The World According to Kaleb - On Tour

Föreställningen spelades in för Prime Video den 1 april 2024

på Cheltenham Everyman Theatre

Där är teatern.

Hur är läget? Ja, det är en traktor.

Jag tror det är här inne.

Jag parkerar här inne. Det blir bra.

Så ja. Jag fixade det!

EVERYMAN-TEATERN

- Där inne. - Tack.

Tack. Tjena. Allt väl?

Ja. Här inne. Tack.

- Kaleb? - Kom in.

- Vi är redo för dig på scenen. - Okej.

- Kan jag ta med kompisen? - Det är en enmansföreställning.

Självklart inte.

God kväll, Cheltenham!

Ge ett stort lantbruksvälkomnande

till bonden på turné.

Hela vägen från Chipping Norton,

här är Kaleb Cooper!

God kväll, Cheltenham!

Tyvärr fick jag inte ta med mig en riktig traktor upp på scenen.

Så jag tog med den här. Med hela tre hästkrafter

och gjord helt i plast.

Man skulle inte kunna dra skinnet av en risgrynskaka med den.

Men den är ändå bättre än den berömda Lamborghinitraktorn vi känner till.

Jag hatar ta mig fan den traktorn.

Den här traktorn kör på egen hand.

Jag känner på mig att den tar mitt jobb en dag.

Folk frågar hela tiden varför jag turnerar.

Och det är av en enda anledning,

för att det sätter jordbruket i centrum.

Det sätter jordbruket i centrum.

Inget vidare på det här.

De frågar också om jag inte är för upptagen för att turnera.

När jag tänker efter har jag två barn

och jag driver ett företag.

Vi filmar också fjärde säsongen av Clarksons gård.

Vissa skulle säga att jag är lätt besatt av traktorer.

Bara lätt... Nej, enormt. Jag älskar traktorer.

Jag gör allt i traktorn.

Jag kör mormor för att handla.

- Eller hur, mormor? - Ja.

MORMOR

Jag kör ungen till skolan.

Det gör jag inte, för det är förbjudet.

Jävlar.

Jag går på puben och tar ett par glas...

Det kan jag inte heller säga. Fan!

Jag använder traktorn till allt.

De ändrade lagen nyligen

angående vilket bränsle man kan ha i traktorn.

När jag kör mormor för att handla

måste jag ha vit diesel.

Men om jag plöjer under veckan

så kan jag använda röd diesel.

Det är en skatteförmån för bönder så de kan spara pengar.

Jag vill backa lite.

Minns ni första säsongen av Clarksons gård

när jag tog wasabin till London?

- Nån som minns? - Ja!

- Gillade ni avsnittet? - Ja!

Kul, för det krävdes tre dagars terapi för mig att bli normal.

Minns alla vilken pickup jag körde?

- L200. - Ja, L200.

Jag har fortfarande kvar den, men kan nån gissa

vad jag hade för bränsle i den?

Vit diesel, förstås, för det säger lagen. Okej?

Jag tror att jag tidigt blev besatt av traktorer.

Jag köpte faktiskt min första traktor när jag bara var 15 år gammal.

Och nu har jag alla de här.

Och traktorn som mitt företag startade med när jag bara var 16 år gammal...

LAMBORGHININ

...den mäktiga Lambon. 1998.

Den har tjänat mig väl.

Okej. Vi åker en sväng.

Följ med.

Jäklar. Jag glömde nyckeln.

Det gick väl bra?

Jag glömmer huvudet om det inte sitter fast.

Jag tror att jag talar för alla bönder när jag säger

att alla bönder har ett gömställe på gården

för alla sina nycklar. Eller hur?

Säkerheten är hög på en gård.

När jag tänker efter

har alla bilar en egen nyckel

och den startar bara den bilen.

Men skumt nog kan man gå ut på internet

och köpa vilka av dessa nycklar som helst och starta alla mina traktorer.

Säkerheten är verkligen hög, tro mig.

Det här är en New Holland T7.210.

Den är rätt teknisk. Den har en GPS på taket.

Otroligt att den inte har blivit stulen än,

för det är ett verkligt problem för lantbrukare nu för tiden.

Här har vi några får till höger.

Titta dem inte i ögonen.

Här är de. Det ser ut som om de betar marktäckare.

Man får inte titta får i ögonen.

De fastnar nog i ett stängsel och dör.

Så vi tittar dem inte i ögonen när vi åker förbi.

Det skumpar. Hoppas ni sitter.

Sitter stadigt i sätena.

Ja, de tittar mig i ögonen.

Jag hatar får.

Titta på dem.

Vi åker förbi dem snabbt.

Titta på det.

Det vill slåss. Det vet jag. Jag känner det.

Men vet ni vad? Det finns ingen annanstans jag hellre är

än i traktorn.

Det är här jag trivs.

Nu åker vi tillbaka till skjulet och scenen.

Besattheten av traktorer började tidigt.

Jag minns när jag var tio år och hjälpte pappa på bygget.

Jag brukade vara springsjas.

Nån som vet vad det är?

"Spring och hämta det. Sjas."

Det känns igen.

Han sa: "Hämta en hammare." Så när jag knatade till bilen.

Vi jobbade i Hook Norton.

Jag minns att jag kom till bilen och såg en traktor på fältet bakom

som bara körde fram och tillbaka hela dan.

Jag var fascinerad av traktorhjulen som snurrade och snurrade och...

Och när de kör genom lera...

Jag menar...

Ser ni vad jag menar? Fascinerande, eller hur?

Min lantbrukskarriär började tidigt.

Jag var 12 år gammal.

Då gick mina föräldrar igenom en jobbig skilsmässa.

HUR KOM JAG HIT?

Jag har alltid sagt att lantbruket räddade mig som person,

för när jag var 12 år och mina föräldrar skildes

åkte mamma och jag åt det här hållet och pappa och min bror åt det andra.

Det delade familjen i två delar.

Då hade min mamma precis startat en mobil hundtrimningsservice

där hon åkte hem till folk och trimmade deras hundar.

Toppenidé, mamma.

MAMMA

Men det gick trögt, för när man startar företag

går det trögt. Jag tänkte: "Vet du vad?

"Jag vill bli bonde."

Så jag fick min första jobb på en gård när jag var 12 år gammal.

Jag jobbade på en mjölkgård och mjölkade 120 Brown Swiss-kor

med två maskiner, och matade kalvarna. Kul.

MJÖLKA 120 KOR SÄLJA ÄGG

Vid 13 år ändrades livet lite.

I födelsedagspresent

köpte mamma inte en Xbox, Playstation eller TV.

Mamma gav mig tre hönor.

Tre hönor.

Och vid 13 års ålder tänkte jag: "Jag har en idé.

"Jag kan starta mitt företag."

Så, vid 13 års ålder startade jag mitt företag.

Det hette "Kaleb Coopers glada hönsägg".

Lite svårt att säga, va?

Det lät bra då.

Affärerna gick så bra, att efter två månader

hade jag 450 hönor.

Jag blev upptagen.

SÅLDE 600 ÄGG I VECKAN EFTER TVÅ MÅNADER

Jag sålde i Chipping Norton och hittade mina kunder.

Den äldre generationen.

För jag gick runt med mina ägg i en korg.

Jag knackade på dörrarna och frågade om de ville köpa ägg.

De äldre köpte äggen.

Vad jag tidigt insåg var

att när jag frågade om de ville köpa ägg

sa de: "Ja, tack. Vill du ha en kopp te?" och jag svarade:

"Jag måste leverera 13 dussin ägg och vara på jobbet kl. 16.

"Ja, jag tar lite te."

För jag visste att om jag drack te med dem köpte de ett dussin till.

Jag var bra på att sälja ägg.

Riktigt bra. Läskigt, faktiskt. När jag tänker efter

så blir jag lite illamående när jag ser te och kakor.

Jag drack mycket te och åt många kakor.

Men vet ni vad? Det sålde många ägg.

Jag avskyr den här bilden.

Mitt huvud har inte den formen.

Men permanenten är fantastiskt, eller hur?

Vid 14 år tänkte jag: "Hur kan jag förbättra verksamheten?

"Jag har 450 hönor och tjänar gott om pengar."

Jag fick en idé.

Jag vet inte varför, men det gjorde jag.

Jag köpte tre får. Tre hebridiska får.

De där små jävlarna.

Anledningen var att jag tänkte att

om jag köper fåren, kan jag tillsammans med äggkorgen

också ta med en lammbringa och några kotletter.

Det funkade fint. Jag sålde mycket lamm.

Men att hålla efter fåren...

Vilka jävlar.

Vid 15 års ålder tänkte jag: "Jag har två företag som går riktigt bra.

"Men hur kan jag förbättra det? Jag vet!

"Jag föddes inte på en gård, så jag har ingen att ta över."

Det näst bästa var att bli en lantbruksentreprenör.

Så vid 15 års ålder köpte jag min första traktor.

Det var en Case International 1394. Känner nån till dem?

- Ja? Har du en? - Vi har en.

Rätt usla, eller hur?

Min traktor var gräslig.