Out Come the Wolves

- Vilken intensiv kram. - Jag har saknat dig.

- Det är så fint att se dig. - Detsamma.

- Tack för att du kom. Det betyder mycket. - Inga problem.

Var har du Leah?

Hon kunde inte komma.

- Vad hände? - Hon var tvungen att jobba, bara.

Vad trist. Det var tråkigt.

- Var är...? - Här.

Jäklar. Hej!

Kyle, det här är Nolan.

Kul att äntligen få träffa dig.

- Du lär vara en jäkligt bra jägare. - Det här borde bli kul.

- Jag har mer tålamod än hon har. - Börjar du redan jäklas med mig?

Ja. Ta det lugnt.

- Då är väl alla här? - Ja.

- Vore det en dödande träff? - Det är poängen.

Oj!

- Vad? - Jag trodde att de här...

- Vingarna? - Ja, jag trodde de var av plast.

- Och inte... - Fjädrar. Det finns såna i plast också.

De är lättare och flyger mer stabilt. Jag föredrar dem.

- Varför använder du de här, då? - Sophie gav dem till mig.

Jag använde alltid hennes häruppe.

- Det avskydde hon säkert. - Självklart.

Hennes föräldrar köpte de här åt mig och hon lärde mig jaga med dem.

- Är de gjorda i Sverige? - Varför tror du det?

Det står "moordenaar" på dem.

Nej. Jag hade en fas där allt var "mördande bra". Bilar, filmer...

Så när jag fyllde 16 fick jag pilar med "mördare" på olika språk.

Så "moordenaar" betyder...?

"Mördare."

- På holländska, tror jag. - Coolt.

Placera pilen.

Bra.

Dra bak strängen.

Använd ryggen.

Ser bra ut.

Bli inte överexalterad. Sånt är det värsta som kan hända därute.

Skjut när du vill.

Förlåt. Men det är skönt att du inte är bäst på allt.

Hade du hjälpt honom hade han kanske varit bättre.

- Visa hur det ska se ut då, ässet. - Okej.

Har du aldrig sett henne skjuta? På riktigt inte?

- På riktigt? - På riktigt.

Tack.

Hitta rätt position.

När du är redo...

Där ser du. Det är bättre om du lär dig från Kyle.

Det där var rätt sexigt, älskling.

- Vad var det där om? - Vad?

- Så gjorde du när vi var små. - Vad då?

- Du försökte ge mig bättre självkänsla. - Vad pratar du om?

- Vilken skitstövel du är. - Det borde du vara van vid.

Jag har försökt i tre dagar, hon vägrar lära mig nåt.

Jag fattar inte varför jag lär dig.

Hon sa att om hon lär mig är hon ansvarig för allt jag dödar.

- Och hon har gått vidare från sånt. - Hon hävdar det, ja.

- Du vet säkert hur envis Sophie är. - Det gör jag.

Dessutom...

- Hon är vegan numera. - Det kan hon fan inte vara!

- På riktigt? - Ja. Restaurangbesök är en mardröm.

- Har du använt skjutvapen? - Vad tror du?

- Ja! - Ja!

Skål.

- Snyggt jobbat! - Jajamän!

Du... Vi är på semester.

En chefredaktör har aldrig semester.

Vad kan vara viktigare än att dansa med moi ?

- Att skriva den här artikeln. - Fel svar.

Jag kommer snart, okej?

Hur var han idag?

- Han var jätteduktig. - Var han bra?

Han kommer klara sig bra. Jag kommer ta hand om honom.

Det vet jag.

- Gärna i år... - Jag tänker.

- Okej, nu är det ingen poäng längre. - Va?

- Du har en bra hand. Jag kommer förlora. - Hur vet du det?

- Dina mungipor vrids uppåt. - Det är mitt vanliga ansiktsuttryck. Jo!

Skönt att jag inte gjort nåt med det ansiktet.

Är du så kinkig får vi väl börja om.

Visst, jag delar ut nya kort.

Visa vad du har.

- Så får du se min. - Lovar du?

- Du hade lätt vunnit. - Va?

Få se!

Nä.

Visa nu då!

Ge hit!

- Din jäkla... - Näpp!

Jag ska... Ett ögonblick.

- Vad var det där om? - Vad?

- Är du arg? - Nej, jag jobbar.

Ville du ha det lugnt borde du ha jobbat härinne från början.

Jag trodde inte att ni skulle bli så högljudda.

Vad skriver du på? Du har inte börjar jaga än.

Det handlar om hela upplevelsen, även det som händer innan.

Om du hade hjälpt mig hade jag börjat för tre dagar sen.

Handlar det om det? Om vi hade jagat för tre dagar sen

eller om Kyle tar med dig imorgon... Det spelar ingen roll.

Det tar år att lära sig skjuta med båge.

Och, om det hjälper... Han sa att du var rätt duktig för att vara nybörjare.

- Det är inte det. - Vad?

Var är hans tjej?

Jag vet inte.

Jag uppskattar att han är här men utan hans tjej är det en annan sak.

Du vet vad jag menar.

- Du fattar vad jag menar, eller hur? - Gör inte det där.

Jag visste inte att hon inte skulle komma.

Vi bjöd bara hit dem för att du skulle få nån att jaga med.

- Jag har nån. - Kom igen, Nolan. Du...

Att du och Kyle jagar ihop kan vara en begynnande bromans.

Jag menar allvar.

Ni har många gemensamma intressen.

Vi har dig gemensamt.

Okej.

Skriv lite till, men sen kan du väl komma ut och ha lite roligt?

Det tar den tid det tar.

- Jobba inte för mycket, bara. - Lätt för dig att säga.

- Vad sa du nu? - "Lätt för dig att säga."

För att jag inte jobbar hårt?

Jag jobbar stenhårt, från att jag går hemifrån tills jag åker hem.

Jag har semester. Ledsen att jag inte vill läsa dina dumma excelark.

Det är dina affärer jag... Ja, toppen. Gå du!

Så...

Förlåt.

- Behöver du hjälp? - Ja, tack gärna.

Ta den här och börja skala potatis. Tack.

Okej...

Allt väl?

Jadå, det är okej.

Vi löser det.

Vad tråkigt att Leah inte kunde komma.

Jag såg fram emot att lära känna henne.

Sophie...

Vi har gjort slut.

Va? På riktigt?

- Ja. - Jäklar.

- Mår du bra? - Nej. Eller jo.

- Sånt funkar aldrig för mig, det vet du. - Kom igen...

Men jag borde ha sagt nåt. Förlåt.

Varför sa du inget?

- Jag vet inte. - Okej.

Jag finns här om du vill prata om det.

Tack, kompis.

Äger ni massa fyrhjulingar och gevär och sånt?

Min älskling står ju här utanför, men det är typ allt.

- Du då? - Farfar lärde ju pappa jaga.

Och pappa lärde mig.

Det är liksom det min släkt gör.

Men senaste gången jag var ute och jagade

såg jag en hjort...

Och sättet hjorten såg på mig var...

Jag bara... Nåt ändrades i mig.

Jag kunde inte jaga längre.

- Jag har lagt av. - Jo tack...

Vegan.

Okej?

- Han är vuxen. - Tackar så mycket. Det är jag.

- Vill du ha? - Gärna.

- Vad pratade ni om? - Jag svarade på din fråga.

- Om varför jag gör det här. - Ja, varför gör du det, egentligen?

På tidningsredaktionen utmanar vi vår syn på grundläggande grejer.

Mitt ämne är mat. Jag kan inte vara en hycklare

som äter bacon men som inte vågar döda en gris.

Så jag tänker jaga och se vad som krävs för att få köttet på tallriken.

Det är väl bara i teorin? Du har ingen jägarerfarenhet.

- Vad kan du om det? - Att det är naturligt.

Att naturen är hänsynslös och läskig

och att rovdjur, de riktiga jägarna, är fascinerande.

I vår djungel är vi i princip djur.

Döda eller dödas. Anpassa dig eller dö.

Man ser en möjlighet, och man gör det som krävs för att överleva.

Jo, men...

Samhället har ju massa regler.

I naturen är allt mer ärligt.

Som... Vad var det din pappa brukade säga?

Att naturen visar en vem man egentligen är.

- Precis. - Ja.

Då vet ni redan det.

Och du kommer snart få veta.

Brukar du jaga häruppe, Kyle?

Det beror på. Jag gillrar lite fällor, skjuter från jakttorn. Såna grejer.

Och tre dagar i veckan jobbar jag extra.

Det var där jag träffade Leah.

- Så du bor...? - Fem mil västerut.

Jag ser till den här stugan när Sophie inte är här.

Jag trivs häruppe. Det är fridfullt.

- Ensamt. - Och?

Det är ett val man gör. Som valet att bli vegan, helt idiotiskt.

Lämna mig i fred.

Du har rätt. Det är valen som formar ens liv.

De avgör om man blir lycklig.

Jag ser på mig själv och tänker...

Jag brukade i alla fall tänka att jag alltid skulle vara singel.

Giftermål var aldrig nåt jag tänkte på. Nånsin.

Men sen...

Sen träffade jag Sophie och det bara slog till.

- Jag hade inget val. - Men ni är inte gifta.

Vi är förlovade.

Jag vet att du ville berätta, men tekniskt sett gjorde du det.