dog i svältens spår i Etiopien-

Rwanda och Sahel i Afrika.

Under ett par tusen år, sen register började föras-

-har människor dött av svält i stora antal nånstans på jorden.

Kunde jordbruk bli en vetenskap med en förutsägbar och pålitlig teori?

Med varaktig produktion av arter som kunde stå emot torka och sjukdom?

Bönder kände redan till fördelarna-

-med att välja ut de tåligaste exemplaren och korsa dem-

för att få fram en tåligare hybrid.

Det kallas artificiellt urval.

Men hur egenskaperna överfördes-

-till efterkommande generationer förblev ett mysterium.

Det här är Down House. Charles Darwins hem-

-där han bodde med frun Emma och deras tio barn.

Han var ingen auktoritär viktoriansk patriark.

I stället var han en ömsint, kärleksfull pappa-

som gladdes åt barnens lek.

Det här är hans egna trädgård.

Platsen är en märkligt idyllisk bakgrund-

-till det mest inflytelserika revolutionära i människans historia.

Även i dag finns människor som räds hans tanke.

Charles Darwin upptäckte att arter, också vår-

-utvecklas med tiden genom en process av naturligt urval.

De bäst anpassade till miljöns föränderliga verklighet belönas-

-med överlevnad och med nya generationer avkommor.

Darwin avmystifierade den yttre verkligheten hos livet-

-men ingen hade nån aning om vilka evolutionens inre mekanismer var.

Samtidigt försökte en abbot på ett kloster på landet-

-i nuvarande Tjeckien bli professor i naturvetenskap.

Gregor Mendel misslyckades med båda kvalificeringsproven.

Hans enda karriär var som vikarierande lärare.

Under sin fritid började han studera ärtplantor.

Han odlade dem i tiotusental, och undersökte noggrant deras höjd-

-och form, baljornas färg, deras frön och blommor.

Mendel sökte efter ett förutsägbart sätt att odla-

-för att i förväg kunna veta exakt vad man skulle få-

-när en liten planta korsades med en stor-

och en grön ärta med en gul.

Mendel upptäckte att resultatet alltid blev en gul ärta.

Vi saknade ett ord över den gula ärtans makt över den gröna-

tills Mendel myntade det.

Han kallade den egenskapen dominant.

Och till sin fröjd såg han att han kunde förutsäga vad som skulle hända-

i nästa generation ärter efter det.

En av fyra ärtplantor skulle ge gröna ärter.

Mendel benämnde den dolda egenskapen i nästa skörd recessiv.

Inuti växterna fanns nåt han kallade "faktorer"-

som ledde till särskilda särdrag.

De verkade efter en lag som Mendel kunde beskriva-

-med en enkel ekvation, precis som gravitationen.

Charles Darwin och Gregor Mendel visste det inte, men de två avkodade-

-livets mystiska vägar precis samtidigt.

Darwin presenterade beviset på livets enhet.

Att trots våra anspråk på en mystisk, högre födsel-

-var vi faktiskt släktingar till andra djur och grönsaker.

Lika mycket en del av den naturliga världen som allt annat levande.

Mendel upptäckte att lagar förutbestämde-

hur livets budskap förmedlades.

Den vikarierande läraren hade uppfunnit en helt ny vetenskap.

Men ingen märkte det i 35 år.

Han dog utan att veta att världen skulle se honom-

-som en gigant i naturvetenskapens historia.

Mendels arbete fick nytt liv i början av 1900-talet-

-och hans störste försvarare blev den brittiske zoologen William Bateson.

Det var Bateson som gav namn åt det nya fältet-

där faktorerna studerades: genetik.

Bateson och hans kollegor försökte utveckla nya växt- och djurarter.

Han menade att vetenskap och frihet var odelbart-

-och så ledde han också sitt laboratorium.

Nikolaj Ivanovitj Vavilov, en botanist på besök från Ryssland-

tog till sig Batesons trossats.

Av den nya gentetikläran ville han lära hur världen kunde livnäras.

Han var på smekmånad, men vetenskap var hans passion.

Redan som barn kände Vavilov att det brådskade.

"För lite tid, för mycket att göra" var orden som styrde hans liv.

Hur hade han kunnat veta vad som väntade?

Tanken att vår planet är en enda organism, en enhet-

-omges av ihålig sentimentalitet för många.

Men det är ett vetenskapligt faktum.

Nåt är på väg att hända här, i det avlägsna södra Peru-

år 1600 den 19 februari kl. 17.00.

Intet ont anande massor i avlägsna städer skulle aldrig få veta-

-hur händelsen sträckte sig över världen för att plåga och döda dem.

Den otäcka blandningen av svavelsyra och vulkanaska-

-blockerar solens strålar att nå jorden.

En del av solskenet absorberas här, i stratosfären.

Vulkanen Huaynaputinas utbrott är än i dag-

-den största explosionen i Sydamerikas historia.

Vintern är på väg. Den vulkaniska vintern.

Rysslands invånare fick uppleva den värsta vintern på 600 år.

I två år blev det under noll grader på natten till och med på sommaren.

Två miljoner människor, en tredjedel av Rysslands befolkning-

dog av hungersnöden som följde.

Det ledde till tsaren Boris Godunovs fall-

-allt på grund av en vulkans utbrott 1300 mil bort i Peru.

Det var inte rysk historias sista hungersnöd.

Torka och hungersnöd uppstod ofta.

Men det var först 300 år senare, år 1891-

-som lidandets omfattning blev lika ohyggligt stor.

Vintern kom tidigt det året, och skördarna slog fel.

Tsar Alexander III agerade för långsamt.

Förmögna ryska handlare fortsatte exportera spannmål med vinst-

trots att miljoner gick hungriga.

Allt tsaren kunder erbjuda sina svältande undersåtar var "svältbröd".

En otäck blandning av mossa, ogräs, bark och skal.

En halv miljon ryssar dog-

-medan aristokratin festade på färska jordgubbar-

-från södra Frankrike och tjock grädde från England.

Den ryska revolutionen skulle inte explodera förrän om 30 år-

-men många historiker menar att denna hungersnöd-

-var gnistan som tände den långa stubinen.

Det skulle ha ett bestående intryck på hjälten i vår historia:

Nikolaj Vavilov.

Det här är familjen Vavilov. Föräldrarna föddes i fattigdom-

-men hade arbetat sig upp till övre medelklass.

Alla fyra barn växte upp till att bli vetenskapsmän.

Sergej blev fysiker.

Nikolaj blev botanist.

Kom inte nära! Om du rör mig hoppar jag!

Inte ens som ung pojke var Vavilov den som backade undan.

1911 var Ryssland världens största spannmålsexportör-

-trots att landets jordbruk var föråldrat.

Petrovskij-institutet var enda stället i Ryssland-

-där forskare ämnade modernisera matproduktionen-

genom den nya genetikläran.

Men frågan var fortfarande kontroversiell.

Dagens debattämne: Är växturval en vetenskap eller inte?

Nej. Bonden vet bäst. Han har sått de största kornen-

-och korsat de fetaste djuren i tusentals år.

Vad kan vi vetenskapsmän erbjuda dem?

Förutom tjusiga ekvationer som förvirrar bönderna.

De vill inte ha det. De vill ha bröd.

Bonden är vis och värdig vår respekt.

Men tyvärr saknar han vetenskapens förutsägbara krafter.

De kan inte säga vilka egenskaper som dominerar eller är recessiva.

Bonden spelar roulett och är lika framgångsrik som en hasardspelare.

Gregor Mendel möjliggjorde kännedom om oddsen.