Our Time is Now (Vår tid är nu)

-Det saknas pengar i dagskassan. -Saknas det pengar?

Det finns en person som tycks ha nära koppling till dessa individer.

Jag är med barn.

Då blir vi tre, då.

Skulle jag gå på att du vill ha med mig upp och dricka te?

Jag svär. Jag skulle inte ljuga om nåt sånt.

Eller nåt annat, hoppas jag?

Jag har förstått att affären blivit en belastning för Socialdemokraterna.

Så jag har därför bestämt mig för att avgå som socialborgarråd.

-Så du ska bli aktivist nu? -Gärna det.

Den här John har dålig inverkan på dig.Han är inte bra för dig!

-Jag kräver att... -Du bestämmer inte över mig!

Varsågod.

Då var vi kontanta igen, Roos.

Jag betalar alltid mina skulder, herr Vinge.

-Varför kontaktade ni just mig? -Du har rätt bakgrund.

Hur fan kan du spionera på mig och mina vänner?

-Christina... -Jag litade på dig!

Snälla, flytta inte!

Vi ska ha så lite med varann att göra som möjligt.

Almarna i Kungsträdgården i Stockholm-

-är ett av världens skönaste trädpartier.

Stockholm är rikshuvudstad-

-och stadsfullmäktige har icke rättighet-

att hugga ner dessa almar.

Björkarna och almarna De är våra vänner

Fåglarna och träden Vi vet att de känner

Björkarna och almarna De är våra vänner

Jag hoppas att den inte ramlar. Oj!

-Så ja. -Tack så hemskt mycket. Ta en.

-Vi har fyllt första listan. -Tjena! Vad händer här, då?

Vi ska demonstrera motpolitikernas planer på att fälla almarna.

-Okej. Har ni tillstånd för det? -Ja.

-Bra. -Ska du inte skriva på protestlistan?

-En annan gång, kanske. -Skriv på nu. Då hamnar du högst upp.

Nåt att skryta ompå polisstationen.

Ja, då blir jag nog befordrad direkt. Lycka till!

Tack.

Rädda almarna! Rädda almarna! Rädda almarna! Rädda almarna!

Uno!

-Hej! -Det var längesen.

-Ja. -Har du tid en minut?

-Jag är på väg hem, men... -Jag går med en bit.

Okej.

Jag skulle behöva ha hjälp med en sak.

Vi har hittat dem.

-John och de? -Vi har tagit en del bilder.

De flesta känner vi igen, men några behöver jag få identifierade.

Har du tid i kväll en stund? Nina's klockan sju?

-Ja, det går bra. -Då ses vi.

-Det saknas pengar i dagskassan igen. -Jaha?

Det är tredje gången den här månaden.

Det är så med diffar. Ibland slår de åt ena hållet, ibland åt det andra.

Nu har det saknats pengar varje gång. Det har inte hänt på flera år.

Ni kanske ska tala med Lena och höra hur det är med ny personal.

-Ni jobbar inte ihjäl er, hoppas jag. -Nämen, Gustaf! Va?

-Hej! -Varför har du inte sagt nåt?

Det blev bestämt så hastigt. - Roos! Alla gamla kämpar är kvar, tydligen.

-Så roligt att se dig, Gustaf. -Detsamma.

-Jaha? Hur kommer det här sig? -Hyresgästerna flyttade ut.

-Vi måste hem och se till huset. -Så klart.

Och Astrid ville fira sin födelsedag med barn och barnbarn.

Jag tänkte att vi kanske kunde ha den här.

Absolut. Det är väl en jättebra idé.

Och så funderade vi också på om vi... skulle bjuda Peter och döttrarna.

Hur känner du för det?

-Ja, jag förstår. -Det är klart att ni kan bjuda honom.

Och det vore roligt att träffa Anitha och Karin.

Har du haft nån kontakt med Christina?

Nej. Jag har fortsatt leta efter henne.Så klart.

Men, nej. Hon har varit i kontakt med sin vän Lena, som jobbar här.

Hon låter hälsa att hon mår bra, men inget mer än så.

-Nina... -Ja.

Vad ska man göra?

-Det kan bli upp emot tjugo personer. -Oj!

Bara Hilma och Arvid med familjer är ju nästan tio.

Jag räknar med att du sitter med också.

-Vill du det? -Nej, inte jag. Astrid vill det.

-Ja, då så. -Bra.

Biff Rydberg i luckan!

En bonde, som är granne, hittade patronhylsor i skogen.

De har antagligen haft nån typ av skjutövning.

Vilka ser du?

-Ja, vi har ju John Hansen, så klart. -Mm.

Här är Kicki. Hon heter väl Katarina. Numinns jag inte efternamnet.

Du, gör så här. Anteckna det du vet på baksidan.

Absolut.

-Är det här alla ni har sett? -Ja.

-Vad händer nu? -Vi fortsätter med diskret spaning.

Jag hjälper gärna till. Jag får nog tjänstledigt.

Du är igenkänd. Det är en väldigt onödig risk att ta.

-Är ni redo att beställa? -Om en stund. Tack.

Ta din tid.

Jag går med och synar.

Vi var ju överens om att du skulle betala av, va?

Du känner mig. Jag har varit skyldig tidigare. Du har alltid fått pengar.

Aldrig såna här summor. Du har fan helt tappat kontrollen!

-Jag ska betala. Jag svär. -Mm.

Jag har haft tålamod med dig, Roos.

För att jag gillar dig.

Men när jag tröttnar, då tröttnar jag definitivt.

Pengarna är på väg. Lasse, jag kommer in om några dagar.

-Hej, hej! -Hej.

-Hur går det? -Trögt.

Jag och tjejerna tänkte dra ut och äta nånting lite senare. Ska du med?

-Mm. Gärna. -Kul.

-Har ni varit här förut? -Ja, jag känner ägaren, faktiskt.

Lilly sägeratt du skriver för barnstugeutredningen.

Ja, jag skriver en rapport om-

-hur vi gjorde med barnstugorna i Stockholm då jag var socialborgarråd.

-Ni drev ju frågan ganska hårt. -Hur då?

Vi byggde ut och införde tydligare pedagogiska mål, bland annat.

-Ja, det var många bitar, men... -Kommer utredningen att leda nånvart?

Jag tror det. Planen är att det ska bli allmän förskola i hela landet.

-Alla sossar är inte betonghäckar. -Nej, bara nästan.

I alla fall de i stadshuset.

Sossarna ligger bakom att de ska röja almarna i Kungsan.

-Varsågoda. Några antipasti. -Nej...

Hej!

-Vad roligt att se dig. -Detsamma.

Det är Angelo som har stället. Vi jobbade ihop på DK.

-Hej! -Trevligt. Jag bjuder på detta.

-Nej! -Absolut. Maggans vänner är mina.

-Och ha en trevlig kväll. -Tack.

Grazie!

Alternativ stad tänker belägra almarnanär de ska sågas ner.

Och vi står på deras telefonlista. Ni kan ju skriva upp er, ni också.

Ja. Det kan vi göra.

-Alla är välkomna. -Ja, ja. Absolut.

-Roos? -God morgon, herr Löwander.

-God morgon. -Jag stör väl inte på morgonkvisten?

-Absolut inte. Följ med in. -Nej, det är skönt med frisk luft.

Hur lever livet med källarmästaren, då?

Jo, det är bra. Själv?

Jo, prima liv.

Jag har en fråga som kanske kan tyckas lite märklig.

-Ja? -Jag sköter ju ekonomin åt Nina's.

Och jag är tacksam att jag har fått det förtroendet.

Men sanningen äratt jag längtar tillbaka till matsalen.

Jaha?

Jag tänkte att här på Henriksdal är det lite mer traditionell profil.

Och då kanske det finns utrymme för en hovmästare med stor erfarenhet.

Jag har nog tyvärr all den personalen som jag behöver just nu.

Jag förstår. Ja, det var ett hugskott bara.

På återhörande då, källarmästaren.

-Mamma, jag kan inte. -Men försök lite.

Ska jag hjälpa dig?

Oj! Vänta.

Kolla! Så. Försök lite själv, så ska jag bara göra klart det här.

Vi börjar nu.

Jaha. Ska du börja själv, Gunilla?

Jag behöver bli striktare i mitt tänkande.

Mer vetenskaplig.Jag har mycket småborgerligt kvar i mig.

Är det därför du läser sånt här? Rosor, kyssar och döden.

Borgerlig eskapism av absolut värsta sort.

Är det inte så?

Jo.

Är verkligheten för jobbig för dig?

Värst är att du hade gömt den under madrassen.

-Hur ska vi kunna lita på dig? -Jag förstår att ni inte kan det.

Jag ljuger. Det är också en av mina brister.

Du sa i köket i går att du undrar om revolutionen verkligen kommer.

-Nej, jag sa inte så. -Jo, det gjorde du. Jag hörde det.

Jag kan säga en sak som vi inte behöver i den här gruppen.

Och det är folk som inte kan se sanningenoch verkligheten i vitögat.

Vi går snart in i en mer aktiv fas då vi måste lita på alla. In i döden.

Jag lovar att ta itu med bristerna. Det småborgerliga som jag har i mig.

Vad ska du göra med den här?

Fortsätt.

Ta en till.

Hörni, det räcker nu.

-Hon har förstått, det räcker. -"Hon har förstått"?

Och det kan du avgöra?

Mao skriver att man ska undervisa folketmed lämpor och tålamod.

-Inte med hårdhet och bannor. -Du behöver inte berätta.

Jag vet. Det var inte så jag menade. Men Gunilla är vår vän, eller hur?

Hon har gjort fel, men det räcker.

Du kan gå nu, Gunilla.

Ni andra också.

-Jag förstår att du är arg, men... -Ifrågasätt mig aldrig inför andra.

Nej, visst.

John?

Förlåt.

Förlåt!

Jag ska inte göra om det.

-...hela hönsnätet. -Ja. Måste man det, tror du?

Bara, liksom... Planteringen borde ses över.

Vad är det ni planerar?

Jag märker att ni förbereder nånting.

Och du pratade omatt vi snart skulle gå in i en aktiv fas.

Varför kan du inte bara berätta?

Litar du inte på mig längre?

Jo, jag litar på dig. Jag ska berätta.

Men allting är inte klart än.

Jag vill inte att du ska bekymra dig över det.

Vi har en födelsedagsmiddag. Källarmästarens svägerska.

Jag ska sitta med på den. - Nisse, jag vill att du sköter maten.

-Finns det några önskemål om meny? -Jag har idéer. Vi pratar ihop oss.

Carmen, du håller i det vanliga köket.

-Kan vi prata lite? -Javisst.