The American Society of Magical Negroes

En magisk afroamerikan är en svart biroll

som bara existerar för att stödja den vite huvudrollsinnehavarens roll.

Några tror att Magiska Afroamerikaner bara finns i berättelser.

Andra känner till sanningen...

Ursäkta. Förlåt mig.

Ursäkta.

Hoppsan. Ursäkta mig.

Det är... Nej. Förlåt.

Mitt fel.

Jag försöker bara slinka förbi. Ursäkta.

Hej.

Hej.

Är det garn?

Ja.

- Är det... - Det är...

- Är det garn? - Ja, det är garn.

SÅLD

SÅLD

Utan titel - Aren Mbondo garnskulptur

Tack för att ni kom.

Dåligt intresse.

Ja.

Ingen behöver köpa min konst egentligen.

Det vore bara fint om nån förstod den.

- Får jag ge ett annat perspektiv? - Visst.

Jag behöver folk som köper din konst.

Förlåt mig.

Det är en samlare kvar.

Prata med honom.

Mitt verk talar kanske bättre för sig självt.

- Gå! - Ja, visst.

Ursäkta mig.

Åh, tack.

Faktiskt...

Ursäkta, jag är inte...

Aren.

Trodde den siste samlaren här att du var kyparen?

Okej. Jag avbokar din soloutställning nästa månad.

Nej. Jag har redan köpt materialet.

Jag...

Jag har betalat 3 000 dollar för garn.

Kanske det, men om du inte kan tala för ditt arbete,

kan inte jag göra det åt dig.

Kan du hjälpa mig?

Maskinen krånglar.

Javisst.

Vad kan jag göra?

Kan du skaffa kontanter åt mig?

- Min pinkod är 310... - Du borde inte ge mig din pinkod.

555-0164.

Det är nog ditt telefonnummer.

Vänta.

Var är mitt kort?

Det sitter i maskinen.

Herregud.

Var är mitt kort?

Brad.

Nån stal mitt betalkort.

- Det sitter in bankomaten. - Hjälp!

Nej, nej. Hörru!

Nej! Hörru!

Du ska ta porträttbilder i morgon!

Han stal hennes handväska!

Titta. Hon har sin handväska.

Men den var där.

Ursäkta om jag stör, men...

har nån av er tappat ett örhänge?

Herregud. Ja.

Jag såg det när jag var på väg till min vän här.

Och jag vet att det inte är hans.

Herregud. Tack.

Jag skulle bara haft ett örhänge, som en jäkla pirat.

Ska ni gå och äta nånstans?

Ja.

Det finns en grill som just öppnat på La Brea.

Den drivs av min kusin. De fick en fin recension i L.A. Weekly.

Men inte vet jag.

Jag vet bara att de gör pulled pork precis som min mormor gjorde.

Jag älskar det.

Säg att Roger skickade er, då bjuder de på det bästa de har.

Tack ska du ha.

Hör du...

Det är lugnt.

Okej.

Är du okej?

Jag var säker på att jag hade hennes väska.

Vi går härifrån.

De där vita killarna blängde ilsket på dig.

- Stör det inte dig? - Knappast.

- Det är ett jäkla hot. - Det är irriterande.

Folk ser på mig som att...

vad de nu tror att jag är,

men det händer inte varje dag.

Så folk tittar inte på dig så där varje dag?

Det händer varje dag om jag går ut, kanske.

Men det trappas inte upp varje dag.

Jaså?

Jag lever inte i skräck.

Finns det skräck där? Ja.

Lever jag under det?

- Nej? - Vadå?

Du förklarade precis att det inte påverkar dig.

Jag försöker bara att inte tänka på det.

Jag vill inte tråka ut dig, Aren, men jag såg dig på galleriet.

Javisst, du stod i baren.

Jag följde efter dig, jag tycker att du har talang.

Mitt arbete?

Menar du det där garnet? Nej, det begriper jag inte.

Men du? Det är du jag menar.

Jag vill att du går på en jobbintervju.

Nej, jag kan inget om bartenderjobbet.

Ett extraknäck. Du behöver väl pengar?

Jag behöver ett lager med garn.

- Kan det ordnas? - Ja.

- Vad? - Det är bra betalt.

Vad handlar det om?

Officiellt är det ett kundservice-företag.

Men inofficiellt räddar vi hela världen.

Jag förstår inte.

Det är lättare att visa dig. Här.

- Nu? - Ja.

- Okej. - Har du några sjukdomar?

- Hjärtbesvär? Eksem? - Vad? Nej. Varför skulle...

Vad?

- Den här vägen. - Var är vi?

Förlorade jag medvetandet?

Jag flyttade oss lite.

Du flyttade... Vad?

Vänta!

Hallå, Roger!

Hur är läget?

Vad händer?

Jag borde gå långsammare fram,

men ett rekryteringsmöte börjar precis

och du måste vara med.

Rekrytering för vadå?

Välkomna till American Society of Magical Negroes.

Vi ska introducera er till arbetet de närmaste dagarna

och se om några av er är lämpliga för medlemskap.

Då varje utbildning börjar med klassikerna,

låt oss ta en titt på några av våra skickligaste föregångare.

James Crampton, Savannah, 1923.

Se hur han tar sig an arbetet.

Det var en speciell stöt, sir.

Var kom du ifrån?

Jag gick bara förbi, sir.

Eller borde jag säga "mr Avery"?

Hur vet du vad jag heter?

Alla i delstaten Georgia som gillar biljard

känner till Beauregard Avery.

Är det sant att din kö splittrades när du sprängde,

sen rensade du bordet med flisorna?

Jag har inte spelat sen kriget.

Du har tappat din förmåga.

- Ursäkta? - Din köföring, sir.

De säger att en mans grepp om kön är som hans grepp om livet.

Låt mig se hur du håller den.

Du tänker på om du kommer att missa.

Du har kanske missat lite i ditt liv.

Men det kan du inte tänka på nu.

Nu ska du bara blunda...

och få tillbaka din förmåga.

Inte illa, mr Avery.

Inte illa.

Ni skulle använda ett modernare språk

och många andra innovationer vi gjort sen Jims tid.

Men han var en mästare på det grundläggande.

Vad noterade ni kring Jims sätt att arbeta?

Det handlar inte om honom.

Det handlar alltid om klienten.

Klienten kommer först.

Mer?

Han är mycket vänlig.

Det är avgörande.

ACCEPTABELT FÖR VITA

- Nåt mer? - Han bär hängslen.

Okej.

Vi tar en titt på en annan.

Marcus Dunham, 1955.

Dödsdömd kommer!

Det här är fel, Marcus.

Chefen, det handlar inte om livet i den här världen.

Det handlar om livet man kommer till.

Vad menar du?

Jag vet att du och frugan din har haft svårt att få barn.

Jag klarar mig nätt och jämnt på jobbet här.

Det är svårt att gå hem med självrespekt.

Lyssna på mig, chefen.

Vem gav mig munspelet, för att kunna uttrycka mina känslor inför döden?

- Jag, men... - Det krävde mod.

Det gjorde en man.

Så när mrs Bossman ser på dig i kväll,

ser hon på den störste mannen i Kennebec County.

Vad sägs om det?

Någon?

Det religiösa anslaget var fint.

Det känns autentiskt.

Ens intressen och hobbyer måste vara autentiskt svarta,

enligt kulturen.

Vi visar klienten