Ordinary Angels

Hej, fjärilen.

Vill du träffa din pappa?

Så här är det.

Allt du behöver veta är:

"Heja Wildcats."

Din mamma gillar Duke. Det är en spricka där.

Men det här är vårt år.

Du ska stå på min sida. Okej?

Okej.

Vi behövde prata. Du kan ta henne.

Okej.

Bra försök.

Fokusera. Vi behöver ett namn för att få skriva ut henne.

Och säg inte Ed.

Vi döper inte vår dotter till Ed.

-Jag sa Ed Jr. -Jag menar allvar.

Hon behöver ett namn.

Hennes syster vill kalla henne Yoda.

Du kanske kan bestämma.

Michelle.

-Det betyder "gåva från Gud". -Okej.

Det är Michelle.

Michelle Edward Yoda Schmitt Jr.

Det räcker.

Så vacker.

Mr Schmitt?

Mr Schmitt?

Hennes blodtryck sjunker.

Det sker snart.

Jag beklagar verkligen.

FEM ÅR SENARE

Jag...

Jag vet inte vad jag ska göra.

Vila nu, älskling.

Okej?

Jag tar hand om tjejerna.

BASERAT PÅ EN SANN BERÄTTELSE

Ni vet hur det går till. Ett, två, tre, kör.

Du glömde saltet.

En omgång till.

Okej.

En till mig, en till min vän,

och en till alla i baren.

Det räcker för mig.

Kom igen. Nu ska vi ha kul.

Vill ni ha shots?

Kom igen.

Ta den, tjejen!

Skål.

Du sa en drink.

Jag försöker bara få en av dem se ut att vara i min ålder.

Det finns inte nog med sprit här för det.

Jag är nöjd.

Jag älskar den här låten.

Tjejen.

Ute på landet Långt utanför stadsgränsen

Sluta.

Där det finns en...

Nej.

Kom igen.

Du klarar det här!

Gå ner.

Gå ner därifrån.

Jag mår bra! Nu kör vi!

God morgon.

Du skrämde mig.

Snälla, säg att det bara är du här.

Det är bara jag.

Tack och lov.

Vilken kväll, va?

Körde du hem mig?

Ja. Det krävdes lite jobb.

Du var aggressiv.

Okej. Kom igen.

Det var baren som var aggressiv.

-Såg du vad den gjorde mot mig? -Ta på skorna.

-Waffle House? -Nej.

-Du är ett geni. -Nej, Sharon.

Det kan inte fortsätta så här.

Jag är faktiskt orolig.

-Du är faktiskt orolig? -Ja.

Hörde alla det. Hon är orolig.

Ta på dig skorna.

-Nej. -Ta på dig skorna.

Kom igen, Rose, seriöst.

Vad är det?

Jag är en god vän.

Jag tänker inte låta dig bli som din mamma.

Sätt på dig skorna.

Sharon.

Jag var så trött på den känslan.

Tomhet.

Ingen mening, ingenting.

Jag måste hitta nåt utanför mig själv.

Ett syfte.

Det var då det förändrades för mig.

Nåja, började göra det.

Det är mitt råd.

Hitta en orsak att vara här som är större än du är.

Tack.

Är det nån annan som vill dela med sig?

Nån som är här för första gången?

Verkligen?

Okej då.

Jag heter Sharon.

Hej, Sharon.

Jag är inte alkoholist.

Jag är bara en förbannad frisör

med en blixtrande huvudvärk och en skitjobbig vän.

KALL ÖL

FEMÅRIG FLICKA FÖRLORAR SIN MAMMA I KAMPEN FÖR SITT LIV

Ma'am?

Ma'am?

Pappa, vi har ett problem.

Jag vill vara söt för mammas skull.

Nåväl...

Jag ser inga problem här. Jag tycker hon är söt.

Kanske lite mindre på kinderna.

Femåriga Michelle fick nyligen diagnosen gallvägsatresi

Levertransplantation.

Stackars liten.

Begravning för Theresa Schmitt kl. 14.00

Vad gör du?

Det här är dumt.

"Min Gud,

"varför har du övergivit mig?"

Ibland finns det inga svar.

Dumt.

För smärtan, för förlusten.

Som människor

söker vi alltid efter svar.

Vi vill veta varför.

Varför förlorade vi Theresa?

Älskad mor, hustru, vän.

Theresa lyste upp och inspirerade alla.

Och det är det som gör det här än mer smärtsamt.

Och bristen på svar är så mycket mer frustrerande.

Ed.

Jag beklagar.

Jag önskar jag hade de perfekta orden att säga i det här ögonblicket.

Men jag kan säga dig en sak.

Gud är här med oss just nu,

i det här rummet.

Och vi är här med dig.

Och vi älskar dig.

Förlita dig på Gud. Förlita dig på oss.

Det är min uppgift till er alla.

Hitta ett sätt att hjälpa familjen.

Nu äter vi.

-Försiktigt. -Kom.

-Herrejösses. -Det är okej.

-Förlåt. -Det är okej.

Din kjol glittrar.

Hejsan.

Du måste vara Michelle.

Jag önskar att min klänning glittrade.

Titta hur den snurrar.

Det var jättefint.

Jag är fem år, nästan sex.

Jaså? Och du?

Jag slår vad om att du är 12.

Jag är bara åtta.

Bara åtta?

Titta på ditt skärp.

Hej. Vi har nog inte träffats.

Vi känner nog inte varandra.

Är du en av Theresas vänner?

Nej. Jag klev bara in från gatan.

Förlåt. Jag reste mig lite snabbt.

Jag är yr.

Jag...

Jag heter Sharon.

Jag bara...

Jag läste om din familj i tidningen

och jag ville bara komma hit och säga

att jag beklagar sorgen.

-Verkligen. -Tack.

Och om det är nåt jag kan göra för att hjälpa...

Det var snällt av dig, men vi klarar oss.

Okej. Ni ska få återgå till att...

Förlåt, jag vet att det är knäppt...

Jag kommer att tänka på er.

Hejdå, tjejer.

-Hejdå. -Hejdå.

Så dum.

Vänta lite.

Du klev bara in på

en begravning för nån du inte känner?

Varför då, exakt?

För att hon är tant Sharon.

Jag vet inte varför.

Det var nåt med den lilla flickan, sjuk,

utan sin mamma, det gjorde mig förkrossad.

Hon är bara fem år och behöver en levertransplantation.

Sen hörde jag folk säga

att familjen är utblottad efter alla sjukhusräkningar.

Rose.

Jag tror att jag ska ge dem pengarna.

Till transplantationen.

Då vill jag ha löneförhöjning.