Bright Star

-Goddag, mr Phipps! -Gå ner därifrån!

Du får ingen kvällsmat om du gör så.

-God dag, Joy! Är allt väl? -Bara bra, tack.

-God dag! -God morgon, Joy!

-Förlåt! -Välkomna!

-Var är mr Keats? -Han är i mr Browns halva av huset.

Den i alla detaljer så välsydda lilla miss Brawne! God morgon.

Vad är det? Hur har jag förolämpat er nu?

-Jag skakar inte hand med fienden. -Fiende?

-Vad har jag gjort er? -Ni gör inget mot mig eller för mig.

Ni förolämpar mitt mode, mr Brown.

-Som jag är hjälplös slav under. -Nu har jag blivit felciterad.

"Hon är besatt av volanger och korsstygn."

-Korsstygn? Jag vet inte vad det är. -Retsticka!

Jag känner likadant för er poesi. Jag förstår den inte.

Den blåser rökpuffar, upplöses och lämnar irritation.

Ta upp teet till mr Keats, Fanny. Han är nedstämd.

Mr Keats skriver och vill inte bli störd.

När det gäller att störa är ni experten.

-Tala till oss som du värderar högre. -Jag ger honom beröm.

Snälla Fanny! Jag vill höra vad du ska säga om mr Keats.

Jag har väntat i fjorton dagar på din åsikt. Jag ler när jag ser honom.

Han är kvick i tanken, även om de är mestadels sorgsna.

Hans bror Tom är inte bättre. Han är mycket avmagrad.

Mr Keats tar hand om honom själv. Det är svårt.

-Finns det inga fler i familjen? -Föräldrarna är visst döda.

Det finns en yngre syster och en bror i Amerika.

Kom in!

Ni tycker om att skämta, mr Keats? Det gör jag.

Mr Brown ogillar mina skämt. Han anser att jag bara bryr mig om mode.

Vill ni ha kakor?

-Har ni kommit för att spionera? -Spionera?

Hur skulle ni beskriva mig? Min karaktär?

Jag bryr mig inte alls om er karaktär.

Min rock, då? Eller mina pantalonger?

Ni behöver en ny rock, tycker jag.

Den borde vara i sammet, blå sammet.

Hur kan ni vara så säker, miss Brawne?

Jag har sytt allt jag har på mig. Man säger att jag är skicklig.

Jag har hittat på vecken på min klänning, som är fina...

Har hon irriterat dig tillräckligt? Hon har lyckats bra med mig.

Herrarnas rum. Ut! Poeterna måste skriva.

Mina stygn får mer beröm än ert klottrande tillsammans.

-Adjö, markatta! -De kan ge mig inkomst.

Har ni John Keats diktverk, "End..."?

"Endymion"? Jag har inte hört nåt gott om den.

Jag har inte sålt ett enda exemplar, men tog in 20.

Min syster har träffat författaren. Hon vill se om han är idiot eller ej.

Öppna paketet.

Läs!

"Det sköna gläder för evigt. Dess ljuvlighet växer"-

-"det ska aldrig bli stoft utan dväljas i sin boning"-

-"fullt av goda drömmar, hälsa och stilla andetag."

-Sluta! -"Därför..."

"Ja, mot all förmodan"-

-"en skepnad skön driver mörkret från själen undan."

Jag skulle vilja tala med mr Keats.

"Det sköna gläder för evigt, dess ljuvlighet skall aldrig bli stoft."

-Ni har läst "Endymion". -Jag ville avguda den.

-Men ni hatade den? -Jag kan inte säga det.

-Är ni rädd för att säga som det är? -Aldrig.

-Säg, då. -Jag är inte så bra på poesi.

Det är visst inte jag heller.

-Ändå har jag förhoppningar. -Hoppet är bra att ha.

Men...?

Hopp och resultat är olika saker. Det ena skapar inte alltid det andra.

-Kan övning hjälpa? -Kanske. Jag sydde inte alltid bra.

Det är traktens första klänning med en tredubbel pipkrage.

Är det inte en exakt likadan bakom er?

Mitt kort är helt fulltecknat. Men ni dansar ju inte. Jag älskar att dansa.

Jag känner inte för att dansa.

-Är er bror fortfarande sjuk? -Han är inte bättre.

Min far var sjuk så länge jag kan minnas.

Han dog när jag var väldigt liten.

Miss Brawne, får jag lov?

Mamma!

Fanny har klippt av mitt band utan att fråga.

-Vad gör du? -Jag ska ge tröst till en döende man.

Vem då? Vart ska du med det där?

Jag kan inte ge mr Keats arma bror nåt som inte är perfekt.

Det är jag, miss Brawne. Jag har nånting till mr Keats.

Lämna det vid dörren.

-Är han inte hemma? -Vi arbetar.

Jag har nåt till er bror, mr Keats.

Släpp in henne. Brown!

Ni är en vedervärdig apa.

Var försiktig när ni går in i apburen!

Sitt här hos mig, miss Brawne. Mina framtidsutsikter ser dunkla ut.

Det här rummet är i dåligt skick.

Smaka på en. Jag vill inte att han sätter i halsen.

Nej! Tar ni en till så lovar jag att bita er!

Akta dig, hon har vassa tänder.

Hon satte huggtänderna i min dikt och slet isär den.

Förlåt att jag inte kunde älska "Endymion" helt och hållet.

Jag sa det nog inte, men jag tyckte att början på dikten var fulländad.

Gå inte! Ni ser ju själv att ingenting händer.

Vi bara sitter här och väntar på inspiration. Säg vad jag ska göra!

Miss Brawne! Vi apor vill bara ha lite sällskap.

Jag gav honom kakor. Mr Brown behöll...

Om vi har slutat gnabbas, kan ni följa med och muntra upp Tom.

-Vi måste fråga mamma. -Nej, det måste vi inte.

Jo, det måste vi, eller hur, Samuel? Vi måste hålla ihop.

Jag tänker gå. Ni måste följa med mig.

Vill ni gå vägen om tjärnen?

Jag har utforskat alla vägar. De är fler än era ögonfransar.

Mina ögonfransar?

Det förvånar mig att ni kan sitta mitt emot mr Brown hela dagen.

Jag har aldrig hört honom säga nåt kvickt.

-Tycker ni om kvickhet? -Jag håller det högst av allt.

-Tycker ni om fashionabla kvickheter? -Ja, det gör jag.

-Sånt som inte får er att känna nåt? -Sånt som är roande.

Jag känner till de där sprättarna med sina manér när de äter och dricker.

Sättet de hanterar en karaff.

-Kritiserar ni mig? -Jag försvarar mr Browns goda hjärta.

Genom att kritisera mig?

Förlåt mig. Jag har varit för länge vid min brors sjuksäng.

Kan vi inte uppskatta kvickhet ändå?

Tack, gode gud! Han har ropat efter er.

-John! Jag kunde inte... -Tom, kryp ner i sängen igen.

-Jag hade en dröm... -Nu är jag här. Jag är här.

-Var har du varit? Jag oroade mig. -Lugn! Lugn!

Det är bra nu. Jag är här.

Det är så varmt i sängen.

Jag var så rädd. Jag fick panik.

-Jag vill gå härifrån. Det luktar. -Tyst annars klipper jag av ditt hår.

-God afton, John. -Unge man, hur mår du?

-Du har väl inte glömt fagotten? -Den har jag i rockfickan.

-God dag, markatta! -Hur mår Tom?

Orkestermedlemmar hitåt, damerna rakt fram. Skynda på, mina herrar.

Visar han tecken på förbättring?

Fråga mig inte om Tom. Jag kan bara säga att jag älskar honom.

-Skynda på, mina herrar. -Ska vi öppna rödvinet?

Någon publicerade anonymt en utsökt sonett i "Examiner"-

-med ämnet: "Är kärleken den tionde musan?"

-Severn! -En garde!

Det är mitt svärd, ditt fä!

-Kärleken den tionde musan? -Jag trodde först det var en av dina.

Vi talade om John Keats recension i Blackwood.

Var den så förfärlig?

"Ingen människa kunde ha vanhelgat"-

-"och förråat varje anspelning på det sätt"-

-"som detta unga löfte har lagt sig till med."

Prisade de inte inledningen? Även jag insåg att den var fulländad.

-Tycker ni om poesi, miss Brawne? -Nej. Dikter är svåra att lista ut.

Vi talar om ditt försvar av mr Keats dikt "Endymion".

"Jag har hållit fast vid intet, älskat intet, annat än i drömmen."

"Jag har varit övermodig mot kärleken, himlen och elementen"-

-"och mot det som binder dödliga samman."

Rytmen är vacker och unik. Rimmen kommer inte på taktslaget.

Upprepningarna får en att vilja flyga iväg.

"Jag har hållit fast vid intet, älskat intet, annat än i drömmen."

Det är omoget, men också storslaget och det sa de inget om.

-Det är sagt av dig nu, min bror. -Mycket modigt sagt.

Hampstead-hedningarna börjar, mina damer.

-Jag trodde att jag var utesluten. -Nej, du behövs i högsta grad.

Un, deux, trois...

Et maintenant, le couple...

Tournez, tournez.

Voilà! Tournez les poignets.

Reposez l'autre. Très bien! Allons! Nous allons voir...

Mr Keats är död. Så ung!

Är det Tom?

-Fanny vient de quitter la classe. -Laisse-la.

Jag vaknade med en märklig känsla av att någon höll min hand.

Jag öppnade ögonen och där var John.

Jag förstod genast vad som hade hänt. Han sa: "Tom dog klockan 8"-

"lugnt och utan smärta."

Han kan inte fortsätta att bo där så jag har bett honom komma hit.

Vi har en lång lista av visiter.

Ni är välkommen att stanna på middag.

Markatta! Mår ni bra? Jag har aldrig sett er så tyst.

Hon sydde hela natten.

Det är ett örngott.

Jag ska låta Toms huvud vila på det.

-Familjen Reynolds väntar oss. -Jag kommer i fatt dig.

-Bjud in mig igen, ensam. -Kom till jul.

Maman, j'ai invité monsieur Keats pour le réveillon de Noël.

Javisst, ni är välkommen, mr Keats!

Marianne Reynolds har bjudit in oss till jul. De ska ha musiker där.

-Förlåt att jag förstör för er. -Mr Keats ska gå dit han helst vill.

-Vill han inte vara med oss? -Mr Brown vill nog ha honom för sig.

Jag påminner bara mr Keats om en tidigare förpliktelse.

Jag trodde att vi samtalade, miss Brawne.

"Kära mrs Brawne! Får jag komma till jul?"

"Jag orkar inte vara med andra än en familj som er. John Keats."

Tack!

Jag undrar om ni sover i min säng.

-Förlåt? -Jag tror att ni gör det, förstår ni.

Vi hyrde Browns del av huset när ni var i Skottland.

-Vilket rum sover ni i? -Det mot bakre trädgården.

Det var min säng.

Dra ut den från väggen. Vid kudden finns en figur i nålstick.

-Föreställer figuren er? -Det är en sagofe.

-Ska jag ge henne mat? -Hon vägrar att äta.

Kan ni lära mig om poesi?

Jag skulle vilja förstå. Jag vet inte var jag ska börja.

Det är tre åt höger. Två, tre. Tre åt vänster. Två, tre.

Sätt ner dem. Fortsätt så.

Så gör man i den engelska salongen. Det här såg jag i Skottland.

De sparkar...